The Daily Audio Bible

Stammarna öster om Jordan

32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap. ² Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade: ³ "Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ⁴ det land som Herren har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap." ⁵ De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? ⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? ⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. ⁹ Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade givit dem. ¹⁰ Herrens vrede upptändes den dagen och han svor denna ed: ¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, ¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren. ¹³ Så upptändes Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. ¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! ¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."

¹⁶ Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. ¹⁷ Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare. ¹⁸ Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. ¹⁹ Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."

²⁰ Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget, ²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, till dess att han har fördrivit sina fiender inför sig, ²² och landet har blivit underkuvat inför Herren, och ni sedan vänder tillbaka, då skall ni vara utan skuld mot Herren och mot Israel, och detta land skall bli er besittning inför Herrens ansikte. ²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni skall veta att er synd skall drabba er. ²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör vad ni har sagt." ²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller. ²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gileads städer. ²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, skall dra över dit och strida inför Herrens ansikte, alldeles som min herre har sagt."

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ²⁹ Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då skall ni ge dem landet Gilead till besittning. ³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, skall de få sin besittning bland er i Kanaans land." ³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. ³² Inför Herrens ansikte vill vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."

³³ Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Basans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. ³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, ³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. ³⁷ Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

³⁹ Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. ⁴¹ Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

Israels vandring från Egypten till Moab

33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. ² På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från: ³ De bröt upp från Raamses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn oförskräckt^[a] ut inför ögonen på alla egyptier, ⁴ medan egyptierna begravde alla som Herren hade slagit bland dem, alla förstfödda, när Herren höll dom över deras gudar.

⁵ Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot. ⁶ De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar. ⁷ De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol. ⁸ De bröt upp från Hahirot och gick mitt igenom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara. ⁹ De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där. ¹⁰ De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet. ¹¹ De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin. ¹² De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka. ¹³ De bröt upp från Dofka och slog läger i Alus. ¹⁴ De bröt upp från Alus och slog läger i Refidim, där det inte fanns vatten för folket att dricka. ¹⁵ De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken.

¹⁶ De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava. ¹⁷ De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot. ¹⁸ De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. ¹⁹ De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres. ²⁰ De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna. ²¹ De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa. ²² De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. ²³ De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Sefer. ²⁴ De bröt upp från berget Sefer och slog läger i Harada. ²⁵ De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. ²⁶ De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat. ²⁷ De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera. ²⁸ De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka. ²⁹ De bröt upp från Mitka och slog läger i Hasmona. ³⁰ De bröt upp från Hasmona och slog läger i Moserot. ³¹ De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan. ³² De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad. ³³ De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata. ³⁴ De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona. ³⁵ De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber. ³⁶ De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Sin, det vill säga Kadesh. ³⁷ De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land.

³⁸ På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. ³⁹ Aron var etthundra- tjugotre år gammal när han dog på berget Hor.

Jesus i Kapernaum

³¹ Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. ³² De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet. ³³ I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek: ³⁴ "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." ³⁵ Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. ³⁶ Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." ³⁷ Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.

³⁸ Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. ³⁹ Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. ⁴⁰ Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. ⁴¹ Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

⁴² När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem. ⁴³ Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." ⁴⁴ Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Jesu första lärjungar

5 En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, ² fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. ³ Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. ⁴ När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst." ⁵ Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten." ⁶ De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. ⁷ Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.

⁸ När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." ⁹ Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, ¹⁰ också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor." ¹¹ Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

Psalm 64

Bön om beskydd mot onda anslag

¹ För sångmästaren, en psalm av David.