The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Folkets ledare bygger upp altaret
1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.
3 Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.
4 Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.
5 Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.
6 Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.
7 Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.
Tempelbygget påbörjas
8 På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.
9 Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.
10 När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.
11 De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.
12 Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!
13 Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!
Fienden protesterar
1-2 När fienderna till Juda och Benjamin hörde att krigsfångarna hade återvänt och höll på att bygga upp templet igen, kom de till Serubbabel och de andra ledarna med ett förslag: Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi är lika intresserade av er Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Esarhaddon av Assyrien förde oss hit.
3 Men Serubbabel, Jesua och de andra judiska ledarna svarade: Nej, ni får inte ha någon del i detta arbete. Israels Guds tempel måste byggas av israeliterna, så som kung Kores har befallt.
4-5 Då försökte de som bodde i trakten sätta stopp för tempelbygget. De försökte störa arbetet och få israeliterna att ge upp genom att sända agenter till kung Kores med lögner om dem. Detta pågick under hela Kores regering och fortsatte ända tills Darejaves tog över tronen.
Tempelbygget stoppas
6 När Ahasveros senare blev regent, skrev man ett brev till honom, fyllt av anklagelser mot folket i Juda och Jerusalem,
7 och man gjorde på samma sätt under Artasastas tid. Bislam, Mitredat, Tabeel och deras medbröder skrev ett brev till den persiske kungen på arameiska som översattes för honom.
8-9 Andra som tog del i förtalet var rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai, flera domare och lokala ledare, persier, babylonier, representanter för folk från Erek och Susa
10 och flera andra länder. Alla dessa hade förts bort från sina egna länder av den mäktige Asenappar, som hade låtit dem bosätta sig i Jerusalem, Samarien och närbelägna länder väster om floden Eufrat.
11 Brevet de sände till kung Artasasta hade följande lydelse:Till kung Artasasta, från hans lojala undersåtar, väster om floden Eufrat.
12 Vi vill informera om att de judar som sänts från Babylon till Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De är redan klara med delar av stadsmuren och grunden till templet.
13 Om staden tillåts bli uppbyggd igen kommer judarna att upphöra med att betala tull och skatt till dig.
14 Vi är tacksamma för att du beskyddar oss, och vill inte se att man drar nytta av dig eller vanhedrar dig. Därför har vi bestämt oss för att låta dig få veta detta.
15 Vi föreslår att de gamla arkiven genomsöks, så att det blir klarlagt att Jerusalem i alla tider har varit en stad i uppror. Det är också skälet till att den blev lagd i ruiner.
16 Om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar blir resta på nytt är det detsamma som att avstå från den del av ditt rike som ligger bortom Eufrat. Då kommer du att förlora detta område.
17 Kungen sände följande svar till rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai och till deras medbröder som bodde i Samaria och i området väster om floden Eufrat:
18 Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig.
19 Jag har gett order om en genomsökning av de gamla arkiven, och jag har funnit att Jerusalem under långa tider har varit ett fäste för revolutioner mot många kungar.
20 Jag har också noterat att det har funnits några stora kungar i Jerusalem, som har regerat över hela området bortom floden Eufrat och som har tagit emot rikedomar i form av skatt och tull.
21 Därför befaller jag dessa män att de måste sluta bygga på staden, tills jag har undersökt saken ytterligare.
22 Vänta inte med att stoppa dem, för det får inte gå så långt att vi förlorar kontrollen över utvecklingen!
23 När brevet från kung Artasasta lästes upp för Rehum och Simsai, skyndade de till Jerusalem och tvingade judarna att sluta bygga.
6 Men när jag är bland mogna kristna talar jag den djupa vishetens ord. Det är inte den visdom som hör till denna världen, och inte det slag som tilltalar denna världens stora män, som är på väg mot sin undergång.
7 Våra ord är visa därför att de kommer från Gud. Guds plan, som tidigare var okänd för oss - fastän den hade utformats till vår hjälp innan världen skapades - ska enligt hans beslut föra oss in i himlens härlighet.
8 Denna världens stora män har inte förstått denna plan. Om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Det är detta Skriften menar när den säger att ingen människa har någonsin sett, hört eller ens kunnat föreställa sig vilka underbara saker Gud har förberett åt dem som älskar Herren.
10 Men vi känner till allt detta, eftersom Gud har sänt sin Ande för att tala om det för oss, och hans Ande utforskar och visar oss alla Guds djupaste hemligheter.
11 Ingen kan egentligen veta hur någon annan tänker eller verkligen är, utom den personen själv. Och ingen kan känna Guds tankar utom Guds egen Ande.
12 Och Gud har faktiskt gett oss sin Ande, inte världens ande, för att vi ska kunna förstå hans tankar och de gåvor av nåd och välsignelse som han har gett oss.
13 När vi har berättat för er om dessa gåvor, har vi till och med använt samma ord som den helige Ande använde, inte ord som vi som människor skulle välja. Vi använder alltså den helige Andes ord för att förklara andliga sanningar.
14 Den människa som inte har Anden kan inte förstå och kan inte ta emot de tankar från Gud, som den helige Ande ger. De låter oförnuftiga, eftersom bara de som har den helige Ande inom sig kan förstå dem. För alla andra är det helt ofattbart.
15 Men den andliga människan har insikt i allt, och det oroar och förbryllar världens människor, som inte förstår vad det är frågan om.
16 Men hur skulle de kunna det? De har ju aldrig lärt känna Herrens tankar och de kan inte ge honom råd. Men hur ofattbart det än kan verka, så har faktiskt vi kristna inom oss del av samma sinne och tankar som Kristus själv.
Paulus går emot splittringen i församlingen
3 Kära bröder, nu har jag talat till er som till nyomvända kristna, som ännu delvis är kvar i sitt gamla livsmönster. Jag kan inte tala till er som jag skulle göra till mogna kristna, som är fyllda av Anden.
2 Jag har varit tvungen att mata er med mjölk och inte med fast föda, eftersom ni inte kan smälta något kraftigare. Ja, än i dag måste ni fortfarande ha mjölk,
3 för ni är fortfarande bara kristna spädbarn, som i första hand lyder era egna önskningar och inte Guds. När ni är avundsjuka på varandra och delar upp er i grupper, bevisar inte det att ni fortfarande är barn, som vill ha sin egen vilja fram? Ni handlar faktiskt som människor som inte alls tillhör Herren.
4 Ni grälar om vem som är störst av Apollos och mig och splittrar därigenom församlingen. Visar inte detta hur lite ni har vuxit i Herren?
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
24 Varför ska vi försöka förstå allt som händer, när det ändå är Herren som styr våra steg?
25 Det är dumt och tanklöst att lova Gud något innan man ens beräknat vad det kostar. Du kan komma att ångra dig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®