Bible in 90 Days

Instruktioner för olika offer

(1:1—7:38)

Brännoffret

1 Herren kallade på Mose från uppenbarelsetältet och talade till honom: ² ”Säg till israeliterna: ’När någon av er bär fram offer åt Herren, ska han ta djur från nöt- eller småboskapen.

³ Om hans offer är tänkt som ett brännoffer från nötboskapen, ska han ta en felfri tjur. Han ska leda fram tjuren till uppenbarelsetältets ingång, för att vara Herren till välbehag. ⁴ Där ska han lägga sin hand på dess huvud och djuret accepteras då i stället för honom, så att han försonas. ⁵ Sedan ska han slakta tjuren inför Herren, och Arons söner, prästerna, ska bära fram blodet och stänka det på alla sidor av det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁶ Sedan ska han flå djuret och stycka det ⁷ och Arons söner, prästerna, ska göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. ⁸ Därefter ska de lägga styckena med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret. ⁹ Inälvorna och benen ska han tvätta och sedan ska prästerna bränna dem på altaret. Detta är ett eldoffer^[a] och ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

¹⁰ Om brännoffret väljs ut bland fåren och getterna måste det vara av hankön och felfritt. ¹¹ Han ska slakta det inför Herren på norra sidan av altaret och Arons söner, prästerna, ska stänka av blodet på altarets alla sidor. ¹² Sedan ska han stycka det och prästen ska lägga styckena tillsammans med huvudet och fettet på veden som brinner på altaret, ¹³ men inälvorna och benen ska först tvättas i vatten. Sedan ska prästen bränna alltsammans på altaret som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

¹⁴ Om brännoffret åt Herren är en fågel, ska det vara antingen en turturduva eller en ung duva. ¹⁵ Prästen ska bära fram fågeln till altaret och vrida nacken av den. Den ska brännas på altaret och blodet ska pressas ut vid sidan av altaret. ¹⁶ Han ska ta ut krävan med dess innhehåll och kasta den på östra sidan av altaret i askan. ¹⁷ Han ska ta fågeln i vingarna och fläka upp den utan att slita den i stycken. Prästen ska sedan bränna den på altaret på den brinnande veden som ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

Matoffret

2 Den som vill bära fram ett matoffer till Herren ska ta fint mjöl, hälla olja över det och sedan lägga rökelse ovanpå. ² Sedan ska han komma med det till Arons söner, prästerna, och prästen ska ta en handfull av mjölet och oljan och all rökelsen och bränna detta påminnelseoffer på altaret som ett eldoffer som en välbehaglig lukt för Herren. ³ Det som blir kvar tillhör Aron och hans söner. Det är en höghelig del av eldoffret till Herren.

⁴ Om bröd som är bakat i ugn ges som matoffer, måste det vara gjort av fint mjöl, kakor bakade utan jäst och med olja eller osyrade tunnkakor smorda med olja. ⁵ Om matoffret är gräddat på ett galler, ska det vara av fint mjöl utan jäst, blandat med olja. ⁶ Bryt det i småbitar och häll olja över det. Detta är ett matoffer. ⁷ Om ditt offer är tillagat i en panna, ska det också vara av fint mjöl blandat med olja.

⁸ Vilket av dessa tillredningssätt du än väljer ska du bära matoffret till Herren och ge det till prästen och han ska ta det till altaret.

⁹ Prästen ska sedan ta en del av matoffret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret som eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. ¹⁰ Resten av matoffret tillhör Aron och hans söner. Det är en höghelig del av eldoffret till Herren.

¹¹ Använd aldrig jäst i ett matoffer som ni ger åt Herren. Varken jäst eller honung får brännas som eldoffer inför Herren. ¹² Ni kan offra sådant som förstlingsoffer men inte bränna på altaret som en välbehaglig lukt för Herren.

¹³ Alla matoffer måste vara beströdda med salt. Utelämna inte från dina matoffer saltet som hör till din Guds förbund. Tillsätt salt till alla dina offer. ¹⁴ Om du kommer med ett förstlingsoffer till Herren ska du ta färska ax som du krossar och rostar. ¹⁵ Häll olja över och lägg rökelse på offret för det är ett matoffer. ¹⁶ Sedan ska prästen bränna en del av den krossade säden blandad med olja som påminnelseoffer och all rökelsen och bränna det som ett eldoffer inför Herren.

Gemenskapsoffret

3 När någon vill ge ett gemenskapsoffer och ta ett djur från nötboskapen, kan han offra antingen en tjur eller en ko till Herren, men djuret måste vara felfritt. ² Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet. Sedan ska Arons söner, prästerna, stänka blodet på altarets alla sidor. ³ Från gemenskapsoffret ska han sedan ge som eldoffer åt Herren fettet som täcker kroppens inre delar och är i dem, ⁴ de båda njurarna med det fett som sitter på låren, samt fettet runt levern som han tar ut tillsammans med njurarna. ⁵ Aron och hans söner ska sedan bränna det på brännoffret på altaret på den brinnande veden som ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren.

⁶ Om ett djur från småboskapen används som gemenskapsoffer till Herren får det inte ha något fel och det kan antingen vara en hanne eller en hona.

⁷ Om det är ett får, ska den som bär fram det inför Herren ⁸ lägga sin hand på dess huvud och slakta det framför uppenbarelsetältet. Arons söner ska stänka blodet på altarets alla sidor. ⁹ Av gemenskapsoffret ska han sedan ge som eldoffer åt Herren dess fett, hela svansen, avhuggen invid ryggraden, fettet som täcker de inre organen och är i dem, ¹⁰ de båda njurarna och fettet som sitter på låren samt på levern som han tar ut tillsammans med njurarna. ¹¹ Prästen ska sedan bränna det på altaret som matoffer, som ett eldoffer åt Herren.

¹² Om någon bär fram en get som offer till Herren, ¹³ ska han lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet. Arons söner ska stänka dess blod på altarets alla sidor. ¹⁴ Sedan ska han av sitt offer ge som eldoffer till Herren fettet som täcker de inre organen och är i dem, ¹⁵ de båda njurarna och fettet som sitter på låren och runt levern som han tar ut tillsammans med njurarna. ¹⁶ Prästen bränner det på altaret som matoffer, som ett eldoffer, en välbehaglig lukt för Herren. Allt fett tillhör Herren.

¹⁷ Det är en fastställd stadga för all framtid att ni inte ska äta vare sig fett eller blod.’ ”

Syndoffret

4 Herren talade till Mose:

² ”Säg till israeliterna att följande gäller för dem som oavsiktligt syndar och bryter mot något av Herrens bud:

³ ’Om den smorde prästen syndar och drar skuld över folket, måste han offra en ung felfri tjur som ett syndoffer inför Herren för den synd han begått. ⁴ Han ska föra fram den till ingången till uppenbarelsetältet, lägga sin hand på dess huvud och slakta den inför Herren. ⁵ Sedan ska den smorde prästen bära in något av djurets blod i uppenbarelsetältet, ⁶ doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herren, framför förhänget i helgedomen. ⁷ Prästen ska sedan stryka en del av blodet på rökelsealtarets horn inför Herren i uppenbarelsetältet. Resten av blodet ska hällas ut vid foten av brännofferaltaret vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁸ Sedan ska han ta syndoffertjurens fett som finns på och runt inälvorna, ⁹ de båda njurarna och fettet runt dem, fettet på låren och på levern som han tar ut tillsammans med njurarna, ¹⁰ precis som man gör med tjuren eller kon när man bär fram gemenskapsoffer. Prästen ska bränna det på brännofferaltaret. ¹¹ Men tjurens hud, kött, huvud, ben, inälvor och tarmar, ¹² det som är kvar av tjuren ska föras bort till den rena plats utanför lägret dit askan bärs. Där ska alltsammans brännas upp med ved.

¹³ Om hela Israels menighet syndar oavsiktligt och gör något som något av Herrens bud förbjuder, är de skyldiga. ¹⁴ När man får insikt om sin begångna synd, ska församlingen offra en ung tjur som syndoffer och föra fram den till uppenbarelsetältet. ¹⁵ Där ska de äldste i menigheten lägga sina händer på tjurens huvud inför Herren och sedan slakta den inför Herren. ¹⁶ Sedan ska den smorde prästen bära in en del av dess blod i uppenbarelsetältet, ¹⁷ doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger inför Herren framför förhänget. ¹⁸ Därefter ska han stryka blod på hornen på altaret i uppenbarelsetältet inför Herren och resten av blodet ska hällas ut vid foten av brännofferaltaret vid ingången till uppenbarelsetältet. ¹⁹ Allt fett ska tas bort och brännas på altaret. ²⁰ Han ska följa samma procedur som han gjorde med syndoffertjuren. På så sätt ska prästen skaffa försoning för folket och de ska få förlåtelse. ²¹ Prästen ska ta ut den offrade tjuren utanför lägret och bränna den där precis som han gjorde med den första tjuren. Det här är ett syndoffer för församlingen.

²² När någon av ledarna oavsiktligt syndar mot något av Herren, sin Guds, bud och gör något förbjudet är han skyldig. ²³ Då ska han, så snart han får insikt om den synd som han begått, som offer bära fram en felfri bock. ²⁴ Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta den på det ställe där man slaktar brännoffren inför Herren. Detta är ett syndoffer. ²⁵ Sedan ska prästen ta en del av blodet och stryka det med sitt finger på hornen till brännofferaltaret. Resten av blodet ska hällas ut vid foten av altaret. ²⁶ Allt fett ska brännas upp på altaret alldeles som man gör med fettet från ett gemenskapsoffer. På så sätt ska prästen försona hans synd och han ska få förlåtelse.

²⁷ Om någon av folket syndar oavsiktligt och bryter mot något av Herrens bud är han skyldig. ²⁸ Men så snart han får insikt om den synd som han begått, ska han som offer bära fram en felfri get av honkön för sin synd. ²⁹ Han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och slakta det på det ställe där man slaktar brännoffren. ³⁰ Prästen ska ta en del av blodet och med sitt finger stryka det på brännofferaltarets horn. Resten ska han hälla ut vid altarets fot. ³¹ Allt fettet ska tas ut precis som vid ett gemenskapsoffer och prästen ska bränna det på altaret som en välbehaglig lukt för Herren. På så sätt skaffar prästen försoning åt honom och han får förlåtelse.

³² Men om han bär fram ett lamm som syndoffer ska det vara en felfri hona. ³³ Han ska lägga sin hand på dess huvud och slakta det som ett syndoffer på det ställe där man slaktar brännoffren. ³⁴ Prästen ska ta en del av blodet och med sitt finger stryka det på brännofferaltarets horn och resten av blodet ska hällas ut vid altarets fot. ³⁵ Fettet ska tas bort som när man bär fram lamm till gemenskapsoffer och prästen ska bränna det på altaret ovanpå det eldoffer som offrats till Herren. Prästen skaffar på så sätt försoning åt honom för den synd som han har begått och han ska få förlåtelse.

5 Den som officiellt uppmanas vittna om vad han hört och vet men vägrar och därigenom syndar, blir skyldig. ² Den som rör vid något som är orent, till exempel ett orent dött djur vare sig det är vilt eller tamt eller något småkryp, blir oren även om han inte märker när han rör vid det och är således skyldig. ³ Den som utan att märka det rör vid något orent från en människa bär på skuld så snart han märker att han har rört vid detta.

⁴ Om någon avlägger ett löfte utan att tänka sig för vare sig det gäller en god eller dålig sak, vad man nu än tanklöst kan svära, är han skyldig när han inser sitt lättvindiga löfte. ⁵ Var och en som är skyldig i någon sak ska bekänna sin synd ⁶ och som offer för sin synd bära fram ett får eller en get av honkön till Herren. Prästen ska så skaffa försoning åt honom för hans synd.

⁷ Om han inte har råd med ett sådant djur, ska han ta två turturduvor eller två unga duvor till Herren en som syndoffer och en som brännoffer. ⁸ Han ska ge dem till prästen som ska offra den första som syndoffer. Han ska vrida nacken av den utan att skilja huvudet från kroppen. ⁹ Sedan ska han stänka en del av syndoffrets blod på sidan av altaret och resten ska pressas ut vid foten av altaret. Detta är ett syndoffer. ¹⁰ Därefter ska han offra den andra duvan som ett brännoffer på föreskrivet sätt. På så sätt ska prästen skaffa försoning åt honom för hans synd och han får förlåtelse.

¹¹ Om han inte ens har råd med två turturduvor eller två unga duvor, får han som syndoffer i stället ta tre och en halv liter fint mjöl. Han får inte blanda det med olja eller lägga rökelse på det eftersom det är ett syndoffer. ¹² Han ska ge det till prästen och denne ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret tillsammans med Herrens eldoffer. Det är ett syndoffer. ¹³ På så sätt ska prästen skaffa försoning åt honom för den av dessa synder som han begått och han ska få förlåtelse. Resten av offret ska tillhöra prästen precis som när det gäller matoffer.’ ”

Skuldoffret

¹⁴ Herren sa till Mose: ¹⁵ ”Om någon handlar trolöst och syndar genom att ouppsåtligt orena det som är helgat åt Herren, ska han bära fram en felfri bagge som skuldoffer^[b] till Herren efter ett värde bestämt i silver efter tempelvikt. Det är ett skuldoffer. ¹⁶ Han ska ersätta det han försummat av det heliga och lägga därtill tjugo procent. Han ska ge det till prästen och prästen ska skaffa försoning åt honom med baggen som skuldoffer och han får förlåtelse.

¹⁷ När någon syndar utan att veta det och bryter mot något av Herrens bud och gör något som inte är tillåtet, blir han skyldig och ansvarig för det. ¹⁸ Han ska komma till prästen med en felfri bagge från småboskapen eller dess värde som skuldoffer. Prästen ska skaffa försoning åt honom för hans oavsiktliga, omedvetna synd och han får förlåtelse. ¹⁹ Det här är ett skuldoffer för mannen är skyldig inför Herren.”

6 Herren talade till Mose: ² ”Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren så att han bedrar sin nästa i fråga om något som anförtrotts åt honom eller överlämnats i hans omvårdnad eller om han stjäl eller lurar till sig något ³ eller om han hittat något som andra har tappat men ljuger om det eller om han svär falskt om vilken synd som helst som en människa kan begå, ⁴ ska han som syndat och gjort sig skyldig återlämna det han stulit eller tvingat till sig eller som anförtrotts honom eller som han hittat ⁵ eller som han svurit falskt om. Han ska ersätta det till dess fulla värde plus tjugo procent. Samma dag ska han skaffa fram sitt skuldoffer. ⁶ Skuldoffret ska bestå av en felfri bagge som han tar från småboskapen eller dess bestämda värde. Han ska föra den fram till prästen inför Herren. ⁷ Prästen ska skaffa försoning åt honom inför Herren och han ska då få förlåtelse för vad det än är han gjort sig skyldig till.”

Att offra brännoffer

⁸ Sedan talade Herren till Mose: ⁹ ”Ge Aron och hans söner denna befallning beträffande lagen om brännoffer: ’Brännoffret ska ligga kvar på altarets härd hela natten till morgonen och elden ska hållas vid liv. ¹⁰ Prästen ska ta på sig sina kläder och underkläder av linne, ta bort askan som finns kvar efter brännoffret och lägga den vid sidan av altaret. ¹¹ Sedan ska han byta kläder och bära askan utanför lägret till en ren plats. ¹² Elden på altaret ska hållas brinnande. Den får inte slockna. Prästen ska lägga på färsk ved varje morgon, placera brännoffret ovanpå den och bränna fettet från gemenskapsoffret. ¹³ Elden på altaret måste ständigt hållas brinnande. Den får aldrig slockna.

Att offra matoffer

¹⁴ Det här är lagen om matoffret:

Arons söner ska bära fram det till altaret inför Herren. ¹⁵ Den av Arons söner som blir smord till präst i hans ställe ska sedan ta en handfull av det fint malda mjölet med den inblandade oljan och all rökelsen som ligger på matoffret och bränna detta påminnelseoffer på altaret som en välbehaglig lukt inför Herren. ¹⁶ Sedan ska resten tillfalla Aron och hans söner till mat. Det ska ätas osyrat på en helig plats på uppenbarelsetältets förgård. ¹⁷ Det måste bakas utan surdeg. Jag har gett prästerna denna del av eldoffren som gjorts i ordning åt mig. Det är högheligt precis som syndoffret och skuldoffret. ¹⁸ Det får ätas av manliga ättlingar till Aron i kommande generationer som deras del av Herrens eldoffer. Allt som rör vid detta blir heligt.’ ”

¹⁹ Herren talade till Mose: ²⁰ ”På den dag när Aron och hans söner blir smorda till och avskilda för sin uppgift som präster, ska de bära fram ett matoffer till Herren av tre och en halv liter fint mjöl. Hälften ska offras på morgonen och hälften på kvällen. ²¹ Det ska tillagas på en plåt, man ska använda olja, det ska blandas väl och sedan bäras fram brutet i bitar som ett matoffer till Herren, som en välbehaglig lukt inför Herren. ²² När prästernas söner ersätter sina fäder, ska de tillreda det när de blir smorda. Detta är en evig ordning. Dessa offer ska brännas upp helt inför Herren. ²³ Prästens matoffer är ett heloffer. Ingenting av det får ätas.”

Att offra syndoffer

²⁴ Sedan talade Herren till Mose: ²⁵ ”Säg till Aron och hans söner att det här är lagen angående syndoffer: ’Dessa syndoffer är högheliga och ska slaktas inför Herren på den plats där brännofferdjuren slaktas. ²⁶ Prästen som offrar syndoffret ska äta det på en helig plats i förgården till uppenbarelsetältet. ²⁷ Allt som kommer i beröring med detta kött blir heligt. Om något av blodet kommer på ett klädesplagg, måste det tvättas på en helig plats. ²⁸ Lerkrukan som köttet kokats i måste slås sönder. Om det är ett kopparkärl som använts, ska det skuras och sköljas med vatten. ²⁹ Alla manliga medlemmar av prästsläkten får äta av detta offer för det är högheligt. ³⁰ Men man får inte äta syndoffret vars blod tagits in i tältet för att skaffa försoning i helgedomen. Det ska brännas upp.

Att offra skuldoffer

7 Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: ² Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. ³ Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, ⁴ de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. ⁵ Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.

⁷ Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. ⁸ När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. ⁹ Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. ¹⁰ Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.

Att offra gemenskapsoffer

¹¹ Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:

¹² Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. ¹³ Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. ¹⁴ En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. ¹⁵ Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.

¹⁶ Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. ¹⁷ Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. ¹⁸ Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.

¹⁹ Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. ²⁰ Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. ²¹ Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”

²² Sedan talade Herren till Mose: ²³ ”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. ²⁴ Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. ²⁵ Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. ²⁶ Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. ²⁷ Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”

²⁸ Och Herren talade till Mose: ²⁹ ”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. ³⁰ Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. ³¹ Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner ³² medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. ³³ Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. ³⁴ Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”

³⁵ Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. ³⁶ På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.

³⁷ Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret ³⁸ som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.

Instruktioner för prästerna

(8:1—10:20)

Mose avskiljer prästerna för tjänst

(2 Mos 29:1-37)

8 Herren talade till Mose:

² ”Ta med dig Aron och hans söner, deras kläder, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de två baggarna och korgen med brödet som är bakat utan jäst ³ och samla hela Israels menighet vid ingången till uppenbarelsetältet.”

⁴ Mose gjorde som Herren sagt och när menigheten var samlad vid ingången till uppenbarelsetältet, ⁵ sa han till dem: ”Detta har Herren befallt.”

⁶ Sedan förde han fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ⁷ Han klädde på Aron tunikan, spände på honom bältet, satte på honom kåpan och efoden, fäste den med skärpet och drog åt den. ⁸ Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i den. ⁹ På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁰ Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde boningen och allting som fanns inne i den för att på så sätt helga allt. ¹¹ Han stänkte olja på altaret sju gånger och smorde det likaså altarets tillbehör och tvättfatet och dess ställning för att helga dem. ¹² Han hällde smörjelseolja på Arons huvud för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst. ¹³ Sedan förde Mose fram Arons söner, satte på dem deras tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.

¹⁴ Sedan tog han syndoffertjuren och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. ¹⁵ Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn för att helga det och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och försonade det. ¹⁶ Han tog fettet runt inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret. ¹⁷ Tjurens kropp med dess hud och inälvor brände han utanför lägret som Herren hade befallt Mose.

¹⁸ Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud ¹⁹ och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor. ²⁰ Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet. ²¹ Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp hela baggen på altaret som ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ett eldoffer åt Herren, såsom Herren hade befallt Mose.

²² Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. ²³ Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. ²⁴ Sedan förde han fram Arons söner och strök på samma sätt blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.

²⁵ Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt inälvorna och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket ²⁶ och placerade ovanpå detta ett osyrat bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren. ²⁷ Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner för att de skulle lyfta fram det som ett offer inför Herren. ²⁸ Mose tog det sedan tillbaka från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer åt Herren. ²⁹ Mose tog också bringan och lyfte upp den inför Herren som ett lyftoffer. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade befallt honom.

³⁰ Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans kläder och hans söner och deras kläder.

³¹ Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid uppenbarelsetältets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er. Aron och hans söner ska äta det. ³² Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.

³³ Ni får inte lämna uppenbarelsetältets ingång på sju dagar för er invigning ska pågå i sju dagar. ³⁴ Det som har skett idag har Herren befallt att det ska ske i fortsättningen också för att ni ska få försoning. ³⁵ Ni ska stanna vid uppenbarelsetältets ingång dygnet runt i en vecka och följa Herrens förordningar för att ni inte ska dö. Så har jag blivit befalld.”

³⁶ Aron och hans söner gjorde allt precis så som Herren hade befallt Mose.

Prästerna bär fram offren

9 På den åttonde dagen kallade Mose samman Aron och hans söner och de äldste i Israel. ² Han sa till Aron: ”Ta en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herren. ³ Säg till Israels folk att ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm till brännoffer. Båda ska vara årsgamla och felfria. ⁴ Ta också ett gemenskapsoffer till Herren bestående av en tjur och en bagge och ett matoffer av mjöl blandat med olja. I dag ska nämligen Herren uppenbara sig för er.”

⁵ De ledde alltså fram allt detta till uppenbarelsetältet som Mose hade befallt och hela församlingen kom och ställde sig inför Herren. ⁶ Mose sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt er och han ska uppenbara sin härlighet för er.”

⁷ Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra sitt syndoffer och brännoffer och skaffa försoning för sig själv och folket och sedan offra folkets offer för att försona dem så som Herren hade befallt.

⁸ Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som sitt syndoffer. ⁹ Hans söner förde fram blodet åt honom och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret. ¹⁰ På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp syndoffrets fett, njurarna, fettet runt dessa och fettet runt levern, ¹¹ men köttet och huden brände han upp utanför lägret. ¹² Därefter slaktade han brännoffersdjuret, hans söner gav honom blodet och han stänkte det på altarets alla sidor. ¹³ De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret. ¹⁴ Sedan tvättade han inälvorna och benen och brände också detta på brännoffret på altaret.

¹⁵ Därefter bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade folkets syndoffer på samma sätt som han gjort med det förra offret. ¹⁶ Så offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de givna föreskrifterna.

¹⁷ Sedan bar han fram matoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret förutom morgonens brännoffer.

¹⁸ Han slaktade tjuren och baggen, folkets gemenskapsoffer. Arons söner bar fram blodet till honom och han stänkte det på altarets alla sidor. ¹⁹ Fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet runt inälvorna och fettet runt njurarna och levern ²⁰ placerade han på bringorna och brände upp fettet på altaret. ²¹ Men han lyfte upp bringorna och högra låret inför Herren som ett lyftoffer, så som Mose hade befallt.

²² Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret efter att ha offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. ²³ Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet och när de kom ut igen, välsignade de folket och Herrens härlighet visade sig för hela folket. ²⁴ Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken.

Arons söner dör i eld

10 Men Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade eld i dem och rökelse på elden och frambar otillåten eld inför Herren, en eld som han inte hade befallt. ² Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem så att de dog inför Herren. ³ Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren menade när han sa:

Aron sa inte ett enda ord.

⁴ Mose skickade sedan efter Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sa till dem: ”Gå och hämta era kusiner från helgedomen och bär ut dem utanför lägret.”

⁵ De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras tunikor, så som Mose hade befallt.

⁶ Mose sa sedan till Aron och hans söner Elasar och Itamar: ”Låt inte ert hår vara okammat och riv inte sönder era kläder^[c] för att ni inte ska dö och hela folket drabbas av vrede. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja dem som elden från Herren förbrände. ⁷ Men ni får inte lämna ingången till uppenbarelsetältet för då kommer ni att straffas med döden för ni är smorda med Herrens smörjelseolja.”

De gjorde precis som Mose hade befallt.

⁸ Sedan sa Herren till Aron: ⁹ ”Du och dina söner ska aldrig dricka vin eller starka drycker när ni går in i uppenbarelsetältet, för då kommer ni att dö. Den regeln ska vara oföränderlig och gälla från generation till generation ¹⁰ för att ni ska kunna skilja mellan heligt och oheligt, rent och orent ¹¹ och kunna undervisa israeliterna om de lagar som Herren gett genom Mose.”

¹² Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Elasar och Itamar: ”Ta vad som är kvar av matoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret åt Herren. Ät det osyrat vid altaret. Offret är högheligt. ¹³ Därför måste ni äta det på en helig plats. Den delen av eldoffret till Herren tillhör er och era söner för det har jag fått befallning om. ¹⁴ Men bringan som har lyfts upp och låret som getts till Herren kan ätas på vilken ren plats som helst. De tillfaller dig och dina söner och döttrar som er del av israeliternas gemenskapsoffer.

¹⁵ Låret som gavs ska tillsammans med bringan som lyftes upp som offer bäras fram tillsammans med fettet från eldoffret och lyftas fram inför Herren som ett lyftoffer. Sedan tillfaller det dig och dina barn som er andel för all framtid för det har Herren befallt.”

¹⁶ Sedan letade Mose efter bocken till syndoffret och upptäckte att den hade blivit uppbränd. Då blev han vred på Elasar och Itamar, Arons återstående söner och sa: ¹⁷ ”Varför har ni inte ätit upp syndoffret på den heliga platsen? Offret är högheligt, och det har getts till er för att ta bort menighetens skuld och skaffa försoning för dem inför Herren. ¹⁸ Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre, skulle ni ha ätit köttet på helig plats som jag befallde er.”

¹⁹ Men Aron sa till Mose: ”De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren och mig har det hänt som har hänt. Skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?”

²⁰ När Mose hörde detta lät han sig nöja.

Renhetslagar

(11:1—15:33)

Rena och orena djur

(5 Mos 14:3-21)

11 Sedan talade Herren till Mose och Aron:

² ”Säg till israeliterna att de får äta följande djur bland landdjuren: ³ de djur som har klövar som är delade i två delar och som idisslar får ni äta men inga andra. ⁴ Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamelen som visserligen idisslar men inte har några klövar den ska vara oren för er, ⁵ klippgrävlingen som idisslar men inte har några klövar, ⁶ haren som idisslar men inte har klövar den ska vara oren för er. ⁷ Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. ⁸ Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar. De är orena för er.

⁹ Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll, vare sig de lever i floderna eller i havet, ¹⁰ men allt annat i haven och i floderna som inte har fenor och fjäll, såväl smådjur som andra vattenlevande djur, ska ni avsky. ¹¹ De ska alltså vara avskyvärda för er. Ni får inte äta deras kött och ni ska avsky deras döda kroppar. ¹² Alltså: allt som lever i vatten och inte har fenor och fjäll ska ni avsky.

¹³ Bland fåglarna^[d] är det dessa ni ska avsky och inte äta utan avsky: örn, lammgam, grågam, ¹⁴ glada, falk av alla arter, ¹⁵ korp av alla arter, ¹⁶ berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, ¹⁷ kattuggla, fiskuv, tornuggla ¹⁸ och minervauggla; vidare: pelikan, asgam, ¹⁹ häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.

²⁰ Alla flygande smådjur som går på sina ben^[e] ska vara avskyvärda för er. ²¹ Dock får ni äta de bevingade insekter som utöver de övriga benen har hoppben: ²² gräshoppor av alla slag får ni äta, både den vanliga gräshoppan och syrsan. ²³ Alla andra insekter med ben ska ni avsky.

²⁴ Av dessa blir ni orena. Den som rör vid deras döda kroppar ska vara oren till kvällen ²⁵ och den som tagit upp en sådan död kropp måste tvätta sina kläder. Han ska vara oren ända till kvällen.

²⁶ Alla djur som bara har delvis kluvna hovar eller djur som inte idisslar ska vara orena för er. Den som rör vid dem blir oren.

²⁷ Fyrfotadjur som går på tassar ska också vara orena för er. Den som rör vid ett sådant djurs döda kropp ska vara oren till kvällen, och ²⁸ den som bär bort den döda kroppen ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, för de är orena för er.

²⁹ Av de smådjur^[f] som rör sig eller krälar på marken är dessa orena för er: vessla, råtta, alla sorters ödlor, ³⁰ den stora ödlan, geckoödla, den lilla ödlan, snigel och kameleont.

³¹ Av alla smådjur ska dessa vara orena för er. Den som rör deras döda kroppar ska vara oren ända till kvällen, ³² och om den döda kroppen faller ner på något, så ska det också vara orent, vare sig det är av trä eller tyg, skinn eller säck. Det som djuret kommer i beröring med måste läggas i vatten och är orent till kvällen, men sedan är det rent igen. ³³ Om djuret faller i ett lerkärl blir det som finns i kärlet orent, och kärlet måste slås sönder. ³⁴ Om någon mat, som annars kunde ha ätits, kommer i beröring med vattnet, så blir den oren. Drycker, som annars kunde ha druckits, blir också orena i orena kärl.

³⁵ Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Om det är en lerugn eller en härd, blir den orenad och måste slås sönder. Den är oren för er. ³⁶ En källa eller behållare, där det finns vatten förblir däremot ren, men den som tar upp den döda kroppen blir oren. ³⁷ Och om den döda kroppen kommer i beröring med utsäde som ska sås på åkern, blir inte detta orenat, ³⁸ men om säden är våt och den döda kroppen faller på den, blir säden oren för er.

³⁹ Om ett djur som man får äta dör, ska den som rör vid kroppen vara oren till kvällen. ⁴⁰ Den som äter dess kött eller bär bort den döda kroppen ska också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

⁴¹ Djur som krälar på marken ska ni avsky och får inte ätas. ⁴² Detta gäller både dem som tar sig fram på buken och dem som har fyra eller fler ben. Inga sådana får ätas, för de är orena. ⁴³ Orena inte er själva genom dem, utan akta er för deras orenhet så att ni inte själva blir orena.

⁴⁴ Jag är Herren, er Gud. Avskilj er och håll er heliga, för jag är helig. Orena er inte genom något av de djur som rör sig på marken. ⁴⁵ Jag är Herren som ledde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Håll er därför heliga, för jag är helig.

⁴⁶ Detta är lagen beträffande landdjuren, fåglarna och allt som lever i vattnet eller krälar på jorden. ⁴⁷ Ni måste kunna skilja på orent och rent, vilka djur som kan ätas och vilka som inte får ätas.”

Rening efter en förlossning

12 Herren talade till Mose: ² ”Säg till israeliterna: ’När en kvinna som är med barn föder en pojke, ska hon vara oren i sju dagar på samma sätt som när hon har sin menstruation. ³ På den åttonde dagen ska sonen omskäras. ⁴ Sedan ska hon vänta 33 dagar för att renas från sin blödning och då får hon inte röra vid något som är heligt och inte heller gå in i helgedomen förrän hennes reningstid är över. ⁵ Om det är en flicka som föds, ska modern vara oren i två veckor så som under menstruationen. Sedan ska hennes rening från blödningen pågå ytterligare 66 dagar.

⁶ När hennes reningsdagar för en son eller en dotter är över, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. Hon ska föra fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet ⁷ och prästen ska offra dem inför Herren och skaffa försoning för henne. Sedan ska hon vara ren igen efter sina blödningar.

Detta är lagen vid barnafödande, både efter en pojkes och en flickas födelse.

⁸ Om hon inte har råd att föra fram ett lamm, ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor. Den ena ska vara till brännoffret och den andra till syndoffret. Prästen ska skaffa försoning för henne med dessa, så att hon blir ren igen.’ ”

Regler vid misstänkt spetälska

13 Herren talade till Mose och Aron: ² ”Om någon lägger märke till en svullnad, ett utslag, en böld eller en ljus fläck på sin hud kan man misstänka spetälska.^[g] Han måste då föras till prästen Aron eller till någon av dennes söner som är präst ³ för att undersökas av prästen. Om håret på det sjuka stället har vitnat, och om det ser ut som om fläcken trängt djupare än huden, är det spetälska och prästen måste när han konstaterar detta förklara honom oren.

⁴ Men om den vita fläcken inte tycks ha trängt djupare ner än till huden och håret på det angripna stället inte har vitnat, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar. ⁵ Sedan ska prästen undersöka honom igen på den sjunde dagen och om fläcken inte har förändrats och inte spritt sig, måste prästen hålla honom isolerad i ytterligare sju dagar. ⁶ Därefter ska han undersöka honom än en gång på den sjunde dagen och om märkena av sjukdomen har bleknat och inte spritt sig, ska prästen meddela att han är ren. Det var då bara utslag och mannen behöver bara tvätta sina kläder för att bli ren.

⁷ Men om fläcken sprider sig på huden sedan han en gång varit hos prästen för att bli förklarad ren, måste han visa upp sig för prästen igen ⁸ och om denne då konstaterar att fläcken har spritt sig, måste han förklaras som oren. Då är det spetälska.

⁹ När någon har spetälska ska han föras till prästen ¹⁰ och prästen ska se efter om det finns en vit svullnad med vitnat hår på det angripna stället eller om det bildats nytt svullet kött där. ¹¹ Då är det spetälska och prästen ska förklara honom för oren. Mannen behöver inte isoleras för han är oren.

¹² Men om prästen ser att spetälskan har brutit ut och spritt sig över hela kroppen, från huvudet till fötterna, ¹³ då ska prästen förklara honom ren när han har blivit alldeles vit^[h]. Han är ren. ¹⁴ Men om det bildas nytt svallkött är han oren igen. ¹⁵ När prästen ser svallköttet ska han förklara honom oren. För svallköttets skull är han nu oren. Det är spetälska. ¹⁶ Men om svallköttet förändras och blir vitt, ska den spetälske gå tillbaka till prästen ¹⁷ för att bli undersökt på nytt. Om fläckarna verkligen har blivit vita, ska prästen förklara honom ren. Då är han ren.

¹⁸ Om någon har en böld på sin kropp och denna läks ¹⁹ men det sedan på samma ställe uppstår en vit upphöjning eller en rödvit fläck, måste mannen visa sig för prästen. ²⁰ Prästen ska undersöka honom. Om det har trängt ner under huden och om håret på det angripna stället har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren för spetälska har uppstått genom bölden. ²¹ Men om prästen ser att det inte finns några vita hår på stället, om fläcken tycks vara helt ytlig och har mist sin färg, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar. ²² Om det onda sprider sig under den tiden, måste prästen förklara honom oren; det är spetälska. ²³ Men om fläcken inte förändras och inte blir större är den bara ett ärr efter bölden och prästen ska förklara honom ren.

²⁴ Om någon bränner sig och det i brännsåret blir en rödvit eller vit fläck ²⁵ måste prästen undersöka den. Om håret vid brännsåret har blivit vitt och det ser ut att ha trängt djupare än huden är det spetälska som har utvecklats och prästen måste förklara honom oren; det är spetälska. ²⁶ Men om prästen inte upptäcker några vita hår på den ljusa fläcken och inte anser att den har trängt djupare ner än till huden och att den bleknar, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar ²⁷ och undersöka honom igen på den sjunde dagen. Om fläcken sprider sig på huden, måste prästen förklara honom oren; det är spetälska. ²⁸ Men om den ljusa fläcken inte ändrat sig eller spritt sig över huden eller om den bleknat, är den bara ett ärr efter brännskadan och prästen ska förklara mannen ren. Det är inget annat än ett ärr efter brännskadan.

²⁹ Om en man eller en kvinna har ett sår på huvudet eller hakan ³⁰ ska prästen undersöka det. Om det ser ut att vara en infektion under huden och man upptäcker gula hår i såret, måste prästen förklara den personen för oren. Det är skorv, spetälska på huvudet eller hakan. ³¹ Men om prästens undersökning visar att såret inte trängt djupare än huden och att det är svarta hår i det, då ska den som undersökts hållas isolerad i sju dagar ³² och sedan undersökas igen på den sjunde dagen. Om såret inte har spritt sig och inga gula hår visar sig och om infektionen inte tycks ha gått djupare än huden, ³³ ska man raka av håret runt det angripna stället – men inte i själva såret – och prästen ska hålla den som undersökts isolerad i ytterligare sju dagar. ³⁴ Prästen ska undersöka skorven igen på den sjunde dagen och om fläcken då inte har spritt sig och inte tycks ha trängt djupare än huden, ska prästen förklara honom ren och sedan han tvättat sina kläder är han ren. ³⁵ Men om fläcken senare, efter att han förklarats för ren, börjar sprida sig, ³⁶ ska prästen efter en ny undersökning kunna förklara honom oren utan att behöva bekräfta att det finns gula hår. ³⁷ Fast om det visar sig att såret inte sprider sig och svart hår växer upp på det angripna stället, då är han ren och prästen ska förklara honom ren.

³⁸ Om en man eller kvinna har vita fläckar på huden, ³⁹ ska prästen undersöka honom. Och om dessa fläckar sedan blir svagare är det inte spetälska utan en ofarlig hudinfektion. Han är ren.

⁴⁰ Om en man tappar håret på hjässan är han skallig men ren. ⁴¹ Om håret faller av från främre delen av huvudet är det bara vanlig skallighet; han är ren. ⁴² Men om det på det skalliga stället upptill eller framtill visar sig en rödvit fläck, kan det vara spetälska som brutit ut. ⁴³ I så fall ska prästen undersöka honom och om han finner en rödvit upphöjning upptill eller framtill som ser ut som spetälska, ⁴⁴ är han spetälsk och prästen ska förklara honom oren. Hans huvud är angripet.

⁴⁵ Den som konstateras ha spetälska måste riva sönder sina kläder, låta håret vara oordnat, täcka nedre delen av ansiktet och ropa ut där han går fram: ’Oren, oren!’ ⁴⁶ Så länge sjukdomen varar är han oren och måste bo avskilt utanför lägret.

⁴⁷ Om spetälskemögel angriper kläder av ylle eller lin ⁴⁸ eller något som är vävt eller virkat av lin, ylle eller något som är gjort av läder ⁴⁹ och det finns grön- eller rödaktiga fläckar på plagget, lädret, det som vävts eller virkats eller tillverkats av läder, är det spetälskemögel och i så fall måste det visas upp för prästen. ⁵⁰ Prästen ska undersöka plagget och hålla det isolerat i sju dagar. ⁵¹ Den sjunde dagen ska han undersöka det igen. Om fläcken har spritt sig på något av de plagg han lämnade till prästen är det skadligt mögel. Det angripna är då orent. ⁵² Han ska bränna upp det – vad det än må vara för plagg, vävt eller virkat av ull eller lin eller gjort av läder som har blivit angripet av spetälskemögel. Det måste brännas upp.

⁵³ Men om prästen finner att möglet inte har spritt sig på klädesplagget eller på det vävda eller virkade eller det som tillverkats av läder när han undersöker det igen, ⁵⁴ ska han låta tvätta det angripna och sedan isolera det i ytterligare sju dagar. ⁵⁵ Om det inte ändrat sig efter tvätten och möglet inte spridit sig när prästen undersöker det, är det orent. Det ska brännas. Det är spetälskemögel, på vilken sida det än förekommer. ⁵⁶ Men om prästen ser att fläcken har bleknat sedan den tvättats, ska han skära bort den från kläderna eller lädern eller det vävda eller det virkade. ⁵⁷ Om den sedan kommer tillbaka på klädesplagget eller det vävda eller virkade eller av läder tillverkade föremålet är det mögel och han måste då bränna det angripna föremålet. ⁵⁸ Om det inte efter tvättningen syns något på klädesplagget eller det vävda eller virkade eller det som gjorts är av läder, är föremålet rent efter ännu en tvättning.”

⁵⁹ Detta är lagen beträffande mögel på kläder av ylle eller lin eller saker som är vävda eller virkade liksom föremål av läder för att det ska kunna fastställas om föremålen ska förklaras som rena eller orena.

Rening efter spetälska

14 Herren talade till Mose: ² ”Detta är lagen som gäller en spetälsk som ska förklaras ren. Han ska föras till prästen ³ som ska gå ut till den sjuke utanför lägret och undersöka honom. Om den spetälske har blivit botad, ⁴ ska prästen skaffa två levande rena fåglar och sedan ta lite cederträ, karmosinrött garn och några kvistar isop för den som ska förklaras ren. ⁵ Prästen ska sedan låta slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. ⁶ Den andra fågeln ska levande doppas i blodet av fågeln som slaktades över det friska vattnet, tillsammans med cederträet, det karmosinröda garnet och isopen. ⁷ Sedan ska prästen sju gånger stänka blodet på mannen som blivit botad från sin spetälska och han ska förklara honom ren och sedan låta den levande fågeln flyga sin väg.

⁸ Därefter ska mannen som blivit ren tvätta sina kläder, raka av sig allt hår och bada, så att han blir ren innan han får återvända till lägret. Men han måste vänta ytterligare sju dagar innan han får gå in i sitt tält. ⁹ På den sjunde dagen ska han på nytt raka av sig allt hår och skägg och båda ögonbrynen, tvätta sina kläder och bada, och efter att han rakat av allt sitt hår ska han vara ren.

¹⁰ På den åttonde dagen ska han ta två felfria lamm av hankön, ett felfritt årsgammalt lamm av honkön, nio liter fint mjöl blandat med olja till matoffer och ytterligare en halv liter olja^[i]. ¹¹ Sedan ska prästen som förklarar honom ren ställa mannen och hans offer inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet.

¹² Prästen ska ta ett av lammen och oljan och offra det till Herren som ett skuldoffer genom att lyfta upp det inför Herren. ¹³ Sedan ska han slakta lammet där man slaktar syndoffer- och brännofferdjur på en helig plats. Skuldoffret ska sedan ges åt prästen, precis som när man bär fram syndoffer. Det är högheligt. ¹⁴ Prästen ska ta blodet från skuldoffret och stryka det på högra örsnibben på den som renas och också på hans högra hands tumme och på högra fotens stortå.

¹⁵ Därefter ska prästen ta oljan, hälla den i sin vänstra hand, ¹⁶ doppa sitt högra pekfinger i den och stänka den med sitt finger inför Herren sju gånger. ¹⁷ En del av oljan som prästen har kvar i handen ska han stryka på mannens högra örsnibb, på hans högra hands tumme och stortån på hans högra fot ovanpå blodet från skuldoffret. ¹⁸ Resten av oljan i hans hand ska användas för att smörja mannens huvud. På så sätt ska prästen skaffa mannen försoning inför Herren.

¹⁹ Sedan ska prästen bära fram syndoffret och skaffa försoning för den som ska renas från sin orenhet. Efteråt ska prästen slakta brännofferdjuret ²⁰ och offra det tillsammans med matoffret på altaret för att skaffa försoning för honom, som därefter blir ren.

²¹ Om han är så fattig att han inte har råd med två lamm, får han bära fram bara ett lamm av hankön för skuldoffret. Detta ska lyftas upp som ett offer till försoning för honom. Vidare ska han som matoffer bära fram tre liter fint mjöl blandat med olja och dessutom en halv liter olja.

²² Han ska också bära fram två turturduvor eller två unga duvor efter vad han har råd till och använda en av dem till syndoffer och den andra till brännoffer. ²³ Han ska på den åttonde dagen av sin rening föra fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet inför Herren. ²⁴ Prästen ska ta skuldofferlammet och den halva litern olja och lyfta upp dem som ett lyftoffer inför Herren. ²⁵ Sedan ska han slakta skuldofferlammet och stryka en del av dess blod på högra örat på den som ska renas, på hans högra tumme och på stortån på hans högra fot.

²⁶ Sedan ska prästen hälla av oljan i sin vänstra hand ²⁷ och med sitt högra pekfinger stänka av den sju gånger inför Herren. ²⁸ Därefter ska han stryka en del av oljan från sin hand på mannens högra örsnibb, högra tumme och högra stortå ovanpå blodet från skuldoffret. ²⁹ Det som är kvar av oljan i hans hand ska han hälla ut över huvudet på den som ska renas till försoning för honom inför Herren.

³⁰ Sedan ska han offra en av turturduvorna eller av de två unga duvorna efter vad man haft råd med. ³¹ En av dem är för syndoffret och den andra för brännoffret tillsammans med matoffret. Prästen ska skaffa försoning åt den som ska renas inför Herren.” ³² Detta är lagen för dem som har blivit renade från spetälska men inte har möjlighet att bära fram de offer som vanligen fordras för reningen.