The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Daniel i lejongropen
6 Darejavesh fann det lämpligt att sätta hundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i riket. 2 Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust.
3 Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket. 4 (A) Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som gällde riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom. 5 Då sade männen: ”Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för, ifall det inte gäller hans gudsdyrkan.”
6 (B) Därefter skyndade[a] furstarna och satraperna i väg till kungen och sade till honom: ”Må du leva för evigt, kung Darejavesh! 7 Rikets alla furstar, guvernörer och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att det bör antas en kunglig förordning och utfärdas ett påbud: Den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen[b]. 8 (C) Så utfärda nu, o konung, ett påbud och sätt upp en skrivelse som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” 9 Kung Darejavesh gjorde så och lät sätta upp ett skriftligt påbud.
10 (D) Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem[c]. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen[d] och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.
11 Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. 12 (E) De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: ”Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.” 13 Då sade de till kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du utfärdat utan ber sin bön tre gånger om dagen.”
14 När kungen hörde det blev han djupt bedrövad och bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom. 15 Då skyndade männen in till kungen och sade till honom: ”Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas.”
16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!” 17 (F) Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. 18 Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor[e] komma in till sig, och han kunde inte sova.
19 På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! 22 (G) Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung.”
23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25 (H) Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:
”Jag önskar er fred och framgång!
26 (I) Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.
För han är den levande Guden
som består för evigt.
Hans rike kan inte förgöras,
hans välde har inget slut.
27 Han befriar och räddar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden,
och han har befriat Daniel
ur lejonens våld.”
28 (J) Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga[f] under persern Koreshs[g] regering.
Kristi återkomst
3 (A) Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 (B) så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.
3 (C) Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er 4 (D) och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."
5 (E) De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. 6 (F) Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 (G) Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.
8 (H) Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. 9 (I) Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. 10 (J) Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna[a] upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till[b].
11 När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva 12 (K) medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! 13 (L) Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Slutförmaningar
14 (M) Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. 15 (N) Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning.
Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, 16 och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.[c]
17 (O) Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. 18 Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen.
פPe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ vara på dem.
130 [a]När dina ord öppnas, ger de ljus
och förstånd åt enkla människor.
131 Jag öppnar min mun och flämtar,
för jag längtar efter dina bud.
132 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
så som du gör med dem
som älskar ditt namn.
133 [b]Gör mina steg fasta
genom ditt ord,
låt ingen ondska
få makt över mig.
134 Befria mig från människors
förtryck!
Jag vill hålla fast vid
dina befallningar.
135 [c]Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar
rinner från mina ögon,
för de tar inte vara på
din undervisning.
צTsade
137 [d]Herre, du är rättfärdig
och dina domar är rätta.
138 Du har gett dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 [e]Jag förtärs av brinnande iver,
för mina fiender glömmer dina ord.
140 [f]Ditt ord är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa[g] och föraktad,
men jag glömmer inte
dina befallningar.
142 Din rättfärdighet
är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest griper mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd
är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd så att jag får leva.
קQof
145 Jag ropar av hela mitt hjärta,
svara mig, Herre!
Jag vill följa dina stadgar.
146 Jag ropar till dig, fräls mig!
Jag vill ta vara på
dina vittnesbörd.
147 [h]Jag kommer i gryningen
och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 [i]Med öppna ögon
möter jag nattens timmar
för att begrunda ditt ord.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre,
ge mig liv enligt din dom.
150 Nära är de som jagar
efter skamliga ting,
de som är långt från
din undervisning.
151 [j]Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag
genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation