Bible in 90 Days
14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,
ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
15 Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.
När straffet kommer över dem, förgås de.
16 Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap och förödelse
17 Samla ihop er packning och lämna landet,
ni som är belägrade.
18 Ty så säger Herren:
Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet.
Jag skall ansätta dem hårt,
så att de känner det.
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer.
Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar.
21 Ty herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån kommer från landet i norr
för att göra Juda städer till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
23 Jag vet det, Herre:
Människans väg beror inte på henne själv,
det står inte i vandrarens makt
att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre,
men med måtta, inte i vrede,
så att du inte krossar mig.
25 Töm din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
Ty de har förtärt Jakob,
slukat och förintat honom
och ödelagt hans boning."
Juda förbundsbrott
11 Detta är det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade: 2 "Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord, 4 som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 5 Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."
6 Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."
9 Herren sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför säger Herren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 'Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."
Mordhot mot profeten
18 Herren uppenbarade för mig
och jag fick veta det,
du lät mig se vad de hade för sig.
19 Själv var jag som ett oskyldigt lamm
som leds bort för att slaktas.
Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
"Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
låt oss utrota honom ur de levandes land,
så att man inte mer kommer ihåg hans namn."
20 Men Herren Sebaot är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
Låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 Därför säger Herren så om Anatots män, som står efter ditt liv och säger: "Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!" 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag skall straffa dem. Deras unga män skall dö genom svärd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger. 23 Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när straffets tid kommer.
Profeten undrar över Herrens handlande
12 Rättfärdig är du, Herre, när jag vill gå till rätta med dig.
Ändå måste jag tala med dig om dina domslut.
Varför lyckas de ogudaktiga så väl?
Varför lever alla trolösa så trygga?
2 Du planterar dem och de slår rot,
de växer och bär frukt.
Nära är du i deras mun,
men långt borta från deras innersta.
3 Men du, Herre, känner mig.
Du ser mig och prövar
hur mitt hjärta är mot dig.
Ryck bort dem som får till slakt
och förbered dem för dagen då de skall dödas.
4 Hur länge skall landet sörja
och gräset på marken förtorka,
så att både fyrfotadjur och fåglar går under
på grund av invånarnas ondska?
De säger: "Han kan inte se vår framtid."
Guds svar
5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig,
hur skulle du då kunna tävla med hästar?
Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land,
men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?
6 Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig.
De ropar för full hals bakom din rygg.
Lita inte på dem,
även om de talar vänligt med dig.
7 Jag har övergivit mitt hus,
lämnat mitt arv,
och givit min älskade
i fiendens hand.
8 Min arvedel blev mot mig
som ett lejon i skogen.
Hon har höjt sin röst mot mig,
därför hatar jag henne.
9 Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
som angrips av andra rovfåglar runt omkring?
Gå och samla ihop alla markens djur
och låt dem komma för att äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård
och trampat ner mitt land.
De har gjort mitt härliga land till en öde öken,
till en ödemark.
11 Sörjande och öde ligger det framför mig.
Hela landet ligger öde,
ty ingen bryr sig om det.
12 Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram,
ty Herrens svärd slukar allt
från den ena änden av landet till den andra.
Ingen kan känna sig trygg.
13 De har sått vete men skördat törne.
Förgäves tröttar de ut sig.
Ni kommer att skämmas över er gröda
på grund av Herrens brinnande vrede.
Israels grannar
14 Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem. 15 Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. 16 Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk. 17 Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.
Profetens höftskynke
13 Då sade Herren till mig: "Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det omkring dina höfter, men låt det inte bli vått." 2 Jag köpte ett höftskynke, som Herren hade befallt, och satte det omkring mina höfter. 3 Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: 4 "Tag höftskynket som du har köpt och som du bär omkring dina höfter och stå upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva." 5 Och jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
6 En lång tid därefter sade Herren till mig: "Stå upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där." 7 Jag gick då bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från det ställe där jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördärvat och det dög inte längre till någonting.
8 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 9 Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod. 10 Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till något. 11 Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
Juda liknas vid ett vinkärl
12 Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl är till för att fyllas med vin. Och när de då säger till dig: "Skulle vi inte veta att alla vinkärl är till för att fyllas med vin?" 13 så svara dem: Så säger Herren: Se, jag skall fylla alla dem som bor i detta land så att de blir berusade, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare. 14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, så att jag låter bli att förgöra dem.
Ohörsamhet leder till fångenskap
15 Hör och lyssna till detta,
var inte högmodiga, ty Herren har talat.
16 Ge Herren, er Gud, ära
innan han låter mörkret komma
och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer.
Ni väntar på ljus,
men han skall förvandla det till dödsskugga,
till tjockt mörker.
17 Men vill ni inte höra på detta,
skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod.
Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon,
därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18 Säg till kungen och kungamodern:
Stig ner från er tron,
ty den praktfulla kronan
har fallit från era huvuden.
19 Städerna i Negev är stängda
och ingen finns som öppnar dem.
Hela Juda är bortfört i fångenskap,
ja, bortfört helt och hållet.
20 Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån.
Var är hjorden du fick,
din härliga hjord?
21 Vad kommer du att säga,
när han till härskare över dig sätter män
som du själv har gjort till dina förtroliga vänner?
Skall du då inte gripas av vånda
som en kvinna i födslosmärtor?
22 Men om du säger i ditt hjärta:
"Varför har detta hänt mig?"
så vet att det var för din stora missgärnings skull
som ditt mantelsläp lyftes upp
och din kropp utsattes för våld.
23 Kan en nubier förvandla sin hud
eller en leopard sina fläckar?
Då skulle också ni kunna göra gott,
ni som är så vana att göra ont.
24 Därför vill jag skingra dem likt strå som förs bort
av ökenvinden.
25 Detta skall vara din lott,
den del du får av mig, säger Herren,
därför att du har glömt mig
och förtröstat på lögn.
26 Därför skall jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte,
så att man får se din skam,
27 ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande,
din skamliga otukt.
På höjderna och på fältet
har jag sett dina vedervärdigheter.
Ve dig, Jerusalem!
Hur länge skall det dröja innan du blir ren?
Den stora torkan
14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.
2 Juda sörjer,
dess portar tynar bort,
de lutar sig sörjande mot jorden,
och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3 De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,
men när de kommer till dammarna
finner de inget vatten
utan måste vända tillbaka med tomma kärl.
De är skamsna och förtvivlade
och täcker huvudet.
4 Eftersom marken spricker upp,
då det inte regnar i landet,
står jordbrukarna med skam
och täcker sina huvuden.
5 Också hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv,
därför att det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjderna
och flämtar efter luft som schakaler.
Deras ögon är matta,
ty det finns inget gräs.
7 Även om våra missgärningar vittnar mot oss,
grip ändå in, för ditt namns skull, Herre.
Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,
dess frälsare i nödens tid,
varför är du som en främling i landet,
lik en vägfarande som stannar för en natt?
9 Varför är du som en rådlös man,
lik en hjälte som inte kan hjälpa?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och vi är uppkallade efter ditt namn.
Överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk:
På detta sätt vill de gärna driva omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför har Herren inte behag till dem.
Han minns nu deras missgärning
och skall straffa dem för deras synder.
11 Herren sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk. 12 Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest. 13 Då sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."
14 Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er. 15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under. 16 Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.
17 Tala till dem detta ord:
Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,
och må de inte upphöra,
ty jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett svårt och oläkligt sår.
18 Går jag ut på fälten
ligger där män genomborrade av svärd,
och kommer jag in i staden
möts jag av hungerns plågor.
Både profet och präst
drar vidare mot ett land de inte känner.
Profetens förbön
19 Har du då alldeles förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
20 Herre, vi erkänner vår ogudaktighet
och våra fäders missgärning,
ty vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns skull:
Förkasta oss inte,
låt inte din härlighets tron bli föraktad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte.
22 Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn?
Kan himlen av sig själv låta skurar falla?
Nej, endast du, Herre, vår Gud!
Vi hoppas på dig,
ty du har gjort allt detta.
Folket måste straffas utan förbarmande
15 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. 2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till. 3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem. 4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,
ja, vem kan ha medlidande med dig?
Vem vill ta en omväg för att fråga
hur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand emot dig
för att förgöra dig.
Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk,
men de vände inte om från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför mig
fler än sandkornen i havet.
Över mödrarna till deras unga män
lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
9 Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon måste blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
skall jag överlämna åt deras fienders svärd,
säger Herren.
Profetkallets vånda
10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,
en man som ställer till osämja och träta för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte givit lån till mig.
Ändå förbannar alla mig."
11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar? 13 Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."
15 Herre, du vet det.
Tänk på mig och tag hand om mig
och ge mig hämnd på mina förföljare.
Tag inte bort mig, du som är långmodig.
Tänk på hur jag blir hånad för din skull.
16 Dina ord kom och jag åt dem,
ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje,
ty jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17 Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig.
Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam,
ty du har uppfyllt mig med harm.
18 Varför skall jag ständigt plågas
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill ju inte läkas.
Du har blivit för mig som en sinande bäck,
likt ett vatten som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om,
skall jag låta dig komma tillbaka
och du skall få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta från det oäkta
skall du få vara som min mun.
Detta folk skall då vända tillbaka till dig,
men du skall inte vända tillbaka till dem.
20 Jag skall göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk,
så att de inte kan besegra dig
om de vill strida mot dig.
Ty jag är med dig för att hjälpa dig,
och för att rädda dig, säger Herren.
21 Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld
och befria dig ur våldsmännens hand.
Nödens dag
16 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar på denna plats. 3 Ty så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fäderna som har avlat dem i detta land: 4 Av svåra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Genom svärd och hunger skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur.
5 Ty så säger Herren: Du skall inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet. 6 Både stora och små skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hålla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud. 7 Man skall inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon i sorgen efter en död och inte ge tröstebägare att dricka, när någon har förlorat far eller mor.
8 Du skall inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka. 9 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever skall jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.
10 När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: "Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren, vår Gud?" 11 då skall du svara dem: "Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12 Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig. 13 Därför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där skall ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag skall inte ha något förbarmande med er."
Befrielse ur fångenskapen
14 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land", 15 utan: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.
16 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor. 17 Ty mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon. 18 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.
19 Herre, du min styrka och mitt försvar,
min tillflykt på nödens dag,
till dig skall hednafolken komma
från jordens ändar och säga:
"Bara lögn har våra fäder ärvt,
förgängliga avgudar som inte kan hjälpa.
20 Kan väl en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna är inga gudar."
21 Därför vill jag nu låta dem veta det,
denna gång skall jag låta dem känna min hand och min makt.
De skall inse att mitt namn är Herren.
Juda synd
17 Juda synd är skriven med järnstift,
med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla
och på deras altares horn.
2 Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror
vid gröna träd och på höga kullar.
3 Du mitt berg på fältet,
dina ägodelar och alla dina skatter
skall jag lämna till plundring
liksom dina offerhöjder,
på grund av synd i hela ditt land.
4 Det är ditt eget fel
att du måste avstå ifrån det arv
som jag har givit dig.
Jag skall låta dig tjäna dina fiender
i ett land som du inte känner.
Ty ni har tänt min vredes eld,
och för evigt skall den brinna.
Förbannelse och välsignelse
5 Så säger Herren:
Förbannad är den man som förtröstar på människor
och söker sin styrka i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort från Herren.
6 Han är som en torr buske på heden
och får inte se något gott komma.
Han måste bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar där ingen vistas.
7 Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren till sin förtröstan.
8 Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.
9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
10 Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
11 Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
som hon inte själv har lagt,
är den som oärligt samlar rikedom.
När halva livet har gått måste han lämna den,
och vid livets slut skall han hållas för en dåre.
12 En härlighetens tron, en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13 Herren är Israels hopp.
Alla som överger dig kommer på skam.
De som avfaller från mig
liknar en skrift i sanden.
De har övergivit Herren,
källan med det levande vattnet.
Jeremias bön om frälsning
14 Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst.
Ty du är min lovsång.
15 Se, de säger till mig:
"Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!"
16 Jag har inte dragit mig undan
från att vara en herde som följer dig,
och fördärvets dag har jag inte längtat efter.
Du vet själv att det som kom över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17 Bli inte till skräck för mig!
Du är ju min tillflykt på den onda dagen.
18 Låt mina förföljare stå där med skam,
men låt inte mig komma på skam.
Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
Låt den onda dagen komma över dem
och krossa dem med dubbel förödelse.
Sabbatsbudet
19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar, 20 och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. 22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning. 24 Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, 25 då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid. 26 Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till Herrens hus. 27 Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.
I krukmakarens hus
18 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."
Ett onaturligt avfall
13 Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
14 Skall då snön från Libanons höga berg
lämna mina åkerfält?
Skall de friska vattnen
som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
15 Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna
och slår in på obanade vägar och stigar.
16 Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.
Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger."
Vädjan om Guds ingripande mot motståndarna
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare säger.
20 Skall gott få lönas med ont?
De har grävt en grop för att ta mitt liv.
Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Överlämna därför deras barn åt hungersnöden
och utlämna dem själva åt svärdet,
så att deras hustrur blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna med svärd i striden.
22 Låt klagorop höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de grävde en grop för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem på din vredes dag.
Som en lerkruka skall Juda krossas
19 Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, 2 och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. 3 Du skall säga: "Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det. 4 De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod 5 och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant. 6 Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' utan 'Dråpdalen'. 7 Jag skall på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag skall låta dem falla för sina fienders svärd och för de män som står efter deras liv. Deras döda kroppar skall jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. 8 Jag skall göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går fram där skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor. 9 Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet skall de komma genom sina fiender och genom dem som står efter deras liv."
10 Sedan skall du slå sönder krukan inför ögonen på de män som har gått med dig, 11 och du skall säga till dem: "Så säger Herren Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett lerkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på. 12 Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet. 13 Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar."
14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: 15 "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord."
Jeremia och prästen Pashur
20 Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt, 2 lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.
3 Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.[a] 4 Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd. 5 Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel. 6 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."
Profetens klagan inför Herren
7 Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig och blev mig övermäktig.
Så har jag blivit ett ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Ty så ofta jag talar måste jag klaga,
över våld och förtryck måste jag ropa,
ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen.
9 Men jag tänkte:
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det i mitt hjärta
som en brinnande eld,
instängd i mitt innersta.
Jag ansträngde mig att uthärda den
men kunde det inte.
10 Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
"Ange honom!"
"Ja, vi skall ange honom!"
Alla som stått mig nära
väntar på att jag skall falla.
"Kanske låter han lura sig,
så att vi blir honom övermäktiga
och kan hämnas på honom."
11 Men Herren är med mig
som en mäktig hjälte.
Därför skall mina förföljare komma på fall
och inte bli mig övermäktiga.
De skall stå där med stor skam,
ty de har handlat utan förstånd.
De skall drabbas av evig vanära,
som ej skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar.
Jag skall få se din hämnd på dem,
ty till dig har jag överlämnat min sak.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
ty han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.
14 Förbannad vare den dag då jag föddes!
Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!
15 Förbannad vare den man som meddelade min far:
"Du har fått en son,"
och gjorde honom mycket glad.
16 Låt det gå den mannen,
som det gick för de städer
som Herren förstörde utan att ångra det.
Låt honom få höra klagorop på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17 därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor fick bli min grav
och hennes moderliv havande för alltid.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet
för att se möda och bedrövelse
och se mina dagar försvinna i skam?
Herrens ord till kung Sidkia
21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: 2 "Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar,[b] kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."
3 Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia: 4 Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad, 5 och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. 6 Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö. 7 Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.
8 Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden. 9 Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte. 10 Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.
11 Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, 12 ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.
13 Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar? 14 Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."
Jeremias budskap till kungarna i Juda rike
22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron. Hör det du själv med dina tjänare och ditt folk, ni som går in genom dessa portar. 3 Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats! 4 Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta på Davids tron, dra in genom portarna till detta hus på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus skall läggas i ruiner.
6 Ty så säger Herren om Juda kungahus:
Som Gilead är du för mig,
som Libanons topp.
Men jag skall sannerligen göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag skall inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de skall hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8 Många hednafolk skall gå förbi denna stad och man skall fråga varandra: "Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?" 9 Man skall då svara: "Därför att de övergav Herrens, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."
Guds dom över Sallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
ty han skall aldrig mer komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 Ty så säger Herren om Sallum,[c] Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit. 12 På den ort dit han har blivit förd i fångenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig återse.
Guds dom över Jojakim
13 Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet
och sina salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar"
och gör åt sig stora fönster,
klär huset med cederträ
och målar det rött med dyrbar färg!
15 Är detta att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte detta att känna mig? säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
står endast efter egen vinning,
och att utgjuta oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 Därför säger Herren så om Jojakim,[d] Josias son, Juda kung:
Ingen skall skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"O, min broder! O, min syster!"
Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"O, herre! O, hur ståtlig han var!"
19 Som man begraver en åsna
skall han begravas.
Han skall släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Basan
och ropa från Abarim,
ty alla dina älskare är krossade.
21 Jag talade till dig när det gick dig väl,
men du sade: "Jag vill inte lyssna."
Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom.
Du har inte velat lyssna till min röst.
22 Alla dina herdar
skall vallas av vinden,
och dina älskare måste gå i fångenskap.
Då skall du komma på skam och förödmjukas
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
du som har ditt näste i cedrarna,
hur skall du inte jämra dig
när värkar kommer över dig
och ångest som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 Så sant jag lever, säger Herren: Om du Konja,[e] Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna. 26 Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö. 27 Till det land dit de längtar att återvända skall de inte få komma tillbaka.
28 Är då denne Konja ett föraktat, sönderslaget kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.
Falska herdar och löftet om en rättfärdig telning
23 Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. 2 Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger Herren.
3 Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. 4 Jag skall sätta herdar över dem som skall föra dem i bet. De skall inte mer behöva frukta eller vara förskräckta och ingen av dem skall saknas, säger Herren.
5 Se, dagar skall komma, säger Herren,
då jag skall låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han skall regera som kung och handla med vishet,
han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet.
6 I hans dagar skall Juda bli frälst
och Israel bo i trygghet,
och detta är det namn man skall ge honom:
Herren vår rättfärdighet.
7 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land", 8 utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Så skall de få bo i sitt land.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln