The Daily Audio Bible

Samuel talar till folket

12 ^(A) Samuel sade till hela Israel: ”Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung. ² Nu är det han som ska vara er ledare. Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er. Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag. ^3 (B) Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe, eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller varit våldsam mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att se mellan fingrarna med honom? I så fall ska jag ersätta det.” ⁴ De svarade: ”Du har inte förtryckt oss, du har inte varit våldsam mot oss och inte tagit något från någon.” ⁵ Då sade han till dem: ”Herren är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag att ni inte har funnit något hos mig.” De svarade: ”Ja, han är vittne.”

⁶ Samuel sade till folket: ”Det var Herren som insatte Mose och Aron och förde era fäder upp ur Egyptens land. ⁷ Ställ nu upp er, så att jag kan gå till rätta med er inför Herren med tanke på alla de rättfärdiga gärningar som Herren har gjort med er och era fäder. ^8 (C) När Jakob hade kommit till Egypten ropade era fäder till Herren, och Herren sände Mose och Aron som förde era fäder ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här på denna plats. ^9 (D) Men de glömde Herren sin Gud. Då sålde han dem i Siseras hand, härföraren i Hasor, och i filisteernas hand och i den moabitiske kungens hand, och alla dessa stred mot dem.

^10 (E) Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna, men rädda oss nu från våra fienders hand så ska vi tjäna dig. ^11 (F) Då sände Herren Jerubbaal, Bedan^[a], Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet. ^12 (G) Men när ni såg Nahash, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss – trots att Herren er Gud är er kung.

^13 (H) Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Herren har nu satt en kung över er. ¹⁴ Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då ska både ni och kungen som regerar över er följa Herren er Gud. ¹⁵ Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då ska Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder. ¹⁶ Ställ nu upp er och se det stora som Herren ska göra inför era ögon. ^17 (I) Nu är det tiden för veteskörden^[b], men jag ska ropa till Herren att han ska låta det åska och regna. Då ska ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon när ni begärde en kung.” ¹⁸ Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen.

Då greps folket av stor fruktan för Herren och för Samuel. ¹⁹ Och allt folket sade till Samuel: ”Be till Herren din Gud för dina tjänare så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi begärde en kung^[c].” ^20 (J) Samuel sade till folket: ”Var inte rädda. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren utan tjäna Herren av hela ert hjärta. ^21 (K) Vik inte av för att följa tomma avgudar som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet. ^22 (L) För sitt stora namns skull ska Herren inte förskjuta sitt folk, eftersom Herren har bestämt sig för att göra er till sitt folk.

²³ Aldrig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutar be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen. ²⁴ Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta, för se, han har gjort stora ting med er. ²⁵ Men om ni gör det som är ont ska både ni och er kung förgås.”

Kriget mot filisteerna

13 Saul hade nu varit kung ett år.^[d] När han regerade över Israel det andra året ² valde han ut 3 000 män åt sig ur Israel. Själv hade Saul 2 000 hos sig i Mikmas och i Betels bergsbygd, och 1 000 var hos Jonatan i Gibea i Benjamin. Men resten av folket hade han låtit gå hem, var och en till sin boning.

³ Jonatan^[e] angrep filisteernas utpost i Geba,^[f] och filisteerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i horn över hela landet och säga: ”Hör, hebreer!” ⁴ Så fick hela Israel höra att Saul hade angripit filisteernas utpost och att Israel nu var hatade av filisteerna.

Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. ⁵ Filisteerna samlades då för att strida mot Israel med 30 000 vagnar^[g] och 6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand. De drog upp och slog läger vid Mikmas öster om Bet-Aven. ⁶ När israeliterna insåg att de var i nöd eftersom folket var trängt, gömde de sig i grottor, snår och klippor, i valv^[h] och i gropar. ⁷ Några av hebreerna gick över Jordan in i Gads och Gileads land.

Men Saul var kvar i Gilgal, och allt folket som följde honom bävade. ^8 (M) Han väntade i sju dagar, den bestämda tid som Samuel hade angett. Men när Samuel inte kom till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. ⁹ Då sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig.” Därefter offrade han brännoffret. ¹⁰ Men just när han hade slutat offra kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom.

¹¹ Men Samuel frågade: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”När jag såg hur folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom under den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmas, ¹² tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner mot mig här i Gilgal, och jag har fortfarande inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.”

¹³ Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud som Herren din Gud har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. ^14 (N) Men nu ska ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta och utsett honom till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.”

^15 (O) Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul inmönstrade folket som fanns hos honom, det var omkring sexhundra man. ¹⁶ Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med folket som fanns hos dem, medan filisteerna hade slagit läger vid Mikmas.^{[i] 17} En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja. Den var uppdelad i tre grupper. En tog vägen mot Ofra i Shuals område, ¹⁸ en tog vägen mot Bet-Horon och en grupp tog vägen till det område som vette mot Seboimdalen, åt öknen till.

^19 (P) Det fanns ingen smed i hela Israels land, eftersom filisteerna var rädda att hebreerna skulle göra sig svärd eller spjut. ²⁰ Därför måste varje israelit gå ner till filisteerna om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. ²¹ Och priset för slipning var en pim^[j] för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. ²² Det innebar att när striden skulle börja hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana.

²³ Men filisteerna lät en förpost rycka fram till passet vid Mikmas.

Jesus går upp till lövhyddohögtiden

7 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom.

² Judarnas lövhyddohögtid^[a] närmade sig. ³ Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. ⁴ Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" ^5 (A) Inte ens hans bröder trodde på honom.

⁶ Jesus sade till dem: "Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid. ^7 (B) Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till den här högtiden än^[b], för min tid är ännu inte inne." ⁹ Så sade han och stannade i Galileen.

¹⁰ Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. ¹¹ Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" ¹² Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han förleder folket." ^13 (C) Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna.

¹⁴ När halva högtiden redan var över gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. ^15 (D) Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat^[c]?" ^16 (E) Jesus svarade: "Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. ^18 (F) Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom.

^19 (G) Har inte Mose gett er lagen? Ändå håller ingen av er lagen. Varför vill ni döda mig?" ^20 (H) Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" ^21 (I) Jesus sade: "En enda sak gjorde jag^[d], och ni blev alla förundrade. ^22 (J) Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – och därför omskär ni människor även på sabbaten. ²³ Om nu en människa får ta emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte ska upphävas, hur kan ni då bli arga på mig för att jag gjort hela människan frisk på en sabbat? ^24 (K) Döm inte efter skenet, utan döm rätt!"

Vem är Jesus?

^25 (L) Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte honom de vill döda? ²⁶ Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? ²⁷ Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är."^[e]

^28 (M) Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. ^29 (N) Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig." ^30 (O) Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Lovprisning och bön om seger

108 ^[a]En sång, en psalm av David.