The Daily Audio Bible

²⁴ Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. ²⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

²⁶ Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. ²⁷ Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." ²⁸ Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" ²⁹ Men Mose sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" ³⁰ Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

Herren sänder vaktlar

³¹ Och en stormvind for ut från Herren. Den förde med sig vaktlar^[a] från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken.

³² Folket gick då hela den dagen och natten och följande dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret. ³³ Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket, och Herren slog dem med en mycket svår plåga. ³⁴ Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava,^[b] ty där begravde man dem av folket som hade gripits av begär.

³⁵ Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

Mirjam och Aron sätter sig upp mot Mose

12 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru. ² De sade: "Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde detta. ³ Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. ⁴ Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre. ⁵ Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. ⁶ Och han sade:

⁹ Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

¹⁰ När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. ¹¹ Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. ¹² Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet." ¹³ Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!" ¹⁴ Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."

¹⁵ I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

13 Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.

De tolv spejarna

² Herren sade till Mose: ³ "Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare." ⁴ På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn. ⁵ Deras namn var:

Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;

⁶ av Simeons stam: Safat, Horis son;

⁷ av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;

⁸ av Isaskars stam: Jigal, Josefs son;

⁹ av Efraims stam: Hosea, Nuns son;

¹⁰ av Benjamins stam: Palti, Rafus son;

¹¹ av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;

¹² av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;

¹³ av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;

¹⁴ av Asers stam: Setur, Mikaels son;

¹⁵ av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son;

¹⁶ av Gads stam: Geuel, Makis son.

¹⁷ Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea,^[c] Nuns son, namnet Josua.^[d]

¹⁸ Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: "Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. ¹⁹ Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, ²⁰ om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, ²¹ om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt."

Det var den tid då de första druvorna mognade.

²² De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. ²³ De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. - Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. - ²⁴ De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. ²⁵ Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.

²⁶ Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet. ²⁷ De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. ²⁸ Och de sade till Mose: "Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. ²⁹ Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. ³⁰ Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan."

³¹ Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: "Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!" ³² Men de män som hade gått upp med honom sade: "Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss." ³³ Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män.

Den första nattvarden

²² Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." ²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴ Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. ²⁵ Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." ²⁶ När de sedan hade sjungit lovsången,^[a] gick de ut till Oljeberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

²⁷ Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. ^{[b] 28} Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." ²⁹ Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." ³⁰ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.

Jesus i Getsemane

³² De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." ³³ Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest ³⁴ och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." ³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. ³⁶ Han sade: "Abba,^[c] Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." ³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? ³⁸ Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad samma bön. ⁴⁰ Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. ⁴¹ Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. ⁴² Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

⁴³ Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. ⁴⁶ Och de grep Jesus och fängslade honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁴⁸ Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. ⁵² Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

Psalm 52

Tröst mot våld och onda tungor

¹ För sångmästaren, en sång av David, ² när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."