The Daily Audio Bible

Lamporna på ljusstaken

8 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken." ³ Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose. ⁴ Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.

Leviternas invigning

⁵ Herren talade till Mose. Han sade: ⁶ "Bland Israels barn skall du ta ut leviterna och rena dem. ⁷ På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig. ⁸ Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du skall ta en annan ungtjur till syndoffer.

⁹ Och du skall föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels menighet. ¹⁰ När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem, ¹¹ och Aron skall föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst. ¹² Och leviterna skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna. ¹³ Sedan skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett viftoffer åt Herren. ¹⁴ På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att de tillhör mig.

¹⁵ Sedan du har renat leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, ¹⁶ ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig. ¹⁷ Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig. ¹⁸ Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn. ¹⁹ Och jag har bland Israels barn givit leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära helgedomen."

²⁰ Mose, Aron och hela Israels menighet gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. ²¹ Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem såsom ett viftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. ²² Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

Leviternas tjänstgöringstid

²³ Och Herren sade till Mose: ²⁴ "Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. ²⁵ Men när leviten blir femtio år skall han vara fri från sin tjänst, och han skall då inte längre göra tjänst. ²⁶ Han må hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst skall han inte inneha. Så skall du handla med leviterna ifråga om deras åligganden."

Påskhögtiden

9 Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: ² "Israels barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden. ³ På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, skall ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter skall ni fira den."

⁴ Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. ⁵ De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose.

⁶ Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron, ⁷ och sade till Mose: "Vi har blivit orena genom en död människa. Skall vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?" ⁸ Mose svarade dem: "Stanna här, så vill jag höra vad Herren befaller om er."

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ "Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. ¹¹ De skall då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter skall de äta påskalammet. ¹² Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det skall slås sönder. De skall fira påskhögtiden i allt så som det är föreskrivet om den. ¹³ Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han skall utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.

¹⁴ Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, skall han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni skall ha en och samma stadga för främlingen och för den som är född i landet."

Molnskyn över tabernaklet

¹⁵ På den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. ¹⁶ Så var det alltid: Molnskyn övertäckte det, och om natten såg den ut som eld. ¹⁷ Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. ¹⁸ På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. ¹⁹ Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. ²⁰ Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. ²¹ Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. ²² Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. ²³ På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.

¹⁴ När ni ser 'förödelsens styggelse'^[a] stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. ¹⁵ Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, ¹⁶ och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. ¹⁷ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! ¹⁸ Be att det inte händer på vintern. ¹⁹ Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma. ²⁰ Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. ²¹ Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. ²² Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. ²³ Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.

Människosonens återkomst

²⁴ Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken. ²⁵ Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. ²⁶ Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. ²⁷ Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

²⁸ Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. ²⁹ När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. ³⁰ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. ³¹ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. ³² Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

³³ Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. ³⁴ Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. ³⁵ Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. ³⁶ Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. ³⁷ Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"

Psalm 50

Herrens dom över sitt folk

¹ En psalm av Asaf.