The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Ljusstaken av guld och olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. 2 (A) Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. 6 (B) Då sade han till mig:
”Här är Herrens ord till Serubbabel[a]:
Varken genom styrka eller makt,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel
ska du bli jämn mark,
och han ska föra fram slutstenen
under höga rop:
Nåd, nåd över den!”
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 (C) ”Serubbabels händer
har lagt grunden till detta hus,
och hans händer
ska också göra det färdigt,
och du ska förstå att Herren Sebaot
har sänt mig till er.
10 (D) För vem föraktar
den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring
över hela jorden.”
11 Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” 12 Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” 13 Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14 (E) Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”
Den flygande bokrullen
5 (F) Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 (G) Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.”[b] 3 (H) Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har sänt ut den,
säger Herren Sebaot,
och den ska gå in i tjuvens hus
och in hos den som svär falskt[c]
vid mitt namn.
Den ska stanna där i huset
och fräta sönder det
med trävirke och stenar.”
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.”
6 ”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg[d]” svarade han och tillade: ”Så är det med dem[e] i hela landet.” 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. 8 Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” 11 (I) Han svarade mig: ”Till Shinars land[f] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”
Lammet på Sions berg
14 (A) Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 2 (B) Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.
3 (C) De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden. 4 (D) Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 5 (E) I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.
De tre änglarna
6 Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, 7 (F) och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
8 (G) En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."
9 (H) En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, 10 (I) då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 (J) Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn. 12 (K) Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
13 (L) Och jag hörde en röst från himlen: "Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."
Skörden är mogen
14 (M) Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade en människoson. På sitt huvud hade han en krona av guld, och i sin hand en skarp skära.[a] 15 (N) Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen." 16 Han som satt på molnet lät då sin skära gå över jorden, och jorden skördades.
17 En annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en skarp skära. 18 Och ännu en ängel kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna." 19 (O) Och ängeln lät sin skära gå över jorden och skördade druvorna från jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20 Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna ettusen sexhundra stadier[b] bort.
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation