The Daily Audio Bible

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ "Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, ¹⁹ då skall ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. ²⁰ Av det första ni bakar skall ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge skall ni ge den. ²¹ Ni skall ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.

²² Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud, som Herren kungjorde för Mose ²³ - allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, - ²⁴ om det skedde av misstag utan att menigheten visste det, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och drickoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. ²⁵ Och prästen skall bringa försoning för hela Israels menighet, och de skall få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. ²⁶ Hela Israels menighet och främlingen som bor ibland dem skall få förlåtelse, ty hela folket hade del i synden som skedde av misstag.

²⁷ Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. ²⁸ Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. ²⁹ Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag. ³⁰ Men den som begår något med berått mod,^[a] vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk. ³¹ Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom."

En sabbatsbrytare stenas

³² Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. ³³ De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. ³⁴ Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. ³⁵ Och Herren sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." ³⁶ Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Tofsarna på kläderna

³⁷ Herren sade till Mose: ³⁸ "Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på varje hörntofs. ³⁹ Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. ⁴⁰ Så skall ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud. ⁴¹ Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren, er Gud."

Koras, Datans och Abirams uppror

16 Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, ² och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i menigheten, valda av folkförsamlingen, ansedda män. ³ De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: "Nu får det vara nog! Hela menigheten är ju helig, alla är det, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphäver ni er då över Herrens församling?"

⁴ När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte. ⁵ Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: "I morgon skall Herren visa vem som hör honom till, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer skall få komma inför honom. ⁶ Gör så här: Tag era fyrfat, du Kora och hela din hop, ⁷ och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför Herrens ansikte i morgon. Den man som Herren då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!"

⁸ Och Mose sade till Kora: "Hör, ni Levi söner! ⁹ Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför menigheten och betjäna den. ¹⁰ Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet! ¹¹ Det är därför som du och hela din hop har rotat er samman mot Herren. Vem är Aron att ni skulle knota mot honom?"

¹² Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: "Vi kommer inte. ¹³ Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss! ¹⁴ Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Vill du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!" ¹⁵ Då blev Mose mycket vred och sade till Herren: "Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont."

¹⁶ Mose sade till Kora: "I morgon skall du och hela din hop träda fram inför Herrens ansikte, du själv och de och Aron. ¹⁷ Och var och en av er skall ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför Herrens ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron skall också ta var sitt fyrfat." ¹⁸ Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. ¹⁹ Kora samlade hela menigheten mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet.

Då visade sig Herrens härlighet för hela menigheten. ²⁰ Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ²¹ "Skilj er från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem." ²² Då föll de ner på sina ansikten och sade: "O Gud, den Gud som råder över anden i allt kött, skall du vredgas på hela menigheten därför att en enda man syndar?" ²³ Då talade Herren till Mose. Han sade: ²⁴ "Säg till menigheten: Drag er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram."

²⁵ Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. ²⁶ Mose talade till menigheten. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder." ²⁷ Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små. ²⁸ Och Mose sade: "Av detta skall ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. ²⁹ Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. ³⁰ Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat Herren."

³¹ Just som han hade sagt detta, rämnade marken under dem. ³² Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. ³³ De for levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. ³⁴ Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!"

³⁵ Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

³⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ³⁷ "Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall ta fyrfaten ut ur branden och kasta elden långt bort, ty de har blivit heliga. ³⁸ Och dessa fyrfat som tillhörde de män som syndade och förlorade sina liv, dem skall man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, ty de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De skall vara ett tecken för Israels barn." ³⁹ Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar vilka de som bränts upp hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret. ⁴⁰ De skulle vara till en påminnelse för Israels barn så att ingen främling, ingen som inte var av Arons släkt, skulle träda fram och antända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans hop - allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.

Jesus inför Pilatus

15 Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. ² Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." ³ Och översteprästerna anklagade honom häftigt. ⁴ Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." ⁵ Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.

⁶ Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde. ⁷ Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. ⁸ När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem, ⁹ svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?" ¹⁰ Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. ¹¹ Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas. ¹² Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" ¹³ De skrek: "Korsfäst honom!" ¹⁴ Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" ¹⁵ Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

¹⁶ Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. ¹⁷ De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. ¹⁸ Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" ¹⁹ Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. ²⁰ Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.

Jesus korsfästes

²¹ Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors. ²² Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. ²³ De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det. ²⁴ Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ²⁵ Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. ²⁶ På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung". ²⁷ Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.^{[a] 29} De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar! ³⁰ Hjälp dig själv och stig ner från korset!" ³¹ På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. ³² Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.

Jesus dör

³³ Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. ³⁴ Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" ^{[b] 35} Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" ³⁶ En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." ³⁷ Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. ³⁸ Då brast förlåten^[c] i templet i två stycken, uppifrån och ända ner. ³⁹ När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son." ⁴⁰ På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. ⁴¹ De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.

Jesus begravs

⁴² Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, ⁴³ kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁴⁴ Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött. ⁴⁵ När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen. ⁴⁶ Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. ⁴⁷ Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

Psalm 54

Bön om räddning från fiender

¹ För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David, ² när sifiterna kom och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."