The Daily Audio Bible

Gogs undergång

39 ^(A) Människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tubal. ² Jag ska föra dig omkring, driva dig framåt, hämta dig från landet längst upp i norr och låta dig komma till Israels berg. ³ Där ska jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. ^4 (B) På Israels berg ska du falla med alla dina härar och folken som följer dig. Jag ska ge dig till föda åt alla rovfåglar och markens djur. ⁵ Du ska falla ute på ­marken, för jag har talat, säger Herren Gud. ⁶ Jag ska sända eld över Magog och över dem som bor i trygghet i kustländerna, och de ska inse att jag är Herren. ^7 (C) Jag ska göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag ska inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken ska inse att jag är Herren, den Helige i Israel. ^8 (D) Se, det kommer, ja, det ska ske! säger Herren Gud. Detta är den dag som jag har talat om.

^9 (E) Sedan ska invånarna i Israels städer gå ut och ta rustningar^[a], små och stora sköldar, bågar och pilar, påkar och spjut som bränsle att elda med, och de ska elda med det i sju år. ^10 (F) De ska inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogarna, för de ska elda med rustningarna. Så ska de ta rov från sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren Gud.

¹¹ På den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel, nämligen ’De framtågandes dal’ öster om havet, och den ska stänga vägen för dem som vill tåga fram där. Man ska begrava Gog och hela hans larmande hop, och man ska kalla den ’Gogs larmande hops dal’. ^12 (G) I sju månader ska Israels folk begrava dem för att rena landet. ¹³ Allt folket i landet ska begrava dem. När jag visar min härlighet ska det bli till ära för dem, säger Herren Gud.

¹⁴ De ska utse män som ständigt vandrar genom landet för att begrava dem som tågade fram där och som fortfarande ligger kvar ovan jord, och så rena landet. Efter sju månader ska de börja sitt letande. ¹⁵ När någon av dessa män som vandrar genom landet får se människoben, ska han sätta upp ett märke bredvid dem tills dödgrävarna hinner begrava dem i ’Gogs larmande hops dal’. ¹⁶ Där ska också finnas en stad med namnet Hamona^[b]. På så sätt ska de rena landet.

^17 (H) Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. ¹⁸ Ni ska få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som av baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Bashan^[c]. ¹⁹ Ni ska få äta er mätta av fett och dricka tills ni är berusade av blod från det slaktoffer som jag ordnar åt er. ²⁰ Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren Gud.

²¹ Jag ska uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag låtit min hand drabba dem. ²² Israels folk ska inse att jag är Herren deras Gud, från den dagen och för all framtid. ^23 (I) Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd. ²⁴ Jag handlade med dem som deras orenhet och brott förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn. ²⁶ De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem. ²⁷ När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, visar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon. ²⁸ Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där. ^29 (J) Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren Gud.”

SYNEN AV GUDSSTADEN (Kap 40-48)

40 ^(K) I det tjugofemte året av vår fångenskap, vid årets början, på tionde dagen i månaden,^[d] i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. ^2 (L) I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. ^3 (M) Han förde mig dit, och se, där stod en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne^[e] i sin hand samt en mätstång, och han stod i porten. ^4 (N) Mannen sade till mig: ”Människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, för du har förts hit för att jag ska visa dig detta. Tala om för Israels hus allt du får se.”

Den östra porten

^5 (O) Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstången som mannen hade i sin hand var sex alnar lång^[f], och varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Han mätte murens bredd, den var en stång, och höjden, som också den var en stång. ⁶ Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stång bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stång bred. ⁷ Varje vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stång. ⁸ Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stång. ⁹ Han mätte upp portens förhus. Det var åtta alnar, och pelarna var två alnar. Portens förhus låg på inre sidan.

¹⁰ Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora. ¹¹ Han mätte portöppningens bredd, den var tio alnar, och portens längd, den var tretton alnar. ¹² Framför vaktkamrarna fanns en mur som var en aln. En aln var också muren på motsatta sidan. Varje vaktkammare på båda sidorna var sex alnar. ¹³ Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var tjugofem alnar bred, och dörr låg mot dörr. ¹⁴ Han mätte upp pelarna till sextio alnar. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden. ¹⁵ Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar. ^16 (P) Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer^[g].

Den yttre förgården

¹⁷ Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och trettio tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet. ¹⁸ Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet. ¹⁹ Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var hundra alnar både på östra sidan och på norra.

Den norra porten

²⁰ Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården. ²¹ Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred. ²² Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa. ²³ En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var hundra alnar.

Den södra porten

²⁴ Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och ­förhus. De var lika stora som de and­ra. ²⁵ Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.

²⁶ Trappan dit upp utgjordes av sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare. ²⁷ En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var hundra alnar.

¹⁸ Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar^[a]. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. ^19 (A) Du tror att Gud är en^[b]. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.

²⁰ Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ^21 (B) Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak^[c] på altaret? ²² Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. ^23 (C) Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.^[d]

²⁴ Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. ^25 (D) Blev inte den prostituerade Rahab^[e] på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? ²⁶ Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Den elaka tungan

3 ^(E) Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. ^2 (F) Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. ³ När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. ⁴ Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.

^5 (G) På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. ^6 (H) Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet^[f] i brand och får själv sin eld från Gehenna^[g].

⁷ Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. ^8 (I) Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. ^9 (J) Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. ^10 (K) Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. ¹¹ En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? ^12 (L) Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.

Sann och falsk visdom

^13 (M) Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. ¹⁴ Men bär ni bitter avund och rivalitet^[h] i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. ^15 (N) En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig^[i], demonisk. ^16 (O) För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.

¹⁷ Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk^[j] och uppriktig. ^18 (P) Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Tacksamhet för Herrens hjälp