The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Domsord över Juda och Israel
1 (A) Herrens ord till Mika från Moreshet[a], när Jotam, Ahas och Hiskia[b] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.
2 (B) Hör alla folk, lyssna du jord
med allt som är på den!
Herren Gud
ska vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel,
3 (C) för Herren träder fram
ur sin boning,
han stiger ner och går fram
över jordens höjder.
4 (D) Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vatten som störtar
utför branten.
5 Allt detta sker för Jakobs brott,
för synden hos Israels hus.
Vem är skyldig till Jakobs brott?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder[c]?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför ska jag göra Samaria[d]
till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag ska vräka hennes stenar
ner i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 (E) Alla hennes avgudabilder
ska krossas,
alla hennes otuktsgåvor
ska brännas upp i eld,
alla hennes avgudar
ska jag förstöra.
För hon har skaffat dem
genom otuktslön[e],
och otuktslön ska de bli igen.
8 (F) Därför ska jag klaga och jämra mig,
jag ska gå barfota och naken.
Jag ska yla som en schakal
och klaga som en struts[f],
9 (G) för hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 (H) Förkunna det inte i Gat[g],
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra vältrar jag mig
i stoftet.
11 (I) Dra ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Shafir!
De som bor i Saanan
vågar sig inte ut.
Sorgeropen i Bet-Haesel
gör att ni inte kan stanna där.
12 (J) De som bor i Marot
våndas efter det goda,
för en olycka har kommit
från Herren till Jerusalems port.
13 (K) Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
för det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 (L) Därför ska du ge skiljebrev
åt Moreshet-Gat.
Husen i Aksib har blivit
som en lögn för Israels kungar.
15 (M) Än en gång ska jag låta erövraren
drabba er, ni som bor i Maresha.
Israels härlighet ska komma
till Adullam[h].[i]
16 Raka dig skallig[j]
och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
för de ska föras bort från dig.
Domsord över förtryckare
2 (N) Ve dem som tänker ut fördärv
och planerar ondska
på sin bädd.
När morgonen gryr
sätter de planerna i verket,
för det står i deras makt.
2 (O) De har begär till åkrar
och roffar åt sig dem,
till hus och lägger beslag
på dem.
De brukar våld
mot människor och hus,
mot en man och hans egendom.
3 (P) Därför säger Herren så:
Se, jag planerar olycka
mot det här släktet.
Ni ska inte kunna rädda
era halsar från det,
och ni ska inte gå så stolta,
för det blir en ond tid.
4 (Q) På den dagen
ska man ta upp nidvisor över er
och klaga i en klagosång.
Man ska säga:
”Vi är helt förstörda,
han ändrar mitt folks arvslott.
Ack, att han rycker den ifrån mig!
Han ger våra åkrar åt förrädare.”
5 (R) Därför ska det inte finnas
någon hos dig som får
spänna mätsnöre över en jordlott
i Herrens församling.
6 (S) ”Sluta predika”, så predikar de.
”Om sådant får man inte predika,
ska aldrig smädelserna ta slut!”
7 Är det så du talar, du Jakobs hus?
Har Herrens Ande varit otålig?
Är hans gärningar sådana?
Är inte mina ord goda
mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk
rest sig som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som går trygga på vägen
och inte vill veta av någon strid.
9 (T) Ni driver ut mitt folks kvinnor
från hemmen
som var deras glädje.
Ni tar min härlighet
från deras barn för alltid.
10 (U) Res er och gå er väg,
här har ni ingen viloplats.
Orenheten drar er i fördärvet,
i fruktansvärt fördärv.
11 (V) Om någon skulle komma
med tomt prat, svek och lögn
och säga:
”Jag kan profetera för dig
om vin[k] och starka drycker” –
då skulle han passa som profet
för detta folk!
Löfte om en befriare
12 (W) Jag ska församla dig,
Jakob, hela ditt folk.
Jag ska samla
dem som är kvar av Israel,
jag ska föra dem tillsammans
som fåren till fållan,
som en hjord till dess betesmark,
det ska bli ett sorl av människor.
13 (X) En som banar väg
drar ut framför dem,
de bryter fram och tågar i väg
och vandrar ut genom porten.
Deras kung tågar framför dem,
Herren går i spetsen för dem.
Förfallet bland Israels ledare
3 (Y) Jag sade:
Hör, ni hövdingar i Jakob,
ni furstar över Israels hus:
Är det inte er sak
att veta vad som är rätt?
2 (Z) Men ni hatar det goda
och älskar det onda,
ni sliter huden av människor
och köttet från deras ben.
3 (AA) Ni äter mitt folks kött
och flår huden av dem
och krossar deras ben
för att stycka dem
likt något man kastar i grytan,
som kött i kitteln.
4 (AB) När de då ropar till Herren
ska han inte svara dem.
För det onda de gjort
ska han dölja sitt ansikte för dem.
5 (AC) Så säger Herren om profeterna
som vilseleder mitt folk,
som ropar: ”Allt är väl!”
när de får något att tugga
med sina tänder.
Men mot den som inte
ger dem något i munnen
blåser de upp till helig strid.
6 (AD) Därför ska ni få en natt utan syner
och mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner över profeterna
och dagen bli mörk över dem.
7 (AE) Siarna ska stå med skam
och spåmännen blygas.
De ska alla täcka sitt skägg,
för inget svar kommer från Gud.
8 (AF) Men jag är full av kraft,
av Herrens Ande
och rätt och styrka,
för att förkunna för Jakob hans brott
och för Israel hans synd.
9 (AG) Hör nu detta,
ni hövdingar över Jakobs hus
och furstar över Israels hus:
Ni avskyr det som är rätt
och förvrider allt som är rakt,
10 (AH) ni bygger upp Sion med blod
och Jerusalem med ondska.
11 (AI) Stadens hövdingar dömer för mutor,
prästerna undervisar för betalning
och profeterna spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren
och säger:
Ӏr inte Herren mitt ibland oss?
Olycka ska inte drabba oss.”
12 (AJ) Därför ska Sion för er skull
plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop[l]
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
Israel ska återvända till sitt land
4 (AK) Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Och alla folk ska strömma dit.
2 (AL) och många folk ska gå i väg och säga:
”Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar.”
För undervisningen
ska gå ut från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
3 (AM) Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
ända bort i fjärran land.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken ska inte lyfta svärd
mot varandra
och inte mer öva för krig.[m]
4 (AN) Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd[n]
utan fruktan,
för så har Herren Sebaots mun talat.
5 (AO) Alla andra folk vandrar
vart och ett i sin guds namn,
men vi ska vandra
i Herren vår Guds namn,
alltid och för evigt.
6 (AP) På den dagen, säger Herren,
ska jag samla de haltande
och föra samman de fördrivna
och dem som jag har plågat.
7 (AQ) Jag ska göra de haltande till en rest
och de fördrivna
till ett mäktigt folk,
och Herren ska vara kung
över dem på Sions berg
från nu och till evig tid.
8 (AR) Och du Herdetorn,
dottern Sions kulle,
till dig ska det komma,
det forna herraväldet ska komma,
dottern Jerusalems kungadöme.
9 (AS) Men varför ropar du så högt?
Finns det ingen kung hos dig,
är din rådgivare borta
eftersom du gripits av vånda
likt en barnaföderska?
10 (AT) Vrid dig i födslosmärtor
likt en födande kvinna,
dotter Sion,
för nu måste du dra ut ur staden
och bo på öppna fältet.
Ända till Babel[o] ska du komma.
Där ska du befrias,
där ska Herren förlossa dig
ur dina fienders hand.
11 (AU) Nu samlas många folk mot dig,
och de säger:
”Hon ska bli orenad,
och våra ögon ska se
med lust på Sion.”
12 (AV) Men de känner inte
Herrens tankar,
de förstår inte hans rådslut,
att han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
13 (AW) Res dig och tröska[p], dotter Sion,
för jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar.
Du ska krossa många folk
och viga bytet från dem åt Herren,
deras skatter åt hela jordens Herre.
De sex första sigillen bryts
6 (A) Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" 2 (B) Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.
3 Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!" 4 (C) En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.
5 (D) När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar[a], men oljan och vinet får du inte skada."
7 När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" 8 (E) Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet[b] följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.
9 (F) När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 10 (G) De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" 11 (H) Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.
12 (I) Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt[c], och hela månen blev som blod. 13 (J) Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. 14 (K) Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. 15 (L) Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, 16 (M) och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! 17 (N) Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"
Agurs ord
30 Ord av Agur, Jakes son[a], ett budskap[b]. Så talade den mannen till Itiel, till Itiel och Ukal[c].
2 Jag är dummare än någon annan
och utan mänskligt förstånd.
3 Jag har inte lärt mig vishet
så att jag har kunskap
om den Helige.
4 (A) Vem har stigit upp till himlen
och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden
i sina händer?
Vem har knutit in vattnet
i ett kläde?
Vem har fastställt
jordens alla gränser?
Vad heter han,
och vad heter hans son?
Du vet ju![d]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation