The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Lagar om helighet
19 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barns hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. 3 Var och en av er skall vörda sin mor och sin far. Mina sabbater skall ni hålla. Jag är Herren, er Gud. 4 Ni skall inte vända er till avgudar och inte göra er några gjutna gudar. Jag är Herren, er Gud.
5 När ni vill offra gemenskapsoffer åt Herren, skall ni offra det på sådant sätt att ni räknas som välbehagliga. 6 Det skall ätas samma dag som ni offrar det eller följande dag. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp i eld. 7 Om det äts på tredje dagen, är det en styggelse och blir inte mottaget. 8 Den som äter av det måste bära sin skuld, ty han har ohelgat det som var helgat åt Herren, och han skall utrotas ur sitt folk.
9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.
11 Ni skall inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.
12 Ni skall inte svära falskt vid mitt namn. Då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren.
13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.
14 Du skall inte uttala förbannelser över en döv, och framför en blind skall du inte lägga något som han kan snava över. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
15 Du skall inte handla orätt när du dömer. Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt. Du skall döma din nästa med rättvisa.
16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.
17 Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd.
18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
19 Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.
20 Om en man har legat med en kvinna, som är en annan mans slavinna, och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, skall de straffas men inte dödas, eftersom hon inte var fri. 21 Han skall föra fram sitt skuldoffer, en skuldoffersbagge, inför Herren, till uppenbarelsetältets ingång. 22 När prästen med skuldoffersbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.
23 När ni kommer in i landet och planterar träd av olika slag med ätbar frukt, skall ni se deras frukt som deras förhud. I tre år skall ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. 24 Under det fjärde året skall all deras frukt vara helig, ett gemenskapsoffer till Herren, 25 och först under det femte året skall ni äta deras frukt. Så skall ni göra för att de skall ge så mycket större avkastning åt er. Jag är Herren, er Gud.
26 Ni skall inte äta något som innehåller blod.
Ni skall inte befatta er med spådom eller trolldom. 27 Ni skall inte rundklippa kanten av ert hår, och inte heller skall du stympa kanten av ditt skägg.
28 Ni skall inte rista märken på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren.
29 Vanära inte din dotter genom att låta henne bli en sköka, så att landet blir fördärvat genom otukt och uppfyllt av skamliga ting.
30 Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni visa vördnad. Jag är Herren.
31 Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.
32 För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34 Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.
35 Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. 36 Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.
37 Så skall ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem. Jag är Herren.
Straff för den som bryter mot Guds bud
20 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Du skall säga till Israels barn: Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger någon av sina avkomlingar åt Molok, skall han straffas med döden. Folket i landet skall stena honom. 3 Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han givit en av sina avkomlingar åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. 4 Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen, när han ger en av sina avkomlingar åt Molok, och inte dödar honom, 5 då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag skall utrota honom ur folket jämte alla dem som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok. 6 Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
7 Ni skall helga er och vara heliga, ty jag är Herren, er Gud. 8 Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren, som helgar er.
9 Om någon uttalar förbannelser över sin far eller sin mor, skall han straffas med döden. Sin far och sin mor har han förbannat. Han bär på blodskuld.
10 Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
11 Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld. 12 Om någon ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld. 13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld. 14 Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet skall finnas ibland er.
15 Om en man ligger med något djur, skall han straffas med döden, och djuret skall ni döda. 16 Om en kvinna gör närmande mot något djur för att para sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
17 Om någon tar sin syster till hustru, sin fars dotter eller sin mors dotter och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. De skall utrotas inför sitt folks ögon. Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.
18 Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De skall båda utrotas ur sitt folk.
19 Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster eller din fars syster, ty den som gör det blottar en nära släktings nakenhet. De kommer att bära på missgärning. 20 Om någon ligger med hustrun till sin fars bror, blottar han nakenheten hos sin fars bror. De kommer att bära på missgärning, och de kommer att dö barnlösa. 21 Om någon tar sin brors hustru, är det en oren gärning. Han blottar då sin brors nakenhet, och de skall bli barnlösa.
11 Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen. 12 Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken." 13 Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
Den farliga surdegen
14 Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten. 15 Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" 16 De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig. 17 Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? 18 Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg 19 när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv." 20 "Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju." 21 Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"
Jesus botar en blind
22 De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. 23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?" 24 Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd." 25 Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart. 26 Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
Petrus bekännelse
27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" 28 De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna." 29 Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." 30 Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.
Jesus talar om sitt lidande
31 Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. 32 Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom. 33 Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
I Jesu efterföljd
34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 35 Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det. 36 Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? 37 Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? 38 Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."
ANDRA BOKEN
Psalm 42
Den bedrövades längtan efter Gud
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
3 Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat
dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
"Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på
när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen,
vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse,
en högtidsfirande skara.
6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom
för frälsning genom honom.
7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup
vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
går fram över mig.
9 Om dagen sänder Herren sin nåd
och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till mitt livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande,
ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig
och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"
12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
17 Att ta vara på förmaning är vägen till livet,
den som föraktar tillrättavisning far vilse.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln