The Daily Audio Bible

²¹ Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom att vara med oss på resan och skydda oss och våra barn och tillhörigheter.

²² Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som eskort och skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud skyddar alla som ber till honom och att olyckan bara drabbar dem som har övergett honom!

²³ Därför fastade vi och bad att Gud skulle ta hand om oss, och han hörde vår bön.

²⁴ Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Serebja, Hasabja och tio andra av deras släkt

²⁵ som ansvariga för transporten av det silver och guld och de guldskålar och de övriga föremål som hade skänkts av kungen och hans råd och av Israels folks ledare för att återföras till Guds tempel.

^26-27 Jag vägde allt och fann att det totalt rörde sig om 25 ton silver, 70 kilo silverartiklar och 3.750 kilo guld. Dessutom fanns där 20 guldskålar som var och en vägde över 8 kilo och var värderade till 1000 persiska guldmynt. Där fanns också två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld.

²⁸ Jag invigde männen åt Herren genom att säga: Ni, liksom alla dessa föremål är helgade åt Gud. Silvret och guldet är ett frivilligt offer till våra fäders Herre och Gud.

²⁹ Ta hand om allt detta och se till att inget går förlorat. Överlämna det till prästerna och de levitiska ledarna och Israels äldste i Jerusalem, och se till att föremålen placeras i templets skattkammare.

³⁰ Prästerna och leviterna fick sedan ta emot skatterna för att föra dem till Guds tempel i Jerusalem.

³¹ Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Gud skyddade oss och räddade oss undan fiender och överfall längs vägen,

³² och slutligen nådde vi Jerusalem utan att något allvarligt inträffat.

³³ På fjärde dagen efter vår ankomst vägdes silvret, guldet och de andra värdefulla sakerna i templet och överlämnades till prästerna Meremot, prästen Urias son, Eleasar, Pinehas son, och leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja Binnuis son.

³⁴ Alltsammans räknades och vägdes och summorna antecknades.

³⁵ När alla i vår grupp hade offrat brännoffer till Israels Gud, 12 tjurar för Israels folk, 96 baggar, 77 lamm och 12 getter som syndoffer,

³⁶ överlämnades kungens befallningar till hans tjänare och till landshövdingarna över provinserna väster om floden Eufrat, och de gav oss sedan all den hjälp vi behövde för att kunna återuppbygga Guds tempel.

Esras bön inför allt folket

9 Sedan kom de judiska ledarna till mig och berättade att många, även präster och leviter, hade börjat umgås med de hedniska folken och delta i deras avgudadyrkan. Det gällde: kananeer, hetiter, perisseer, jebuseer, ammoniter, moabiter, egyptier och amoreer.

² Israelitiska män gifte sig med flickor från dessa hedniska folk och tog dem till hustrur åt sina söner. Guds heliga folk blev uppblandat genom dessa äktenskap, och många ledare hade varit dåliga föredömen.

³ När jag hörde detta, rev jag sönder mina kläder, slet mitt hår och mitt skägg och sjönk ihop på marken av förtvivlan.

⁴ Alla som fruktade Israels Gud och ville höra vad Herren skulle säga om folkets synd, kom och satte sig hos mig tills det var dags för kvällens brännoffer.

⁵ Då avbröt jag mitt sörjande, och i mina trasiga kläder föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren

⁶ och ropade:O min Gud, vad jag skäms inför dig! Ja, jag blygs att lyfta mitt ansikte mot dig, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är lika hög som himlen.

⁷ Hela vår historia har handlat om synd, och det var därför som vi och våra kungar och präster slaktades av hedniska kungar, bortfördes i fångenskap och plundrades och drabbades av skam, precis som nu.

⁸ Men just i dessa dagar har vi fått en möjlighet till frid, för du har tillåtit några av oss att återvända till Jerusalem från vår fångenskap. Du har gett oss ett tillfälle till glädje och ett nytt liv i vårt slaveri.

⁹ Vi är slavar, men i din kärlek och barmhärtighet har du inte övergett oss. I stället har du sett till att Persiens kungar blivit vänligt inställda till oss, så att de till och med har gett oss hjälp med att återuppbygga vår Guds tempel och Jerusalem ur dess ruiner, och därmed gett oss en stark och skyddad stad i Juda.

¹⁰ Men Herre, vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Än en gång har vi alltså övergett dig och brutit dina lagar!

¹¹ Profeterna varnade oss för att landet vi skulle få var orenat genom invånarnas fruktansvärda seder. Ja, från den ena ändan till den andra var det fyllt av orenhet.

¹² Du sa till oss att vi inte skulle hjälpa dessa folk på något sätt och inte låta våra söner gifta sig med deras döttrar. Du varnade oss och sa att om vi bara följde denna regel, så skulle vi bli ett framgångsrikt folk och för all framtid kunna lämna detta land i arv till våra barn, generation efter generation.

^13-14 Men nu har vi brutit mot dina lagar än en gång, genom dessa äktenskap med främlingar som lever i avguderi, och det har vi gjort efter det att vi blivit straffade med fångenskap för vår ondska. Egentligen fick vi inte det straff vi då förtjänade eftersom du lät en liten skara av oss bli räddad, men nu kommer nog din vrede att förgöra oss, så att inte någon enda kommer undan.

¹⁵ Herre, Israels Gud, du är en rättvis Gud! Här är vi med vår skuld, men på grund av den kan ingen av oss vara i din närhet.

Omoral

5 Så måste jag ta upp en annan sak. Det påstås att det hos er förekommer synd av sådant slag som man aldrig annars hör talas om. Ni har en man i er församling som har ett sexuellt förhållande med sin fars hustru.

² Och ni är ändå så präktiga, så andliga! Varför sörjer ni inte och skäms, och ser till att ni utesluter denne man ur er gemenskap?

^3-4 Även om jag inte är hos er, så har jag tänkt mycket på detta, och i Herrens, Jesu Kristi, namn har jag redan beslutat vad som ska göras. Kalla samman församlingen! Herrens Jesu kraft kommer att vara med er när ni träffas, och jag ska vara med er i anden.

⁵ Ni ska be den här mannen lämna församlingsgemenskapen och överlämna honom i Satans händer, för att han ska bli straffad, i hopp om att hans själ ska räddas, när vår Herre Jesus Kristus återvänder.

⁶ Det är fruktansvärt att ni skryter med er renhet och ändå låter sådana här saker fortsätta. Förstår ni inte att om bara en enda människa tillåts att leva i synd, så kommer snart alla att angripas?

⁷ Avlägsna denne onde mans inflytande, så att ni kan förbli rena. Kristus, Guds Lamm, har slaktats för oss.

⁸ Låt oss därför fira högtid och växa oss starka i honom, och helt och hållet lämna bakom oss det gamla livet med dess hat och ondska. Ja, låt oss fira högtid med hederns och uppriktighetens och sanningens rena bröd.

⁹ När jag tidigare skrev till er, uppmanade jag er att inte umgås med ogudaktiga människor.

¹⁰ Men när jag sa detta menade jag inte dem som inte är kristna. Det är ju inget anmärkningsvärt att de lever i sexuella synder, eller är bedragare, tjuvar och avgudadyrkare. Ni kan inte leva här på jorden utan att komma i kontakt med sådana människor.

¹¹ Vad jag menade var att ni inte ska ha gemenskap med någon som påstår sig vara kristen, och ändå gör allt detta som jag nämnde eller annat som är oacceptabelt för en kristen. Ät inte ens tillsammans med en sådan.

¹² Det är inte vår uppgift att döma dem som står utanför. Men det är verkligen vår uppgift att döma och kraftfullt ta itu med dem som är församlingsmedlemmar och som syndar på detta sätt.

¹³ Endast Gud är domare över dem som står utanför. Men ni själva måste ta itu med denne man och utestänga honom från er gemenskap.

Övergiven, men inte besegrad

^1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.

³ Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.

⁴ Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!

⁵ Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.

^6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.

⁸ Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.

21 Herren styr kungarnas tankar lika lätt som han leder vattenbäckar. Han för dem i den riktning han vill.

² En människa tycker att allt hon gör är rätt, men Herren prövar hennes motiv.