The Daily Audio Bible

Drottning Vasti blir avsatt

^1-3 Det var det tredje regeringsåret för kung Ahasveros, härskaren över den persisk-mediska stormakten med sina 127 provinser från Indien ända till Etiopien. Det var det året som den stora festen anordnades i Susans borg, dit kungen hade inbjudit alla sina landshövdingar, rådgivare och officerare från hela riket.

⁴ I sex månader pågick festen, och den blev en enda stor uppvisning av hans rikedom och makt.

⁵ När alltsammans var över hade kungen en särskild fest för alla dem som arbetade i palatset, från den minst ansedde till den mäktigaste. Den pågick i sju dagar och hölls i palatsets trädgård.

⁶ Trädgården var prydd med draperier av linne, bomull och mörkblått tyg, fästa med vita och röda snören i ringar av silver på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på golvet, som var lagt av grön och vit marmor, pärlemor, porfyr och annan värdefull sten.

⁷ Vinet serverades i guldbägare av olika form, ingen lik den andre, och det fanns gott om vin, för kungen var mycket generös.

⁸ Kungen hade bestämt att var och en skulle få dricka så mycket eller litet han själv önskade. Servitörerna hade fått order om detta.

⁹ Samtidigt hade drottning Vasti en fest för kvinnorna i palatset.

¹⁰ På festens sjunde och sista dag, när kungen var upprymd och berusad av vinet, befallde han sina sju personliga hovmän, Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas,

¹¹ att hämta drottning Vasti. Han ville skryta med henne och hennes skönhet inför sina gäster. Hon skulle komma med kunglig krona och all annan ståt.

¹² Men när hovmännen framförde kungens befallning, vägrade hon att komma.Kungen blev då rasande,

^13-15 men innan han bestämde sig för vad han skulle göra med henne, talade han med sina närmaste rådgivare, som han brukade i allt som gällde lagar och förordningar. De kunde tyda tidens tecken, och kungen litade helt på dem. De hette Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan. De var högt uppsatta män i landet och stod kungen nära.Vad ska vi göra? frågade han dem. Vilket straff kräver lagen för en drottning som vägrar lyda kungens order när den framförs på detta sätt genom hovmän?

¹⁶ Memukan, som förde rådgivarnas talan, sa: Drottning Vasti har handlat fel i kungens närvaro och inför varje betydelsefull person i landet.

¹⁷ Nu kommer kvinnor överallt att vägra lyda sina män, när de får höra vad drottning Vasti har gjort.

¹⁸ Innan denna dag är till ända har hustrurna till alla furstarna i riket hört talas om vad drottningen har gjort och kommer sedan att tala till sina män på samma sätt. Följden blir förakt och bristande respekt över hela riket.

¹⁹ Därför vill vi föreslå, om nu Ers Majestät går med på det, att kunglig befallning utfärdas, en medisk-persisk lag som inte kan ändras, att drottning Vasti aldrig mer får komma inför kungen. Dessutom föreslår vi att Ers Majestät väljer till drottning någon som är mer värdig den upphöjelsen.

²⁰ När denna befallning blivit känd i riket kommer alla män, vilken ställning de än har i samhället, att bli respekterade av sina hustrur!

²¹ Kungen och furstarna samtyckte till Memukans råd och man gjorde som han föreslagit.

²² Brev sändes alltså ut till alla provinser på alla landets språk, och i dem gjordes klart att det var mannen som skulle vara herre i sitt hus. Detta skulle läsas upp offentligt på alla de olika språken i riket.

Kungen väljer Ester

2 Sedan kung Ahasveros vrede hade lagt sig kom han ihåg vad Vasti hade gjort och vad man beslutat om henne.

² Låt oss leta reda på de vackraste flickorna i riket åt kungen, föreslog hans rådgivare.

³ Vi ska se till att det i varje provins finns män som kan välja ut de vackraste kvinnorna och föra dem till kungens harem i Susans borg. Hovmannen Hegai får i uppdrag att se till att de blir väl omhändertagna och får sin skönhetsbehandling,

⁴ innan Ers Majestät väljer någon av dem till drottning i Vastis ställe.Kungen tyckte detta var ett mycket bra förslag och såg till att det genast blev genomfört.

⁵ I kungapalatset fanns det en jude från Benjamins stam, som hette Mordokai, son till Jair, sonson till Simei och sonsons son till Kis.

⁶ Han hade tagits tillfånga och förts i landsflykt till Babylon samtidigt med Juda rikes kung Jekonja och många andra judar, när Nebukadnessar intog Jerusalem.

⁷ Mordokai hade en mycket vacker ung kusin, Hadassa, eller Ester, som hon också kallades. Hennes föräldrar var döda och Mordokai hade därför tagit hand om henne och fostrat henne som sin egen dotter.

⁸ Till följd av kungens befallning var nu Ester en av många flickor som fördes till kungens harem i Susans borg.

⁹ Hegai, som hade uppsikt över kungens harem, blev mycket förtjust i henne och gjorde allt för att hon skulle trivas. Han såg genast till att hon fick skönhetsbehandlingar och särskild mat. Han gav henne sju tjänsteflickor, som fick bo med henne i haremets finaste rum.

¹⁰ Ester hade inte talat om för någon att hon var av judisk börd. Det hade Mordokai förbjudit henne, och som alltid lydde hon honom.

¹¹ Han kom till palatset utanför hennes rum varje dag för att ta reda på hur hon hade det.

^12-14 Innan en kvinna presenterades för kungen, fick hon först under sex månader genomgå en särskild behandling med myrraolja, och sedan under ytterligare sex månader behandlades hon med välluktande parfymer av olika slag. När det sedan var hennes tur att tillbringa natten med kung Ahasveros fick hon själv välja ut vilka kläder och juveler hon ville ha för att ytterligare framhäva sin skönhet. Hon fördes till kungen på kvällen och nästa morgon tog man henne till den avdelning av haremet, där alla hans hustrur bodde. Där hade Saasgas, en annan av hovmännen, ansvaret. Ingen av dem fick träffa kungen igen om hon inte hade behagat honom så mycket att han personligen kallade på henne.

¹⁵ När det blev Esters tur att gå in till kungen, följde hon de råd som hovmannen Hegai gav henne och klädde sig efter hans instruktioner. Alla som såg Ester kunde inte annat än beundra henne för hennes skönhet.

¹⁶ Ester blev hämtad till kungens palats i den tionde månaden, Tebet, under hans sjunde regeringsår.

¹⁷ Kungen blev mer förtjust i Ester än i någon annan kvinna. Han tog därför den kungliga kronan och satte den på hennes huvud och förklarade att hon skulle vara drottning i stället för Vasti.

¹⁸ För att fira denna händelse ordnade han en fest till hennes ära för alla sina furstar och tjänare. Han gav generösa gåvor till alla och lät utlysa en allmän helgdag.

¹⁹ Vid ett senare tillfälle var också ett antal unga kvinnor samlade vid palatset. Mordokai hade vid denna tid fått tjänst hos kungen.

²⁰ Ester hade följt Mordokais råd och ännu inte talat om för någon att hon var judinna. Hon lydde honom alltjämt som om hon fortfarande bodde i hans hus.

²¹ En dag, när Mordokai var i tjänst i palatset, råkade han höra att Bigetana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten till palatset, var missnöjda med kungen och planerade att mörda honom.

²² Mordokai berättade detta för drottning Ester, som i sin tur lät kungen få veta vad Mordokai hade hört.

²³ En undersökning visade att männen var skyldiga, de spetsades på pålar och deras kroppar hängdes upp till allmänt beskådande. Detta blev antecknat i den krönika som fördes under kung Ahasveros regeringstid.

Hamans plan mot judarna

3 Strax därefter blev Haman, son till agagiten Hammedata, upphöjd till en position över alla andra furstar och blev den mäktigaste mannen i riket efter kungen.

² Alla kungens män bugade sig i vördnad när han gick förbi, för så hade kungen befallt, men Mordokai vägrade att göra det.

^3-4 Varför följer du inte kungens befallning? frågade de andra honom dag efter dag, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokai skulle klara sig undan med den förklaring han hade gett, nämligen att han var jude.

^5-6 Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokai inte bugade sig för honom, och han beslutade sig för att straffa inte bara Mordokai utan alla judar och utrota dem ur Ahasveros rike.

⁷ Den gynnsammaste tidpunkten för en sådan aktion bestämdes genom att man kastade tärning. Detta gjordes i den första månaden, Nisan, under kungens tolfte regeringsår, och Adar, den tolfte månaden, blev fastställd som lämplig tid.

⁸ Haman tog så upp saken med kungen. Det finns ett speciellt folk, som är utspritt i alla provinser här i riket, började han. Deras lagar skiljer sig mycket från våra och från nästan alla andra folks, och de vägrar att lyda Ers Majestäts lagar. Därför bör Ers Majestät göra något åt detta.

⁹ Om Ers Majestät önskar utfärda en befallning om att de ska utrotas, ska jag bidra med 10.000 talenter silver (cirka 375 ton) till statskassan.

¹⁰ Kungen gick med på förslaget och bekräftade beslutet genom att ta av sig sin signetring och ge den till Haman.

¹¹ Behåll pengarna, men sätt i gång och gör vad du anser vara bäst med detta folk, sa han.

¹² Ett par veckor senare kallade Haman till sig kungens sekreterare och dikterade brev till alla landshövdingar och tjänstemän i hela riket, till varje provins på dess speciella språk, och dessa brev undertecknades i kungens namn och förseglades med hans ring.

¹³ De skickades med budbärare till alla provinser i riket och påbjöd att alla judar, unga och gamla, även kvinnor och barn, skulle dödas och utrotas på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden Adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tillfalla dem som dödade dem.

¹⁴ Befallningen skulle utropas som lag i varje provins, så att alla kände till den och var beredda att göra sin plikt när dagen var inne.

¹⁵ Bud gick ut omedelbart med kungens kurirer sedan lagen först hade tillkännagetts i Susans borg. Medan panik och allmän förvirring spred sig i staden, slog sig kungen och Haman ner för att dricka tillsammans.

Herrens måltid

¹⁷ Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.

¹⁸ Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.

¹⁹ Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.

²⁰ På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter

²¹ utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.

²² Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.

²³ Av Herren själv har jag fått veta hur vi ska göra och jag har sagt det förut: Den natt när Judas förrådde honom, tog Herren Jesus ett bröd.

²⁴ Då han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: Detta är min kropp som offras för er. Ät det till minne av mig.

²⁵ På samma sätt tog han bägaren med vin efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet som bekräftas genom mitt blod. Varje gång ni dricker ur den, gör det till minne av mig.

²⁶ Varje gång ni äter brödet och dricker vinet påminner ni alltså varandra om Herrens död. Gör detta tills han kommer tillbaka.

²⁷ Om någon äter detta bröd och dricker ur Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, gör han sig skyldig till synd mot Herrens kropp och blod.

²⁸ Det är därför som en människa bör granska sig själv noggrant innan hon äter av brödet och dricker vinet.

²⁹ För om hon gör det på ett ovärdigt sätt och inte tänker på vems kropp det gäller, så äter och dricker hon Guds dom över sig själv. Hon gycklar nämligen med Kristi död.

³⁰ Det är därför som många av er är svaga och sjuka och en del till och med har dött.

³¹ Men om ni prövar er själva innan ni äter, så slipper ni att bli dömda och straffade.

³² Men när vi döms och blir tillrättavisade av Herren, är det för att vi inte ska bli dömda tillsammans med resten av världen.

³³ Kära bröder, när ni samlas till Herrens måltid så vänta på varandra.

³⁴ Om någon verkligen är hungrig bör han äta hemma, så att han inte drar en dom över sig själv när ni kommer tillsammans.Om allt det andra ska jag tala mer om när jag kommer till er.

¹⁷ Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!

¹⁸ Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!

¹⁹ Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!

²⁰ Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.

²¹ De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.

²² Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!

²³ Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!

²⁴ Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.

²⁵ Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.

²⁶ Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!

²⁷ Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!

²⁸ Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.

¹⁹ Det är bättre att leva ensam i öknen än bo ihop med en tjatig och besvärlig kvinna.

²⁰ Den vise sparar för framtiden, men dåren gör genast av med allt han får.