Bible in 90 Days

¹² Det ska finnas en särskild plats utanför lägret där du kan uträtta dina behov. ¹³ Du ska i din personliga utrustning ha en pinne att gräva med, så att du kan göra en grop och efteråt täcka över avföringen. ¹⁴ Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret för att rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför ska ditt läger vara heligt. Han vill inte se något motbjudande, för då vänder han sig bort från dig.

Åttonde budet: Stöld

Ytterligare föreskrifter

¹⁵ Om en slav flyr från sin herre och söker skydd hos dig, ska du inte lämna honom tillbaka till sin herre. ¹⁶ Låt honom stanna och bo kvar ibland er i den stad som han själv väljer. Behandla honom inte illa.

¹⁷ Det får inte finnas några tempelprostituerade^[a] i Israel, vare sig män eller kvinnor. ¹⁸ De pengar som förtjänas genom prostitution^[b] får inte bäras fram till Herrens, din Guds, hus för att infria ett löfte, för Herren avskyr både manlig och kvinnlig prostitution.

¹⁹ Du ska inte ta ut ränta när du lånar ut något till din broder, vare sig det gäller pengar, mat eller något annat som man kan låna ut mot ränta. ²⁰ Du kan begära ränta av en främling men inte av en broder, för annars välsignar Herren, din Gud, dig inte i allt vad du gör i det land du nu ska erövra.

²¹ När du ger ett löfte till Herren, din Gud, ska du vara noga med att uppfylla det som du har lovat honom för Herren, din Gud, kommer att kräva dig på det du har lovat och du får svara för en synd. ²² Om du avstår från att ge något löfte är du inte skyldig, ²³ men om du lovar något, måste du vara noga med att hålla vad du sagt. Det är du själv som har valt att ge löftet till Herren, din Gud.

²⁴ Om du passerar genom din grannes vingård får du äta dig mätt på druvor, men du får inte lägga något i din korg. ²⁵ Om du går över en annans åker får du plocka ax, men du får inte använda en skära för att ta något med dig av den växande grödan.

24 Det kan hända att en man, efter att han har gift sig, inte längre ser med välvilja på sin hustru, eftersom han finner något motbjudande hos henne. Han skriver ett skilsmässobrev, ger henne det och skickar iväg henne ² och kvinnan, när hon har lämnat hans hus, går och gifter sig med någon annan. ³ Om även denne man ogillar henne, skriver och överlämnar ett skilsmässobrev och så skickar iväg henne från sitt hus, eller om denne andre man dör, ⁴ då kan inte den förste mannen, som skilde sig från henne, gifta om sig med henne efter att hon blivit orenad, ty sådant är avskyvärt för Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren, din Gud, har gett dig.

⁵ En nygift man behöver inte gå ut i krig eller utföra andra uppdrag. Under ett år ska han vara hemma och göra sin hustru lycklig.

⁶ Man får inte ta en handkvarn eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.

⁷ Den som kidnappar en av sina bröder i Israel och behandlar honom som en slav eller säljer honom, ska dödas. Gör dig av med det onda bland folket!

Nionde budet: Ärlighet och tillit

⁸ Var mycket noga med att följa de föreskrifter som de levitiska prästerna ger angående spetälska. Vad jag har befallt dem ska ni följa in i minsta detalj. ⁹ Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam när ni var på vandring från Egypten.

¹⁰ Om du lånar ut något till en annan, får du inte gå in i hans hus för att själv hämta pant från honom. ¹¹ Stanna utanför! Låt låntagaren bära ut panten till dig. ¹² Om han är fattig, ska du inte gå och lägga dig med hans mantel hos dig. ¹³ Återlämna panten vid solnedgången, så att han kan sova under manteln på natten. Han kommer att välsigna dig och detta är en rättfärdig handling från dig inför Herren, din Gud.

¹⁴ Gör aldrig orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig det är en israelit eller en främling som bor i din stad och i ditt land. ¹⁵ Betala honom hans lön varje dag före solnedgången, eftersom han är fattig och behöver den genast. Annars kanske han anklagar dig inför Herren och då har du fått en synd att svara för.

¹⁶ Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.

Tionde budet: Lystenhet

¹⁷ Du måste handla rättvist mot främlingar och faderlösa och du får inte ta en änkas kläder i pant. ¹⁸ Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, räddade dig därifrån. Det är därför jag ger dig denna befallning.

¹⁹ Om du glömmer kvar en kärve på åkern när du bärgar din skörd, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Lämna den kvar åt främlingar, faderlösa och änkor. Då ska Herren välsigna dig i allt du gör. ²⁰ När du slår ner oliver från träden, ska du inte söka igenom trädgrenarna en andra gång. Lämna kvar en del åt främlingar, faderlösa och änkor. ²¹ När du plockar druvorna i din vingård, gör ingen efterskörd utan lämna den kvar till främlingar, faderlösa och änkor. ²² Kom ihåg att du själv var slav i Egypten! Det är därför jag ger dig denna befallning.

25 Om två män är oense och vänder sig till domstolen, ska de som dömer fria den oskyldige och döma den skyldige. ² Om den skyldige döms till spöstraff, ska domaren befalla honom att lägga sig ner och domaren ska själv övervaka att han får så många slag han förtjänar. ³ Han kan få upp till fyrtio rapp. Men mer än fyrtio rapp får man inte ge. Straffet får inte bli så hårt att din bror förnedras.

⁴ Du ska inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.

⁵ Om två bröder bor tillsammans och en av dem dör utan att ha fått en son, får hans änka inte gifta sig utanför släkten. Hennes mans bror ska ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne ⁶ och den förste son de får tillsammans ska räknas som den dödes son, så att hans namn lever kvar i Israel. ⁷ Om den dödes bror vägrar att fullgöra sin plikt och gifta sig med sin svägerska, ska hon gå till de äldste i stadsporten och säga: ”Min mans bror vägrar att låta sin brors släkt föras vidare och att fullgöra sina skyldigheter som svåger mot mig.” ⁸ De äldste i staden ska då kalla honom till sig och tala igenom saken med honom. Om han fortfarande vägrar att gifta sig med henne, ⁹ ska svägerskan gå fram till honom i de äldstes närvaro, dra av honom en sandal och spotta honom i ansiktet. Sedan ska hon säga: ”Så går det för den man som vägrar att låta sin brors släkt leva vidare.” ¹⁰ Sedan ska man tala om hans avkomlingar som ”den barfotades släkt”.

¹¹ Om två män slåss och den enes hustru griper in för att hjälpa sin man genom att ta tag om den andre mannens könsorgan, ¹² ska hennes hand huggas av utan förbarmande.

¹³ Du får inte ha två olika vikter i påsen, en som är för lätt och en annan som är tyngre. ¹⁴ Inte heller får du ha olika mått i huset, ett som är stort och ett som är litet. ¹⁵ Du ska ha rätta och riktiga vikter och mått. Då får du leva länge i det land Herren, din Gud, ger dig. ¹⁶ Herren, din Gud, avskyr alla som ägnar sig åt det som är orätt.

¹⁷ Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig när du var på väg från Egypten! ¹⁸ De mötte dig på din väg och stred mot dig när du var trött och utmattad. Utan att frukta Gud anföll de dem som var svaga och hade kommit efter de andra. ¹⁹ När du nu med Herrens, din Guds, hjälp äntligen får leva i ro för alla dina fiender, ska du därför utrota amalekiterna från jorden så att ingen längre minns att de existerat. Glöm aldrig detta!

Böner till Herren inför särskilda tillfällen

26 När du har kommit in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och du har intagit det och bosatt dig där, ² ska du ta en del av den första skörden du bärgat i landet som Herren, din Gud, ger dig. Lägg det i en korg och bär det till den plats som Herren, din Gud, väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo. ³ Gå till den tjänstgörande prästen och säg till honom: ”Idag bekräftar jag att Herren, din Gud, har fört mig till det land han med ed lovade våra förfäder att ge oss.” ⁴ Prästen ska då ta korgen och ställa den framför Herrens, din Guds, altare. ⁵ Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: ”Min förfader var en kringvandrande aramé som flyttade ner till Egypten med en liten grupp människor. Där bodde de och växte till ett stort, mäktigt och talrikt folk. ⁶ Egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och gjorde oss till slavar. ⁷ Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, vårt elände och vårt betryck ⁸ och förde oss ut ur Egypten med sin fruktansvärda makt och stora kraft. Han gjorde tecken och under ⁹ och han har lett oss till den här platsen och gett oss detta land som flyter av mjölk och honung. ¹⁰ Nu, Herre, bär jag fram det första från min skörd på den mark som du har gett mig.” Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbe honom. ¹¹ Därefter ska du glädja dig över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig tillsammans med din familj och med de leviter och främlingar som bor hos dig.

¹² När du vart tredje år,^[c] året för tiondegivandet, har samlat in allt ditt tionde av det du skördat och gett det till leviter, främlingar, faderlösa och änkor så att de kan få äta sig mätta i dina städer, ¹³ ska du säga inför Herren, din Gud: ”Jag har tagit det heliga i mitt hus och gett till leviterna, främlingarna, de faderlösa och änkorna, precis som du har befallt. Jag har inte överträtt eller glömt ett enda av dina bud. ¹⁴ Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, rört något av det när jag varit oren eller gett något av det till de döda. Jag har varit lydig mot Herren, min Gud, och gjort allt som du har befallt mig. ¹⁵ Se nu ner från din heliga boning i himlen och välsigna ditt folk Israel och det land du har gett oss, ett land som flyter av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra förfäder!”

Lyd alla Guds bud

¹⁶ Herren, din Gud, befaller dig idag att lyda alla dessa lagar och föreskrifter. Du ska troget följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. ¹⁷ Du har idag förklarat att Herren är din Gud och du har lovat att följa och hålla hans lagar, bud och föreskrifter och lyda honom. ¹⁸ Herren har idag förklarat att du är hans eget folk, hans egendom, så som han har lovat dig. Om du lyder alla hans bud, ¹⁹ kommer han att upphöja dig över alla andra folk han har skapat och ge dig heder, ära och berömmelse. Du ska vara ett heligt folk avskilt för Herren, din Gud, så som han har lovat.

Ett minnesmärke

27 Mose och de äldste i Israel gav folket ytterligare befallningar: ”Lyd hela den lag jag ger er idag! ² När ni går över Jordan och kommer in i det land Herren, din Gud, ger dig, ska du resa upp stora stenar. Stryk kalk på stenarna ³ och när du gått över dit, skriv på dem varje ord i denna lag. Då ska du få komma in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och som flyter av mjölk och honung, så som Herren, din Gud, har lovat dig. ⁴ När ni kommit över Jordan, res stenarna på berget Eval på andra sidan floden som jag idag befaller dig och kalka dem vita. ⁵ Bygg sedan ett altare till Herren, din Gud, ett altare av sten som inte ska bearbetas med järn. ⁶ Av ohuggna stenar från marken ska du bygga Herrens, din Guds, altare och offra brännoffer till Herren, din Gud.

⁷ ”Offra också gemenskapsoffer där, ät dem och gläd dig inför Herren, din Gud. ⁸ Skriv varje ord i denna lag klart och tydligt på stenarna.”

⁹ Sedan sa Mose och de levitiska prästerna till hela Israel: ”Var stilla och lyssna, Israel! Idag har du blivit Herrens, din Guds, folk. ¹⁰ Lyd Herren, din Gud, och alla de bud och stadgar som jag ger dig idag!”

Leviterna påminner folket om Herrens dom i tolv olika fall

¹¹ Samma dag gav Mose följande befallningar till folket:

¹² När ni har gått över Jordan, ska Simons, Levis, Judas, Isaskars, Josefs och Benjamins stammar stå på berget Gerissim för att välsigna folket ¹³ och Rubens, Gads, Ashers, Sebulons, Dans och Naftalis stammar ska stå på berget Eval och förbanna.

¹⁴ Leviterna ska med hög röst recitera inför hela Israel:

¹⁵ ”Förbannelse över var och en som tillverkar och i hemlighet sätter upp en avgud vare sig det är en gud utskuren i trä eller en gjord av metall, för Herren avskyr dessa avgudar.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”^[d]

¹⁶ ”Förbannelse över var och en som föraktar sin far eller mor.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

¹⁷ ”Förbannelse över var och en som flyttar gränsstenarna mellan sitt eget och grannens markområde.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

¹⁸ ”Förbannelse över var och en som leder en blind vilse.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

¹⁹ ”Förbannelse över var och en som förvägrar främlingar, faderlösa och änkor deras rätt.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²⁰ ”Förbannelse över var och en som ligger med sin fars hustru, för han vanärar sin fars bädd.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²¹ ”Förbannelse över var och en som har sexuellt umgänge med ett djur.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²² ”Förbannelse över var och en som ligger med sin syster eller halvsyster.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²³ ”Förbannelse över var och en som ligger med sin svärmor.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²⁴ ”Förbannelse över var och en som i hemlighet mördar någon.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²⁵ ”Förbannelse över var och en som mot betalning dödar en oskyldig.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²⁶ ”Förbannelse över var och en som inte håller sig till buden i denna lag och gör dem.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

Välsignelser på grund av lydnad

(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 7:12-16)

28 Om du i allt lyder Herren, din Gud, och följer alla de befallningar som jag idag ger för dig, ska Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden ² och alla dessa välsignelser ska nå dig och komma över dig, om du lyder Herren, din Gud:

³ Du ska vara välsignad i staden och välsignad på fälten.

⁴ Du ska bli välsignad med många barn, rika skördar och stora boskapshjordar.

⁵ Din korg och ditt baktråg ska vara välsignade.

⁶ Du ska vara välsignad när du går in och välsignad när du går ut.

⁷ Herren ska slå ner dina fiender åt dig när de anfaller dig. De ska dra ut i strid mot dig från ett håll men fly bort från dig åt sju olika håll. ⁸ Herren ska välsigna dina lador och allt du företar dig. Han ska välsigna dig i det land som Herren, din Gud, vill ge dig.

⁹ Han kommer att göra dig till sitt heliga folk så som han har med ed lovat dig, om du lyder honom och vandrar på hans vägar. ¹⁰ Alla jordens folk ska se att du tillhör Herren^[e] och de ska frukta dig.

¹¹ Herren kommer att ge dig ett överflöd av allt som är gott så som han med ed lovade dina förfäder, många barn, rikligt med boskap och stora skördar. ¹² Herren ska öppna sina förrådshus i himlen så att du får rikligt med regn i rätt tid. Han ska välsigna allt du gör och du ska kunna ge lån till andra folk men aldrig själv behöva låna. ¹³ Herren kommer att göra dig till huvud och inte till svans och du ska komma till överläge, inte underläge, om du lyder de Herrens, din Guds, befallningar som jag idag ger dig och följer dem noga. ¹⁴ Vik inte av åt något håll från något av de bud jag ger dig och börja inte följa och tjäna andra gudar.

Förbannelser på grund av olydnad

(3 Mos 26:14-39)

¹⁵ Om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte lyder de lagar som jag ger dig idag, då ska alla dessa förbannelser drabba dig:

¹⁶ Du ska vara förbannad i staden och förbannad på fälten.

¹⁷ Din korg och ditt baktråg ska vara förbannade.

¹⁸ Förbannelse ska komma över de barn du får och skörden du skördar och förbannelse över din boskaps kalvar och över dina lamm.

¹⁹ Du ska vara förbannad när du går in och förbannad när du går ut.

²⁰ Herren ska sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt du gör tills du slutligen går under, eftersom du har gjort det onda och övergett mig. ²¹ Herren kommer att sända sjukdomar tills han har utrotat dig ur det land som du nu ska gå och ta i besittning. ²² Herren ska slå dig med kroppslig svaghet, feber och inflammationer, förödande hetta och torka, och med mjöldagg och mögel som härjar din säd. Detta ska förfölja dig tills du förgås.

²³ Himlen ovanför dig kommer att vara som koppar och jorden under dig som järn. ²⁴ Regnet ska Herren förvandla till dammoln som helt kommer att övertäcka dig tills du går under.

²⁵ Herren ska låta dina fiender besegra dig. Om du drar ut i strid mot dem från ett håll, ska du få fly för dem åt sju olika håll. Du kommer att bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. ²⁶ Dina döda ska bli mat åt himlens fåglar och åt vilddjuren och ingen ska finnas som kan jaga bort dem. ²⁷ Herren ska låta Egyptens bölder, svulster, skabb och klåda komma över dig och det ska inte finnas någon bot för dig. ²⁸ Han ska sända galenskap, blindhet och förvirring över dig. ²⁹ Du ska famla omkring mitt på ljusa dagen som en blind i sitt mörker. Du ska inte lyckas i något du gör utan ständigt vara förtryckt och utsugen. Ingen ska kunna rädda dig.

³⁰ Någon annan ska ta din fästmö och våldta henne. Du ska inte få bo i det hus du har byggt. Du ska inte få skörda frukten från vingården du har planterat. ³¹ Din oxe ska slaktas framför ögonen på dig, men du ska inte själv få äta av köttet. Din åsna ska tas ifrån dig med våld för att aldrig återlämnas. Dina får ska överlämnas till dina fiender och ingen ska kunna rädda dig. ³² Dina söner och döttrar ska inför dina ögon ges åt ett främmande folk. Du kommer att gråta dig trött av längtan efter dem, men du ska inte kunna göra något för att hjälpa dem. ³³ Ett främmande folk som du inte känner ska äta upp den skörd som du har arbetat så hårt för. Du ska ständigt vara förtryckt och utsatt för våld. ³⁴ Du kommer att förlora förståndet inför allt du ser omkring dig.

³⁵ Herren ska låta smärtsamma och obotliga bölder slå upp på dina knän och ben, ja, bölderna ska täcka dig från fötterna ända upp till huvudet.

³⁶ Herren kommer att driva bort både dig och den kung du valt till din härskare till ett folk som varken du eller dina förfäder kände till. Där kommer du att tillbe gudar av trä och sten. ³⁷ Du ska bli ett avskräckande exempel, ett ordspråk och en nidvisa bland alla de folk dit Herren kommer att fördriva dig.

³⁸ Du ska så mycket men skörda lite, för gräshopporna kommer att äta upp dina skördar. ³⁹ Du ska plantera vingårdar och vårda dem väl, men du kommer inte att få äta deras druvor eller dricka deras vin, för maskar kommer att fördärva plantorna. ⁴⁰ Olivträd ska växa överallt, men du får aldrig någon olja att använda, för träden ska tappa sin frukt. ⁴¹ De söner och döttrar du får kommer att bli bortförda i fångenskap. ⁴² Gräshopporna ska förstöra dina träd och det som växer på dina åkrar. ⁴³ Utlänningen som bor hos dig kommer att höja sig över dig, medan du själv ska sjunka allt djupare. ⁴⁴ Han ska låna ut pengar till dig, men du kommer inte att ha något att låna ut till honom. Han ska bli huvud och du ska bli svans.

⁴⁵ Alla dessa förbannelser ska drabba dig, förfölja dig och komma över dig tills du är krossad, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och befallningar som han gav dig. ⁴⁶ Dessa förbannelser ska bli till tecken och varning mitt ibland dig och dina efterkommande för alltid. ⁴⁷ Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, med glatt och villigt hjärta medan du hade överflöd på allt, ⁴⁸ ska du istället tvingas gå hungrig, törstig, naken och fattig och bli slav under de fiender Herren sänder mot dig. Ett ok av järn ska placeras runt din hals tills du har utplånats.

⁴⁹ Herren ska sända ett avlägset folk från jordens ände mot dig och det ska slå ner på dig som en örn. Det är ett folk vars språk du inte förstår, ⁵⁰ ett folk med grymma män som inte har förbarmande vare sig med ung eller gammal. ⁵¹ De ska äta upp all din boskap och all din skörd tills det är slut med dig. De ska inte lämna kvar något av din säd, ditt vin, din olja, dina kalvar och dina lamm utan de ska ruinera dig. ⁵² De ska belägra dina städer tills alla de höga och befästa murar som du såg som ett så säkert skydd faller. De ska belägra dig överallt i alla dina städer i det land Herren, din Gud, har gett dig.

⁵³ I den nöd som fienden vållar under belägringen ska du drivas till att äta dina egna söners och döttrars kött, dina barns, som Herren, din Gud, har gett dig. ⁵⁴ En vek och bortskämd man bland er ska bli fullkomligt hänsynslös mot sin egen bror, mot sin älskade hustru och mot de barn som ännu lever. ⁵⁵ Han ska vägra dem att smaka av det kött han själv äter – köttet av hans egna barn, det enda han har kvar att äta i den nöd som uppstår då fienden belägrar dina städer. ⁵⁶ En vek och bortskämd kvinna som knappt behövt nudda marken med sin fot, kommer inte att vilja dela med sig åt sin älskade make, sin son eller dotter, ⁵⁷ utan både moderkakan och det barn hon föder ska hon gömma för att ha till mat åt sig själv. Så fruktansvärd kommer nöden att vara under den belägring som dina fiender ska utsätta dina städer för.

⁵⁸ Om du inte noga följer allt som står i denna lag som finns nedskriven i denna bok och inte fruktar detta stora och fruktansvärda namn Herren^[f], din Gud, ⁵⁹ ska Herren sända obotliga plågor och sjukdomar över dig och dina efterkommande, svåra sjukdomar som inte går över. ⁶⁰ Han ska låta alla Egyptens sjukdomar som du var så rädd för komma över dig. ⁶¹ Men inte nog med det, Herren ska låta dig drabbas av andra sjukdomar och plågor som inte ens finns omnämnda i denna lagbok tills du blir utplånad. ⁶² Det ska inte finnas många kvar av er, fastän ni tidigare var talrika som stjärnorna på himlen, därför att du inte lyssnat till Herren, din Gud. ⁶³ Precis som Herren gladde sig åt att ge er framgång och föröka er, ska han då glädjas över att få förgöra er. Ni kommer att försvinna ur det land som du nu ska lägga under dig.

⁶⁴ Herren ska sprida ut dig bland alla folk från jordens ena ända till den andra. Där ska du tillbe andra gudar som varken du eller dina förfäder tidigare kände till gudar av trä och sten. ⁶⁵ Du ska inte finna någon ro bland dessa folk och ingen vila för din fot. Herren ska låta dig leva i ängslan med sorgsen blick och missmod. ⁶⁶ Ditt liv ska vara i ständig fara. Natt och dag ska du leva i rädsla och inte veta om du kommer att överleva. ⁶⁷ På morgonen ska du säga: ”Om det ändå vore kväll!” Och på kvällen ska du säga: ”Om det ändå vore morgon!” Skräcken ska fylla dig inifrån och när du öppnar ögonen, ska du se den mitt framför dig. ⁶⁸ Herren ska sända dig tillbaka till Egypten med skepp, en resa jag lovade att du aldrig skulle behöva göra. Där kommer ni att erbjuda er själva som slavar till era fiender, men ingen ska finnas som vill köpa er.

Överlåt er till Gud: Moses tredje tal

(29:1—30:20)

Mose bekräftar förbundet med Herren

29 Detta är villkoren i det förbund som Herren befallde Mose att ingå med israeliterna i Moab, utöver det förbund han ingick med dem vid Horeb^[g]. ² Mose sammankallade hela Israel och sa till dem:

Ni har med era egna ögon sett vad Herren gjorde med farao, alla hans tjänare och hela hans folk i Egypten. ³ Med egna ögon bevittnade du de stora prövningarna, tecknen och undren. ⁴ Men ända till denna dag har Herren inte gett er sinne att förstå, ögon att se och öron att höra. ⁵ ”I fyrtio år har jag^[h] lett er genom öknen utan att era kläder och sandaler slitits ut. ⁶ Ni åt inget bröd och drack inget vin eller andra jästa drycker, detta för att ni skulle förstå att jag är Herren, er Gud.”

⁷ När ni kom hit, drog kung Sichon från Heshbon och kung Og från Bashan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem. ⁸ Vi tog deras land och gav det som egendom åt Rubens och Gads stammar och åt halva Manasses stam.

⁹ Om ni noga följer villkoren i detta förbund, ska ni få framgång i allt vad ni gör.

¹⁰ Ni står allesammans idag inför Herren, er Gud, ledare, äldste, förmän och alla andra israelitiska män ¹¹ tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos dig, de som hugger din ved och bär ditt vatten. ¹² Du ska nu ingå ett förbund med Herren, din Gud, ett förbund som han med ed upprättar med dig här idag. ¹³ Han vill idag bekräfta att du är hans folk och att han är din Gud, alldeles så som han sagt dig och med ed lovat dina förfäder Abraham, Isak och Jakob. ¹⁴ Detta förbund med dess ed gäller dock inte bara er. ¹⁵ Jag ingår detta förbund både med er som står här inför Herren, vår Gud, idag och med dem som ännu inte finns här.

¹⁶ Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi vandrade bland folkslagen på vägen hit. ¹⁷ Ni såg deras avskyvärda bilder och avgudar av trä, sten, silver och guld. ¹⁸ Se till att inte någon enda av er, man eller kvinna, familj eller stam, vänder sig bort från Herren, vår Gud, och tillber dessa folks gudar. Låt ingen rot finnas bland er som ger giftig frukt och malört. ¹⁹ En sådan person välsignar sig i sitt hårda hjärta efter att ha hört förbannelseorden och tänker: ”Jag ska nog lyckas bra, även om jag går min egen väg.” Då ska både hela landet, både vått och torrt, förgås.^{[i] 20} Herren vägrar att förlåta honom. Hans svartsjuka vrede mot den mannen kommer att brinna. All den förbannelse som finns nedskriven i denna bok kommer att vila tungt på honom och Herren ska utplåna hans namn från jorden. ²¹ Herren ska avskilja honom från alla stammar i Israel och låta honom drabbas av förbundets alla förbannelser som finns nedskrivna i denna lagbok.

²² Kommande generationer, era efterkommande och även främlingar som färdas hit från ett fjärran land, ska se detta lands förödelse och de plågor Herren har sänt över det, ²³ svavel och salt, ett förbränt ödeland där ingen kan odla något, ett land som inte bär några skördar och som saknar växtlighet, precis som Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren förgjorde i sin vrede och sitt raseri.

²⁴ Alla folk ska då fråga: ”Varför har Herren gjort så med detta land? Varför visade han denna glödande vrede?” ²⁵ Och de ska få till svar: ”Därför att de bröt det förbund som Herren deras förfäders Gud ingick med dem när han ledde dem ut ur Egypten. ²⁶ De började tillbe andra gudar som de inte kände och som han inte tilldelat dem. ²⁷ Det är därför som Herren upptänts av en sådan vrede mot detta land och låtit all den förbannelse som finns nedskriven i denna bok drabba det. ²⁸ I stor vrede och våldsamt raseri ryckte han upp dem ur deras eget land och förde dem till ett annat land där de bor än idag.”

²⁹ Det fördolda tillhör Herren, vår Gud, men det som han har uppenbarat tillhör oss och våra barn för all framtid och vi ska lyda allt som står i denna lag.

Återvänd till Herren

30 När både välsignelse och förbannelse har kommit dig till del där du bor bland dessa folk dit Herren, din Gud, har fördrivit dig och du kommer till besinning ² och vill vända tillbaka till Herren, din Gud, och du och dina barn börjar lyssna till honom av hela ditt hjärta och med hela din själ så som jag idag befaller dig, ³ då ska Herren, din Gud, rädda dig ur fångenskapen. Han ska visa barmhärtighet mot dig och samla ihop dig från alla de folk dit han har spritt dig. ⁴ Även om du befinner dig vid världens ände, ska Herren, din Gud, samla dig och föra dig tillbaka. ⁵ Han ska föra dig till dina förfäders land. Du ska ta landet i besittning och han ska låta det gå dig väl. Du ska bli fler till antalet än dina förfäder.

⁶ Herren, din Gud, ska omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. Så ska du få leva.

⁷ Herren, din Gud, ska låta alla dessa förbannelser drabba dina fiender, dem som hatar och förföljer dig. ⁸ Du ska då åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud som jag idag ger dig. ⁹ Herren, din Gud, ska ge dig framgång i allt du gör och ge dig många barn, mycket boskap och rikliga skördar. Herren ska på nytt glädja sig över dig och ge dig framgång, så som han gladde sig över dina förfäder, ¹⁰ om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och följer alla de bud och föreskrifter som är skrivna i denna lagbok och vänder om till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och hela din själ.

Ett val mellan liv och död

¹¹ Dessa bud är inte omöjliga för dig att lyda och inte långt borta från dig. ¹² De finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: ”Vem ska fara upp till himlen och hämta dem åt oss så att vi kan höra buden och följa dem?” ¹³ De finns inte heller på andra sidan havet, så att du måste fråga: ”Vem kan fara över havet och hämta dem åt oss så att vi kan höra buden och följa dem?” ¹⁴ Nej, ordet är mycket nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar, och därför kan du lyda det.

¹⁵ Se! Jag ställer dig idag inför liv och framgång respektive död och undergång. ¹⁶ Jag har idag befallt dig att älska Herren, din Gud, att följa hans vägar och hålla hans bud, stadgar och föreskrifter, så att du kan få leva och bli ett stort folk och så att Herren, din Gud, kan välsigna dig och det land du ska ta i besittning. ¹⁷ Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna och istället låter dig lockas att tillbe andra gudar och tjäna dem, ¹⁸ då förklarar jag för er idag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte att få leva länge i det land som du nu ska erövra på andra sidan Jordan.

¹⁹ Jag tar himmel och jord till vittnen på att jag idag har låtit dig välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva! ²⁰ Älska Herren, din Gud, lyd honom och håll dig till honom, så ska han ge dig liv och låta dig få bo länge i det land som Herren med ed lovade ge till dina förfäder Abraham, Isak och Jakob.

Nytt ledarskap: Moses sista dagar

(31:1—34:12)

Mose utser Josua till sin efterträdare

31 När Mose hade hållit^[j] detta tal till hela Israel, ² sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. ³ Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. ⁴ Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. ⁵ Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. ⁶ Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. ⁸ Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”

Mose skriver ner Guds lagar

⁹ Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken^[k] och till alla de äldste i Israel. ¹⁰ Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, ¹¹ ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. ¹² Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. ¹³ Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”

Herren förutsäger folkets olydnad

¹⁴ Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.

¹⁵ Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång ¹⁶ och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. ¹⁷ Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ ¹⁸ Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.

¹⁹ Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. ²⁰ När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. ²¹ Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” ²² Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

²³ Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”

²⁴ När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, ²⁵ befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: ²⁶ ”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. ²⁷ Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! ²⁸ Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. ²⁹ Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer^[l].”

³⁰ Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel:

Moses sång

⁴⁴ Mose kom tillsammans med Hosea^[u], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. ⁴⁵ När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, ⁴⁶ sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! ⁴⁷ Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”

Mose får veta att han snart ska dö

⁴⁸ Samma dag sa Herren till Mose: ⁴⁹ ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. ⁵⁰ Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. ⁵¹ Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin^[v] och inte höll mig helig bland israeliterna. ⁵² Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”

Mose välsignar alla stammarna

33 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav Israels folk innan han dog:

⁷ Om Juda sa han:

⁸ Om Levi sa han:

¹² Om Benjamin sa han:

¹³ Om Josef^[ae] sa han:

¹⁸ Om Sebulon sa han:

²⁰ Om Gad sa han:

²² Om Dan sa han:

²³ Om Naftali sa han:

²⁴ Om Asher sa han:

Mose dör

34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Herren visade hela landet för honom från Gilead till Dan, ² hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet, ³ Negevöknen och Jordandalen, med Jeriko, palmernas stad, ända bort till Soar.

⁴ ”Detta är det land jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge till deras efterkommande”, sa Herren till Mose. ”Nu har jag låtit dig se det, men du kommer inte att få gå över dit.”

⁵ Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt ⁶ och han begravde honom^[ah] i en dal i närheten av Bet Pegor i Moab, men ingen känner till den exakta gravplatsen.

⁷ Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt och han hade inte mist sin styrka. ⁸ Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter. Sedan var sorgetiden över.

⁹ Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och gjorde så som Herren hade befallt Mose.

¹⁰ Det har aldrig efteråt i Israel funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte. ¹¹ Utsänd av Herren utförde han tecken och under i Egypten med farao, alla hans hovmän och hela hans land. ¹² Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana skräckinjagande under som de Mose gjorde inför ögonen på Israels folk.