The Daily Audio Bible

De fyra varelserna och Herrens tron

1 I det trettionde året^[a], på femte dagen i fjärde månaden^[b], när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,^[c] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

^2 (A) På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin^[d] förts bort i fångenskap, ^3 (B) kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land^[e] vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

^4 (C) Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, ^5 (D) och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser.^[f] De såg ut som människor. ^6 (E) Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. ⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. ⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. ^10 (F) Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. ¹¹ Sådana var deras ansikten.

Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. ¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. ¹³ Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. ¹⁴ Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. ^16 (G) Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit^[g], och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, ¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. ¹⁹ När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. ²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. ²¹ När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan.

^24 (H) När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. ²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

^26 (I) Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. ²⁷ Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. ^28 (J) Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.

Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Gud kallar Hesekiel till profet

2 ^(K) Han sade till mig: ”Människo­barn,^[h] res dig på dina fötter så ska jag tala med dig.” ^2 (L) När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste upp mig på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, ³ han sade: ”Människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till i dag. ^4 (M) Till barnen med fräck uppsyn och hårda hjärtan sänder jag dig, och du ska säga till dem: Så säger Herren Gud^[i]. ^5 (N) Vare sig de lyssnar eller inte – för de är ett upproriskt släkte – ska de ändå inse att en profet har varit ibland dem.

^6 (O) Och du människobarn, var inte rädd för dem och var inte rädd för deras ord, trots att du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Bli inte rädd för deras ord och tappa inte modet, för de är ett upproriskt släkte. ^7 (P) Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska.

Bokrullen

^8 (Q) Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig.” ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig. Den var fullskriven på insidan och utsidan, och där stod skrivet sorgesånger, suckan och jämmerrop.

3 Han sade till mig: ”Människo­barn, ät vad du ser framför dig! Ät upp bokrullen och gå och tala till Israels hus.” ² Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. ^3 (R) Han sade till mig: ”Människobarn, mätta din mage och fyll din buk med rullen som jag ger dig.” Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

Sänd till det upproriska Israel

⁴ Han sade till mig: ”Människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. ^5 (S) Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, ⁶ inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Hade jag sänt dig till sådana skulle de lyssna på dig.

^7 (T) Men Israels hus vill inte lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. ^8 (U) Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. ^9 (V) Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och tappa inte modet inför dem, för de är ett upproriskt släkte.”

¹⁰ Och han sade till mig: ”Männi­skobarn, allt som jag talar till dig ska du ta till ditt hjärta och höra med dina öron. ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren Gud – vare sig de lyssnar eller inte.”

^12 (W) Anden lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: ”Lovad är Herrens härlighet i hans boning!” ¹³ Jag hörde ljudet av varelsernas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån. ^14 (X) Anden^[j] lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och Herrens hand var stark över mig. ^15 (Y) Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib^[k], de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.

Kristus är större än Mose

3 ^(A) Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel^[a] och överstepräst som vi bekänner oss till. ^2 (B) Han var betrodd av^[b] den som insatte honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.^[c]

^3 (C) Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset. ⁴ Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. ^5 (D) Mose var betrodd i hela Guds hus, som en tjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas. ^6 (E) Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.

Varning för förhärdelse

^7 (F) Därför säger den helige Ande:^[d]

^12 (I) Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. ¹³ Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

^14 (J) Vi är Kristi vänner^[f] om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt^[g] ända till slutet. ¹⁵ Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.^[h]

¹⁶ Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten? ^17 (K) Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen? ^18 (L) Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? ¹⁹ Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.

Skaparens lov