The Daily Audio Bible

Hiskia blir kung i Juda

29 Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort.

Templet renas och återinvigs

³ I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till Herrens hus och satte dem i stånd. ⁴ Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster ⁵ och sade till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. ⁶ Ty våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herrens, vår Guds, ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. ⁷ De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸ Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. ⁹ Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. ¹⁰ Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig ifrån oss. ¹¹ Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."

¹² Då stod leviterna upp: Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas släkt; av Meraris släkt Kish, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; ¹³ av Elisafans släkt Simri och Jeguel; av Asafs släkt Sakarja och Mattanja; ¹⁴ av Hemans släkt Jehuel och Simei samt av Jedutuns släkt Semaja och Ussiel. ¹⁵ Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

¹⁶ Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot den och bar ut den i Kidrons dal. ¹⁷ De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. ¹⁸ Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännoffersaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. ¹⁹ Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."

²⁰ Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus. ²¹ Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på Herrens altare. ²² De slaktade då nötboskapen, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. ²³ Så förde de fram syndoffersbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. ²⁴ Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.

²⁵ Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, psaltare och harpor, så som David och Gad, kungens siare, och profeten Natan hade befallt. Ty Herren hade genom sina profeter givit befallning om detta. ²⁶ Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna. ²⁷ Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat. ²⁹ När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. ³⁰ Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.

³¹ Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.

³² Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm - alla dessa var till brännoffer åt Herren. ³³ Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen. ³⁴ Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem, till dess att detta arbete var fullgjort och till dess att prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. ³⁵ Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de drickoffer som hörde till brännoffren. På detta sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus. ³⁶ Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.

Förhållandet till svaga bröder

14 Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter. ² En har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker. ³ Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. ⁴ Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

⁵ Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. ⁶ Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. ⁷ Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. ⁸ Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. ⁹ Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda.

¹⁰ Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står skrivet:Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.^{[a] 12} Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. ¹⁴ Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. ¹⁵ Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. ¹⁶ Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. ¹⁷ Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹ Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. ²⁰ Riv inte ner Guds verk för matens skull.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv^[b] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Psalm 24

Ärans konung och hans rike

¹ Av David. En psalm.