The Daily Audio Bible

⁵ Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, även Sauls tjänare.

^6 (A) När de kom hem och David återvände efter att ha dödat filistén, gick kvinnorna ut från Israels alla städer med sång och dans för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror^[a]. ^7 (B) Kvinnorna sjöng och dansade och sade: ”Saul har slagit sina tusen, David sina tiotusen.” ⁸ Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: ”David gav de tiotusen, mig gav de tusen. Nu fattas bara att han får kungadömet också.” ⁹ Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.

^10 (C) Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen, ¹¹ och han kastade det och tänkte: ”Jag ska spetsa fast David vid väggen.” Men två gånger vek David undan för honom.

¹² Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul. ¹³ Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. ^14 (D) David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. ¹⁵ När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom. ¹⁶ Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.

Mikal blir Davids hustru

¹⁷ Saul sade till David: ”Här är min äldsta dotter Merab. Henne vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utkämpar Herrens krig.” Saul tänkte nämligen: ”Min hand ska inte drabba honom, det får filisteernas hand göra.” ¹⁸ Men David svarade Saul: ”Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli kungens svärson?” ^19 (E) Men när tiden kom att Sauls dotter Merab^[b] skulle ha getts åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.

²⁰ Men Sauls dotter Mikal^[c] älskade David. När man berättade det för Saul gladde det honom, ²¹ för Saul tänkte: ”Jag ska ge henne till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom.” Han sade till David: ”För andra gången kan du nu bli min svärson.” ²² Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: ”Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!” ²³ När Sauls tjänare sade så till David svarade han: ”Tror ni det är så enkelt att bli kungens svärson? Jag är en fattig och enkel man.” ²⁴ När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt, ^25 (F) bad Saul dem säga så här: ”Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender.” Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand. ²⁶ När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna bli kungens svärson på det villkoret.

Innan tiden ännu hade gått ut, ^27 (G) bröt David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade hela antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru. ²⁸ Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom. ²⁹ Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.

³⁰ Filisteernas furstar drog ut i fält, men så ofta de gjorde det hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Och hans namn blev mycket aktat.

Saul försöker döda David

19 ^(H) Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. ² Därför berättade Jonatan det för David och sade: ”Min far Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan och göm dig någonstans. ³ Själv ska jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är och tala med min far om dig. Märker jag något ska jag berätta det för dig.”

⁴ Jonatan talade väl om David med sin far Saul och sade till honom: ”Kungen bör inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig. Det han har gjort har varit till stor nytta för dig. ^5 (I) Han satte sitt liv på spel och slog ner filistén, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och gladdes över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?” ⁶ Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: ”Så sant Herren lever, han ska inte dödas.” ^7 (J) Sedan kallade Jonatan till sig David och berättade för honom allt som hade sagts. Jonatan tog med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.

⁸ När kriget bröt ut igen, drog David ut och stred mot filisteerna och tillfogade dem ett stort nederlag så att de flydde för honom.

^9 (K) Men en ond ande från Herren kom över Saul där han satt i sitt hus med spjutet i handen medan David spelade. ¹⁰ Då försökte Saul spetsa David med spjutet vid väggen. Men David vek undan för Saul och spjutet gick in i väggen. David flydde och kom undan samma natt.

^11 (L) Men Saul sände några män^[d] till Davids hus för att vakta på honom och döda honom morgonen därpå. Davids hustru Mikal talade om det för honom och sade: ”Om du inte räddar ditt liv i natt blir du dödad i morgon.” ^12 (M) Därefter släppte hon ner David genom fönstret, och han flydde och kom undan. ¹³ Sedan tog Mikal husguden^[e] och lade den i sängen. Hon satte myggnät av gethår över huvudet på den och lade täcket^[f] över den. ¹⁴ När Saul sände män för att hämta David sade hon: ”Han är sjuk”. ¹⁵ Då sände Saul dit männen igen för att gå in till David och sade: ”Bär hit honom till mig i sängen så att jag kan döda honom.”

¹⁶ Men när männen kom in var det husguden som låg i sängen med nätet av gethår över huvudet. ¹⁷ Då sade Saul till Mikal: ”Varför har du lurat mig så här och släppt iväg min fiende så att han kom undan?” Mikal svarade Saul: ”Han sade till mig: Släpp mig, annars dödar jag dig.” ¹⁸ När David hade flytt och kommit undan begav han sig till Samuel i Rama^[g] och berättade för honom allt vad Saul hade gjort mot honom. Sedan gick han med Samuel till Najot och stannade där.

¹⁹ Man berättade för Saul att David var i Najot vid Rama. ^20 (N) Då sände Saul dit några män för att hämta David. Men när männen fick se skaran av profeter som profeterade och Samuel stå där som deras anförare, kom Guds Ande över dem så att också de profeterade. ²¹ När man berättade det för Saul sände han dit andra män, men också de profeterade. När han då för tredje gången sände dit andra män, profeterade de också. ²² Då begav han sig själv till Rama. När han kom till den stora brunnen i Seku frågade han: ”Var är Samuel och David?” Man svarade: ”De är i Najot i Rama.” ²³ Då gick han dit, till Najot i Rama. Men Guds Ande kom även över honom så att han gick och profeterade hela vägen fram till Najot i Rama. ^24 (O) Då kastade han också av sig kläderna och profeterade, också han, inför Samuel. Han blev liggande naken^[h] hela den dagen och hela natten. Därför brukar man säga: ”Är Saul också bland profeterna?”

Abrahams sanna barn

^31 (A) Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. ³² Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."

^33 (B) De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" ^34 (C) Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. ^35 (D) Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. ³⁶ Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot^[a] mitt ord. ³⁸ Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far."^[b]

^39 (E) De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar.^{[c] 40} Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. ⁴¹ Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."

^42 (F) Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan^[d] höra mitt ord. ^44 (G) Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. ⁴⁵ Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! ⁴⁶ Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? ^47 (H) Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

^48 (I) Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" ⁴⁹ Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. ^51 (J) Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."

⁵² Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. ^53 (K) Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" ⁵⁴ Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. ^55 (L) Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. ^56 (M) Abraham, er far, jublade över att få se min dag.^[e] Han såg den och gladde sig." ⁵⁷ Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett^[f]!" ⁵⁸ Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."

^59 (N) Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.

Salig är den som vördar Herren