Bible in 90 Days
Herrens tjänares lidande och härlighet
13 [a] Se, min tjänare skall handla[b] vist.
Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.
14 Liksom många häpnade över dig,
så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
15 Han skall bestänka[c] många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.
53 Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.
4 Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade Herren på honom.
7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
8 Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar
att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav,
men hos en rik var han i sin död,
ty han hade ingen orätt gjort,
och svek fanns inte i hans mun.
10 Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer,
får han se avkomlingar och leva länge,
och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
11 Genom den vedermöda hans själ har utstått
får han se[d] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[e] förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga,
och deras skulder är det han som bär.
12 Därför skall jag ge honom de många[f] som hans del,
och de starka skall han få som byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland förbrytare,
han som bar de mångas synd
och trädde in i överträdarnas ställe.
Sions upprättelse och kommande härlighet
54 Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn,
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar.
Ty den ensamma har många barn,
fler än den som har man, säger Herren.
2 Utvidga platsen för din boning,
spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte.
Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka.
3 Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster.
Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning
och på nytt befolka ödelagda städer.
4 Frukta inte, ty du skall inte komma på skam,
blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg.
5 Ty den som har skapat dig är din man,
Herren Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du
av Herren,
och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud.
7 Ett litet ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.
8 Då min vrede vällde fram,
dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din återlösare.
9 Jag skall göra som vid Noas flod.
Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden,
så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 Om än bergen viker bort och höjderna vacklar,
så skall min nåd inte vika från dig
och mitt fridsförbund inte vackla,
säger Herren, din förbarmare.
11 Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar
utan att få någon tröst,
med blyglans skall jag nu mura dina stenar
och ge dig grundvalar av safirer.
12 Jag skall göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av karbunklar
och hela din ringmur av ädla stenar.
13 Dina barn skall alla bli Herrens lärjungar,
och deras frid skall vara stor.
14 I rättfärdighet skall du bli befäst.
Förtryck skall vara fjärran från dig,
du har ingenting att frukta.
Förskräckelse skall vara borta,
den skall inte komma dig nära.
15 Om man sammangaddar sig mot dig,
kommer det ingalunda från mig.
De som sammangaddar sig mot dig
skall falla för dig.
16 Se, jag skapar smeden,
som blåser upp kolelden
och formar ett vapen genom sitt arbete.
Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.
17 Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång,
och varje tunga som upphäver sig mot dig
skall du i domen döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Inbjudan till dem som törstar
55 Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet,
och ni som inte har pengar,
kom hit och köp säd och ät.
Ja, kom hit och köp säd utan pengar
och för intet både vin och mjölk.
2 Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd,
era inkomster för det som inte kan mätta?
Hör på mig, så skall ni få äta gott
och njuta av utsökt mat.
3 Böj ert öra hit och kom till mig!
Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund:
Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.
4 Se, honom har jag satt till ett vittne för folken,
till en furste och ledare för folken.
5 Du skall kalla på ett folk
du inte känner,
ett hednafolk som inte känner dig
skall skynda till dig
för Herrens, din Guds, skull,
för Israels Heliges skull,
ty han har förhärligat dig.
6 Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
7 Den ogudaktige må överge sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
och till vår Gud,
ty han skall ge mycken förlåtelse.
8 Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
9 Nej, så mycket som himlen är högre än jorden,
så mycket är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit,
förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så
och bröd till att äta,
11 så skall det vara med ordet
som går ut från min mun.
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig
utan att ha verkat vad jag vill,
och utfört det vartill jag har sänt ut det.
12 Med glädje skall ni dra ut,
i frid skall ni föras fram.
Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er,
alla markens träd skall klappa i händerna.
13 Där nu törnsnår finns
skall cypresser växa upp,
där nässlor står
skall myrten växa upp.
Detta skall bli Herren till ära,
ett evigt tecken som inte skall utplånas.
Guds frälsning gäller alla
56 Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt,
handla rättfärdigt,
ty min frälsning kommer snart,
min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.
2 Välsignad är den människa som gör så,
den människoson som håller fast vid det,
den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den,
den som avhåller sin hand från att göra något ont.
3 Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga:
"Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk."
Inte heller skall eunucken säga:
"Jag är ett förtorkat träd."
4 Ty så säger Herren:
De eunucker som tar vara på mina sabbater,
som väljer det jag finner glädje i
och håller fast vid mitt förbund,
5 åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
ge ett minnesmärke och ett namn,
en välsignelse som är bättre än söner och döttrar.
Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.
6 De främlingar som har slutit sig till Herren
och som vill tjäna honom och älska Herrens namn,
ja, som vill vara hans tjänare,
alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den,
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem skall jag föra till mitt heliga berg.
Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare.
Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.
8 Så säger Herren Herren,
han som samlar de fördrivna av Israel:
Ännu fler skall jag samla till honom,
till hans församling.
Israels väktare är blinda
9 Alla ni markens vilda djur, kom och ät,
alla ni vilda djur i skogen!
10 Hans väktare är alla blinda,
de märker inget.
De är alla stumma hundar som inte kan skälla.
De ligger och drömmer, de älskar att slumra.
11 Men de är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Och de skall vara herdar,
de som ingenting förstår!
De går alla sin egen väg,
var och en söker sin egen fördel, allesammans.
12 "Kom, jag skall hämta vin,
låt oss berusa oss av starka drycker.
Och morgondagen skall bli denna lik,
ja, ännu bättre!"
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.
2 Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 Men ni, träd fram här,
ni söner till teckentyderskor,
ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?
Är ni inte överträdelsens barn,
lögnens avkomma,
5 ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna,
ni som slaktar era barn i dalarna
och i bergsklyftornas djup.
6 Ravinens glatta stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer.
Skulle jag låta mig nöja med sådant?
7 Du ordnade din bädd på höga och stora berg.
Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med några av dem
som du älskade att gå i säng med.
Du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen med olja
och smorde dig med en mängd väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Även om du blev trött av din långa färd,
sade du inte: "Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
11 För vem var du rädd och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,
fruktar du mig inte?
12 Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet
och med dina verk;
de skall inte hjälpa dig.
13 När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.
En vind skall ta dem alla med sig,
en fläkt skall föra dem bort.
Men den som tar sin tillflykt till mig
skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
14 Man skall säga:
"Bana väg, bana och bered väg!
Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"
15 Ty så säger den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Jag skall inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
ty då skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd var jag vred.
Jag slog honom och dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom och leda honom
och ge honom och hans sörjande tröst.
19 Jag vill skapa lovsång på deras läppar,
fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära,
säger Herren. Jag skall bota honom.
20 Men de ogudaktiga är som ett upprört hav,
ett som inte kan vara stilla,
ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.
21 Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.[g]
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 Ropa med full hals, håll ej tillbaka.
Höj upp din röst som en basun
och förkunna för mitt folk dess överträdelse,
för Jakobs hus dess synder.
2 Väl söker de mig dag ut och dag in
och vill ha kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som övar rättfärdighet
och inte överger sin Guds domslut.
De frågar mig om rättfärdiga domslut
och vill att Gud skall komma dem nära.
3 "Varför fastar vi,
när du inte ser det,
varför späker vi oss,
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till,
och alla era arbetare driver ni hårt.
4 Ni håller er fasta med kiv och trätor,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar inte på sådant sätt nu
att ni kan göra er röst hörd i höjden.
5 Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag då människan ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet som ett sävstrå
och sätter sig i säcktyg och aska,
vill du kalla det att hålla fasta
och en dag till Herrens välbehag?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok,
7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige
skaffa de fattiga och hemlösa en boning,
kläd den nakne var du än ser honom
och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden
och ditt helande visa sig med hast.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet följa i dina spår.
9 Då skall Herren svara när du åkallar honom.
När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag."
Om du gör dig av med varje slags ok,
om du slutar att peka finger och tala onda ord,
10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har
och mättar den som lider nöd,
då skall ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli lik middagens ljus.
11 Och Herren skall alltid leda dig;
han skall mätta dig mitt i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du skall vara lik en vattenrik trädgård
och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
12 Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna,
du skall återställa grundvalar från forntida släkten.
Du skall kallas "han som murar igen sprickor",
"han som återställer stigar, så att man kan bo i landet".
13 Om du hindrar din fot på sabbaten
att göra vad du har lust till på min heliga dag,
om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Herrens ära,
om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar
och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord,
14 då skall du fröjda dig i Herren,
och jag skall föra dig fram över landets höjder
och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel.
Så har Herrens mun talat.
Synd, bekännelse och frälsning
59 Se, Herrens hand är inte för kort,
så att han ej kan frälsa,
hans öra är inte tillslutet,
så att han ej kan höra.
2 Nej, det är era missgärningar
som skiljer er och er Gud från varandra,
era synder döljer hans ansikte för er,
så att han inte hör er.
3 Ty era händer är fläckade av blod,
era fingrar av missgärning.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram orättfärdighet.
4 Ingen åberopar rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
På tomhet förtröstar de och talar lögn,
de går havande med olycka och föder fördärv.
5 De kläcker ut ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.
6 Deras spindelnät duger inte till kläder,
sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utför våld.
7 Deras fötter hastar till det som är ont,
de är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och förstöring råder på deras vägar.
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som går på dem vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus, men se, mörker råder,
på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som hade vi inte ögon.
Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning.
Bland välgödda är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte,
efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.
12 Våra överträdelser inför dig är många,
våra synder vittnar emot oss.
Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon,
vi känner våra missgärningar.
13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren,
vi har vikit bort från vår Gud.
Vi har talat förtryck och upproriskhet,
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan
har vi fört fram.
14 Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
det som är rätt kan inte komma fram.
15 Sanningen har försvunnit,
och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.
Detta såg Herren,
och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.
21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.
Sions kommande härlighet
60 Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2 Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken,
men över dig skall Herren gå upp,
hans härlighet skall uppenbaras över dig.
3 Hednafolk skall vandra i ditt ljus
och kungar i glansen som går upp över dig.
4 Lyft dina ögon och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer fjärran ifrån,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 Då skall du se det och stråla av fröjd,
ditt hjärta skall bäva och vidga sig.
Ty havets rikedomar skall föras till dig,
folkens skatter skall tillfalla dig.
6 Skaror av kameler skall övertäcka dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
Från Saba skall de alla komma,
guld och rökelse skall de bära.
De skall förkunna Herrens lov.
7 Alla Kedars hjordar skall samlas till dig,
Nebajots baggar skall stå till din tjänst.
Till mitt välbehag skall de offras på mitt altare,
och min härlighets hus skall jag förhärliga.
8 Vilka är dessa som kommer farande som moln,
lika duvor som flyger till sitt duvslag?
9 Ty kustländerna väntar på mig,
och främst kommer Tarsis skepp
för att föra dina söner hem från fjärran land.
De för med sig silver och guld
åt Herrens, din Guds, namn, åt Israels Helige,
ty han förhärligar dig.
10 Främlingar skall bygga upp dina murar,
och deras kungar skall betjäna dig.
Ty jag slog dig i min vrede,
men i min nåd förbarmar jag mig över dig.
11 Dina portar skall ständigt hållas öppna
- varken dag eller natt skall de stängas -
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 Ty det hednafolk eller rike
som inte vill tjäna dig skall förgås.
Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.
13 Libanons härlighet skall komma till dig,
både cypress och platan[h] och buxbom,
för att pryda platsen där min helgedom är.
Jag vill göra platsen för mina fötter härlig.
14 Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig,
de som föraktade dig skall alla falla ner för dina fötter.
Och de skall kalla dig " Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 I stället för att du var övergiven och hatad,
så att ingen ville ta vägen genom dig,
skall jag göra dig till härlighet för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 Du skall dia hednafolkens mjölk,
ja, kungabröst skall du dia.
Då skall du förstå att jag, Herren, är din frälsare,
att den Starke i Jakob är din återlösare.
17 Jag skall låta guld komma i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag skall sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land
eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser,
utan du skall kalla dina murar för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen,
månen skall inte mer lysa dig med sitt sken.
Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
20 Din sol skall inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
ty Herren skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skall upphöra.
21 Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga
och för evigt besitta landet,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig.
22 Av den minste skall det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, skall med hast låta detta ske,
när dess tid kommer.
Ett nådens år från Herren
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
ty Herren har smort mig
till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig
att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från Herren
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion
få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner,
upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas " Herrens präster",
man skall säga om er: "Vår Guds tjänare".
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som Herren har välsignat.
10 Jag gläder mig storligen i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren Herren låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.
Sions frälsning
62 För Sions skull vill jag inte tiga,
för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken
och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss.
2 Hednafolken skall se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet.
Du skall få ett nytt namn,
som Herrens mun skall bestämma.
3 Du skall vara en härlig krona i Herrens hand,
en kunglig huvudprydnad i din Guds hand.
4 Du skall inte mer kallas "den övergivna",
ditt land skall inte mer kallas "ödemark",
utan du skall heta "min käraste"
och ditt land "den äkta hustrun".
Ty Herren har sin glädje i dig,
ditt land har fått sin äkta man.
5 Ty som när en ung man gifter sig med en jungfru,
så skall dina barn gifta sig med dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
så skall din Gud fröjda sig över dig.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro.
7 Och ge honom ingen ro,
förrän han fast grundar Jerusalem
och gör det till en lovsång på jorden.
8 Herren har svurit vid sin högra hand och sin starka arm:
Jag skall inte mer ge din säd till mat åt dina fiender,
och främlingar skall inte dricka ditt nya vin,
frukten av din möda.
9 De som samlar in säden skall också äta den
och skall lova Herren,
och de som bärgar in vinet skall dricka det
i min helgedoms gårdar.
10 Drag ut, drag ut genom portarna,
bered väg för folket!
Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna,
res upp ett baner för folken!
11 Se, Herren förkunnar till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
12 Man skall kalla dem "det heliga folket",
" Herrens återlösta".
Och du skall kallas "den eftersökta",
"staden som inte blir övergiven".
Vedergällningens och återlösningens dag
63 Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
jag som är mäktig att frälsa."
2 Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder en vintrampares?
3 "En vinpress har jag trampat, jag ensam,
ingen i folket hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
4 Ty hämndens dag var i mitt hjärta,
och året för min återlösning hade kommit.
5 Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran,
men det fanns ingen som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede understödde mig.
6 Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 Herrens nådegärningar vill jag förkunna,
ja, Herrens lov,
efter allt vad Herren har gjort mot oss,
det överflödande goda mot Israels hus,
som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin nåds rikedom.
8 Ty han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem upp ur havet,
tillsammans med herden för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och därmed gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen,
så att de, likt springare i öknen,
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen,
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Skåda ner från himlen,
se till oss från din heliga och härliga boning.
Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,
ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet?
De har dragit sig tillbaka.
16 Du är ju vår Fader.
Abraham vet inte längre av oss,
Israel känner oss inte.
Men du, Herre, är vår Fader.
Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17 Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar
och varför förhärdar du våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka, för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land.
Våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit lika dem
som du aldrig har varit herre över,
dem som inte har uppkallats efter ditt namn.
Bön om att Gud griper in
64 O, att du lät himlen rämna och kom hit ner,
så att bergen skakade inför dig,
2 som när eld antänder ris
och elden får vattnet att sjuda,
så att ditt namn blir känt för dina ovänner
och hednafolken darrar för dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar,
som vi inte kunde vänta oss,
då steg du ner
och bergen skälvde inför dig.
4 Aldrig någonsin har man hört,
aldrig har något öra uppfattat,
aldrig har något öga sett en annan Gud än dig
handla så mot dem som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som övade rättfärdighet med fröjd,
dem som på dina vägar tänkte på dig.
Men se, du blev vred,
ty vi syndade.
Vi har gjort så länge;
skall vi någonsin bli frälsta?
6 Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.
Vi kommer alla att vissna som löv.
Som löv förs bort av vinden
kommer vi att föras bort av våra missgärningar.
7 Det finns ingen som åkallar ditt namn,
ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.
Ty du har dolt ditt ansikte för oss,
du låter oss gå under genom vår missgärning.
8 Men Herre, du är vår Fader.
Vi är leret, och du är den som danat oss,
vi är alla verk av din hand.
9 Var då inte omåttligt vred, Herre,
tänk inte för alltid på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit en öken,
Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra fäder lovade dig,
har blivit ett byte för elden,
allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.
12 Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?
Dom och frälsning
65 Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,
jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den väg som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld på tegelaltaren,
4 de har sitt tillhåll bland gravar
och tillbringar nätter i undangömda nästen,
äter svinkött och har oren mat i sina kärl.
5 De säger: "Håll dig för dig själv!
Kom inte nära mig, för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner hela dagen.
6 Se, det står skrivet inför mig:
Jag skall inte tiga,
förrän jag har givit vedergällning,
ja, vedergällning i deras famn,
7 både för deras egna missgärningar
och för deras fäders, säger Herren.
De som tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag skall mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 Så säger Herren:
Liksom man säger om en druvklase
när det finns saft i den:
"Fördärva den inte, det finns välsignelse i den",
så skall också jag göra för mina tjänares skull:
Jag skall inte fördärva dem alla.
9 Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge till mina berg.
Ty mina utvalda skall besitta landet,
mina tjänare skall bo där.
10 För mitt folk, som frågar efter mig,
skall Saron bli en betesmark för får
och Akors dal en lägerplats för nötboskap.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Gad
och häller upp blandat vin åt Meni,[i]
12 er har jag bestämt åt svärdet.
Ni skall alla få böja er ner för att slaktas,
därför att ni inte svarade när jag kallade,
inte hörde när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 Därför säger Herren Herren så:
Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra,
mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta,
mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam,
14 mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd,
men ni skall ropa i ert hjärtas plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Herren skall döda dig.
Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn.
16 Den som då välsignar sig i landet
skall välsigna sig vid Sanningens Gud,[j]
och den som avlägger ed i landet
skall svärja vid Sanningens Gud.
Ty de förra bedrövelserna är då glömda
och dolda för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 Se, jag skapar nya himlar och en ny jord,
och man skall inte mer komma ihåg det förgångna
eller tänka på det.
18 Men fröjda er och jubla till evig tid
över det som jag skapar,
ty se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 Jag skall jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där skall inte mer höras gråt eller klagan.
20 Där skall inte mer finnas spädbarn
som lever endast några dagar,
inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
skall syndaren drabbas av förbannelsen.
21 De skall bygga hus
och få bo i dem,
plantera vingårdar
och få äta deras frukt.
22 När de bygger hus,
skall andra inte bo i dem,
när de planterar något,
skall andra inte äta av det.
Som ett träds ålder
skall mitt folks ålder bli,
mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk.
23 De skall inte arbeta förgäves,
inte heller föda barn till en bråd död,
ty de är en avkomma, välsignad av Herren,
och deras efterkommande tillsammans med dem.
24 Det skall ske att innan de ropar skall jag svara,
medan de ännu talar skall jag höra.
25 Vargar skall gå i bet med lamm,
lejon skall äta halm som oxar,
och stoft skall vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
Slutet för de avfälliga och det nya Sions födelse
66 Så säger Herren: Himlen är min tron
och jorden min fotapall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?
2 Min hand har ju gjort allt detta,
så att det blev till, säger Herren.
Jag skådar ner till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
och till den som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar en oxe
är lik en mandråpare,
den som offrar ett lamm
är lik den som bryter nacken av en hund,
den som bär fram ett matoffer
är lik den som bär fram svinblod,
den som offrar rökelse
är lik den som hyllar en avgud.
Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje i sina vidrigheter,
4 så skall också jag välja deras ofärd
och låta det de fruktar komma över dem.
Ty ingen svarade när jag ropade,
ingen hörde när jag talade.
De gjorde det som var ont i mina ögon,
de valde att göra det som misshagade mig.
5 Hör Herrens ord
ni som fruktar för hans ord.
Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull,
de säger: "Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädje."
Men de skall komma på skam.
6 Hör hur det larmar i staden,
hör en röst från templet!
Hör, det är Herren som vedergäller sina fiender
vad de har gjort!
7 Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet.
Innan kval kommer över henne,
har hon fött ett gossebarn.
8 Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv på en enda dag,
eller ett folk födas på en enda gång,
eftersom Sion föder sina barn
redan när födslovåndan börjar?
9 Skulle jag öppna moderlivet,
men inte ge kraft att föda? säger Herren.
Eller skulle jag ge kraft att föda,
men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.
10 Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som har henne kär.
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne.
11 Ty ni skall få dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.
12 Ty så säger Herren:
Se, jag leder frid till henne som en flod
och folkens rikedomar som en översvämmande älv.
Ni skall få dia
och bli burna på höften
och få sitta i knäet och bli smekta.
13 Som en mor tröstar sin son,
skall jag trösta er.
Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.
14 Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta,
era ben skall få livskraft likt spirande gräs.
Herrens hand skall bli känd för hans tjänare,
men på sina fiender skall han vredgas.
15 Ty se, Herren skall komma med eld,
och hans vagnar skall vara som en stormvind.
Han skall låta sin vrede drabba med hetta
och sitt straff med eldslågor.
16 Ty med eld och med sitt svärd
skall Herren gå till rätta med alla människor,
och många skall bli slagna av Herren.
17 De som låter sig invigas
och renas till gudstjänst i trädgårdar,
anförda av en som står där i mitten,
de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss,
de skall alla förgås, säger Herren.
18 Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln