The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Simsons födelse
13 (A) Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år.[a]
2 I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. 3 Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: ”Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du ska bli havande och föda en son. 4 (B) Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker eller äter något orent. 5 För se, du ska bli havande och föda en son. Ingen rakkniv ska röra hans huvud, för pojken ska vara en Guds nasir[b] redan från moderlivet. Han ska påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.”
6 Då gick hustrun in och berättade det för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket respektingivande. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. 7 Han sade till mig: Se, du ska bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.” 8 Då bad Manoa till Herren: ”O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss och lära oss hur vi ska göra med pojken som ska födas.”
9 Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. 10 Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: ”Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.” 11 Manoa reste sig och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: ”Är du den man som talade med min hustru?” Han svarade: ”Ja.” 12 Då sade Manoa: ”När det nu går som du har sagt, vad är det då som gäller för pojken? Vad ska vi göra med honom?[c]” 13 Herrens ängel svarade Manoa: ”Din hustru ska följa allt som jag sagt henne. 14 Hon ska inte äta något som växer på vinstocken, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt som jag befallt henne ska hon följa.”
15 (C) Manoa sade till Herrens ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” 16 Men Herrens ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa hade nämligen inte förstått att det var Herrens ängel. 17 (D) Manoa sade till Herrens ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.” 18 (E) Herrens ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar[d].”
19 (F) Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru. 20 När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. 21 Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel. 22 (G) Manoa sade till sin hustru: ”Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” 23 Men hans hustru svarade honom: ”Om Herren hade velat döda oss skulle han inte ha tagit emot brännoffer och matoffer från vår hand, och inte låtit oss se allt detta eller höra något sådant.”
24 Sedan födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson[e]. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. 25 (H) Herrens Ande började verka på honom medan han var i Dans läger, mellan Sorga och Eshtaol.
Simsons bröllop och hans gåta
14 Simson gick ner till Timna, och där i Timna fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Ta henne till hustru åt mig.” 3 (I) Hans far och mor sade till honom: ”Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ta henne åt mig, för hon är den rätta i mina ögon.” 4 (J) Men hans far och mor visste inte att det kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.
5 Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de nådde vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 6 (K) Då föll Herrens Ande över honom, och han slet sönder lejonet med bara händerna, som om det vore en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort. 7 När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.
8 En tid därefter återvände han för att hämta henne, och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. 9 Han skrapade ut honungen i sina händer och åt medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om för dem att han hade skrapat ut honungen ur lejonets kropp.
10 Simsons far gick ner till kvinnan, och Simson ordnade en fest, för så brukade de unga männen göra. 11 När de fick se honom[f], hämtade de trettio bröllopssvenner som skulle vara med honom. 12 Simson sade till dem: ”Jag ska ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen och gissar rätt, ska jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan säga mig lösningen, ska ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.” De sade till honom: ”Berätta, låt oss höra din gåta!” 14 Då sade han till dem: ”Från storätaren kom något ätbart, från den starke kom något sött.” Men under tre dagar lyckades de inte lösa gåtan.
15 På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: ”Locka din man att ge oss lösningen på gåtan. Annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att plundra oss?” 16 Och Simsons hustru låg över honom med gråt och sade: ”Du bara hatar mig, du älskar mig inte alls. Du lade fram en gåta för mina landsmän, men för mig har du inte berättat lösningen.” Han svarade: ”Varken min far eller min mor har jag berättat lösningen för. Ska jag då berätta den för dig?” 17 Men hon låg över honom med gråt under de sju festdagarna, och den sjunde dagen gav han henne lösningen eftersom hon pressade honom så hårt. Sedan berättade hon den för sina landsmän.
18 Innan solen gick ner den sjunde dagen gav stadens män honom sitt svar: ”Vad är sötare än honung? Och vad är starkare än ett lejon?” Då sade han till dem: ”Hade ni inte plöjt med min kviga, hade ni inte gissat min gåta.” 19 Herrens Ande kom över honom, och han gick ner till Ashkelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus. 20 Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllopssvenner som hade varit hans marskalk.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm[a] som tar bort[b] världens synd! 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31 Jag kände honom inte[c], men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 (A) Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33 (B) Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen[d].
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två[e] som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas[f]" – det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 (C) Filippus fann Natanael[g] och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror[h] för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 (D) Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen[i]: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 (A) Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation