The Daily Audio Bible

⁴⁰ Kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.

⁴¹ De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. ⁴² De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. ⁴³ De bröt upp från Punon och slog läger i Obot. ⁴⁴ De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim vid Moabs gräns. ⁴⁵ De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad. ⁴⁶ De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma. ⁴⁷ De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo. ⁴⁸ De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. ⁴⁹ Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.

Anvisningar inför Kanaans erövring

⁵⁰ Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: ⁵¹ "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ⁵² skall ni driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och alla deras offerhöjder skall ni ödelägga. ⁵³ Ni skall erövra landet och bosätta er där, ty jag har givit landet åt er till besittning. ⁵⁴ Ni skall utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam skall ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en skall få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar skall ni utskifta landet mellan er. ⁵⁵ Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor. ⁵⁶ Och då skall jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem."

Kanaans gränser

34 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.

³ I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i öster. ⁴ Sedan skall er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon. ⁵ Från Asmon skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck^[a] och gå ut vid havet.^[b]

⁶ Er gräns i väster skall vara Stora havet. Det skall vara er gräns i väster.

⁷ Och detta skall vara er gräns i norr: Från Stora havet skall ni dra er gränslinje till berget Hor. ⁸ Från berget Hor skall ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut till Sedad. ⁹ Sedan skall gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta skall vara er gräns i norr.

¹⁰ Som er gräns i öster skall ni dra en linje från Hasar-Enan till Sefam. ¹¹ Och från Sefam skall gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön.^{[c] 12} Sedan skall gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara ert land med dess gränser runt omkring."

¹³ Och Mose gav Israels barn denna befallning: "Detta är det land som ni genom lottkastning skall utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det skall ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen. ¹⁴ Ty familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. ¹⁵ Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång."

Stamfurstarna som skulle utskifta landet

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷ "Detta är namnen på de män som åt er skall utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. ¹⁸ Och ni skall ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. ¹⁹ Detta är männens namn:

Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;

²⁰ av Simeons stam Samuel, Ammihuds son;

²¹ av Benjamins stam Elidad, Kislons son;

²² av Dans stam en furste, Bucki, Joglis son;

²³ av Josefs barn: av Manasse stam en furste, Hanniel, Efods son;

²⁴ och av Efraims stam en furste, Kemuel, Siftans son;

²⁵ av Sebulons stam en furste, Elisafan, Parnaks son;

²⁶ av Isaskars stam en furste, Paltiel, Assans son;

²⁷ av Asers stam en furste, Ahihud, Selomis son;

²⁸ av Naftali stam en furste, Pedael, Ammihuds son."

²⁹ Dessa är de som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.

Leviternas städer

35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: ² "Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning skall ge städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge utmarker åt dem omkring dessa städer. ³ Städerna skall de själva bo i, och utmarkerna skall vara för deras dragdjur och boskap och alla övriga djur. ⁴ Städernas utmarker som ni skall ge leviterna skall sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. ⁵ Och utanför staden skall ni mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skall de ha som utmarker till sina städer.

⁶ De städer som ni ger åt leviterna skall vara sex fristäder som en dråpare kan fly till. Utöver dessa skall ni ge dem fyrtiotvå andra städer. ⁷ Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring. ⁸ Av de städer som ni skall ge av Israels barns besittningar, skall ni ta flera från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam skall ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

Sex fristäder

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ¹¹ skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly. ¹² Dessa städer skall ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför menigheten. ¹³ Av de städer ni ger dem skall sex städer vara fristäder. ¹⁴ Tre städer skall ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De skall vara fristäder. ¹⁵ Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.

¹⁶ Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. ¹⁷ Eller om någon i sin hand har en sten som kan döda, och han med den slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. ¹⁸ Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä som kan döda, och han med det slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. ¹⁹ Blodshämnaren skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom. ²⁰ Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom, så att han dör, ²¹ eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en mördare. Blodshämnaren skall döda honom när han träffar honom.

²² Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, ²³ eller, utan att se honom, träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, ²⁴ då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. ²⁵ Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den heliga oljan, är död. ²⁶ Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, ²⁷ och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. ²⁸ Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

²⁹ Detta skall vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

³⁰ Om någon dödar en annan, skall mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. ³¹ Ni skall inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden. ³² Ni skall inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han skall få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. ³³ Ni skall inte ohelga det land där ni bor. Genom blod ohelgas landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det. ³⁴ Ni skall inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, ty jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn."

Jesus botar en spetälsk

¹² När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska.^[a] Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." ¹³ Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. ¹⁴ Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." ¹⁵ Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.

Jesus förlåter synder

¹⁷ En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. ¹⁸ Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. ¹⁹ Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. ²⁰ Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." ²¹ De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." ²² Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? ²³ Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! ²⁴ Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!" ²⁵ Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. ²⁶ Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."

Jesus kallar Levi

²⁷ När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" ²⁸ Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.

Psalm 65

Guds godhets rikedom

¹ För sångmästaren, en psalm av David, en sång.