The Daily Audio Bible

¹¹ Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, ty han sade: "Min hustru skall inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit."

¹² Sedan offrade Salomo brännoffer åt Herren på Herrens altare, som han hade byggt framför förhuset. ¹³ Varje dag offrade han enligt Moses befallning de för den dagen bestämda offren, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. ¹⁴ Efter sin fader Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvaktarna efter sina avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, ty så hade gudsmannen David befallt. ¹⁵ Man vek inte av från kungens beslut om prästerna och leviterna, varken när det gällde skatterna eller någon annan sak. ¹⁶ Så utfördes allt Salomos arbete, först fram till den dag då grunden lades till Herrens hus och sedan till dess att det blev slutfört. Så blev Herrens hus färdigt.

¹⁷ Vid denna tid begav sig Salomo till Esjon-Geber och till Eilat på havsstranden i Edoms land. ¹⁸ Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån fyrahundrafemtio talenter guld som de förde till kung Salomo.

Drottningen av Saba besöker Salomo

9 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. ² Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt. ³ När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, ⁴ rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg den trappa på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. ⁵ Och hon sade till kungen: "Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet. ⁶ Jag trodde inte vad man sade, förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. ⁷ Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. ⁸ Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara konung inför Herren, din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till konung över dem, för att du skall skipa lag och rätt."

⁹ Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits. ¹⁰ När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar. ¹¹ Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset, samt harpor och psaltare för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land. ¹² Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och for med sina tjänare hem till sitt land igen.

Kung Salomos rikedom och storhet

¹³ Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter, ¹⁴ förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo. ¹⁵ Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld ¹⁶ samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.^[a]

¹⁷ Vidare lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. ¹⁸ Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, ¹⁹ och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike. ²⁰ Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid. ²¹ Ty kungen hade skepp som gick till Tarsis med Hurams folk och en gång vart tredje år kom Tarsisskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.

²² Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och i vishet. ²³ Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta. ²⁴ Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.

²⁵ Salomo hade 4 000 spann hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ²⁶ Han härskade över alla kungarna från floden^[b] till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns. ²⁷ Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ²⁸ Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.

Salomo dör och efterträds av sonen Rehabeam

²⁹ Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedajs syner om Jerobeam, Nebats son. ³⁰ Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år. ³¹ Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

De norra stammarna avfaller från Davids kungahus

10 Rehabeam begav sig till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till kung. ² När Jerobeam, Nebats son, hörde detta där han var i Egypten - han hade flytt dit undan kung Salomo - återvände han från Egypten. ³ Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam: ⁴ "Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig." ⁵ Han svarade dem: "Vänta ännu tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket gick.

⁶ Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?" ⁷ De svarade honom: "Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de för alltid att bli dina tjänare." ⁸ Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. ⁹ Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?" ¹⁰ De unga männen, som hade växt upp med honom svarade: "Så här bör du säga till detta folk som har sagt till dig: 'Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' - så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja. ¹¹ Har min far lagt på er ett tungt ok, så skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel."

¹² På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig om tre dagar." ¹³ Då gav kungen dem ett hårt svar, ty kung Rehabeam brydde sig inte om de gamlas råd. ¹⁴ Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, så skall jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel." ¹⁵ Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.

¹⁶ När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:

Därefter gick hela Israel hem igen. ¹⁷ Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.

¹⁸ När kung Rehabeam sände ut Hadoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. ¹⁹ Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.

Guds barns liv i Anden

⁹ Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. ¹⁰ Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. ¹¹ Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. ¹³ Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. ¹⁴ Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. ¹⁵ Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!^[a] Fader!" ¹⁶ Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Hoppet om den kommande härligheten

¹⁸ Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. ¹⁹ Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.^{[b] 20} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ²¹ att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. ²² Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. ²³ Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt,^[c] också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ²⁴ Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? ²⁵ Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.