The Daily Audio Bible

10 ^(A) Samuel tog sin oljeflaska och hällde olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig^[a] till furste över sin arvedel. ^2 (B) När du går i väg från mig i dag ska du träffa två män vid Rakels grav, i Selsa på Benjamins område. De kommer att säga till dig: Åsnorna som du gick för att söka har kommit till rätta. Så din far tänker inte mer på åsnorna, men han är orolig för er skull och säger: Vad ska jag göra för min son? ³ När du har gått vidare därifrån och kommit till Tabors terebint, ska du där möta tre män på väg upp till Gud i Betel. En av dem bär tre killingar, en bär tre brödkakor och en bär en vinlägel. ⁴ De kommer att hälsa vänligt på dig och ge dig två bröd, och du ska ta emot vad de ger. ⁵ Sedan kommer du till Guds Gibea där filisteernas postering är. Och när du kommer in i staden, träffar du på en skara profeter som är på väg ner från offerhöjden med lyra, tamburin, flöjt och harpa^[b] framför sig medan de själva profeterar.

⁶ Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. ⁷ När du ser dessa tecken inträffa, gör då vad du finner lämpligt, för Gud är med dig. ^8 (C) Och du ska gå före mig till Gilgal. Se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du ska vänta i sju dagar tills jag kommer till dig och meddelar vad du ska göra.”

⁹ När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. ¹⁰ När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem. ¹¹ Alla som hade känt Saul förut fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: ”Vad har hänt med Kishs son? Är också Saul bland profeterna?” ^12 (D) Men en av männen därifrån svarade: ”Vem är deras far?” Härav uppkom ordspråket: ”Är också Saul bland profeterna?” ¹³ Men när han hade slutat profetera gick han upp på offerhöjden.

^14 (E) Då frågade Sauls farbror honom och hans tjänare: ”Vart gick ni?” ”För att leta efter åsnorna”, svarade han. ”Men när vi såg att vi inte kunde hitta dem någonstans, gick vi till Samuel.” ¹⁵ Då sade Sauls farbror: ”Berätta för mig vad Samuel sade till er.” ¹⁶ Saul svarade sin farbror: ”Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta.” Men vad Samuel hade sagt om kungadömet berättade han inte för honom.

Kungavalet i Mispa

¹⁷ Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. ¹⁸ Han sade till Israels barn: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er. ^19 (F) Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”

^20 (G) Därefter lät Samuel alla Israels stammar gå fram. Då träffades Benjamins stam av lotten. ²¹ När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kishs son, av lotten. Men när de sökte efter honom kunde de inte finna honom. ²² Och de frågade Herren än en gång: ”Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: ”Se, han gömmer sig bland trossen.” ^23 (H) De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. ^24 (I) Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve kungen!” ^25 (J) Samuel förklarade för folket kungadömets rättigheter^[c] och skrev upp dem i en bok och lade den inför Herren. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt. ²⁶ Också Saul begav sig hem, till Gibea, och en skara stridsmän vilkas hjärtan Gud hade rört följde honom.

^27 (K) Men några onda män sade: ”Hur ska den där kunna rädda oss?” De föraktade honom och bar inte fram några gåvor till honom. Men han låtsades som om han inte märkte det.

Saul besegrar ammoniterna

11 Ammoniten Nahash^[d] drog upp och belägrade Jabesh i Gilead. Då sade alla män i Jabesh till Nahash: ”Slut förbund med oss, så ska vi tjäna dig.” ² Ammoniten Nahash svarade dem: ”På detta villkor ska jag sluta förbund med er: att jag får sticka ut högra ögat på er alla och därmed dra skam över hela Israel.” ³ De äldste i Jabesh sade till honom: ”Ge oss sju dagars frist, så att vi kan skicka sändebud över hela Israels land. Om då ingen vill hjälpa oss, kommer vi ut till dig.” ⁴ Sändebuden kom till Sauls Gibea och berättade detta för folket. Då brast allt folket ut i gråt.

⁵ Just då kom Saul gående från åkern bakom sina oxar, och Saul frågade: ”Vad är det med folket, eftersom de gråter?” De berättade för honom vad männen från Jabesh hade sagt. ^6 (L) När Saul hörde detta föll Guds Ande över honom, och han blev mycket vred. ^7 (M) Han tog ett par oxar och styckade dem och sände omkring^[e] styckena med sändebuden över hela Israels land och lät säga: ”Den som inte drar ut efter Saul och Samuel, med hans oxar ska det göras på detta sätt.” Då kom fruktan från Herren över folket så att de drog ut som en enda man. ⁸ Och Saul inmönstrade dem i Besek^[f], och Israels barn utgjorde då 300 000 och Juda män 30 000.

⁹ De sade till sändebuden som hade kommit: ”Så ska ni säga till männen i Jabesh i Gilead: I morgon ska ni få hjälp, när solen bränner som hetast.” Sändebuden kom och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada över beskedet. ¹⁰ Då meddelade männen i Jabesh ammoniterna: ”I morgon ska vi komma ut till er, och ni får då göra med oss vad ni finner för gott.”

¹¹ Dagen därefter delade Saul upp folket i tre grupper. De trängde in i lägret vid morgonväkten och nergjorde ammoniterna ända tills dagen blev som hetast. De som kom undan blev så kringspridda att inte två av dem kom undan tillsammans.

^12 (N) Då sade folket till Samuel: ”Vilka var de som sade: Skulle Saul bli kung över oss? Ta hit dessa män så att vi får döda dem.” ^13 (O) Men Saul sade: ”Denna dag ska ingen dödas, för i dag har Herren gett seger åt Israel.” ¹⁴ Samuel sade till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och förnya kungadömet där.” ¹⁵ Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till kung där inför Herren i Gilgal. De offrade gemenskapsoffer inför Herrens ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.

⁴³ Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.^{[a] 46 (A)} Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. ^47 (B) Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ^49 (C) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. ⁵⁰ Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. ^51 (D) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."

⁵² Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" ⁵³ Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. ⁵⁴ Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁵⁵ Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. ^56 (E) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. ⁵⁸ Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." ⁵⁹ Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke^[b]. Vem står ut med att höra den?" ⁶¹ Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? ⁶² Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! ^63 (F) Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. ^64 (G) Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. ⁶⁵ Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."

⁶⁶ Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. ⁶⁷ Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" ⁶⁸ Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ^69 (H) och vi tror och förstår att du är Guds Helige." ^70 (I) Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." ⁷¹ Han menade Judas, Simon Iskariots^[c] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.

FEMTE BOKEN

De friköptas tacksamhet

15 ^(A) Ett mjukt svar stillar vrede,