The Daily Audio Bible

Reningsvattnet

19 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² "Detta är en lagstadga som Herren har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har något lyte och som inte har burit något ok. ³ Ni skall ge den åt prästen Eleasar, och man skall föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn. ⁴ Och prästen Eleasar skall ta något av blodet från kvigan på sitt finger och stänka det sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet. ⁵ Sedan skall man bränna upp kvigan inför hans ögon. Hud och kött och blod skall brännas upp tillsammans med hennes orenlighet. ⁶ Och prästen skall ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden där kvigan bränns upp. ⁷ Sedan skall prästen tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han gå in i lägret, men han skall vara oren till kvällen. ⁸ Också den som brände upp kvigan skall tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och vara oren till kvällen. ⁹ En man som är ren skall samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den skall förvaras åt Israels barns menighet för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer. ¹⁰ Den som samlade ihop askan efter kvigan skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en evig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.

¹¹ Den som rör vid en död människa skall vara oren i sju dagar. ¹² Han skall rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, blir han inte ren. ¹³ Var och en som rör vid ett lik, vid en död människa, och inte renar sig, han orenar Herrens tabernakel och skall utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar.

¹⁴ Detta är lagen när en människa dör i ett tält: Var och en som kommer in i tältet, och var och en som redan är i tältet skall vara oren i sju dagar. ¹⁵ Alla öppna kärl som inte har stått övertäckta skall vara orena. ¹⁶ Och var och en som ute på marken rör vid någon som har dräpts med svärd eller dött på annat sätt, eller rör vid människoben eller en grav, skall vara oren i sju dagar. ¹⁷ För den som är oren skall man ta av askan efter det uppbrända syndoffret och hälla friskt vatten över det i ett kärl. ¹⁸ En man som är ren skall ta isop och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven. ¹⁹ Och den som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När han så på sjunde dagen har renat honom, skall han tvätta sina kläder och bada i vatten, så blir han ren om kvällen. ²⁰ Men om någon har blivit oren och sedan inte renar sig, skall han utrotas ur församlingen, ty han har orenat Herrens helgedom. Reningsvattnet har inte blivit stänkt på honom. Han är oren.

²¹ Detta skall vara en evig stadga för dem. Mannen som stänkte reningsvattnet skall tvätta sina kläder, och om någon rör vid detta reningsvatten skall han vara oren till kvällen. ²² Allt som den orene rör vid skall vara orent, och den som rör vid honom skall vara oren till kvällen."

Mirjam dör

20 Israels barn, hela menigheten, kom in i öknen Sin i den första månaden,^[a] och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.

Vattnet ur klippan

² Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. ³ Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! ⁴ Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? ⁵ Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka."

⁶ Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. ⁷ Och Herren talade till Mose. Han sade: ⁸ "Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka."

⁹ Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. ¹⁰ Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?" ¹¹ Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick dricka.

¹² Men Herren sade till Mose och Aron: "Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."

¹³ Detta var Meribas^[b] vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han bevisade sig helig bland dem.

Edom trotsar Israel

¹⁴ Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom och lät säga: "Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. ¹⁵ Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. ¹⁶ Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. ¹⁷ Låt oss tåga igenom ditt land. Vi skall inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall ta Kungsvägen utan att vika av vare sig till höger eller vänster, förrän vi har kommit igenom ditt område."

¹⁸ Men Edom svarade honom: "Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det skall jag komma mot dig med svärd." ¹⁹ Israels barn sade till honom: "Vi skall hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat." ²⁰ Han svarade: "Nej, du får inte gå härigenom." Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. ²¹ Eftersom Edom inte tillät Israel att ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.

Aron dör

²² Och Israels barn, hela menigheten, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor. ²³ Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: ²⁴ "Aron skall samlas till sitt folk. Han skall inte komma in i det land som jag har givit åt Israels barn, ty ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. ²⁵ Tag Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, ²⁶ och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där."

²⁷ Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela menigheten. ²⁸ Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. ²⁹ När hela menigheten såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar.

Inledning

1 Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, ² enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. ³ Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, ⁴ för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes^[a] var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning^[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst^[c] inför Gud, ⁹ fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.^{[d] 10} Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. ¹¹ Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. ¹³ Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. ¹⁵ Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. ¹⁶ Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. ¹⁷ Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."

¹⁸ Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." ¹⁹ Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. ²⁰ Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. ²³ Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. ²⁴ Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: ²⁵ "Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."

Psalm 56

Förtröstansfull bön under förföljelse

¹ För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.