The Daily Audio Bible

Mordet på prästerna

22 ^(A) David begav sig därifrån och flydde bort till Adullams grotta^[a]. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra det kom de ner dit till honom. ² Alla som var i svårigheter, hade fordringsägare eller var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man anslöt sig till honom.

³ Därifrån begav sig David till Mispe i Moab^[b]. Till kungen i Moab sade han: ”Låt min far och min mor få komma över hit och vara hos er tills jag får veta vad Gud vill göra med mig.” ⁴ Han förde fram dem inför kungen i Moab, och de fick stanna hos honom så länge David var i borgen. ^5 (B) Men profeten Gad sade till David: ”Du ska inte stanna här i borgen. Dra bort härifrån till Juda land.” Då gav sig David i väg därifrån och kom till Heretskogen.

⁶ Saul fick höra att David och männen som var med honom hade blivit upptäckta. Saul satt då under tamarisken på höjden i Gibea med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom. ^7 (C) Då sade han till sina tjänare som stod omkring honom: ”Hör, benjaminiter! Kommer Ishais son att ge åkrar och vingårdar till er alla och göra er alla till befäl och underbefäl? ^8 (D) Ni har ju sammansvurit er mot mig allihop, och ingen har avslöjat för mig att min son har slutit förbund med Ishais son. Ingen av er har brytt sig om mig nog för att avslöja det för mig, när min son eggar upp min tjänare så att han ligger i bakhåll för mig som nu i dag.” ^9 (E) Då sade edomiten Doeg^[c], som också stod där bland Sauls tjänare: ”Jag såg Ishais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob. ^10 (F) Och han frågade Herren för honom och gav honom reskost. Dessutom gav han honom filistén Goliats svärd.”

¹¹ Då sände kungen bud och kallade till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna i Nob. De kom alla till kungen, ¹² och Saul sade: ”Hör nu på, du Ahitubs son.” Han svarade: ”Här är jag, min herre.” ¹³ Saul sade till honom: ”Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Ishais son? Varför har du gett honom bröd och ett svärd och frågat Gud för honom, så att han sätter sig upp mot mig och ligger i bakhåll för mig som nu i dag?” ^14 (G) Ahimelek svarade kungen: ”Vem av alla dina tjänare är så betrodd som David, han som är kungens svärson och ledare för din livvakt och högt ärad i ditt hus? ¹⁵ Var det här första gången som jag frågade Gud för honom? Verkligen inte! Därför bör kungen inte lägga skuld på sin tjänare eller på någon i min fars hus, för din tjänare visste ingenting om allt detta.”

¹⁶ Men kungen sade: ”Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus.” ¹⁷ Kungen sade till livvakterna som stod omkring honom: ”Gå fram och döda Herrens präster, för de håller också med David! De visste att han flydde men avslöjade det inte för mig.” Men kungens tjänare ville inte räcka ut sin hand och hugga ner Herrens präster. ^18 (H) Då sade kungen till Doeg: ”Gå fram du och hugg ner prästerna!” Edomiten Doeg gick då fram och högg ner prästerna och dödade den dagen åttiofem män som bar linne-efod. ^19 (I) Invånarna i Nob, både män och kvinnor, barn och spädbarn, blev slagna av Saul med svärd. Kor, åsnor och får blev också slagna med svärd.

²⁰ Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, kom undan. Han hette Ebjatar, och han flydde bort till David. ²¹ Ebjatar berättade för David att Saul hade dödat Herrens präster. ^22 (J) Då sade David till Ebjatar:^[d] ”Jag förstod redan då, när edomiten Doeg var där, att han skulle berätta allt för Saul. Jag är orsak till att hela din fars hus har dödats. ²³ Stanna nu hos mig och var inte rädd. Den som vill ta mitt liv vill ta ditt liv också. Hos mig är du i säkerhet.”

David räddar staden Keila

23 Man berättade för David: ”Filisteerna anfaller nu Keila^[e] och plundrar logarna”. ^2 (K) Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut och slå dessa filisteer?” Herren svarade David: ”Gå och slå filisteerna och rädda Keila.” ³ Men Davids män sade till honom: ”Vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Ska vi dessutom dra i väg till Keila mot filisteernas här?” ⁴ David frågade Herren igen, och Herren svarade honom: ”Bryt upp och dra ner mot Keila, för jag har gett filisteerna i din hand.” ⁵ Då drog David med sina män till Keila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap. Han tillfogade dem ett stort nederlag och räddade invånarna i Keila.

^6 (L) När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Keila hade han med sig en efod ner dit. ⁷ Då man berättade för Saul att David hade kommit till Keila, sade Saul: ”Gud har gett honom i min hand, för han har stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar.” ⁸ Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Keila och omringa David och hans män.

^9 (M) Men när David fick veta att Saul hade onda planer mot honom, sade han till prästen Ebjatar: ”Hämta efoden^[f]!” ¹⁰ Och David sade: ”Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul tänker komma till Keila och ödelägga staden för min skull. ¹¹ Kommer Keilas män att utlämna mig åt honom? Kommer Saul att dra ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta!” Herren svarade: ”Han kommer.” ¹² David frågade vidare: ”Kommer Keilas män att utlämna mig och mina män åt Saul?” Herren svarade: ”De kommer att utlämna er.” ¹³ Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Keila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Keila, avstod han från att dra ut.

David i öknen

¹⁴ David stannade i öknen^[g] på bergfästena och höll till bland bergen i Sifs öken. Saul sökte efter honom varje dag, men Gud gav honom inte i hans hand.

¹⁵ När David var i Horesh i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv. ¹⁶ Men Jonatan, Sauls son, kom till David i Horesh och styrkte honom i Gud. ^17 (N) Han sade till honom: ”Var inte rädd, för min far Sauls hand kommer inte att finna dig. Du ska bli kung över Israel, och då ska jag ha andra platsen efter dig. Det vet min far Saul också.” ^18 (O) Sedan slöt de båda förbund inför Herren. David stannade kvar i Horesh medan Jonatan gick hem igen.

^19 (P) Men några sifiter^[h] kom upp till Saul i Gibea och sade: ”David gömmer sig nu hos oss på bergfästena i Horesh, på Hakilahöjden söder om Jeshimon.^{[i] 20} O konung, om du verkligen vill dra ner dit, så gör det! Det blir vår sak att utlämna honom åt kungen.” ²¹ Då sade Saul: ”Herren ska välsigna er för att ni haft medkänsla med mig. ²² Gå och skaffa mer upplysningar. Finn ut och se efter var han satt sin fot och vem som sett honom där, för man har sagt mig att han är mycket listig. ²³ Se efter och finn ut alla gömställen där han kan gömma sig. Kom sedan tillbaka till mig, när ni vet säkert, så ska jag gå med er. Finns han i landet ska jag söka efter honom bland alla ätter i Juda.”

²⁴ Då bröt de upp och gick till Sif före Saul. Men David och hans män var i Maons öken^[j], på hedmarken söder om Jeshimon. ²⁵ Saul gick med sina män för att söka efter David. Men David fick reda på det och drog ner till klippan och stannade i Maons öken. När Saul hörde det, förföljde han David in i Maons öken. ²⁶ Saul gick på ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan. Men medan David skyndade sig för att komma undan Saul, och Saul och hans män försökte omringa David och hans män för att gripa dem, ²⁷ kom en budbärare till Saul och sade: ”Skynda dig och kom, för filisteerna har ryckt in i landet!” ²⁸ Då slutade Saul förfölja David och drog bort mot filisteerna. Därför fick stället namnet Sela-Hammachlekot^[k].

Den gode herden

10 Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. ² Men den som går in genom porten är fårens herde. ³ För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. ⁴ När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. ^5 (A) Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst." ^6 (B) Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem.

⁷ Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren. ^8 (C) Alla som har kommit före mig^[a] är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. ⁹ Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. ^10 (D) Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.

^11 (E) Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. ^12 (F) Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. ¹³ Den som är lejd bryr sig inte om fåren.

^14 (G) Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, ¹⁵ liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. ^16 (H) Jag har också andra får som inte hör till den här fållan^[b]. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. ¹⁷ Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. ^18 (I) Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far."

^19 (J) Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna. ^20 (K) Många av dem sade: "Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?" ²¹ Andra sade: "Så talar inte en som är besatt. En ond ande kan väl inte öppna ögonen på blinda?"

All ära åt Herren