The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Regler vid misstänkt spetälska
1-2 Herren sa till Mose och Aron: Om någon lägger märke till en svullnad, ett utslag, en böld eller en ljus fläck på sin hud, kan man misstänka spetälska. Han måste då föras till prästen Aron eller till någon av dennes söner
3 för att undersökas. Om håret på det sjuka stället har vitnat och om det ser ut som om fläcken trängt djupare än huden, är det spetälska, och prästen måste förklara honom spetälsk.
4 Men om den vita fläcken inte tycks ha trängt djupare ner än till huden, och håret på det angripna stället inte har vitnat, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar.
5 När den tiden har gått ska prästen undersöka honom igen på den sjunde dagen, och om fläcken inte har förändrats och inte spritt sig, måste prästen låta honom sitta isolerad i ytterligare sju dagar.
6 Sedan ska han undersöka honom än en gång på den sjunde dagen, och om märkena av sjukdomen har bleknat och inte spritt sig, ska prästen meddela att han är ren. Det var då bara ett ofarligt utslag och mannen behöver bara tvätta sina kläder för att bli ren.
7 Men om fläcken sprider sig på huden sedan han en gång varit hos prästen för att undersökas, måste han visa upp sig för prästen igen,
8 och om denne då konstaterar att fläcken har spritt sig, måste han förklaras som spetälsk och oren.
9-10 När någon som är misstänkt för att ha spetälska blir förd till prästen, ska prästen se efter om det finns en svullnad med vitnat hår på det angripna stället eller om en böld håller på att uppstå.
11 Om han finner dessa symtom är det ett säkert fall av spetälska, och prästen ska förklara honom för oren. Mannen behöver inte isoleras i avvaktan på ytterligare undersökning, för han är utan tvekan sjuk.
12 Men om prästen ser att spetälskan har brutit ut och spritt sig över hela kroppen, från huvudet till fötterna,
13 då ska prästen förklara honom botad från spetälska, för han har blivit alldeles vit. Han är ren.
14-15 Men om det finns ställen där huden är borta, ska han förklaras spetälsk. Det är bevisat genom att huden fallit av köttet.
16-17 Men om dessa angripna ställen blir vita, ska den spetälske gå tillbaka till prästen för att bli undersökt på nytt. Om fläckarna verkligen har blivit vita, ska prästen förklara honom ren.
18 Om någon har en böld på sin kropp och denna läks
19 men lämnar kvar en vit upphöjning eller en rödvit fläck, måste mannen gå till prästen för att undersökas.
20 Om prästen ser att såret har trängt ner under huden och om håret på det angripna stället har blivit vitt, ska prästen förklara honom för oren, för spetälska har uppstått genom bölden.
21 Men om prästen ser att det inte finns några vita hår på stället, om fläcken tycks vara helt ytlig och färgen där är grå, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar.
22 Om det onda sprider sig under den tiden, måste prästen förklara honom som spetälsk.
23 Men om fläcken inte blir större är den bara ett ärr efter bölden, och prästen ska förklara honom ren.
24 Om någon bränner sig och det i brännsåret blir en rödvit eller vit fläck,
25 måste prästen undersöka den. Om håret vid brännsåret har blivit vitt och det ser ut att ha trängt djupare än huden, är det spetälska som har utvecklats, och prästen måste förklara honom som spetälsk.
26 Men om prästen inte upptäcker några vita hår på den ljusa fläcken, och inte anser att den har trängt djupare ner än till huden och att den bleknar, ska prästen hålla honom isolerad i sju dagar
27 och undersöka honom igen på den sjunde dagen. Om fläcken sprider sig på huden, måste prästen förklara honom som spetälsk.
28 Men om den ljusa fläcken inte flyttat sig eller spritt sig över huden eller om den bleknat, är den bara ett ärr efter brännskadan, och prästen ska förklara att mannen inte har spetälska.
29-30 Om en man eller en kvinna har ett sår på huvudet eller hakan, ska prästen undersöka det. Om det ser ut att vara en infektion under huden och man upptäcker gula hår i såret, måste prästen förklara den personen för spetälsk.
31 Men om prästens undersökning visar att såret inte trängt djupare än huden och att det är svarta hår i det, då ska den som undersökts hållas isolerad i sju dagar
32 och sedan undersökas igen på den sjunde dagen. Om såret inte har spritt sig och inga gula hår visar sig, och om infektionen inte tycks ha gått djupare än huden,
33 ska man raka av håret runt det angripna stället (men inte i själva såret) och prästen ska hålla den som undersökts isolerad i ytterligare sju dagar.
34 Han ska undersökas igen på den sjunde dagen, och om fläcken då inte har spritt sig och inte tycks ha trängt djupare än huden, ska prästen förklara honom frisk, och sedan han tvättat sina kläder, är han fri.
35 Men om fläcken senare börjar sprida sig,
36 ska prästen efter en ny undersökning kunna förklara honom spetälsk utan att behöva bekräfta att det finns gula hår.
37 Fast om det visar sig att såret inte sprider sig och svart hår växer upp på det angripna stället, då är han botad och inte spetälsk, och prästen ska förklara honom frisk.
38 Om en man eller kvinna har vita fläckar på huden
39 och dessa fläckar sedan blir svagare, är det inte spetälska utan en ofarlig hudinfektion.
40 Om en man tappar håret innebär inte detta att han är spetälsk även om han skulle bli helt skallig!
41 Om håret faller av från främre delen av huvudet, är det bara vanlig skallighet och inte spetälska.
42 Men om det på det skalliga stället finns en rödvit fläck kan det vara spetälska som brutit ut.
43 I så fall ska prästen undersöka honom, och om det är en rödvit upphöjning,
44 är han spetälsk, och prästen ska förklara honom som sådan.
45 Den som konstateras ha spetälska måste riva sönder sina kläder, låta håret växa vilt, täcka nedre delen av ansiktet och ropa ut där han går fram: Spetälsk, spetälsk.
46 Så länge sjukdomen varar är han oren och måste bo avskilt utanför lägret.
47-48 Om mögel misstänks i kläder eller andra föremål av ylle, linne eller läder
49 och det finns en grön- eller rödaktig fläck på plagget är det troligen mögel, och då måste det föras fram till prästen för att undersökas.
50 Prästen ska förvara det i sju dagar,
51 och på den sjunde dagen ska han granska det igen. Om fläcken har spritt sig är det skadligt mögel,
52 och då måste man bränna upp föremålet, för möglet kommer att sprida sig. Det måste brännas upp i eld.
53 Men om prästen finner att fläcken inte har spritt sig när han undersöker den igen på den sjunde dagen,
54 ska han ge order om att man tvättar det misstänkta föremålet och sedan isolerar det i ytterligare sju dagar.
55 Om färgen inte förändrats efter de dagarna är det mögel och föremålet ska brännas även om fläcken inte har spritt sig, för föremålet är infekterat alltigenom.
56 Men om prästen ser att fläcken har bleknat sedan den tvättats, ska han skära bort den från kläderna eller det föremål det rör sig om.
57 Om den sedan kommer tillbaka är det mögel, och han måste då bränna föremålet.
58 Om det inte syns något efter tvättningen, kan föremålet användas på nytt efter ännu en tvättning.
59 Detta är bestämmelserna beträffande mögel på kläder eller föremål av skinn eller läder, och efter dessa regler ska det sedan fastställas om föremålen ska förklaras som skadliga eller ej.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.
2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.
4 Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.
5 Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.
6 Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.
Jesus sänder ut de tolv
7 Och han kallade till sig sina tolv apostlar och sände sedan ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.
8-9 Han befallde dem att inte ta med sig något annat än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, inte ens ett par extra skor eller kläder till ombyte.
10 Håll er till ett enda hem i varje by. Flytta inte runt från hus till hus medan ni är där, sa han.
11 Och när man i en by inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå därifrån och bekymra er inte mer för dessa människor. De måste själva stå till svars för sitt handlande.
12 Så gick lärjungarna sin väg. Överallt dit de kom uppmanade de folk att vända sig bort från synden.
13 Och de drev ut många onda andar och botade många sjuka och smorde dem med olivolja.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
14 Jesus blev nu mer och mer känd och snart fick kung Herodes höra talas om honom, för överallt berättade man om de under han gjorde. Kungen trodde att Jesus var Johannes döparen som uppstått från de döda. Därför sa man: Det är inte konstigt att han kan göra sådana under.
15 Många trodde också att Jesus var den gamle profeten Elia, som återvänt till livet. Andra påstod att han var en ny profet, lik de stora profeter som levt för länge sedan.
16 Nej, sa Herodes, det är Johannes, den man som jag halshögg. Han har kommit tillbaka från de döda.
17-18 Herodes hade nämligen satt Johannes i fängelse eftersom hans fru Herodias ville det. Egentligen var hon hans bror Filippos fru från början, men Herodes hade gift sig med henne. Johannes hade, medan han ännu levde, sagt rent ut till Herodes: Det är inte rätt av dig att leva ihop med henne.
19 Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det.
20 Han var innerst inne rädd för Johannes, för han visste att han var en god och rättfärdig man. Han hade visserligen spärrat in Johannes i fängelse, men trots att han kände oro inför honom lyssnade han gärna till honom.
21 Till slut kom Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde då till med en fest för sitt hovfolk, officerarna och de förnämsta medborgarna i Galileen.
22-23 Medan festmiddagen pågick kom Herodias dotter in och dansade och gästerna och kungen blev alldeles begeistrade.Be mig om vad du vill, till och med hälften av mitt rike och jag ska ge det till dig, lovade kungen.
24 Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Be om Johannes döparens huvud! svarade hon.
25 Flickan skyndade sig tillbaka till kungen och sa till honom: Jag vill ha Johannes döparens huvud, nu med detsamma, på en bricka!
26 Kungen blev utom sig, men han skämdes för att bryta sitt löfte inför gästerna.
27 Därför gav han order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Denne gick genast till fängelset och halshögg Johannes
28 och kom sedan tillbaka med huvudet på en bricka och gav det till flickan. Och hon gav det till sin mor.
29 När Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
10 Att leka med synden leder till sorg. En kraftig tillrättavisning leder till frid.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®