Bible in 90 Days
19 Faraos hästar, vagnar och vagnsförare försökte följa efter genom havet. Men Herren lät havsvattnen falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.
20 Profetissan Mirjam, Arons syster, tog sin tamburin och de andra kvinnorna följde henne. De spelade på tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Sjung till Herrens ära.
Han är högt upphöjd.
Hästar och vagnsförare
har han störtat i havet.”
Prövningen i öknen
(15:22—18:27)
Bittert vatten
22 Mose ledde Israels folk vidare från Sävhavet, och de kom ut i öknen Shur och gick där i tre dagar utan att hitta vatten. 23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. Det var därför platsen fick heta Mara.[a]
24 Folket började anklaga Mose: ”Vad ska vi dricka?” frågade de. 25 Mose ropade då till Herren, och Herren visade honom en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka.
Det var där han gav lag och rätt åt folket och prövade dem. 26 Han sa: ”Om du vill lyda Herrens, din Guds, röst och göra det som är rätt inför honom, följa hans befallningar och hålla hans bud, så ska jag låta dig slippa alla de sjukdomar jag lade på egypterna, för jag är Herren din läkare.” 27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.
Gud förser sitt folk med kött och bröd
16 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin mellan Elim och Sinai och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten. 2 Där började hela menigheten än en gång klaga på Mose och Aron. 3 De sa: ”Tänk om Herren hade låtit oss dö i Egypten, där vi satt runt våra köttgrytor och hade tillräckligt med mat att äta! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi alla som är samlade här kommer att dö av svält.”
4 Då sa Herren till Mose: ”Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Sedan kan folket gå ut varje dag och samla in så mycket som de behöver. Jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte. 5 När de på den sjätte dagen lagar vad de samlat in ska det vara dubbelt så mycket som de övriga dagarna.”
6 Mose och Aron meddelade israeliterna: ”I kväll ska ni inse att det var Herren som förde er ut ur Egypten, 7 och i morgon ska ni få se Herrens härlighet, för han har hört hur ni klagar på honom. Det är honom ni klagar på, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss?” 8 Mose sa vidare: ”Herren ska ge er kött att äta i kväll, och imorgon ska ni få bröd. Han har hört hur ni knotar mot honom. Vi är ingenting, och det är inte mot oss ni knotar utan mot Herren.”
9 Sedan sa Mose till Aron: ”Säg till hela Israels folk att komma fram inför Herren, eftersom han har hört deras klagan.” 10 Aron talade sedan till israeliternas menighet och när de vände sig mot öknen, uppenbarade sig Herrens härlighet i molnet.
11 Herren talade till Mose: 12 ”Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: ’I skymningen ikväll ska ni få kött och imorgon ska ni mättas med bröd och då ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.’ ”
13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar och täckte hela lägret och på morgonen låg det dagg runt omkring lägerplatsen. 14 När daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något tunt, frasigt[b], som liknade rimfrost på marken. 15 När israeliterna såg detta, frågade de varandra: ”Vad är det här?” De visste inte vad det var.
Mose svarade: ”Det är den mat som Herren har gett er att äta. 16 Herren har befallt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, ett omermått[c] per person.”
17 Israeliterna gjorde så. Några samlade mer, andra samlade mindre. 18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått, hade de som samlat mycket inte för mycket, och de som hade samlat litet hade inte för lite. Alla hade samlat så mycket som de behövde.
19 Och Mose sa till folket: ”Lämna ingenting kvar till i morgon!” 20 Men det fanns sådana som inte ville lyssna till Mose utan lämnade lite kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade illa och Mose blev arg på dem. 21 Så samlade de mat varje morgon, var och en efter sitt behov, och när solen steg allt högre smälte det bort. 22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, två omermått till var och en. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.
23 Då talade han om för dem: ”Det är precis vad Herren har sagt. ’Morgondagen är en vilodag, en Herrens heliga sabbat[d]. Baka och koka så mycket ni vill idag, och spara det som blir över till imorgon.’ ”
24 De sparade mat till nästa morgon, som Mose hade sagt, och då luktade den inte illa och det fanns ingen mask i den. 25 Och Mose sa: ”Detta är er mat för idag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken. 26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat där ute.”
27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen. 28 Då sa Herren till Mose: ”Hur länge tänker ni vägra att lyda mina bud och befallningar? 29 Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen mat för två dagar. Stanna nu kvar hemma i stillhet och gå inte ut på den sjunde dagen.” 30 Efter det höll folket sabbatsvila den sjunde dagen.
31 Israeliterna kallade maten manna[e]. Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung.
32 Mose sa: ”Herren har befallt: ’Ta och bevara en omer manna, så att kommande generationer får se det bröd som jag försåg er med i öknen när jag förde er ut ur Egypten.’ ”
33 Därför sa han till Aron att skaffa ett kärl och hälla upp ett omermått manna i det och placera det inför Herren för att förvaras åt kommande generationer. 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde kärlet inför förbundstecknet[f] för att förvaras där.
35 Under fyrtio år åt israeliterna manna, ända tills de kom in i Kanaans land, som var bebott; de åt manna tills de kom till gränsen till Kanaan. 36 En omer är en tiondels efa.[g]
Vatten ur klippan
(4 Mos 20:1-13)
17 Hela Israels menighet lämnade öknen Sin och vandrade på Herrens befallning i etapper till Refidim. Men när de slog läger där, fanns det inget vatten att dricka. 2 Då började folket klaga på Mose och krävde: ”Ge oss vatten!” Mose frågade: ”Varför anklagar ni mig? Tänker ni sätta Herren på prov igen?”
3 Men plågade av sin törst fortsatte de att klaga mot Mose: ”Varför förde du oss ut ur Egypten, så att vi skulle behöva dö här med våra barn och vår boskap?”
4 Då ropade Mose till Herren: ”Vad ska jag göra med detta folk? De är färdiga att stena mig.” 5 Herren sa till Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Ta också med dig den stav du hade när du slog på Nilen. 6 Jag ska stå framför dig där på klippan vid berget Horeb[h]. Slå på klippan med din stav, så ska vatten komma fram ur den. Då ska folket få att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 Han kallade platsen Massa och Meriva[i] för det var där israeliterna klagade på Mose och prövade Herren genom att säga: ”Är Herren mitt ibland oss eller inte?”
Seger över amalekiterna
8 Vid Refidim kom amalekiterna och anföll Israel. 9 Mose beordrade då Josua att kalla samman en grupp män till strid mot amalekiterna och sa: ”Imorgon kommer jag att stå på bergets topp med Guds stav i min hand.”
10 Josua gjorde som Mose hade sagt och gick alltså ut för att strida mot amalekiterna. Mose, Aron och Hur gick upp på berget. 11 Så länge Mose orkade hålla upp sina händer hade Israel övertaget, men när han lät händerna sjunka ryckte amalekiterna fram. 12 Mose blev trött i armarna, så de hämtade en sten som han kunde sitta på och sedan stod Aron och Hur på var sin sida om honom och höll upp hans armar ända till solnedgången. 13 Josua och hans män besegrade amalekiterna med svärdet.
14 Herren sa till Mose: ”Skriv ner det här på en tavla, så att man alltid kan minnas det. Läs upp det för Josua, för jag ska utplåna Amaleks minne från jorden.” 15 Då byggde Mose ett altare där och kallade det ”Herren är mitt banér”.
16 Han sa: ”En hand har lyfts mot Herrens tron![j] Herren ska strida mot Amalek, från generation till generation.”
Jetro besöker Mose
18 Snart fick Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, höra om allt som Gud hade gjort för Mose och sitt folk och att Herren hade fört dem ut ur Egypten.
2 Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora som denne tidigare hade skickat hem 3 samt hennes två söner. Den förste sonen hade fått namnet Gershom[k], för Mose hade sagt: ”Jag är en främling i detta land.” 4 Den andre hade fått namnet Elieser ”Gud är min hjälp”, för Mose hade sagt: ”Min fars Gud kom till min hjälp och räddade mig undan faraos svärd.” 5 Jetro, Moses svärfar, de båda sönerna och Moses hustru kom till Mose i öknen där han hade slagit läger vid Guds berg. [l]
6 Jetro hade skickat bud till Mose: ”Din svärfar Jetro kommer till dig med din hustru och hennes två söner.”
7 Då gick Mose ut för att träffa sin svärfar och han föll ner för honom och kysste honom. Efter att ha hälsat varandra gick de in i tältet. 8 Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren hade gjort mot farao och egypterna för Israels skull. Han berättade också om alla de problem som de stött på under vägen och om hur Herren hade räddat dem.
9 Jetro blev mycket glad när han fick höra om allt som Herren hade gjort för Israel och hur han hade räddat dem undan egypterna.
10 ”Lovad vare Herren”, sa Jetro, ”han som har räddat er från egypternas och faraos våld och räddat undan folket ur egypternas hand. 11 Nu förstår jag att Herren är större än alla andra gudar, eftersom han kunde befria sitt folk från de arroganta egypterna[m].”
12 Jetro, Moses svärfar, offrade ett brännoffer och slaktoffer åt Gud, och sedan kom Aron och de äldste i Israel och deltog med honom i måltiden inför Gud.
Jetro ger Mose ett vist råd
(5 Mos 1:9-18)
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare och från morgonen till kvällen stod människor omkring honom.
14 När Moses svärfar såg hur mycket han hade att göra sa han: ”Varför försöker du klara av allt det här själv, medan folket får stå omkring dig och vänta hela dagen?” 15 ”Folket kommer till mig för att söka Guds vilja”, svarade Mose sin svärfar. 16 ”När de är oeniga kommer de till mig, och jag avgör mellan dem, och så undervisar jag dem om Guds bud och lagar.”
17 ”Det där är inte bra!” förklarade svärfadern. 18 ”Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv. 19 Hör nu på mitt råd och Gud kommer att vara med dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. 20 Du ska undervisa dem om Guds lagar och bud och hur de ska leva och handla. 21 Men du ska utse lämpliga män bland folket, sådana som är gudfruktiga och pålitliga och inte tar emot mutor, och dem ska du göra till ledare, somliga för tusen personer, andra för hundra, femtio eller tio personer. 22 Låt dessa alltid vara domare för folket. Om det är något som är komplicerat, kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt. 23 Om du gör så här och det sker på Guds befallning, kan du bättre klara av uppgiften och då kommer alla också att gå hem nöjda.”
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag. 25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio. 26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Mose lät sedan sin svärfar återvända hem till sitt land.
Förbund vid Sinai
(19:1—24:18)
Gud uppenbarar sig vid Sinai och kallar folket att möta honom på berget
19 Israeliterna nådde fram till Sinaiöknen tre månader efter det att de hade lämnat Egypten, just på den dagen. 2 Sedan de brutit upp från Refidim, kom de till Sinaiöknen och till foten av berget Sinai och slog läger där framför berget. 3 Mose gick upp till Gud, och Herren kallade på honom från berget och sa:
”Detta ska du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: 4 ’Ni har sett allt jag gjorde med egypterna och hur jag som en örn har burit er på mina vingar för att föra er till mig. 5 Om ni nu vill lyda mig och hålla mitt förbund, ska ni vara min egendom bland alla andra folk på jorden, för hela jorden är min. 6 Ni ska vara ett kungarike av präster åt Gud, ett heligt folk.’ Detta är vad du ska säga till israeliterna.”
7 Mose vände tillbaka och sammankallade alla de äldste bland folket och talade om för dem vad Herren hade befallt honom att säga.
8 Alla var fullständigt eniga och svarade: ”Vi ska göra allt som Herren begär av oss.” Mose återvände till Herren med folkets svar.
9 Då sa Herren till Mose: ”Jag ska komma till dig i ett kompakt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.” När Mose hade återvänt till Herren med folkets svar, 10 sa Herren till honom: ”Gå nu ner och låt folket helga sig idag och imorgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder. 11 I övermorgon ska de vara beredda när Herren stiger ner på berget Sinai inför deras ögon. 12 Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: ’Ni får inte gå upp på berget eller för nära dess fot. Den som rör vid berget ska dödas. 13 Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas till döds. Varken människor och djur som gör det får leva.’ När vädurshornet ljuder, ska de gå upp på berget[n].”
14 Mose gick då ner till folket och lät folket helga sig och de tvättade sina kläder. 15 Han sa till dem: ”Förbered er för i övermorgon och ha inget sexuellt umgänge.”
Folkets olydnad
16 På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. 17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. 18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. 19 Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. 20 När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.
21 Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. 22 Till och med prästerna[o], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”
23 Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”
24 Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”
25 Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem[p].
De tio buden
(5 Mos 5:5-33)
20 Och Gud talade följande ord[q]:
2 ”Jag är Herren din Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
3 Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
4 Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 5 Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag, Herren din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen när man hatar mig.[r] 6 Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
7 Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
8 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9 Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor, din boskap eller främlingen innanför dina portar. 11 På sex dagar skapade nämligen Herren himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade Herren sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag.
12 Visa respekt för dina föräldrar, så ska du få ett långt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13 Du ska inte mörda.
14 Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
15 Du ska inte stjäla.
16 Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
17 Du ska inte ha begär till din nästas egendom, eller ha begär till hans hustru, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
18 Allt folket bevittnade åskan, eldslågorna, hornstötarna och röken som steg upp från berget och de darrade av rädsla och stannade på avstånd. 19 De sa till Mose: ”Tala till oss du, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala till oss, för då dör vi.”
20 ”Var inte rädda”, sa Mose till folket. ”Gud har kommit för att pröva er, för att ni ska frukta Gud och inte synda mot honom.”
21 Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det tjocka mörkret där Gud var.
Andra lagar
Altaren
22 Herren sa till Mose att han skulle tala till israeliterna och säga till dem: ”Ni har själva sett att jag talat till er från himlen. 23 Ni ska inte tillverka åt er några andra gudar vid sidan av mig, inga gudar av silver eller guld.
24 Ett altare ska du göra åt mig av jord. Offra där dina brännoffer och gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ärat ska jag komma till dig och välsigna dig. 25 Om du gör ett altare åt mig av sten, ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen, vanhelgar du den. 26 Du ska inte heller gå upp till mitt altare på trappsteg, för då kan ditt kön blottas där.
Lagar som ska gälla mellan människor
(5 Mos 15:12-18)
21 Det här är bestämmelser som du ska lägga fram för dem:
2 Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men det sjunde året ska han bli fri utan betalning.
3 Om han kom ensam, ska han ensam ges fri, men om han var gift, ska hans hustru friges med honom. 4 Om hans herre gav honom en hustru och hon har fött honom söner eller döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande tillhöra honom och mannen ensam blir fri.
5 Men om slaven säger: ’Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri,’ 6 då ska hans herre föra honom fram inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för alltid.
7 Om en man säljer sin dotter som slavinna[s], ska hon inte bli fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre inte tycker om henne sedan han valt ut henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne trolöst. 9 Om han väljer ut henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rättigheter. 10 Skulle han gifta sig med ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat, kläder eller bostad. 11 Om han sviker henne i något av dessa tre ting, ska hon bli fri utan ersättning.
12 Den som slår en man så att han dör, ska själv dödas. 13 Men om det inte var hans avsikt utan något som Gud lät ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly. 14 Om någon avsiktligt dödar en annan ska han gripas även vid mitt altare och dödas.
15 Den som slår någon av sina föräldrar ska straffas med döden.
16 Den som rövar bort en annan människa ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller redan har blivit sålt.
17 Den som förbannar[t] sina föräldrar ska dömas till döden.
18 Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs men inte dör 19 och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff. Han måste dock betala honom för den tid han förlorat och sörja för att han blir botad.
20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att slaven dör, ska han straffas. 21 Men om slaven är på benen igen efter några dagar,[u] ska mannen inte straffas eftersom slaven var hans egendom.
22 Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna så att hon föder för tidigt, men ingen allvarlig skada sker, ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.
23 Om en skada inträffar, ska liv ges för liv, 24 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, 25 brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.
26 Om en man slår sin slavs eller slavinnas öga så att ögat blir oanvändbart, ska slaven friges som ersättning för ögat. 27 Om han slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han också frige den skadade som ersättning för tanden.
28 Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas och köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas, 29 såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och ägaren trots detta inte har hållit den under uppsikt. Om det är så och oxen dödar en man eller en kvinna, ska oxen stenas och dess ägare också dödas. 30 Men blir han ålagd att betala en summa pengar, kan han lösa ut sitt liv för den summa som begärs.
31 Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka. 32 Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren ge slavens herre 30 silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.
Regler om egendom
33 Om någon låter en brunn stå öppen eller gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34 ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare och den förre får behålla det döda djuret.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och likaså den dödade oxens kropp. 36 Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft den under uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe och han får behålla det döda djuret.
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.
2 Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. 3 Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.
4 Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker[v], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.
6 Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. 8 Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud[w], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.
9 Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud[x] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.
10 Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, 11 måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. 12 Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. 13 Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. 15 Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.[y]
Allmänna regler
16 Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. 17 Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.
18 En häxa ska du inte låta leva.
19 Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.
21 En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.
22 Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. 23 Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. 24 Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. 26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 27 Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.
28 Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.
29 Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.
30 På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.
31 Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.
Nåd och rätt
23 Sprid inte osanna rykten. Försvara inte en gudlös man genom att vittna falskt.
2 Följ inte med strömmen när det gäller sådant som är ont. När du ska vittna i någon sak, böj dig då inte för majoriteten. 3 Du ska inte vara partisk till någons fördel bara för att han råkar vara fattig.
4 Om du ser en oväns oxe eller åsna som har sprungit bort, ska du leda den tillbaka till dess ägare. 5 Om du ser din oväns åsna digna under sin börda, ska du inte lämna honom utan hjälp, utan stanna och hjälp honom.
6 Vägra inte den fattige rättvisa.
7 Akta dig för att anklaga någon falskt. Låt inte en oskyldig som har rätt dömas till döden. Jag frikänner inte den skyldige.
8 Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar den klarsynte och vränger den rättfärdiges sak.
9 Förtryck inte en utlänning. Ni vet ju själva hur det var att vara utlänningar i Egypten.
Sabbatsregler
10 Beså din jord och bärga dess skörd under sex år, 11 men låt jorden vila och ligga i träda under det sjunde året. Då kan de fattiga bland ditt folk få sin föda därifrån, och resten får de vilda djuren äta. Samma sak gäller för dina vingårdar och olivplanteringar.
12 Arbeta i sex dagar och vila den sjunde, för att ge din oxe och din åsna vila, och för att din slavinnas son och utlänningen ska kunna återhämta sig.
13 Var noga med att följa allt detta som jag har sagt och åkalla aldrig eller ens nämn avgudars namn.
Årliga högtider
14 Varje år ska du fira tre högtider till min ära.
15 Du ska fira det osyrade brödets högtid, då du inte ska äta jäst bröd under sju dagar, precis som jag befallt dig. Denna högtid ska firas vid den bestämda tiden i månaden aviv[z] varje år, för det var då du lämnade Egypten. Ingen får komma inför mig tomhänt.
16 Du ska också fira skördehögtid genom att ge mig det första av din skörd. Skördehögtiden ska du hålla i slutet av året när du bärgar skörden från åkern. 17 Vid dessa tre tillfällen ska alla män i Israel gå fram inför Herren, Herren.
18 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat. Det feta av påskens offer får inte lämnas kvar till följande morgon.
19 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i dess moders mjölk.[aa]
Löfte om Guds närvaro
20 Se, jag ska sända en ängel framför dig, som ska skydda dig och leda dig till den plats som jag har ställt i ordning åt dig. 21 Var noga med att lyssna till honom och följa vad han säger, och sätt dig inte upp emot honom, för han kommer inte att förlåta ditt trots, för mitt namn är i honom. 22 Men om du lyder honom och gör allt vad jag säger, så ska jag vara en fiende för dina fiender och en motståndare för dina motståndare. 23 Min ängel ska nämligen gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag ska utplåna dem.
24 Du ska inte tillbe deras gudar eller tjäna dem, och du får inte följa deras seder. Du ska tillintetgöra dem och bryta ner alla deras stenstoder.
25 Det är Herren, er Gud, ni ska tjäna. Då kommer jag att välsigna dig med mat och med vatten och hålla all sjukdom borta från dig. 26 Det ska inte förekomma missfall i ditt land eller kvinnor som inte kan få barn, och jag ska låta dig leva ett långt liv.
27 Jag ska injaga skräck framför dig och sprida förvirring bland folken som du kommer till, och jag ska få dina fiender att fly för dig. 28 Jag ska sända missmod[ab] framför dig, som ska jaga bort hivéerna, kanaanéerna och hettiterna. 29 Men jag ska inte göra allt detta på ett och samma år, för då skulle landet bli en öken och de vilda djuren bli alltför många. 30 Sakta men säkert ska jag driva bort dem, tills du förökat dig så att du kan ta hela landet i besittning.
31 Jag ska utöka din gräns från Sävhavet till filistéernas kust, och från öknen i söder till floden[ac]. Jag ska överlämna landets invånare åt dig och driva bort dem från dig. 32 Du får inte ingå förbund med dem och deras gudar. 33 Låt dem inte ens få bo kvar i ditt land, för att de inte ska få dig att synda mot mig. Om du dras med i dyrkan av deras gudar fångas du i en fälla.”
Förbundet förnyas
24 Sedan sa han till Mose: ”Kom hit upp till Herren, du, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste i Israel, och tillbe på avstånd. 2 Mose ensam ska komma nära Herren och ingen av det övriga folket får komma upp med honom.”
3 Mose kom och förkunnade för folket vad Herren hade talat och gav dem hans stadgar och hela folket svarade med en mun: ”Vi ska göra allt vad Herren har sagt.”
4 Mose skrev ner alla Herrens ord och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Han reste tolv stenstoder för de tolv stammarna i Israel. 5 Därefter skickade han några unga israeliter att frambära brännoffer och tjurar som gemenskapsoffer till Herren. 6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Sedan tog Mose förbundsboken och läste den för folket. De sa: ”Vi vill lyda och följa allt vad Herren har sagt.”
8 Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sa: ”Detta blod bekräftar det förbund Herren har ingått med er i enlighet med alla dessa ord.”
9 Mose, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget. 10 De såg Israels Gud och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen. 11 Men han lyfte inte sin hand mot dessa Israels ledare. De fick se Gud och de åt och drack.
12 Herren sa till Mose: ”Kom upp till mig på berget och stanna här, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden, som jag har skrivit ner för att undervisa folket.”
13 Då gick Mose iväg tillsammans med sin medhjälpare Josua och han gick upp på Guds berg. 14 Mose sa till de äldste: ”Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar hos er. Den som behöver få en fråga avgjord får vända sig till dem.”
15 När Mose gick upp på berget höljdes det i ett moln. 16 Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade han på Mose från molnet. 17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick upp på berget och in i molnet, och han stannade där uppe i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Anvisningar för boningen
(25:1—31:18)
Folkets bidrag till boningen
(2 Mos 35:4-9)
25 Herren sa till Mose: 2 ”Säg till folket att var och en som i sitt hjärta känner sig manad till det får ta emot gåvor och som offer ge mig något av detta, 3 som ni ska samla in: guld, silver och koppar, 4 blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, 5 rödfärgade baggskinn och delfinskinn[ad], akacieträ, 6 olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 7 onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.
8 De ska göra en helgedom åt mig, där jag kan bo bland dem. 9 Ni ska göra boningen med sin inredning helt enligt den förebild jag visar dig.
Arken
(2 Mos 37:1-9)
10 Av akacieträ ska ni göra en kista, arken. Den ska vara 125 centimeter lång, 75 centimeter bred och 75 centimeter hög. 11 Drag över insidan och utsidan med rent guld och gör en rand av guld runt omkring den. 12 Sedan ska du gjuta fyra ringar av guld som du fäster vid arkens fyra fötter, två på var sida. 13 Du ska göra stänger av akacieträ, överdragna med guld, 14 som du ska skjuta in i ringarna på arkens sidor, så att man kan bära den med dem. 15 Stängerna ska sitta kvar i ringarna och får inte dras ut ur dem. 16 I arken ska du lägga förbundstecknet som jag ska ge dig.
17 Och du ska göra ett lock[ae] av rent guld. Det ska vara 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. 18 Gör sedan två keruber av hamrat guld vid de båda ändarna av försoningsstället. 19 En kerub ska sitta vid den ena änden och en vid den andra och du ska göra dem i ett stycke med locket. 20 Keruberna ska ha sina vingar utbredda över locket så att de täcker den och de ska ha ansiktena vända mot varandra nedåt mot försoningsstället. 21 Placera locket ovanpå kistan och lägg förbundstecknet som jag ska ge dig i denna ark. 22 Där ska jag uppenbara mig för dig. Jag ska tala med dig från försoningsstället mellan keruberna på arken som innehåller förbundstecknet. Där ska jag kungöra mina befallningar till Israels folk för dig.
Bordet
(2 Mos 37:10-16)
23 Gör sedan ett bord av akacieträ, en meter långt, en halv meter brett och 75 centimeter högt. 24 Det ska du dra över med rent guld och göra en guldkant runtom. 25 Och du ska göra en handsbred list runt bordet och en guldkant på listen. 26 Gör sedan fyra ringar av rent guld och sätt dem i de fyra hörnen vid de fyra bordsbenen. 27 Ringarna ska vara intill listen för stänger att bära bordet med. 28 Gör bärstängerna av akacieträ, överdragna med guld. Med dem ska bordet bäras. 29 Gör också fat, skålar, bägare och kannor av rent guld för dryckesoffren 30 och låt alltid skådebröden ligga synliga på bordet inför mig.
Lampstället
(2 Mos 37:17-24)
31 Gör också ett lampställ av rent, hamrat guld. Det ska vara gjort i ett enda stycke: fot, stam, grenar och utsmyckningar med blad, knoppar och blommor. 32 Det ska ha sex armar, tre på var sida av stammen. 33 Till varje arm ska göras tre utskurna skålar, formade som mandelträdsblommor. Så ska man göra med alla sex armarna som går ut från stammen. 34 På mittstammen ska det vara fyra skålar, formade som mandelblommor och knoppar, 35 en blomma under varje armpar, som går ut från stammen, gjorda i ett stycke, sammanlagt sex armar. 36 Dekorationerna och armarna ska vara gjorda i ett enda stycke av rent, hamrat guld. 37 Till dess armar ska du göra sju lampor och sätta dem så att de lyser upp platsen framför. 38 Tillhörande tänger och brickor ska göras i rent guld. 39 Hela lampstället ska vara gjort av 34 kilo renaste guld.
40 Var noga med att göra detta efter den förebild som visats dig på berget.
Boningen
(2 Mos 36:8-38)
26 Gör boningen av tio våder av tvinnat fint lingarn och av blått, purpurrött och karmosinrött garn med keruber på i konstvävnad, 2 14 meter lång och 2 meter bred. Våderna ska vara lika stora. 3 Sammanfoga våderna till två långa stycken, vardera bestående av fem våder. 4 Utmed kanten på dessa två stycken ska du sätta öglor gjorda av blått garn, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket. 5 Du ska göra 50 öglor på den ena våden och 50 på våden i det andra stycket så att de motsvarar varandra. 6 Sedan ska du göra 50 hakar av guld och med hjälp av dem foga samman styckena. På så sätt ska dessa stycken fästas ihop till en enhet.
7 Du ska också göra elva gethårsvåder till ett tält över helgedomen. 8 Varje våd ska vara 15 meter lång och 2 meter bred. De ska vara lika stora. 9 Fem av dessa våder ska förenas till ett stycke och sex andra till ett annat stycke. Den sjätte våden ska vikas dubbel, och den ska hänga framför ingången till tältet. 10 Gör 50 öglor utmed kanten av det ena hopsatta stycket och 50 öglor utmed kanten av det andra hopsatta stycket 11 och häkta ihop dem med 50 hakar av koppar. På så sätt kommer de att fästa ihop tältet till en enhet. 12 Den överblivna halva våden ska hänga ner över baksidan av tältet. 13 Tältvåderna som är en halv meter för långa ska hänga ner på tältets sidor för att täcka den. 14 Över detta ska du sedan lägga ett överdrag av rödfärgade baggskinn på tältet, och över detta i sin tur ett överdrag av delfinskinn.
15 Brädorna till boningen ska du göra av akacieträ, och de ska stå upprätt. 16 Varje brädas höjd ska vara 5 meter och dess bredd 75 centimeter. 17 På varje bräda ska det också finnas två tappar som hör ihop. Gör alla boningens brädor likadana. 18 Till södra sidan av boningen behövs 20 sådana brädor intill varandra. 19 Gör 40 socklar av silver, två under var och en av de 20 brädorna med dess två tappar. 20 På norra sidan ska det också vara 20 brädor 21 med 40 socklar av silver, två för varje bräda. 22 På baksidan, den västra sidan, ska det vara sex brädor 23 och sedan två hörnbrädor på baksidan. 24 Dessa hörnbrädor ska vara dubbla upptill och nertill, till den första ringen. Så ska de båda hörnbrädorna vara[af]. 25 Det ska alltså tillsammans vara åtta brädor, med 16 silversocklar för brädorna, två under varje.
26 Sedan ska du göra tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på boningens ena sida, 27 fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut. 28 Den mellersta av dessa tvärstänger ska placeras så att den går tvärs över, mitt på brädorna, från den ena ändan till den andra. 29 Drag över brädorna med guld. Ringarna, som sitter fast på brädorna, ska du också göra av guld. Även tvärstängerna ska du dra över med guld. 30 Sätt upp boningen på det sätt som du fick se på berget.
Förhänget
31 Du ska också göra ett förhänge av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn med keruber konstnärligt invävda. 32 Häng upp det på fyra stolpar av akacieträ, överdragna med guld och med fyra hakar av guld. Stolparna ska stå på fyra silversocklar. 33 Häng upp detta förhänge på krokarna, och placera arken med förbundstecknet bakom det. Detta förhänge ska skilja det heliga från det allra heligaste.
34 Och försoningsstället, arkens guldlock, ska du lägga på arken med förbundstecknet i det allra heligaste. 35 Placera bordet och lampstället utanför förhänget mitt emot varandra. Lampstället ska stå på den södra sidan och bordet på den norra sidan.
36 Till ingången av tältet ska du göra ett förhänge, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 37 Till detta förhänge ska du göra fem stolpar av akacieträ överdragna med guld och med krokar av guld, och gjut fem socklar av koppar till dem.
Altaret
(2 Mos 38:1-7)
27 Du ska också göra ett fyrkantigt altare av akacieträ, 2,5 meter i kvadrat och 1,5 meter högt. 2 Utforma altaret med horn i de fyra hörnen och drag över alltsammans med koppar. 3 Du ska göra askhinkar, skovlar, skålar, eldgafflar och fyrfat, allesammans av koppar. 4 Sedan ska du göra ett galler, ett kopparnät med en ring i varje hörn 5 och sätta gallret nertill, så att nätet når upp till mitten av altaret. 6 Gör bärstänger av akacieträ, överdragna med koppar, 7 som du skjuter in i ringarna på sidorna av altaret, så att man kan bära det. 8 Altaret måste vara öppet inuti, gjort av plankor, och det ska göras precis som du fick se på berget.
Förgården
(2 Mos 38:9-20)
9 Du ska göra en förgård till boningen. På södra sidan ska det vara förhängen av tvinnat fint lingarn, och de ska vara 50 meter långa på den sidan, 10 med 20 stolpar och 20 socklar av koppar. Stolparnas krokar och band ska vara av silver. 11 På samma sätt ska det vara på den norra sidan, 50 meter långa förhängen med 20 stolpar och 20 socklar av koppar och med krokar och band av silver.
12 Västra sidan av förgården ska ha förhängen som är 25 meter långa med tio stolpar och tio socklar. 13 Östra sidan ska också vara 25 meter. 14 Förhängena ska vara sju och en halv meter åt ena hållet med tre stolpar och tre socklar, 15 likaså åt andra hållet med tre stolpar och tre socklar.
16 Ingången till förgården ska ha ett förhänge som är 10 meter långt och gjort av brokigt tyg med blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn, fäst vid fyra stolpar på fyra socklar. 17 Alla stolparna runt förgården ska vara försedda med band och krokar av silver och socklar av koppar. 18 Förgården ska vara 50 meter lång och 25 meter bred med ett 2,5 meter högt förhänge av tvinnat fint lingarn. Socklarna ska vara av koppar.
19 Alla tillbehör för tjänsten i boningen och alla pluggar där och till förgården ska göras av koppar.
Oljan till lampstället
(3 Mos 24:1-4)
20 Säg till Israels folk att skaffa fram ren olja av pressade oliver till lampstället, så att lamporna ständigt kan brinna. 21 I uppenbarelsetältet, utanför förhänget som hänger framför förbundstecknet, ska Aron och hans söner sköta om dem varje kväll och morgon så att de brinner natten igenom inför Herren. Detta är en bestående stadga som ska gälla för Israel generation efter generation.
Prästernas dräkter
(2 Mos 39:1)
28 Du ska föra fram och avskilja din bror Aron och hans söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar från israeliternas krets till präster åt mig. 2 Du ska låta sy en helig dräkt till ära och prydnad för din bror Aron. 3 Uppmana dem i vars hjärtan jag lagt vishetens ande att göra kläder åt honom som avskiljer honom till att vara präst åt mig. 4 Detta ska de göra åt honom: en bröstsköld, en efod, en mantel, en vävd tunika, en turban och ett bälte. De ska göra heliga kläder åt din bror Aron och hans söner, så att de kan vara mina präster. 5 De ska använda guld, blått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.
Efoden
(2 Mos 39:2-7)
6 Efoden ska göras av guld och av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn i konstvävnad. 7 Den ska göras i två axelstycken som fästs ihop i kanterna så att den hålls ihop. 8 Bältet, som ska sitta fast vid efoden, ska göras på samma sätt, i ett stycke med den, av guld och blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 9 Ta två onyxstenar och rista in namnen på Israels söner i dem. 10 Sex namn ska finnas på vardera stenen, från den äldsta till den yngsta. 11 När du graverar in Israels söners namn ska du gravera som när man graverar sigill. De ska vara infattade i flätverk av guld. 12 Fäst dem på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner. Aron ska bära Israels söners namn inför Herren på sina axlar som en ständig påminnelse. 13 Låt göra flätverk av guld 14 och två snoddar av rent guld, tvinnade som snören, och fäst dem vid flätverken.
Bröstskölden
(2 Mos 39:8-21)
15 Sedan ska du göra en bröstsköld av finaste konstvävnad för domsutslag. Gör den som efoden, av guld och blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. 16 Bröstskölden ska vara fyrkantig och dubbelvikt, 25 centimeter lång och lika bred. 17 På den ska du sätta in fyra rader med stenar. I första raden ska det vara en karneol, en topas och en smaragd[ag], 18 i den andra en rubin, en safir och en kalcedon och 19 i den tredje en hyacint, en agat och en ametist, 20 i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De ska alla vara infattade i flätverk av guld. 21 Var och en av de tolv stenarna ska representera en av Israels tolv söner, var och en med ett av de tolv stammarnas namn ingraverat, som på ett sigill.
22 Gör till bröstskölden kedjor av rent guld, tvinnade som snören. 23 Du ska göra två guldringar och fästa dem vid två hörn i bröstskölden. 24 Fäst de båda guldsnoddarna vid de två ringarna i hörnen av bröstskölden.
25 Var och en av dessa snoddar ska med sin andra ände fästas vid de två flätverken som ska vara fästade vid efodens axelstycken på framsidan. 26 Sedan ska du göra två guldringar och sätta fast dem på bröstsköldens båda andra hörn, på insidan närmast efoden, och 27 sedan ytterligare två guldringar som ska sitta på efodens axelstycken vid dess nedre kant på framsidan, vid sömmen över efodens bälte. 28 Knyt fast bröstskölden med ett blått snöre som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter ovanför efodens bälte och inte lossnar från efoden. 29 På så sätt ska Aron bära namnen på Israels söner på domsutslagets bröstsköld över sitt hjärta, när han går in i helgedomen, så att Herren alltid ska bli påmind om dem. 30 I domsutslagets bröstsköld ska du lägga urim och tummim, så att Aron alltid bär dem vid sitt hjärta när han träder fram inför Herren. Så bär Aron alltid israeliternas domar vid sitt hjärta inför Herren.
Kåpan och tunikan
(2 Mos 39:22-31)
31 Efodkåpan ska du göra helt av blått tyg 32 med en öppning för huvudet i mitten. Öppningen ska omges av en vävd krage, så att tyget inte går sönder. 33 Vid kanten av manteln ska du fästa granatäpplen av blått, purpurrött och karmosinrött garn, och mellan dessa bjällror av guld runt hela fållen, 34 en guldbjällra och ett granatäpple växelvis runt fållen på kåpan. 35 Aron ska alltid bära kåpan när han gör tjänst. Då hörs bjällrorna när han går in i helgedomen inför Herren och när han går ut därifrån, för att han inte ska dö.
36 Sedan ska du göra en plåt av rent guld och på den ska du rista in ’Helgad åt Herren’, på samma sätt som man graverar ett sigill. 37 Plåten ska du fästa med ett blått snöre framtill på turbanen. 38 Aron ska bära den i pannan och därmed bära den skuld som följer med de gåvor Israels folk frambär, vad det än är för gåvor. Den ska alltid vara på Arons panna, för att Herren ska ta emot dem.
39 Tunikan ska vävas av fint lingarn. Gör turbanen av fint lingarn. Bältet ska göras i broderad väv.
40 Åt Arons söner ska du också göra tunikor, bälte och huvudbindlar, till ära och prydnad. 41 Klä Aron och hans söner med dessa kläder, invig och helga dem till prästtjänst åt mig genom att smörja dem. 42 Gör också underkläder av linne som skyler deras nakenhet. De ska räcka ner från midjan till låren, 43 och Aron och hans söner ska bära dem när de går in i uppenbarelsetältet eller till altaret för att göra tjänst i helgedomen, för att de inte ska ådra sig skuld och dö. Detta är en lag som alltid ska gälla för Aron och hans söner.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.