The Daily Audio Bible

²² Sedan hjälpte du dem att besegra kungariken och många folk, och du lät dem ta ett stort område i besittning. De tog länderna som lydde under kung Sihon i Hesbon och kung Og i Basan.

²³ Du såg till att de förökades och ledde dem in i det land som du hade lovat deras förfäder.

²⁴ Du kuvade hela nationer åt dem. Kananeernas kungar med allt deras folk var maktlösa!

²⁵ Ditt folk intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott och där det fanns brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt och blev mätta och var glada över alla de välsignelser du lät dem få del av.

²⁶ Men trots allt detta var de olydiga och gjorde uppror mot dig. De förkastade din lag, dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. Och de gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser.

²⁷ Därför överlämnade du dem åt deras fiender. Men i sina svårigheter ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora nåd sände du dem ledare, som befriade dem från deras fiender.

²⁸ Men så snart allt gick bra för dem vände de sig bort ifrån dig igen, och än en gång lät du deras fiender besegra dem. Men varje gång de vände sig till dig och ropade på hjälp, lyssnade du till dem och befriade dem i din stora nåd!

²⁹ Du varnade dem för att få dem att lyda dina lagar, som ger liv åt den som följer dem, men de var stolta och ville inte lyssna, utan fortsatte att synda.

³⁰ I många år hade du tålamod med dem. Du sände profeter att förmana dem, men ändå lyssnade de inte, och därför lät du än en gång hedniska folk besegra dem.

³¹ Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud!

³² Och nu Herre, vår store och fruktansvärde Gud, du som håller ditt förbund i kärlek och barmhärtighet, glöm inte bort de svårigheter vi har haft! Mycket lidande har kommit över oss och våra kungar, furstar, präster, profeter och förfäder från den dag då Assyriens kungar för första gången vann seger över oss ända fram till den här dagen.

³³ Varje gång du straffat oss har du handlat rättvist. Vi har syndat och bara fått vad vi har förtjänat.

³⁴ Våra kungar, furstar, präster och förfäder följde inte dina lagar och lyssnade inte till dina varningar.

³⁵ De tillbad dig inte, trots de underbara ting du gjorde för dem och trots den godhet du bevisade. Du gav dem ett stort och rikt land, men de vägrade att omvända sig från sin ondska.

³⁶ Därför är vi nu slavar i detta rika land, som du gav våra förfäder! Slavar mitt i detta överflöd!

³⁷ Allt det bästa i landet hamnar i händerna på kungar som du har tillåtit att besegra oss på grund av våra synder. De har makt över våra kroppar och vår boskap, vi tjänar dem efter deras behag och är djupt bedrövade.

Folket lovar att lyda Herren

³⁸ På grund av allt detta lovar vi på nytt, Herre, att tjäna dig!Vi och våra furstar, leviter och präster sätter våra namn under detta förbund.

10 De som skrev under var landshövdingen Nehemja, Hakaljas son, och följande präster:

^2-8 Sidkia, Seraja, Asarja, Jeremia, Pashur, Amarja, Malkia, Hattus, Sebanja, Malluk, Harim, Meremot, Obadja, Daniel, Ginneton, Baruk, Mesullam, Abia, Mijamin, Maasja, Bilgai och Semaja.

^9-13 Följande leviter skrev under:Jesua, Asanjas son, Binnui, Henadads son, Kadmiel, Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, Mika, Rehob, Hasabja, Sackur, Serebja, Sebanja, Hodia, Bani och Beninu.

^14-27 Följande ledare för folket undertecknade också förbundet:Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, Bunni, Asgad, Bebai, Adonia, Bigvai, Adin, Ater, Hiskia, Assur, Hodia, Hasum, Besai, Harif, Anatot, Nebai, Magpias, Mesullam, Hesir, Mesesabel, Sadok, Jaddua, Pelatja, Hanan, Anaja, Hosea, Hananja, Hassub, Hallohes, Pilha, Sobek, Rehum, Hasabna, Maaseja, Ahia, Hanan, Anan, Malluk, Harim och Baana.

²⁸ Alla dessa män undertecknade förbundet å hela nationens vägnar. Övriga präster, leviter, dörrvakter, sångare och tempelarbetare och alla andra, som tillsammans med sina hustrur, söner och döttrar var tillräckligt gamla för att förstå det hela, hade avskilt sig från de hedniska folken i landet för att tjäna Gud,

²⁹ och var överens om innehållet.Alla dessa svor en ed att hålla Guds lag, som våra förfäder fått genom Mose och att följa och leva enligt alla Herrens, vår Guds bud, och befallningar:

³⁰ Vi lovar att inte låta våra söner och döttrar gifta sig med de folk som bor omkring oss.

³¹ Om de hedniska folken i landet vill sälja något på en sabbatsdag eller på någon annan helig dag, så kommer vi inte att köpa av dem. Vart sjunde år lovar vi att efterskänka de fordringar vi har på våra landsmän och att låta jorden vila.

³² Vi tar på oss ansvaret att betala en årlig tempelskatt, så att det finns tillräckligt med pengar för att underhålla templet,

³³ för skådebröden, spisoffren och brännoffren, sabbatsdagarna, nymånadsfesterna, de årliga högtiderna, tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till alla andra tjänster i templet.

³⁴ Vi, präster, leviter och allt folket har kastat lott för att avgöra vid vilka bestämda tider varje familj ska skaffa fram ved till brännoffren i templet, som det är föreskrivet i lagen.

³⁵ Vi lovar också att ge det första av vår skörd till templet, både från sädesfälten, fruktträden och olivträden.

³⁶ Vi lovar att ge Gud våra äldsta söner, och att följa lagen genom att ge det förstfödda av all vår boskap till prästerna i vår Guds tempel.

³⁷ Templets förråd lovar vi att fylla med det bästa av vårt mjöl och det första av vår frukt och det första av vinet och olivoljan. Vi lovar också att ge leviterna en tiondel av all den skörd som landet ger oss, eftersom de är ansvariga för att samla in tiondet i alla städer på landsbygden.

³⁸ En präst, en av Arons ättlingar, ska vara med när leviterna tar emot tiondet, och en tiondel av allt det som samlas in som tionde ska lämnas till templet och lagras i förrådet.

³⁹ Det är nämligen bestämt i lagen att folket och leviterna ska ta med sig dessa offer av säd, vin och olivolja till templet och placera dem i behållare helgade för detta ändamål, för användning av de tjänstgörande prästerna, dörrvakterna och sångarna.Vi lovar att inte på något sätt försumma vår Guds tempel.

¹⁹ Detta har en stor fördel med sig. Jag är inte tvungen att lyda någon därför att han betalar min lön. Jag har av egen vilja och för min egen tillfredsställelses skull blivit en tjänare åt alla, för att jag ska vinna dem för Kristus.

²⁰ När jag är tillsammans med judar är jag som en av dem, för att de ska lyssna och vinnas för Kristus. När jag är tillsammans med sådana som följer vissa judiska seder och bruk, diskuterar jag inte - även om jag inte håller med dem - eftersom jag vill hjälpa dem.

²¹ När jag är tillsammans med andra än judar, håller jag med dem så mycket jag kan som kristen, naturligtvis utan att kompromissa med min övertygelse. Genom att vara förstående mot dem kan jag vinna deras förtroende och på så sätt också hjälpa dem.

²² När jag är tillsammans med sådana, vars samveten lätt oroar dem, försöker jag förstå hur de tänker. Resultatet blir att de är villiga att låta mig hjälpa dem. Ja, hurdan en person än är så försöker jag finna något gemensamt med honom, så att han låter mig berätta om Kristus och Kristus får möjlighet att frälsa honom.

²³ Jag gör detta för att få dela med mig av det glada budskapet till dem, och för den välsignelse jag själv får när jag ser dem komma till Kristus.

²⁴ I ett tävlingslopp springer alla, men bara en vinner. Löp därför ditt lopp med sikte på att vinna.

²⁵ Du kanske måste säga nej till mycket som kan hindra dig från att göra ditt bästa. En idrottsman tränar hårt bara för att vinna ett sidenband eller en silverpokal, men vi kämpar för en himmelsk lön, som aldrig förlorar sitt värde.

²⁶ Därför springer jag hela loppet med målet för ögonen, jag kämpar för att vinna. Jag är inte som en boxare som slår i luften, jag leker inte.

²⁷ Jag kämpar med mig själv, tränar hårt, och tvingar min kropp att göra vad jag vill i stället för vad den själv vill. Annars är jag rädd för att jag, som utmanat andra att delta i tävlingen, själv kommer till korta i det avgörande provet.

Varning för avgudar

10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.

² Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.

^3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

⁵ Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.

⁶ Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,

⁷ och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.

⁸ Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.

⁹ Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.

¹⁰ Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.

¹¹ Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.

¹² Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.

¹³ Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.

Ingen behöver leva i fruktan

^1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.

³ Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.

⁴ Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.

⁵ Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.

⁶ De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.

⁷ Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,

⁸ för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.

⁹ Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!

¹⁰ Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.

¹³ Den som håller för öronen när de fattiga ropar på hjälp, kommer att stå ensam när han själv behöver något.