The Daily Audio Bible

Den gyllene ljusstaken

24 Herren talade till Mose. Han sade: ² Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. ³ Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, skall Aron ständigt sköta den inför Herrens ansikte, från kväll till morgon. Det skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. ⁴ Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han ständigt sköta inför Herrens ansikte.

Skådebröden

⁵ Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa. ⁶ Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. ⁷ På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. ⁸ Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. ⁹ De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.

En smädares och våldsverkares straff

¹⁰ En man, som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man gick ut bland Israels barn. Den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kom då i gräl med varandra i lägret. ¹¹ Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet^[a] och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.

¹² De satte honom i förvar, för att få ett bestämt uttalande från Herrens mun. ¹³ Och Herren sade till Mose: ¹⁴ För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. ¹⁵ Till Israels barn skall du säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd. ¹⁶ Och den som smädar Herrens namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.

¹⁷ Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden. ¹⁸ Och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv. ¹⁹ Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort: ²⁰ bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas. ²¹ Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas. ²² En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är Herren, er Gud.

²³ Mose talade detta till Israels barn. Och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Israels barn gjorde så som Herren hade befallt Mose.

Sabbatsåret

25 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: ² Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. ³ Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, ⁴ men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. ⁵ Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. ⁶ Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. ⁷ Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Jubelåret

⁸ Du skall räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. ⁹ Då skall du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta hornet ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda över hela ert land. ¹⁰ Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt. ¹¹ Ett jubelår skall detta femtionde år vara för er. Då skall ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och ni skall inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar. ¹² Ty det är ett jubelår, heligt skall det vara för er. Av markens egen avkastning skall ni få er föda.

¹³ Under ett sådant jubelår skall var och en av er återvända till sin arvedel. ¹⁴ Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, skall ni inte göra varandra orätt. ¹⁵ Efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa och efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig. ¹⁶ Ju fler åren är, desto högre pris skall du betala, och ju färre de är, desto lägre pris skall du betala. Ty det är ett visst antal grödor han säljer till dig. ¹⁷ Ni skall inte göra varandra orätt, du skall frukta din Gud. Ty jag är Herren, er Gud.

¹⁸ Ni skall följa mina stadgar och mina lagar skall ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. ¹⁹ Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. ²⁰ Om ni frågar: "Vad skall vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?" ²¹ så må ni veta att jag skall befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. ²² Och ännu när ni sår under det åttonde året, skall ni ha av den gamla grödan att äta. Ända till dess grödan har kommit in på det nionde året, skall ni ha gammal säd att äta.

²³ När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. ²⁴ I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. ²⁵ Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, skall hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. ²⁶ Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, ²⁷ skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han skall så återvända till sin egendom. ²⁸ Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, skall det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall återvända till sin arvedel.

²⁹ Om någon säljer ett hus i en stad, som är omgiven av murar, skall han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. ³⁰ Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått, skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det skall då inte frånträdas på jubelåret. ³¹ Men hus i byar som inte är omgivna av murar skall räknas till landets åkermark. De skall kunna återlösas, och på jubelåret skall de frånträdas. ³² Angående leviternas städer skall leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. ³³ Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom, skall det frånträdas på jubelåret, ty husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. ³⁴ Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får inte säljas, ty det är deras eviga arvedel.

³⁵ Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. ³⁶ Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. ³⁷ Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. ³⁸ Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

³⁹ Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. ⁴⁰ Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. ⁴¹ Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. ⁴² Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. ⁴³ Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud. ⁴⁴ Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. ⁴⁵ Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom. ⁴⁶ Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.

Jesus välsignar barnen

¹³ Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. ¹⁴ När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. ¹⁵ Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." ¹⁶ Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesus och den rike mannen

¹⁷ När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" ¹⁸ Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. ¹⁹ Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."^{[a] 20} Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." ²¹ Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." ²² Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

²³ Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!" ²⁴ Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." ²⁶ Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" ²⁷ Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."

²⁸ Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." ²⁹ Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull ³⁰ utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv. ³¹ Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."