The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
18 Och Kaleb, Hesrons son, födde ett barn av kvinnkön, Asuba, därtill ock Jeriot; och dessa voro henne söner: Jeser, Sobab och Ardon.
19 Och när Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru åt sig, och hon födde åt honom Hur.
20 Och Hur födde Uri, och Uri födde Besalel.
21 Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter; henne tog han till hustru, när han var sextio år gammal. Och hon födde åt honom Segub.
22 Och Segub födde Jair; denne hade tjugutre städer i Gileads land.
23 Men gesuréerna och araméerna togo ifrån dem Jairs byar jämte Kenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa voro söner till Makir, Gileads fader.
24 Och sedan Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru Abia åt honom Ashur, Tekoas fader.
25 Och Jerameels, Hesrons förstföddes, söner voro Ram, den förstfödde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
26 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam.
27 Och Rams, Jerameels förstföddes, söner voro Maas, Jamin och Eker.
28 Onams söner voro Sammai och Jada; och Sammais söner voro Nadab och Abisur.
29 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon födde åt honom Aban och Molid.
30 Nadabs söner voro Seled och Appaim. Seled dog barnlös.
31 Men Appaims söner voro Jisei; Jiseis söner voro Sesan; Sesans söner voro Alai.
32 Jadas, Sammais broders, söner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös.
33 Men Jonatans söner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels söner.
34 Men Sesan hade inga söner, utan allenast döttrar. Nu hade Sesan en egyptisk tjänare som hette Jarha.
35 Och Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attai.
36 Attai födde Natan, och Natan födde Sabad.
37 Sabad födde Eflal, och Eflal födde Obed.
38 Obed födde Jehu, och Jehu födde Asarja.
39 Asarja födde Heles, och Heles födde Eleasa.
40 Eleasa födde Sisamai, och Sisamai födde Sallum.
41 Sallum födde Jekamja, och Jekamja födde Elisama.
42 Och Kalebs, Jerameels broders, söner voro Mesa, hans förstfödde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, söner.
43 Men Hebrons söner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
44 Sema födde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem födde Sammai.
45 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.
46 Och Efa, Kalebs bihustru, födde Haran, Mosa och Gases; och Haran födde Gases.
47 Och Jadais söner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
48 Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana.
49 Hon födde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa.
50 Dessa voro Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var Sobal Kirjat-Jearims fader,
51 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
52 Söner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hälften av Hammenuhot-släkten.
53 Men Kirjat-Jearims släkter voro jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Från dem utgingo sorgatiterna och estaoliterna.
54 Salmas söner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, så ock hälften av manahatiterna, sorgiterna.
55 Och de skriftlärdes släkter, deras som bodde i Jaebes, voro tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kainéer som härstammade från Hammat, fader till Rekabs släkt.
3 Dessa voro de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, den förstfödde, av Ahinoam från Jisreel; Daniel, den andre, av Abigail från Karmel;
2 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur; Adonia, den fjärde, Haggits son;
3 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjätte, av hans hustru Egla.
4 Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem åter regerade han i trettiotre år.
5 Och dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
6 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
7 Noga, Nefeg, Jafia,
8 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.
9 Detta var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna; och Tamar var deras syster.
10 Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa; hans son var Josafat.
11 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
12 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
13 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
14 Hans son var Amon; hans son var Josia.
15 Josias söner voro Johanan den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde.
16 Jojakims söner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
17 Jekonjas söner voro Assir och dennes son Sealtiel,
18 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
19 Pedajas söner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels söner voro Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
20 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem.
21 Hananjas söner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner.
22 Sekanjas söner voro Semaja, Semajas söner voro Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
23 Nearjas söner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre.
24 Eljoenais söner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.
4 Judas söner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
2 Och Reaja, Sobals son, födde Jahat, och Jahat födde Ahumai och Lahad. Dessa voro sorgatiternas släkter.
3 Och dessa voro Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi,
4 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro söner till Hur, Efratas förstfödde, Bet-Lehems fader.
24 Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
2 Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:
3 »Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med många tacksägelser.
4 Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.
5 Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.
6 Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi honom,
7 8 och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»
9 De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig så.
10 Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.
11 Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.
12 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med någon eller ställa till folkskockning.
13 Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för.
14 Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den vägen', vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna,
15 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.
16 Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.
17 Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära offer.
18 Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något larm,
19 av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava något att anklaga mig för.
20 Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,
21 om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här bland eder.'»
22 Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen», uppsköt målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak.»
23 Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så, att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans närmaste från att vara honom till tjänst.
24 Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.
25 Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»
26 Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.
27 När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna, lämnade han Paulus kvar i fängelset.
4 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.
2 När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.
3 I herrar, huru länge skall min ära vara vänd i smälek, huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn? Sela.
4 Besinnen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.
5 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. Sela.
6 Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.
7 Många säga: »Vem skall låta oss se det gott är?» Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.
8 Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.
9 I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet.
16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.