The Daily Audio Bible

Budskapet om Sauls död

1 ^(A) Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.^{[a] 2 (B)} Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. ³ David frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag har flytt från Israels här.” ⁴ David sade till honom: ”Hur har det gått? Berätta för mig.” Han sade: ”Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda.”

⁵ David frågade den unge mannen som berättade det för honom: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?” ^6 (C) Den unge mannen som berättade det för honom svarade: ”Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. ⁷ När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. ⁸ Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.^[b]

⁹ Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig^[c], för livet är fortfarande kvar i mig. ¹⁰ Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” ¹¹ Då grep David tag i sina kläder och rev sönder^[d] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. ¹² De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

¹³ David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en amalekit som lever här som främling.” ^14 (D) David sade till honom: ”Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde^[e]?” ¹⁵ Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: ”Kom hit och hugg ner honom!” Och han stack ner honom så att han dog. ¹⁶ David sade till honom: ”Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,^[f] för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde.”

Sorgesång över Saul och Jonatan

¹⁷ David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, ^18 (E) och han bestämde att man skulle lära Juda barn ”Bågsången”, som finns nertecknad i ”Den redliges bok”:

David kung över Juda

2 ^(I) Därefter frågade David Herren: ”Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?” Herren svarade honom: ”Gå.” David frågade: ”Vart ska jag gå?” Han svarade: ”Till Hebron^[i].” ^2 (J) David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. ^3 (K) David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer. ^4 (L) Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, ⁵ skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: ”Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom! ⁶ Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta. ⁷ Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem.”

Ish-Boshet kung över Israel

^8 (M) Men Abner^[j], Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet^[k] och förde honom till Mahanajim^{[l] 9} och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel. ¹⁰ Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. ^11 (N) Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Jesus förutsäger sin död

²⁰ Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker^[a]. ²¹ De kom nu till Filippus, som var från Betsaida^[b] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." ²² Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

^23 (A) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. ^25 (B) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist^[c] i den här världen ska bevara det^[d] till evigt liv. ^26 (C) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.

^27 (D) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. ^28 (E) Far, förhärliga ditt namn!"

Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." ²⁹ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. ^30 (F) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. ^31 (G) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. ³² Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." ³³ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

^34 (H) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid^[e]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson^[f]?" ^35 (I) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Judarnas otro

³⁷ Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. ³⁸ Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?^{[g] 39} Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

⁴¹ Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

^42 (J) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ^43 (K) De älskade människors ära mer än äran från Gud.

^44 (L) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. ^45 (M) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. ^46 (N) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. ^47 (O) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. ^48 (P) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. ^49 (Q) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."