The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Det ska gå Egypten som Assyrien
31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden[a], kom Herrens ord till mig: 2 ”Människobarn, säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop:
Vem liknar du i din storhet?
3 Se på Assyrien[b],
en gång en ceder på Libanon
med vackra grenar,
skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp
bland molnen.
4 Vatten gav den växt,
djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar
flyta runt platsen
där den var planterad,
och sände ut sina flöden
till alla andra träd på marken.
5 Därför fick den högre stam
än alla träd på marken.
Den fick många kvistar
och yviga grenar
på grund av det rikliga vattnet
när den sköt skott.
6 (A) Alla himlens fåglar
byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar
under dess grenar,
och i skuggan av det
bodde alla de stora folken.
7 Den var vacker genom sin storhet
och genom sina grenars längd,
för den hade sin rot
vid väldiga vatten.
8 Ingen ceder i Guds lustgård
gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar
som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så vacker
med alla dess grenar
att alla Edens träd i Guds lustgård
avundades den.
10 (B) Därför säger Herren Gud så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 (C) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.
14 (D) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.
15 (E) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 (F) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”
Sorgesång över farao
32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[c] kom Herrens ord till mig:
2 (G) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du var som ett ungt lejon
bland hednafolken.
Du liknade monstret i havet,
där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet
med dina fötter
och grumlade floderna.
3 (H) Så säger Herren Gud:
Jag ska breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
och de ska dra upp dig i mitt garn.
4 (I) Jag ska kasta upp dig på land
och slunga dig bort
på det öppna fältet.
Jag ska låta alla himlens
fåglar slå ner på dig
och låta jordens alla vilda djur
äta sig mätta på dig.
5 Jag ska kasta ditt kött på bergen
och fylla dalarna
med ditt kadaver.
6 Jag ska dränka landet
med strömmar av ditt blod
ända upp till bergen,
och bäckarna ska bli fyllda av dig.
7 (J) När det är ute med dig,
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska täcka över solen med moln,
och månen ska inte lysa mer.
8 Alla ljus på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag lägger ditt land i mörker,
säger Herren Gud.
9 (K) Många folks hjärtan
ska jag bedröva
när jag tillkännager din undergång
bland hednafolken,
för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
att häpna över dig,
och deras kungar ska bäva
för din skull
när jag svingar mitt svärd
inför deras ögon.
Varje ögonblick ska de frukta,
var och en för sitt liv,
den dag du faller.
11 För så säger Herren Gud:
Den babyloniske kungens svärd
ska komma över dig.
12 (L) Jag ska låta din larmande hop
falla för hjältars svärd,
alla de grymmaste
bland hednafolken.
De ska ödelägga
Egyptens härlighet,
och hela den larmande hopen
ska förgöras.
13 (M) Jag ska utrota all dess boskap
vid de många vattnen.
Ingen människofot ska mer
röra upp vattnet,
inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
sjunka undan
och deras strömmar flyta bort
som olja,
säger Herren Gud.
15 När jag gör Egyptens land
till en övergiven ödemark
och tar ifrån landet
allt som finns där
och slår ner alla som bor i landet,
då ska de inse att jag är Herren.
16 Detta är en sorgesång
som man ska sjunga.
Folkens döttrar ska sjunga den
över Egypten
med hela dess larmande hop,
säger Herren Gud.”
Sorgesång över de slagna folken
17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[d] kom Herrens ord till mig:
18 (N) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.
19 (O) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.
21 (P) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.
22 Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. 23 Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.
24 Där ligger Elam[e] med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven. 25 Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, för de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.
26 (Q) Där ligger Meshek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, för de spred skräck i de levandes land. 27 Inte heller får de ligga bland hjältarna som fallit oomskurna,[f] som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, för de spred skräck i de levandes land. 28 Också du ska krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.
29 Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.
30 (R) Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, för de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.
31 (S) Farao ska se dem, och han ska trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren Gud. 32 Jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren Gud.”
14 (A) Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. 15 (B) Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. 16 (C) Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt[a] för ett enda mål mat. 17 (D) Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig[b], trots att han sökte välsignelsen under tårar.
18 (E) Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, 19 (F) till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. 20 De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.[c] 21 Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.[d]
22 (G) Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, 23 (H) till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. 24 (I) Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet[e] som talar starkare än Abels blod.
25 (J) Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.[f] 27 (K) Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
28 (L) När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, 29 (M) för vår Gud är en förtärande eld.
Herrens omsorg om den ringe
113 [a][b]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [c]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [d]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [e]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [f]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [g]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[h]?
7 [i]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [j]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [k]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Guds under vid uttåget ur Egypten
114 [l]När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med
främmande språk,
2 [m]då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 [n]Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 [o]Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du, hav?
Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder som lamm?
18 Den som vårdar ett fikonträd
får äta dess frukt,
den som sköter om sin herre
blir ärad.
19 Som vattnet speglar ansiktet,
så speglar hjärtat människan.
20 (A) Dödsriket och avgrunden
blir aldrig mätta,
inte heller människans ögon.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation