The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Asarja (Ussia) blir kung i Juda
15 (A) I Jerobeams, Israels kungs, tjugosjunde regeringsår blev Asarja, Amasjas son, kung i Juda.
2 (B) Han var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 3 (C) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort. 4 (D) Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.
5 (E) Herren slog kungen så att han blev spetälsk[b] för hela livet. Han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam, kungens son, ledde då hans hus och dömde folket i landet.
6 Vad som mer finns att säga om Asarja och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 7 Asarja gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Sakarja blir kung i Israel
8 (F) I Juda kung Asarjas trettioåttonde regeringsår blev Sakarja, Jerobeams son, kung över Israel i Samaria och regerade i sex månader.[c] 9 (G) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fäder hade gjort. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade fått Israel att synda. 10 Shallum, Jabeshs son, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom inför folket och blev kung i hans ställe.
11 Vad som mer finns att säga om Sakarja, det är skrivet i Israels kungars krönika. 12 (H) Så gick det ord i uppfyllelse som Herren hade talat till Jehu: ”Dina söner ska sitta på Israels tron till fjärde led.” Och det blev så.
Shallum blir kung i Israel
13 (I) Shallum, Jabeshs son, blev kung i Juda kung Ussias trettionionde regeringsår, och han regerade en månad[d] i Samaria.
14 Då drog Menahem, Gadis son, upp från Tirsa och kom till Samaria och dödade Shallum, Jabeshs son, i Samaria och blev kung i hans ställe.
15 Vad som mer finns att säga om Shallums gärningar och om den sammansvärjning han anstiftade, det är skrivet i Israels kungars krönika. 16 (J) Vid den tiden förstörde Menahem Tifsa[e] och allt som fanns där inne och hela dess område från Tirsa, eftersom staden inte hade öppnat portarna. Därför förstörde han den och han lät skära upp alla havande kvinnor.
Menahem blir kung i Israel
17 I Juda kung Asarjas trettionionde regeringsår blev Menahem, Gadis son, kung över Israel och regerade i tio år[f] i Samaria. 18 (K) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Så länge han levde vände han sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med.
19 Kung Pul[g] av Assyrien trängde in i landet. Då gav Menahem 1 000 talenter silver till Pul för att han skulle understödja honom och befästa kungadömet i hans hand. 20 (L) De pengar som Menahem skulle ge kungen av Assyrien tog han ut genom att lägga skatt på alla rika män i Israel, en skatt på 50 siklar silver[h] för var och en. Så vände kungen av Assyrien tillbaka och stannade inte där i landet.
21 Vad som mer finns att säga om Menahem och om allt som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika. 22 Menahem gick till vila hos sina fäder. Hans son Pekaja blev kung efter honom.
Pekaja blir kung i Israel
23 I Juda kung Asarjas femtionde regeringsår blev Pekaja, Menahems son, kung över Israel i Samaria och regerade i två år.[i] 24 (M) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med.
25 Peka, Remaljas son, en av hans officerare, anstiftade en sammansvärjning mot honom och dödade honom i kungapalatsets borg i Samaria, han tillsammans med Argob och Arje. Därvid hade han med sig femtio gileaditer. Så dödade han Pekaja och blev kung i hans ställe.
26 Vad som mer finns att säga om Pekaja och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Peka blir kung i Israel
27 I Juda kung Asarjas femtioandra regeringsår blev Peka, Remaljas son, kung över Israel i Samaria. Han regerade i tjugo år[j]. 28 (N) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med.
29 (O) När Peka var kung i Israel kom den assyriske kungen Tiglat-Pileser och intog[k] Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedesh, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och förde bort folket till Assyrien.
30 (P) Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvärjning mot Peka, Remaljas son, och dödade honom och blev så kung i hans ställe i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår.
31 (Q) Vad som mer finns att säga om Peka och om allt han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Jotam blir kung i Juda
32 (R) I Israels kung Pekas, Remaljas sons, andra regeringsår blev Jotam, Ussias son, kung i Juda. 33 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år[l] i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok. 34 (S) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort. 35 Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. Han byggde Övre porten till Herrens hus.
36 Vad som mer finns att säga om Jotam och allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
37 (T) Vid den tiden började Herren sända Arams kung Resin och Peka, Remaljas son, mot Juda.
38 Jotam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Ahas blir kung i Juda
16 (U) I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda. 2 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år[m] i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herren sin Guds ögon så som hans fader David, 3 (V) utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 (W) Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
5 (X) På den tiden drog kung Resin av Aram och Peka[n], Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden. 6 (Y) Vid samma tid vann kung Resin av Aram tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.
7 (Z) Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: ”Jag är din tjänare och din son. Dra upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig.” 8 (AA) Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva[o] till kungen av Assyrien. 9 (AB) Och Assyriens kung lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det[p] och förde bort folket till Kir och dödade Resin.
10 Kung Ahas reste sedan till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser där. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt. 11 Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det. 13 Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och hällde ut sitt dryckesoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret. 14 (AC) Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Uria: ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och dryckesoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer ska du stänka på det. Men kopparaltaret ska jag tänka till om[q].” 16 Prästen Uria gjorde precis som kung Ahas befallde honom.
17 (AD) Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på tvättställen och tog bort karen från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna[r] som stod under det och ställde det på ett stengolv. 18 Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.
19 Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
20 (AE) Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.
13 (A) Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" 14 Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst[a], som gjorde så. 15 (B) Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" 16 Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla[b] och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.
17 (C) Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. 18 Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19 Åtskilliga av dem som hade utövat magi[c] samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer[d]. 20 (D) Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
Upplopp i Efesos
21 (E) När detta var över bestämde sig Paulus i anden[e] för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." 22 (F) Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus[f], till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.
23 (G) Vid den tiden bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen. 24 En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel[g] i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster. 25 Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Herrar, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. 26 (H) Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. 27 Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
28 När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!" 29 (I) Hela staden kom i uppror, och folket rusade alla på en gång till teatern[h]. De släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som var Paulus följeslagare. 30 Paulus ville gå in till folket men hindrades av lärjungarna. 31 Några rådsherrar[i] som var hans vänner skickade också bud till honom och bad att han inte skulle ge sig in på teatern. 32 Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33 Några ur hopen förklarade för Alexander[j] vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. 34 Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
35 Men stadssekreteraren lugnade folket och sade: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen[k]? 36 Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. 37 Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38 Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. 39 Och är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. 40 Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror[l]. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." Med dessa ord upplöste han folksamlingen.
Herrens välgärningar
147 [a]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [b]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [c]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [d]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [e]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [f]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [g]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [h]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [i]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[j].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [k]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [l]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation