Bible in 90 Days

²⁰ Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig ²¹ och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender ²² och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och Israel. Och detta land kommer att vara er egendom inför Herren.

²³ Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna! ²⁴ Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar och gör precis som ni har sagt!”

²⁵ ”Herre, vi dina tjänare ska följa dina föreskrifter”, svarade folket från Gad och Ruben. ²⁶ ”Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, ²⁷ men alla vi andra dina tjänare som är krigsutrustade, ska gå ut i striden för Herren, precis som du, herre, har befallt.”

²⁸ Mose gav nu en befallning om dem till prästen Elasar, Josua, Nuns son, och familjeöverhuvudena av Israels stammar. ²⁹ Han sa: ”Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni när ni lagt landet under er, ge dem Gileads land som arvslott. ³⁰ Men om de inte går över beväpnade med er, ska de få landområden bland er övriga i Kanaan.”

³¹ ”Det Herren har befallt dina tjänare ska vi göra”, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar. ³² ”Vi ska gå över beväpnade inför Herren till Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.”

³³ Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och ena hälften av Josefs son Manasses stam hela det område som tillhört amoréernas kung Sichon och kung Og i Bashan med alla dess städer och landområdena runt omkring.

³⁴ Gaditerna byggde upp städerna Divon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, ³⁶ Bet Nimra och Bet Haran. Alla var befästa städer och försedda med fårfållor.

³⁷ Rubeniterna byggde upp städerna Heshbon, Elale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo, Baal Meon, vilkas namn har ändrats, och Sivma. De gav namn åt städerna som de byggde upp.^[a]

³⁹ Sedan begav sig Makirs ättlingar från Manasses stam till Gilead, intog det och drev bort amoréerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Manasses son, Makirs ättlingar, Gilead och de bosatte sig där. ⁴¹ Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och kallade dem för Jairs byar. ⁴² Novach intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Novach efter sig själv.

Lägret på Moabs slätter

Israels väg till löfteslandet

33 Här är de sträckor Israels folk vandrade från den stund då Mose och Aron ledde dem ut ur Egypten i ordnade härskaror. ² På Herrens befallning skrev Mose ner varje uppbrott från en lägerplats till en annan, så som de vandrade sträcka för sträcka:

³⁸ Vid berget Hor gick prästen Aron på Herrens befallning upp på berget och däruppe dog han. Detta skedde under det fyrtionde året efter det att Israels folk hade lämnat Egypten, den första dagen i den femte månaden. ³⁹ Aron var 123 år gammal när han dog på berget Hor. ⁴⁰ Det var då som den kanaaneiske kungen i Arad som bodde i Negev i Kanaans land, fick höra att Israels folk närmade sig.

⁵⁰ Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko:

⁵¹ ”Tala till israeliterna: ’När ni går över floden Jordan in i Kanaans land ⁵² ska ni fördriva alla folk som bor där, förstöra deras avgudar och gjutna beläten och ödelägga deras offerplatser. ⁵³ Ta landet i besittning och bosätt er där, för det har jag gett er. ⁵⁴ Dela landområdena genom lottkastning i förhållande till stammarnas storlek. Ge de större områdena av landet till de större stammarna och de mindre områdena till de mindre stammarna. Det som lotten ger ska bli vars och ens del. Gör fördelningen efter era fädernestammar. ⁵⁵ Men om ni inte fördriver folket som bor där, kommer de att bli som törne i era ögon och taggar i era kroppar. De ska tränga er i landet där ni bor. ⁵⁶ Och då kommer jag att göra med er så som jag har planerat att göra med dem.’ ”

Kanaans gränser

34 Herren talade till Mose: ² ”Ge israeliterna denna befallning: ’När ni kommer in i Kanaans land, som ni ska få som ert eget, ska det ha följande gränser:

³ I söder ska ert lands gräns innefatta en del av öknen Sin utmed gränsen till Edom. I öster ska den södra gränsen börja vid Döda havet, ⁴ fortsätta söderut förbi Skorpionhöjden i riktning mot Sin och vidare mot sin sydligaste punkt Kadesh Barnea, varifrån den fortsätter till Hasar-Addar och fram till Asmon. ⁵ Från Asmon kommer gränsen att följa Egyptens gränsflod ner till havet.

⁶ Kusten utmed Medelhavet ska utgöra gräns i väster.

⁷ Gränsen i norr ska ni dra från Medelhavet österut till berget Hor, ⁸ från Hor sedan till Levo-Hamat och genom Sedad ⁹ och Sifron till Hasar Enan. Detta ska vara er norra gräns.

¹⁰ I öster ska ni dra gränsen från Hasar Enan till Shefam ¹¹ och vidare från Shefam till Rivla öster om Ain. Därifrån fortsätter den längs höjderna öster om Gennesaretsjön, ¹² följer sedan floden Jordan och slutar vid Döda havet. Detta är ert land med dess gränser.’ ”

¹³ Mose befallde israeliterna: ”Detta är landet som ska fördelas genom lottkastning, landet som enligt Herrens befallning ska delas mellan nio och en halv stam. ¹⁴ Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam har redan fått sina områden. ¹⁵ Alltså har 2,5 stam redan fått sin arvedel på östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko.”

¹⁶ Herren talade till Mose: ¹⁷ ”Detta är namnen på de män som ska ansvara för fördelningen av landet: prästen Elasar och Josua, Nuns son. ¹⁸ Ni ska också utse en ledare från varje stam till att delta i fördelningen. ¹⁹ Detta är de männens namn:

²⁹ Detta är alltså de män som Herren befallt att övervaka uppdelningen av Kanaan mellan israeliterna.

Leviternas städer och betesmarker

35 Invid Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko, talade Herren till Mose: ² ”Säg till israeliterna att av sin arvedel ge till leviterna ett antal städer att bo i med kringliggande betesmarker. ³ Städerna ska vara deras hem och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

⁴ Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning. ⁵ Mät upp 1 000 meter^[b] åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras betesmarker kring deras städer.

Fristäder

(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)

⁶ Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. ⁷ Sammanlagt ska leviterna ha 48 städer med kringliggande betesmarker. ⁸ Av de städer ni ger leviterna av Israels egendom, ska de större stammarna som har många städer ge fler än de mindre stammarna, i proportion till det område stammen har fått som sin arvedel.”

⁹ Herren talade vidare till Mose: ¹⁰ ”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, ¹¹ ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. ¹² Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren^[c], så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. ¹³ De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. ¹⁴ Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. ¹⁵ Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.

¹⁶ Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. ¹⁷ Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. ¹⁸ Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. ¹⁹ Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. ²⁰ Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, ²¹ eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.

²² Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, ²⁴ ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. ²⁵ Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.

²⁶ Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt ²⁷ och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, ²⁸ för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. ²⁹ Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.

³⁰ Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

³¹ Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.

³² Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.

³³ Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. ³⁴ Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”

Varje stams område ska bevaras

(4 Mos 27:1-11)

36 Familjeöverhuvudena för Gileads släkt, Gileads som var son till Makir, son till Manasse från Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: ² ”Herren gav dig, herre, i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk”, sa de, ”och att ge vår bror Selofchads arvslott till hans döttrar. ³ Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem bort från våra fäders arvedel till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska ⁴ och när friåret sedan kommer för israeliterna, läggs deras arvedel till den stam de tillhör och har alltså tagits bort från våra fäders arvedel.”

⁵ Då gav Mose dem följande befallning från Herren: ”Det är en riktig anmärkning som Josefs stam kommer med. ⁶ Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen. ⁷ Ingen arvedel får övergå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stams arvslott ska bevaras inom den egna stammen. ⁸ De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen. ⁹ Ingen arvslott får gå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stam ska behålla sin arvedel.”

¹⁰ Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina kusiner på sin fars sida. ¹² De gifte sig med män från sin egen stam, Manasse, Josefs son. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.

¹³ Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose på Moabs hedar vid floden Jordan mittemot Jeriko.

Återblick på ökentiden: Moses första tal

(1:1—4:43)

1 Detta är det tal Mose höll till Israels folk i Moabs öken på östra sidan av floden Jordan mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di Sahav. ² Det tar elva dagar att gå från berget Horeb^[d] till Kadesh Barnea om man tar vägen genom Seirs bergsbygd.^{[e] 3} I det fyrtionde året^[f], på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade befallt honom att säga till dem. ⁴ Då hade Mose besegrat amoréernas kung Sichon som styrde i Heshbon. Vid Edrei hade han besegrat Og, kungen i Bashan, som styrde i Ashtarot. ⁵ Det var öster om Jordan i Moab som Mose började undervisa om lagen. Han sa:

Ledare från varje stam

(2 Mos 18:13-27)

⁶ Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: ”Nu har ni stannat här tillräckligt länge. ⁷ Gå nu till amoréernas bergsbygd och deras grannar i Jordandalen, bergsbygden, Låglandet, Negev och kusten, till Kanaans land och Libanon, ända till den stora floden Eufrat. ⁸ Jag har gett er detta land. Gå nu och ta det land i besittning som Herren med ed lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.”

⁹ Då sa jag till er: ”Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam, ¹⁰ för Herren, er Gud, har förökat er så att ni är lika talrika som stjärnorna på himlen. ¹¹ Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat, ¹² men hur ska jag ensam kunna bära den tunga börda ni är och de tvister som uppstår bland er? ¹³ Välj alltså ut män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare!”

¹⁴ Ni gick med på förslaget. ¹⁵ Jag tog ledarna, kloka och erfarna män från varje stam, och lät dem bli ledare för er med ansvar över tusen, hundra, femtio eller tio. ¹⁶ Jag förmanade era domare: ”Lyssna på era bröder och var rättvisa, såväl i tvister mellan bröder som i tvister med en utlänning. ¹⁷ När ni dömer ska ni inte vara partiska. Lyssna till låg som hög. Var inte rädda för någon, för domen är Guds. Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.” ¹⁸ Samtidigt gav jag er också andra instruktioner om vad ni skulle göra.

De spejarna

(4 Mos 13:1-33)

¹⁹ Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och fruktansvärda öken som ni ju själva har sett, tills vi slutligen kom fram till amoréernas bergsbygd, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss. Vi kom till Kadesh Barnea. ²⁰ Där sa jag till er: ”Ni har nu kommit till amoréernas bergsbygd som Herren, vår Gud, har gett oss. ²¹ Se, Herren, din Gud, har lagt landet framför dig! Gå nu och inta det, så som Herren, dina fäders Gud, har befallt. Var inte rädd och tveka inte!”

²² Men då kom ni till mig och svarade: ”Låt oss först skicka iväg spejare som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet och till vilka städer vi ska komma.”

²³ Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam. ²⁴ De gick över bergen och kom till Druvdalen och utforskade den. ²⁵ Sedan kom de tillbaka med olika frukter de plockat i landet. De rapporterade att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, ville ge oss.

Uppror mot Herren

(4 Mos 14:1-45)

²⁶ Men ni vägrade att gå in dit, ni gjorde uppror mot Herrens, er Guds, befallning. ²⁷ Ni muttrade och klagade i era tält och sa: ”Herren måste hata oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten för att förgöras av dessa amoréer. ²⁸ Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder som utforskade landet har skrämt oss med det de berättat, att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen. De har till och med sett Anaks ättlingar^[g] där.”

²⁹ Jag sa då till er: ”Låt er inte skrämmas! Var inte rädda för dem! ³⁰ Herren, er Gud, går framför er och han kommer att strida för er, precis som ni såg honom göra i Egypten. ³¹ Du såg ju också vilken omsorg han har haft om dig här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn, tills ni kommit ända hit.”

³² Men ni vägrade trots detta att tro Herren, er Gud, ³³ som hade lett er hela vägen, valt ut lägerplatserna och gått före er i en eld om natten för att visa vägen och i ett moln om dagen.

³⁴ När Herren hörde hur ni klagade blev han arg. Han svor ³⁵ att inte en enda då levande vuxen från denna onda generation skulle få se det underbara land han hade lovat deras förfäder. ³⁶ Det enda undantaget var Kalev, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren och därför skulle han och hans ättlingar få del av det land Kalev varit med om att utforska.

³⁷ Till och med på mig blev Herren arg för er skull. Han sa: ”Du ska inte få komma in dit! ³⁸ Istället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, komma dit. Uppmuntra honom, för han kommer att leda Israel och dela landet som arv åt dem. ³⁹ Era barn, de som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni påstod skulle tillfångatas, de ska få komma dit, och till dem ska jag ge landet och de ska ta det i besittning. ⁴⁰ Men ni själva får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Sävhavet.”

⁴¹ Då svarade ni: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill gå och strida som Herren, vår Gud, har befallt oss.” Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att marschera upp i bergen.

⁴² Men Herren sa till mig: ”Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att besegras av fienden.”

⁴³ Jag sa detta till er, men ingen lyssnade. Istället handlade ni än en gång upproriskt mot Herrens befallning och gick i övermod upp i bergen. ⁴⁴ Men amoréerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade er hela vägen från Seir till Horma. ⁴⁵ Då återvände ni till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna. ⁴⁶ Sedan blev ni kvar ganska länge i Kadesh.

En tillbakablick på vandringen

2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Under en lång tid vandrade vi omkring i området kring berget Seir. ² Sedan sa Herren till mig:

³ ”Nu har ni vandrat omkring här i bergen länge nog! Vänd norrut ⁴ och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edoméerna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga. ⁵ Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land. ⁶ Betala dem för den mat och det vatten ni använder. ⁷ Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du företagit dig och vakat över dig under de fyrtio år du vandrat omkring i denna väldiga öken. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och du har aldrig behövt sakna något.”

⁸ Vi vandrade alltså fram bland våra bröder Esaus ättlingar som bodde i Seir och lämnade sedan Aravavägen, bort från Elat och Esjon-Gever och tog vägen mot Moabs öken.

⁹ Då sa Herren: ”Anfall inte moabiterna, strid inte mot dem, för jag tänker inte ge er något av deras land. Ar har jag nämligen gett till Lots ättlingar.” ¹⁰ (Eméerna, ett stort och talrikt folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks folk. ¹¹ Både eméerna och anakiterna räknas som refaéer, men moabiterna kallade dem eméer. ¹² Tidigare hade horéerna bott i Seir, men de hade drivits ut av Esaus ättlingar som förgjorde dem och bosatte sig där. På samma sätt gjorde Israel i det land som Herren hade gett dem som egendom.)

¹³ ”Gå nu över floddalen Sered”, sa Herren, och vi gjorde så.

¹⁴ Det tog oss trettioåtta år att komma från Kadesh Barnea till Sereddalen där vi gick över floden Sered. Då hade alla stridsdugliga män i den förra generationen dött, så som Herren hade sagt. ¹⁵ Ja, Herren var mot dem, han fortsatte att utplåna dem ur lägret och till slut var alla döda.

¹⁶ När den siste av krigarna bland folket hade dött, ¹⁷ sa Herren till mig:

¹⁸ ”Idag ska du gå över gränsen till Moabs område, Ar. ¹⁹ När du kommer till ammoniternas land ska du inte utmana eller anfalla dem, för jag tänker inte ge dig någon del av deras land. Det har jag gett till Lots ättlingar^[h].”

²⁰ (Även detta land betraktas som refaeiskt. Området hade tidigare varit bebott av refaéerna, som ammoniterna kallade samsumméer. ²¹ De var stora och talrika, lika storvuxna som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna som fördrev dem och bosatte sig i landet. ²² På samma sätt hade Herren gjort med Esaus ättlingar i Seir, där han förgjorde horéerna för dem. De fördrev dem och har sedan dess varit bosatta där. ²³ På samma sätt blev det när kaftoréerna^[i] kom från Kaftor och invaderade och förgjorde avvéerna som bodde i byar utspridda ända bort till Gaza och bosatte sig där.)

En tillbakablick på striderna

Segern över kung Sichon

(4 Mos 21:21-30)

²⁴ ”Gå över floden Arnon, för jag har överlämnat amoréen Sichon, kungen i Heshbon, och hans land åt dig. Börja inta det och strid mot honom! ²⁵ Från och med idag ska jag låta alla folk på jorden darra av fruktan när de hör talas om dig.”

²⁶ Då sände jag budbärare från Kedemots öken till kung Sichon i Heshbon med en fredlig hälsning: ²⁷ ”Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av vare sig åt höger eller vänster. ²⁸ Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är att få vandra genom ditt land, ²⁹ på samma sätt som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät oss göra. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss.”

³⁰ Men kung Sichon i Heshbon vägrade och lät oss inte gå genom hans land, eftersom Herren, din Gud, gjorde honom envis och hårdhjärtad, så att han skulle kunna överlämna Sichon åt dig. Och precis så blev det.

³¹ Sedan sa Herren till mig: ”Jag börjar med att ge dig Sichon och hans land. Börja erövringen och ta hans land i besittning!”

³² Sichon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas. ³³ Men Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss och vi slog honom, hans söner och hela hans folk. ³⁴ Vi intog alla hans städer och vigde alla åt förintelse, även kvinnor och barn. Vi lät inte någon överleva. ³⁵ Men boskapen tog vi som byte tillsammans med det vi funnit i de städer vi erövrat. ³⁶ Från Aroer, som ligger vid floden Arnons strand, och från staden i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans. ³⁷ Men ammoniternas land lämnade du i fred, hela området från floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren, vår Gud, hade befallt.

Segern över kung Og

(4 Mos 21:33-35)

3 Därefter började vi gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan mobiliserade genast sin armé för att anfalla oss vid Edrei. ² Men Herren uppmanade mig att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.” ³ Herren, vår Gud, överlämnade även Bashans kung Og och hela hans folk åt oss och vi dödade dem alla så att ingen överlevde. ⁴ Vi intog alla hans städer, så att det inte fanns någon stad som vi inte tog från dem, sextio till antalet, hela området Argov, Ogs rike i Bashan. ⁵ Städerna var mycket väl befästa med höga murar och portar med bommar. Vi intog också alla obefästa byar som saknade murar. ⁶ Vi vigde dem åt förintelse, såsom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon och dödade allt folket; vi förgjorde städerna med både män, kvinnor och barn. ⁷ Men boskapen och bytet från städerna behöll vi.

⁸ Nu hade vi tagit de länder i besittning som tillhörde de båda amoreiska kungarna öster om floden Jordan, allt landområde från Arnondalen till berget Hermon. ⁹ (Fenikierna kallade Hermon för Sirjon, medan amoréerna kallade det Senir.) ¹⁰ Vi intog alla städer på slätten, hela Gilead och hela Bashan, ända bort till städerna Salka och Edrei i Ogs rike i Bashan. ¹¹ (Kung Og i Bashan var den siste av refaéerna. Hans kista av sten finns bevarad i Rabba^[j], en av ammoniternas städer, och den är fyra och en halv meter lång och 2 meter bred.)

Landet delas upp

(4 Mos 32:1-42)

¹² När vi hade intagit dessa landområden, gav jag Rubens och Gads stammar det område som börjar vid Aroer vid floden Arnon samt halva berget Gilead med dess städer. ¹³ Ena hälften av Manasses stam fick resten av Gilead, hela Ogs kungarike och hela Argov. (Bashan är känt som refaéernas land.) ¹⁴ Jairiterna, Manasses ättlingar, fick hela Argov ända till gränsen mot geshuréerna och maakatéerna. De gav området, Bashan, namn efter sig själva och kallade det Jairs byar, som det fortfarande heter. ¹⁵ Gilead gav jag till släkten Makir^[k]. ¹⁶ Rubens och Gads stammar fick området som sträcker sig från Gilead och ner till Arnons floddal – gränsen går mitt i floden – och ner till Jabbokdalen som är gränsen mot ammoniterna. ¹⁷ Floden Jordan var gräns i väster, från Gennesaretsjön och ända till Aravasjön (Döda havet) som ligger nedanför Pisgas branter.

¹⁸ Vid den tiden gav jag också er följande befallning: ”Herren, er Gud, har gett er detta område, men alla stridsdugliga män måste ta sina vapen och leda era israelitiska bröder.

¹⁹ ”Era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna här i städerna som jag har gett er ²⁰ tills Herren har gett era bröder ett ställe där de kan leva i ro precis som ni har fått och tills de har intagit det land som Herren, er Gud, ska ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan var och en återvända till den del av landet som jag har gett er.”

Herren tillåter inte Mose att komma in i landet

²¹ Sedan gav jag instruktioner till Josua: ”Du har med egna ögon sett vad Herren, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. På samma sätt ska Herren göra med alla kungariken på andra sidan Jordan dit du går. ²² Ni ska inte vara rädda för folken där, för Herren, er Gud, ska strida för er.”

²³ Vid samma tillfälle vände jag mig till Herren och bad: ²⁴ ”Min Herre, Herre, du har börjat visa din tjänare din storhet och makt. Vilken annan gud i himlen eller på jorden kan göra sådana mäktiga under som du? ²⁵ Låt mig få gå över Jordan och se detta underbara land med alla sina vackra berg och Libanon!”

²⁶ Men Herren var arg på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. ”Nu räcker det! Tala inte mer om det”, sa han. ²⁷ ”Gå istället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma. ²⁸ Ge uppdraget till Josua, uppmuntra honom och ge honom mod, för det är han som ska leda folket över Jordan och ge dem det land du ser.” ²⁹ Sedan stannade vi kvar i dalen i närheten av Bet Pegor.

Mose vädjar till folket om lydnad

4 Och nu Israel, lyssna när jag lär er de här föreskrifterna och lagarna! Lyd dem, så ska ni få leva och gå in och erövra det land som Herren era förfäders Gud har gett er! ² Lägg inte något till lagarna och ta inte bort något från dem! Håll Herrens, er Guds, bud som jag har gett er! ³ Ni såg själva vad Herren gjorde vid Baal-Pegor, då Herren, er Gud, utplånade alla som tillbad Baal-Pegor. ⁴ Men alla ni som höll fast vid Herren, er Gud, är fortfarande vid liv idag.

⁵ Dessa lagar som jag nu undervisar om, så som Herren, min Gud, har befallt, ska ni följa när ni kommer in i det land som ni ska ta i besittning. ⁶ Ni ska följa dem och lyda dem, för då ska andra folk se er vishet och ert förstånd. De som hör de här lagarna ska säga: ”Detta stora folk är så förståndigt och äger en sådan vishet!” ⁷ För vilket annat stort folk har gudar som kommer dem nära, på samma sätt som Herren, vår Gud, gör närhelst vi ropar på honom? ⁸ Vilket annat folk, hur stort det än är, har så rättfärdiga föreskrifter och lagar som denna lag som jag ger er idag?

⁹ Men akta dig mycket noga! Glöm aldrig bort det som du med egna ögon fick se! Håll det i färskt minne så länge du lever! Undervisa om det för dina barn och barnbarn, ¹⁰ om den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid berget Horeb. Herren sa till mig: ”Kalla samman allt folket inför mig, så ska jag låta dem få höra mina ord! De ska få lära sig att frukta mig så länge de lever i landet och undervisa sina barn.” ¹¹ Ni kom fram och stod vid foten av berget som brann av eld. Lågorna slog högt upp mot himlen, omgivna av svarta moln och ett väldigt mörker. ¹² Herren talade till er från elden och ni hörde vad han sa, fast ni inte såg honom. ¹³ Han förkunnade för er sitt förbund som ni ska hålla, de tio budorden, och han skrev ner dem på två stentavlor. ¹⁴ Herren befallde mig då också att lära er föreskrifter och lagar som ni måste följa när ni har gått över floden och in i det land ni ska ta i besittning.

Mose varnar för avgudar

¹⁵ Ni ska akta er noga, för ni fick inte se någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. ¹⁶ Gör därför inte något så avskyvärt som att tillverka en bildstod. Tillverka ingen avgud, vare sig i form av en man eller en kvinna, ¹⁷ ett djur på marken, en fågel som flyger i skyn, ¹⁸ ett kräldjur, eller en fisk i vattnet under jordytan. ¹⁹ Och när du tittar upp mot himlen och får se solen, månen och stjärnorna, ja, himlens hela härskara, se då till att du inte förleds att tillbe dem och tjäna dem. De är något som Herren har skapat och gett till alla människor. ²⁰ Men er har Herren räddat ur smältugnen i Egypten, för att ni ska vara hans särskilda folk, hans egendom, som ni är idag.

²¹ Herren blev arg på mig för er skull och svor att jag inte skulle få gå över floden Jordan in i det underbara land som han ska ge till dig som arv. ²² Jag måste dö här i landet och får inte gå över floden. Men ni ska gå över och inta det underbara landet. ²³ Se då till att ni inte glömmer det förbund som Herren, er Gud, har upprättat med er. Tillverka inga bildstoder, avbilder av sådant som Herren har förbjudit er att avbilda, ²⁴ för Herren, er Gud, är en förtärande eld, ja, han är en svartsjuk Gud.

²⁵ Om ni, efter att ha bott i landet en längre tid och efter att ha fått barn och barnbarn, gör något så avskyvärt som att tillverka en avgudabild av något slag, detta som är ont inför Herren och som gör honom vred, ²⁶ då tar jag himmel och jord till vittnen på att ni på en gång kommer att bli utrotade ur det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan. Ni kommer inte att få bo kvar där länge utan kommer att förgöras. ²⁷ Herren kommer att sprida ut er bland folken. Bara några få av er ska bli kvar och dessa ska leva bland de främmande folk dit Herren sänder er. ²⁸ Där kommer ni att tillbe avgudar gjorda av trä och sten, avgudar som varken kan se, höra, äta eller lukta.

²⁹ Men där ska du också på nytt börja söka Herren, din Gud, och du ska finna honom när du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.^{[l] 30} När du är i nöd och har drabbats av alla dessa saker, då ska du i kommande dagar vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom, ³¹ för Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller fördärva dig. Han ska inte glömma det förbund han ingått med dina förfäder och bekräftat med ed.

Det finns ingen annan Gud

³² Fråga historien, tiden innan du fanns till, ända från den dag då Gud skapade människan på jorden och sök från den ena ändan av himlen till den andra, så ska du ändå inte finna något så fantastiskt som detta eller hitta någon som hört om något liknande. ³³ Har något annat folk fått höra Guds röst tala till dem ur en eld som ni har fått och ändå fått leva? ³⁴ Har någon annan gud ens försökt befria ett folk från ett annat folks makt genom att sända prövningar, genom tecken och under, genom krig och mäktiga gärningar, stora och fruktansvärda gärningar, så som Herren, din Gud, gjorde för er i Egypten mitt framför dina egna ögon?

³⁵ Du fick se allt detta för att du skulle förstå att Herren är Gud och att det inte finns någon annan än han. ³⁶ Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. Han lät dig här på jorden se sin mäktiga eld och du hörde hans röst ur elden. ³⁷ Eftersom han älskade dina förfäder och utvalde deras efterkommande, förde han genom sin väldiga kraft själv ut dig ur Egypten, ³⁸ för att sedan driva bort andra folk som är större och mäktigare än du och ge dig deras land som arv som det ju är ännu idag.

³⁹ Därför ska du idag inse och tänka på att Herren är Gud, både i himlen och här nere på jorden. Det finns ingen annan. ⁴⁰ Om du följer de föreskrifter och lagar jag ger dig idag, kommer det att gå väl för dig och dina efterkommande och du ska få bo länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för all framtid.

Fristäder

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 19:1-14; Jos 20:1-9)

⁴¹ Sedan valde Mose ut tre städer på östra sidan av floden Jordan. ⁴² Dit skulle den kunna fly som hade dödat någon, om dråpet hade skett genom olyckshändelse och utan att dråparen haft onda avsikter. Genom att fly till någon av dessa städer kunde dråparen rädda sitt liv. ⁴³ För Rubens stam valde han Beser på högslätten i öknen, för Gads stam Ramot i Gilead och för Manasses stam Golan i Bashan.

Gudsuppenbarelsen och de tio budorden: Moses andra tal

(4:44—28:68)

⁴⁴ Detta är lagen som Mose lade fram för israeliterna. ⁴⁵ Dessa är de befallningar, föreskrifter och stadgar som Mose gav till Israels folk efter att de lämnat Egypten, ⁴⁶ öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor. Området beboddes tidigare av amoréerna under kung Sichon vars huvudstad var Heshbon och som besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. ⁴⁷ De intog Sichons land och även det som tillhörde kung Og i Bashan, den andre av de två amoreiska kungarna öster om Jordan, ⁴⁸ hela området från Aroer vid floden Arnons dal till berget Sion^[m] (dvs. Hermon) ⁴⁹ och hela Jordandalen öster om floden ända till Aravasjön nedanför berget Pisgas branter.

Sammanfattning av de tio buden

(2 Mos 20:1-21)

5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa:

Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! ² Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb –  ³ inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. ⁴ Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. ⁵ Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:

²² Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

²³ Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig ²⁴ och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. ²⁶ Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? ²⁷ Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”

²⁸ Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. ²⁹ Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. ³⁰ Gå och säg till dem att återvända till sina tält. ³¹ Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”

³² Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! ³³ Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Förklaring av de tio budorden^[q]

(6:1—27:8)

Första budet: Du ska inte ha några andra gudar

6 Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. ² Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. ³ Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.

Lär era barn att lyda Herren

⁴ Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en^[r]. ⁵ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! ⁶ Du ska ständigt tänka på^[s] de bud som jag ger dig idag. ⁷ Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.^{[t] 9} Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.^[u]

¹⁰ När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, ¹² se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. ¹⁴ Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, ¹⁵ för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. ¹⁶ Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.^{[v] 17} Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. ¹⁸ Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. ¹⁹ Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.

²⁰ När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” ²¹ ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt ²² och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. ²³ Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. ²⁴ Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. ²⁵ Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga^[w] inför honom.”

Utplåna era fiender

7 När Herren, din Gud, leder dig in i det land du nu ska erövra, kommer han att fördriva många folk för dig, sju folk som är större och mäktigare än du: hettiterna, girgashéerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna.

² När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem, ska du viga dem åt förintelse. Slut inga förbund med dem och visa dem ingen nåd. ³ Beblanda dig inte med dem. Låt inte dina söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar. ⁴ De skulle snart locka dina barn att överge mig och börja tillbe andra gudar. Herrens vrede skulle då upptändas mot dig, så att han snabbt utplånade dig.

⁵ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar^[x] och bränna upp deras avgudabilder, ⁶ för du är ett heligt folk avskilt åt Herren, din Gud. Han har utvalt dig bland alla andra folk på jorden till att vara hans egendom.

⁷ Det var inte för att ni var ett stort folk som han fäste sig vid er och utvalde er – ni var ju den minsta av alla folkgrupper. ⁸ Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet med sådan väldig makt och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, grepp.

⁹ Du ska alltså inse att Herren, din Gud, är Gud. Han är den trofaste Gud som håller sitt nådesförbund i tusen generationer och visar kärlek till dem som älskar honom och lyder hans befallningar. ¹⁰ Men dem som hatar honom, straffar han genast och utplånar dem.

¹¹ Lyd därför alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig!

Lydnad innebär välsignelse

(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 28:1-14)

¹² Om ni troget lyder och följer dessa lagar, ska Herren, din Gud, också hålla sitt nådesförbund, som han med ed lovade dina förfäder. ¹³ Han ska älska och välsigna dig och göra dig till ett stort folk. Han ska välsigna dina barn och din skörd, din säd och ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm i det land han med ed lovade dina förfäder att ge dig. ¹⁴ Du ska bli mer välsignad än alla andra folk. Ingen hos dig ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller boskapen. ¹⁵ Herren ska hålla dig frisk och inte låta dig drabbas av någon av de hemska sjukdomar du känner till från Egypten, men han ska ge dem till dina fiender. ¹⁶ Du ska förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!

¹⁷ Kanske tänker du för dig själv: ”Hur ska jag någonsin kunna fördriva de här folken som är så mycket mäktigare än jag?” ¹⁸ Men var inte rädd för dem! Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten! ¹⁹ Kom ihåg de hemska prövningar du med egna ögon fick se, de tecken och under och den mäktiga kraft som Herren, din Gud, visade när han ledde dig ut ur Egypten. Herren, din Gud, kommer att göra likadant mot alla de folk du nu är rädd för. ²⁰ Herren ska också sända missmod^[y] bland dem, ända tills den siste av dem som gömmer sig för dig har blivit utplånad.

²¹ Var inte rädd för dem, för Herren, din Gud, är med dig och han är en stor och fruktansvärd Gud. ²² Herren, din Gud, ska jaga iväg dessa folk för dig undan för undan. Du kan inte förgöra dem alla på en gång, för då skulle vilddjuren föröka sig snabbt. ²³ Herren ska överlämna folken åt dig efterhand. De ska drabbas av stor förvirring tills de alla är utrotade. ²⁴ Han ska överlämna deras kungar i dina händer och du ska utplåna deras namn så att ingen på jorden kan minnas dem. Ingen ska kunna stå emot dig. Du kommer att göra slut på dem.

²⁵ Bränn upp deras avgudabilder och önska dig inte guldet och silvret som de är gjorda av. Lägg inte beslag på det, för det skulle bli en fälla för dig. Herren, er Gud, avskyr allt detta. ²⁶ För inte in några avskyvärdheter i ditt hem, för då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Avsky allt detta fullständigt, det är ytterst vedervärdigt, för det är vigt åt förintelse.