The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Davids segersång
22 (A) David sjöng denna sång[a] till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Herre, mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
3 (C) min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn,
mitt värn och mitt skydd,
min frälsare som frälser mig
från våldet.
4 Till Herren, den högt lovade,
ropar jag,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (D) Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar skrämde mig.
6 (E) Dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
himlens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 (I) Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 han red på keruben och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd
omkring honom:
vattenmassor, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
flammade glödande kol.
14 (K) Herren dundrade från himlen,
den Högste höjde sin röst.
15 (L) Han sköt pilar och skingrade dem,
blixtar och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
17 (M) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (N) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (O) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (P) Jag har varit fullkomlig inför honom
och aktat mig för synd.
25 (Q) Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,
efter min renhet inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (R) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (S) Du frälser ett förtryckt folk,
men du har ögonen på de stolta
och ödmjukar dem.
29 (T) Ja, du är min lampa, Herre,
Herren gör mitt mörker ljust.
30 (U) Med dig slår jag ner en armé,
med min Gud stormar jag murar.
31 (V) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld för alla
som flyr till honom.
32 (W) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud är mitt starka värn,
han gör min väg fullkomlig[b].
34 (X) Du gör mina fötter som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (Y) Du lär mina händer att strida,
mina armar
att spänna kopparbågen.
36 (Z) Du ger mig din frälsnings sköld,
din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AA) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och förgjorde dem,
jag vände inte förrän
jag gjort slut på dem.
39 Jag gjorde slut på dem och slog dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 (AB) Mina fiender drev du
på flykten för mig,
dem som hatade mig förintade jag.
42 (AC) De såg sig omkring,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem till stoft på marken,
jag krossade dem
och trampade ner dem
som smuts på gatan.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider,
du bevarade mig
som ett huvud över hednafolk,
folk jag inte kände blev mina tjänare.
45 (AD) Främlingar kröp för mig,
så snart de hörde om mig
lydde de mig.
46 Främlingarnas mod vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är Gud,
min frälsnings klippa.
48 Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har fört mig ut från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AE) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,
51 (AF) för du ger stora segrar till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt till evig tid.
Davids sista ord
23 Dessa är Davids sista ord.
Så säger David, Ishais son,
så säger mannen
som upphöjdes högt,
Jakobs Guds smorde,
Israels ljuvlige sångare:
2 (AG) Herrens Ande har talat genom mig,
hans ord är på min tunga.
3 (AH) Israels Gud har talat,
Israels klippa har sagt till mig:
”Den som regerar över människor
i rättfärdighet,
den som regerar
i vördnad för Gud,
4 (AI) han är som morgonens ljus
när solen går upp,
en morgon utan moln
då jorden grönskar
av solsken efter regn.”
5 (AJ) Är det inte så
med mitt hus inför Gud?
Han har slutit
ett evigt förbund med mig,
ordnat och tryggat i allt.
All min frälsning och allt jag begär
låter han växa fram.
6 Men de onda
liknar alla bortkastade törnen
som man inte tar i med handen.
7 (AK) Den som rör vid dem
rustar sig med järn
och med spjutskaft,
och de bränns upp i eld på stället.
Davids hjältar
8 (AL) Dessa är namnen på Davids hjältar: Josheb-Bashebet,[c] en takemonit, den främste av kämparna.[d] Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.
9 (AM) Efter honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som var med David när de hånade filisteerna som hade samlats där till strid. Israels män drog sig tillbaka, 10 men Eleasar höll stånd och angrep filisteerna tills hans hand var så trött att den satt som klistrad vid svärdet. Herren gav en stor seger den dagen. Och folket vände om efter Eleasar, men bara för att plundra.
11 Efter honom kom Shamma, son till Age, en hararit. En gång hade filisteerna samlats i en skara vid en åker full med linsärter. Folket flydde för filisteerna, 12 men Shamma ställde sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna. Och Herren gav en stor seger.
13 (AN) En gång drog tre av de trettio främsta männen ner och kom vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. 14 David befann sig då på borgen, medan en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 15 David greps av längtan och sade: ”Tänk om någon kunde ge mig vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” 16 Då bröt sig de tre hjältarna igenom filisteernas läger och öste upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men han ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. 17 Han sade: ”Herre, aldrig att jag skulle göra det där! Skulle jag dricka blodet av de män som gick ut med fara för sina liv?” Och han ville inte dricka det. Sådant gjorde de tre hjältarna.
18 Abishaj, bror till Joab, Serujas son, var den främste av tre andra.[e] Han svängde sitt spjut över trehundra slagna och hade ett aktat namn bland de tre. 19 Han var mer ansedd än någon annan av de tre och blev deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
20 (AO) Benaja,[f] son till Jojada från Kabseel, var en tapper man som gjorde många stordåd. Han slog de två arielerna[g] i Moab. Det var också han som en snövädersdag steg ner och dödade lejonet i brunnen. 21 Han dödade också en egyptier, en imponerande man. Egyptiern hade ett spjut i handen, men Benaja gick ner mot honom med sin stav och ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 22 (AP) Sådant gjorde Benaja, Jojadas son. Han hade ett aktat namn bland de tre hjältarna. 23 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom över sin livvakt.
Anden utgjuts på pingstdagen
2 (A) När pingstdagen[a] kom var de alla samlade. 2 (B) Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 (C) Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 (D) Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.
5 I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien[b], 10 i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, 11 vi är judar och proselyter[c], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" 12 De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"
13 Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin."
Petrus pingstpredikan
14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: 15 Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen [d]på morgonen! 16 (E) Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:
17 (F) Och det ska ske i de sista dagarna,[e]
säger Gud,
att jag utgjuter av min Ande
över allt kött.
Era söner och era döttrar ska profetera,
era unga ska se syner
och era gamla ska ha drömmar.
18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
ska jag i de dagarna
utgjuta av min Ande,
och de ska profetera.
19 Och jag ska göra under uppe på himlen
och tecken nere på jorden,
blod, eld och moln av rök.
20 (G) Solen ska vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och strålande.
21 (H) Och det ska ske att var och en
som åkallar Herrens namn
ska bli frälst.
22 (I) Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. 23 (J) Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa[f] spikade ni upp honom och dödade honom. 24 Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. 25 David säger om honom:[g]
Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida
för att jag inte ska vackla.
26 Därför gläds mitt hjärta
och jublar min tunga.
Även min kropp
får vila i trygghet
27 (K) att du inte lämnar min själ åt dödsriket
eller låter din Helige se förgängelsen.
28 Du har visat mig livets vägar,
du ska mätta mig med glädje
inför ditt ansikte.
29 (L) Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 (M) Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.[h] 31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.[i]
32 (N) Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 (O) Han har blivit upphöjd till Guds högra sida[j] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:[k]
Herren sade till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
35 tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.[l]
36 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."
37 (P) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" 38 (Q) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 (R) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."
40 (S) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" 41 (T) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.
De troendes gemenskap
42 (U) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning[m] och vid gemenskapen[n], brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 (V) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 (W) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 (X) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [a]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [b]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [c]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [d]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
19 Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de stolta.
20 (A) Den som ger akt på ordet
finner det goda,
lycklig är den
som litar på Herren.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation