The Daily Audio Bible

³ Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna^[a] och tände rökelse där.

^4 (A) Kungen begav sig till Gibeon^[b] för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. ^5 (B) I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.”

^6 (C) Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. ⁷ Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in^[c]. ^8 (D) Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. ⁹ Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

¹⁰ Det gladde Herren att Salomo bad om detta. ¹¹ Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, ^12 (E) därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.

^13 (F) Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.^{[d] 14 (G)} Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.”

¹⁵ Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

Salomos vishet som domare

¹⁶ Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. ¹⁷ Den ena kvinnan sade: ”Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. ¹⁸ Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. ¹⁹ En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. ²⁰ Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. ²¹ Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött.”

²² Då sade den andra kvinnan: ”Nej! Min son lever och din son är död.” Men den första kvinnan svarade: ”Nej, din son är död medan min son lever.” Så grälade de inför kungen.

²³ Kungen sade: ”Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever.” ²⁴ Sedan sade kungen: ”Ge mig ett svärd.” När man kom med svärdet till kungen, ²⁵ sade han: ”Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.”

^26 (H) Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!” Men den andra sade: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”

²⁷ Då tog kungen till orda och sade: ”Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor.” ²⁸ När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Salomos ämbetsmän

4 Kung Salomo var nu kung över hela Israel. ² Dessa var hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst. ³ Shishas söner Elihoref och Ahia var sekreterare.^[e] Joshafat, Ahiluds son, var kansler^[f]. ^4 (I) Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare. Sadok och Ebjatar var präster. ⁵ Asarja, Natans son, var satt över fogdarna. Sabud, Natans son, en präst, var kungens vän. ^6 (J) Ahishar var överförvaltare. Adoniram, Abdas son, hade uppsikt över de allmänna arbetena.

⁷ Salomo hade tolv fogdar över hela Israel som sörjde för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för deras behov. ⁸ Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd, ⁹ Ben-Deker i Makas, Shaalbim, Bet-Shemesh, Elon och Bet-Hanan, ¹⁰ Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet. ¹¹ Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru. ¹² Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam. ¹³ Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Bashan, sextio stora städer med murar och kopparbommar. ¹⁴ Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim ¹⁵ och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru. ¹⁶ Baana, Hushajs son, var fogde i Asher och Alot, ¹⁷ Joshafat, Paruas son, i Isaskar, ¹⁸ Shimei, Elas son, i Benjamin. ¹⁹ Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Bashan. Det var bara en fogde i det landet.

Salomos makt och visdom

^20 (K) Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada. ^21 (L) Salomo regerade över alla riken från floden till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns.^[g] De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde.

²² De livsmedel som Salomo behövde för varje dag var trettio korer fint mjöl och sextio korer^[h] vanligt mjöl, ²³ tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

²⁴ Han rådde över hela landet på denna sidan floden, från Tifsa^[i] ända till Gaza, över alla kungar på denna sidan floden. Han hade fred på alla sidor runt omkring ^25 (M) så att Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheba^[j] så länge Salomo levde.

^26 (N) Salomo hade 40 000^[k] stallplatser för sina vagnshästar och 12 000 ridhästar. ²⁷ Och fogdarna sörjde var sin månad för kung Salomos behov och för alla som kom till kung Salomos bord. De lät ingenting fattas. ²⁸ Säden och halmen för hästarna och travarna förde de i tur och ordning till den plats där han uppehöll sig.

²⁹ Gud gav Salomo vishet och mycket stort förstånd och kunskap så rik som sanden på havets strand. ³⁰ Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och alla egyptiers vishet. ^31 (O) Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan^[l] och Mahols söner Heman^[m], Kalkol och Darda. Hans namn var känt bland alla hednafolk runt omkring. ³² Han författade 3 000 ordspråk^[n] och 1 005 sånger.^{[o] 33} Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna. ^34 (P) Från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från jordens alla kungar som hade hört talas om hans vishet.

Sju församlingstjänare utses

6 ^(A) Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.^{[a] 2} Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. ^3 (B) Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. ⁴ Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

^5 (C) Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. ^6 (D) Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.

^7 (E) Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.

Stefanus grips

^8 (F) Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. ⁹ Då kom det fram några från synagogan som kallades "De frigivnas^[b]" – folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien^[c] – och började diskutera med Stefanus. ¹⁰ Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.

¹¹ Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom predika hädiska ord mot Mose och Gud!" ¹² De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda och kom sedan och grep honom och förde honom inför Stora rådet. ¹³ Sedan skickade de fram falska vittnen som sade: "Den där mannen slutar inte att predika mot denna heliga plats och mot lagen! ¹⁴ Vi har hört honom säga att Jesus från Nasaret ska bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." ¹⁵ Alla som satt i rådet fäste blicken på honom, och de såg att hans ansikte var som en ängels.

Från tårar till jubel

126 ^[a]En pilgrimssång.