The Daily Audio Bible

Molnet och elden

^17-18 När Farao slutligen släppte folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, trots att detta hade varit genaste vägen från Egypten till det utlovade landet. Anledningen var att Gud tänkte att folket skulle förlora modet, om de måste föra krig för att ta sig fram. De kunde ju ångra sig och vilja vända tillbaka. Gud ledde dem därför en annan väg, som gick genom öknen utmed Röda havet.

¹⁹ Mose tog med sig Josefs ben. Josef hade fått folket att genom en ed lova att göra detta den dag Gud ledde folket ut ur Egypten. Han var nämligen övertygad om att den dagen skulle komma.

²⁰ När de lämnat Suckot slog de läger i Etam, just där öknen började.

²¹ Herren ledde dem med en molnpelare om dagen och med en eldpelare om natten. På så sätt kunde de vandra både dag och natt,

²² och de förlorade aldrig molnet eller elden ur sikte.

14 Herren gav Mose fler instruktioner:

² Säg till folket att vända om mot Pi-Hahirot mellan Migdol och havet, mitt emot Baal-Sefon, och slå läger där vid havet.

³ Farao kommer nämligen att tänka: 'Israeliterna är nog instängda nu mellan öknen och havet!'

⁴ Än en gång ska jag förhärda Faraos hjärta, så att han förföljer er. Jag har planerat detta för att visa min gudomliga makt och ära inför Farao och hela hans armé, så att alla egyptier förstår att jag är Herren.De slog läger på den plats de blivit anvisade.

Faraos armé förföljer Israel

⁵ När ryktet nådde kungen i Egypten att israeliterna inte tänkte återvända dit efter de tre dagarna utan fortsätta sin vandring, ångrade han och hans män sig. Vad är det vi har gjort genom att låta alla dessa slavar ge sig iväg? frågade de sig.

⁶ Farao ledde själv förföljandet från sin vagn,

⁷ och han hade med sig eliten i armén, tillsammans 600 vagnar, och även andra vagnar bemannade med egyptiska officerare.

⁸ Herren gjorde Faraos sinne hårt, så att han förföljde israeliterna när de frimodigt gav sig iväg.

⁹ Hela Faraos kavalleri, hästar, vagnar och kavallerister, var med i förföljandet. Egyptierna hann upp Israels folk när det hade slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot framför Baal-Sefon.

¹⁰ När folket fick syn på egyptierna och märkte att de närmade sig blev de oerhört rädda och ropade till Herren att han skulle hjälpa dem.

¹¹ De vände sig klagande till Mose: Har du fört oss hit ut att dö i öknen därför att det inte fanns gravar åt oss i Egypten? Varför tvingade du oss att lämna Egypten?

¹² Var det inte det vi sa, när vi var slavar, att du skulle låta oss vara i fred? Vi sa ju hela tiden att det var bättre att vara slavar i Egypten än att dö i öknen.

¹³ Men Mose sa till folket: Ni ska inte vara rädda. Var bara lugna och stanna där ni är, så ska ni få se på vilket underbart sätt Herren ska rädda er i dag. Det är sista gången ni ser de egyptier som förföljer er.

¹⁴ Herren ska strida för oss, och vi kommer inte att behöva lyfta ett finger!

Räddade vid Röda havet

¹⁵ Då sa Herren till Mose: Sluta nu upp att ropa till mig. Försök i stället att få folket att gå vidare.

¹⁶ Använd din stav! Räck ut den över vattnet, så ska havet öppna en väg framför er, och hela Israels folk ska gå över på torr mark!

¹⁷ Jag ska förhärda egyptiernas hjärtan, och de ska följa efter er, och de ska få se hur jag förhärligar mig genom att besegra Farao och hela hans armé med hästar och vagnar.

¹⁸ Och alla egyptier ska förstå att jag är Herren.

¹⁹ Guds ängel, som ledde Israels folk, flyttade nu molnet bakåt,

²⁰ så att det befann sig mellan Israels folk och egyptierna. Hela den natten gav det mörker åt egyptierna men ljus åt Israels folk! Därför kunde inte egyptierna hitta israeliterna!

²¹ När Mose räckte ut sin hand över havet öppnade Herren en väg genom det med en mur av vatten på båda sidor. En stark östanvind blåste hela den natten och torkade upp havsbottnen,

²² så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark!

²³ Egyptierna följde efter dem med alla Faraos hästar, vagnar och kavallerister.

²⁴ Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egyptiernas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem.

²⁵ Hjulen på deras vagnar lossnade och föll av, så att vagnarna inte kunde ta sig fram. Låt oss komma härifrån! klagade egyptierna. Herren strider för dem mot oss.

²⁶ Herren sa till Mose: Räck ut din hand igen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna med deras hästar och vagnar.

²⁷ Mose gjorde som Herren hade sagt, och vattnet återvände på morgonen till sitt normala läge. Egyptierna försökte fly, men Herren dränkte dem i havet.

²⁸ Vattnet täckte vägen och hästarna och vagnarna, och av hela Faraos armé, som förföljt israeliterna genom havet, överlevde inte en enda person.

²⁹ Israels folk hade vandrat genom havet på torr mark, och vattnet hade stått som murar på båda sidor om dem.

³⁰ På så sätt räddade Herren Israel från egyptierna den dagen, och Israels folk såg egyptierna ligga döda där på havsstranden.

³¹ När Israels folk såg det stora under som Herren hade gjort för dem mot egyptierna förstod de vem Gud var, och de ärade Gud och trodde på honom och hans tjänare Mose.

Moses och Mirjams sång till Herren

15 Sedan sjöng Mose och Israels folk denna sång till Herren: Jag vill sjunga till Herrens ära, för han har vunnit stora segrar. Han har kastat både häst och ryttare i havet.

² Herren är min styrka, min sång och min frälsning. Han är min Gud, och jag vill prisa honom. Han är min fars Gud. Jag vill upphöja honom.

³ Herren är en kämpe, ja, Herren är hans namn.

⁴ Han har tillintetgjort Faraos vagnar och här och dränkt dem i havet. De ryktbara egyptiska krigsmännen dog i vågorna.

⁵ Vattenmassorna dränkte dem, de sjönk som stenar i djupet.

⁶ Din högra hand, Herre, har en väldig makt. Den krossar fienden.

⁷ I ditt höga majestät besegrar du alla dem som vänder sig mot dig. Du visar din vrede och den förtär dem, som elden bränner upp gräset.

⁸ Du blåste på vattnet och det delade sig! Vågorna reste sig som väldiga murar på var sida om vägen.

⁹ Fienden sa: 'Jag ska förfölja dem och hinna upp dem, jag ska dela bytet jag tar, jag ska ta hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska döda dem.'

¹⁰ Men Gud andades på dem, och havets vågor slog över dem. De sjönk som bly i de väldiga vågorna.

¹¹ Vem är som du, Herre, bland alla gudar? Vem är så härlig och helig? Vem är så väldig i sin prakt? Vem gör under som du?

¹² Du räckte ut din hand, och då svalde jorden dem.

¹³ I kärleksfull godhet har du lett det folk du befriade. Med din makt har du fört det till ditt heliga land.

¹⁴ Många folk hörde vad som hade hänt, och de uppfylldes av fruktan. Filisteernas invånare greps av ångest.

¹⁵ Edoms furstar blev förskräckta. Moabs mäktiga män darrade. Kanaans invånare smälte ner av fruktan.

¹⁶ Skräck och ångest har kommit över dem. Herre, tack vare din väldiga arm kommer de inte att anfalla oss. Ditt folk, som du har befriat, kan tryggt passera dem.

¹⁷ Du ska leda oss in i landet och plantera oss på ditt eget berg, på den plats du gjort till din hemvist, Herre - i den helgedom, Herre, som dina händer byggt.

¹⁸ Herren ska regera i all evighet.

Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet

²³ När han hade kommit tillbaka till templet och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för fullmakt att kasta ut köpmännen, som han gjort dagen innan.

²⁴ Det ska jag säga er om ni svarar på en annan fråga först, sa Jesus.

²⁵ Kom Johannes döparen från Gud eller inte? De samtalade med varandra om det och sa: Om vi säger: 'Från Gud

²⁶ Och om vi nekar till att Gud har sänt honom kommer vi att bli överfallna, för hela folket tror att han var en profet.

²⁷ Därför svarade de till slut: Det vet vi inte.Jesus sa: Då svarar inte jag heller på er fråga.

Liknelsen om de två sönerna

²⁸ Men vad säger ni om detta? En man som hade två söner sa en dag till den äldste: 'Gå ut och arbeta på gården.'

²⁹ 'Det vill jag inte

³⁰ Så sa fadern till den yngre: 'Gå ut, du också

³¹ Vilken av de två lydde sin far? De svarade: Den förste naturligtvis.Då förklarade Jesus vad han menade: Jag säger er att kriminella och prostituerade ska komma in i Guds rike innan ni gör det.

³² För Johannes döparen uppmanade er att omvända er till Gud, men det ville ni inte. Kriminella och prostituerade däremot gjorde det. Och fastän ni såg detta vägrade ni att tro, och lät inte omvända er.

Mannen som hyrde ut sin vingård

³³ Lyssna nu till denna berättelse: En godsägare planterade en vingård med en häck runt omkring. Han ställde så ut en vinpress och byggde också ett vakttorn. Han arrenderade sedan ut vingården till några lantarbetare på villkor att de skulle dela vinsten lika mellan sig. Sedan reste han utomlands.

³⁴ När det var dags för att skörda skickade han några personer som han hade i sin tjänst för att de skulle hämta hans andel av skörden.

³⁵ Men de som arrenderat vingården överföll männen. En misshandlade de, en annan dödade de och en tredje stenade de.

³⁶ Då skickade han ännu flera män än första gången, men samma sak hände igen.

³⁷ Till slut sände ägaren sin son och tänkte att honom skulle de väl ändå respektera.

³⁸ Men när de såg sonen komma sa de till varandra: 'Här kommer han som ska ärva egendomen. Vi dödar honom och lägger beslag på den själva!'

³⁹ Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.

⁴⁰ Vad tror ni ägaren gör med dessa lantarbetare när han kommer tillbaka? frågade Jesus.

⁴¹ De judiska ledarna svarade: Han kommer utan tvivel att avrätta dem, och så arrenderar han ut vingården till andra som vill ge honom hans berättigade del när skördetiden kommer.

⁴² Då frågade Jesus dem: Har ni aldrig läst Skriften: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade för att den var oanvändbar har blivit själva hörnstenen. Är det inte märkligt? Ja, vad ingen av er trodde var möjligt, gjorde Gud inför ögonen på er!'

⁴³ Vad jag menar är att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som kommer att ge Gud sin del av skörden.

⁴⁴ Den som inte räknar med Gud går vilse, och den som sätter sig upp mot Gud blir tillintetgjord.

⁴⁵ När översteprästerna och de andra judiska ledarna förstod att Jesus talade om dem och att de var lantarbetarna i berättelsen,

⁴⁶ ville de arrestera honom. Men för folkmassornas skull vågade de inte göra det offentligt, för dessa ansåg att Jesus var en profet.

Sätt mig på prov, Herre

26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!

² Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,

³ för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!

⁴ Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.

⁵ Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.

⁶ Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.

⁷ Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.

⁸ Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.

^9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!

¹¹ Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!

¹² Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.

^16-19 Det finns nämligen sex saker som Herren hatar - nej, de är sju:överlägsenhetlögnmordonda planerbegär att göra orättfalska vittnesbördatt underblåsa stridigheter bröder emellan.