The Daily Audio Bible

Jerusalems invånare efter återkomsten från fångenskapen i Babel

9 Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar.

Juda fördes för sin otrohets skull i fångenskap bort till Babel. ² De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.

³ I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:

⁴ Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn; ⁵ av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner; ⁶ av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690; ⁷ av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodavja, son till Hassenua, ⁸ vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja, ⁹ liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.

Prästerna i Jerusalem

¹⁰ Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, ¹¹ vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, ¹² vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer, ¹³ liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.

Leviterna i Jerusalem

¹⁴ Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn, ¹⁵ vidare Bakbackar, Heres och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, ¹⁶ vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.

Dörrvaktarna i Jerusalem

¹⁷ Dörrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Sallum var huvudmannen. ¹⁸ De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvaktarna i Levi barns läger.

¹⁹ Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder, dem som var av hans familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. ²⁰ Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem - må Herren vara med honom!

²¹ Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid ingången till upppenbarelsetältet.

²² Alla de som var utvalda till dörrvaktare vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. ²³ De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt. ²⁴ Dörrvaktarna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. ²⁵ Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. ²⁶ På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, anställda som förmän för dörrvaktarna. De hade vidare uppsikt över kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. ²⁷ Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, ty det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

De övriga leviterna

²⁸ Några av dem hade uppsikt över de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. ²⁹ Somliga av dem var förordnade att ha uppsikt över de andra kärlen, över alla andra kärl i helgedomen, liksom över det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. ³⁰ Och somliga av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.

³¹ Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums förstfödde, hade på heder och tro uppsikt över bakverket. ³² Somliga av deras bröder, kehatiternas söner, hade uppsikt över skådebröden och skulle tillreda dem för varje sabbat.

³³ Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, ty dag och natt var de upptagna av sin tjänstgöring.

³⁴ Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

Sauls släkt

³⁵ I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka. ³⁶ Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, ³⁷ Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot. ³⁸ Och Miklot blev far till Simam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.

³⁹ Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. ⁴⁰ Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. ⁴¹ Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. ⁴² Ahas blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. ⁴³ Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.

⁴⁴ Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.

Sauls död

10 Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. ² Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. ³ När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ⁴ Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig så att inte dessa oomskurna kommer och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det. ⁵ När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och dog. ⁶ Så dog Saul och hans tre söner. Alla som hörde till hans hus dog på samma gång. ⁷ När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans söner, där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och förkunnade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. ¹⁰ De lade hans vapen i sitt gudahus, och hans skalle hängde de upp i Dagons tempel. ¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead hörde allt vad filisteerna hade gjort med Saul, ¹² bröt alla vapenföra män upp, och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.

¹³ Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och han hade även rådfrågat en spåkvinna för att få svar. ¹⁴ Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet på David, Isais son.

²¹ De hade nu inte ätit på länge. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män borde ha lytt mitt råd att inte lägga ut från Kreta och så undvikit denna skada och förlust. ²² Och nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inte en enda av er skall mista livet, bara fartyget skall gå under. ²³ En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt, ²⁴ och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig. ²⁵ Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig. ²⁶ Men vi måste kastas upp på en ö."

Skeppsbrottet

²⁷ Den fjortonde natten kom och vi drev omkring på Adriatiska havet. Vid midnatt började sjömännen förstå att de närmade sig land. ²⁸ De lodade och fann tjugo famnars djup. Kort därefter lodade de igen och fann att djupet var femton famnar. ²⁹ De var rädda för att vi skulle driva upp på något skarpt skär och kastade därför ut fyra ankare från aktern och längtade efter att det skulle bli dag. ³⁰ Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet och firade ner skeppsbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören. ³¹ Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om inte dessa stannar kvar ombord, kan ni inte räddas." ³² Då kapade soldaterna trossarna på skeppsbåten och lät den driva.

³³ Just innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. Han sade: "I fjorton dagar har ni nu väntat och varit utan mat och inte ätit något. ³⁴ Därför uppmanar jag er att äta. Det behöver ni för att bli räddade, för ingen av er skall förlora så mycket som ett hårstrå på sitt huvud." ³⁵ När han hade sagt detta, tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla och bröt det och började äta. ³⁶ Då fick alla nytt mod och tog sig mat, också de. ³⁷ Vi var allt som allt tvåhundrasjuttiosex personer ombord. ³⁸ Efter att ha ätit sig mätta lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i sjön.

³⁹ När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med jämn strand och beslöt sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. ⁴⁰ De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna till styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden. ⁴¹ Men de drev mot ett rev och lät skeppet gå upp på det. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, under det att aktern alltmer bröts sönder av de kraftiga vågorna. ⁴² Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly. ⁴³ Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga först skulle hoppa i vattnet och ta sig i land ⁴⁴ och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakspillror från skeppet.^[a] På det sättet räddades alla i land.

Psalm 8

Människosonens höghet och förnedring

¹ För sångmästaren, enligt gittit.^[a] En psalm av David.