The Daily Audio Bible

Esra läser ur Guds lag

8 På hösten, när alla hunnit installera sig i sina hemstäder, återsamlades allt folket på torget mitt framför Vattenporten i Jerusalem och bad att Esra, den skriftlärde, skulle läsa för dem ur lagen som Gud hade gett Mose.

^2-5 På första dagen i sjunde månaden hände detta. Esra tog fram bokrullen med Moses lag. Han stod på en plattform av trä, som var tillverkad speciellt för detta tillfälle, så att alla kunde se honom när han läste. Han var vänd mot torget framför Vattenporten. Alla stod upp när han öppnade bokrullen, och de som var tillräckligt gamla för att förstå lyssnade mycket uppmärksamt. Han läste från tidigt på morgonen och fram till middagen. Till höger om honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och på hans vänstra sida stod Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.

⁶ Sedan lovprisade Esra Herren, den store Guden, och med upplyfta händer sa allt folket Amen, amen! Därefter böjde de sig ner och tillbad Herren med sina ansikten mot marken.

^7-8 Medan Esra läste ur bokrullen gick Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna omkring bland folket och förklarade vad den upplästa texten betydde.

⁹ Alla började gråta när de hörde lagens ord.Då sa Nehemja, landshövdingen, Esra, prästen, och leviterna som undervisade folket: Gråt inte på en dag som denna! Det här är en helig dag inför Herren, er Gud. Nehemja fortsatte:

¹⁰ Fira den med en festmåltid och dela med er till dem som inget har. Tänk på att glädjen i Herren är er styrka! Ni ska inte vara bedrövade och sorgsna!

¹¹ Leviterna försökte också lugna folket och sa till dem: Det är sant! Gråt inte, för det här är en helig glädjedag och inte en sorgedag!

¹² Alla gick då tillsammans för att äta en festmåltid. De förstod nu att det var en glädjens högtidsdag, därför att de kunde höra och förstå Guds ord.

¹³ Nästa dag samlades huvudmännen för de olika familjerna och leviterna och prästerna tillsammans med Esra för att studera lagen i detalj.

¹⁴ De upptäckte att Herren hade sagt till Mose att Israels folk skulle bo i hyddor under högtiden som hölls den månaden.

¹⁵ Han hade också sagt att folket i alla landets städer, och i Jerusalem, skulle gå upp i bergen och samla grenar från olivträd, myrten, palmträd och fikonträd till att bygga sina hyddor av.

¹⁶ Folket gick då ut och skar grenar och använde dem för att bygga hyddor på taken till sina hus eller på gårdsplanerna, på tempelplatsen eller på torgen vid Vattenporten och Efraimsporten.

¹⁷ I dessa lövhyddor bodde de under sju dagar medan högtiden pågick, och alla som återvänt från fångenskapen deltog under stor glädje. Man hade inte firat på detta sätt sedan Josuas dagar.

¹⁸ Esra läste ur bokrullen varje dag under dessa sju dagar, och på den åttonde dagen avslutade man högtiden som det var föreskrivet i Moses lag.

Esra leder folket i bön och bekännelse

^1-2 Den tjugofjärde dagen i samma månad återvände folket för ännu en högtid. Den här gången fastade de, klädde sig i säcktyg och strödde aska i håret, och israeliterna avskilde sig från alla utlänningar.

³ Under några timmar lästes Guds lag högt för dem, och under de följande timmarna bekände man sina egna och sina förfäders synder och tillbad Herren, sin Gud.

⁴ Leviterna Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani stod på plattformen och prisade Herren med glädjesånger och uppmanade folket att delta:

⁵ Stå upp och lova Herren, er Gud, som lever från evighet till evighet. Prisa hans underbara namn! Det är mycket större än vad vi kan tänka eller säga. Bönen fortsatte sedan under ledning av Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja:

⁶ Du ensam är Herre. Du har gjort himlen och jorden och haven och allt som är i dem. Du ger liv åt allt och uppehåller allt, och himlens härskaror tillber dig.

⁷ Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

⁸ När han var trofast mot dig, ingick du ett avtal med honom och lovade att han och hans ättlingar för alltid skulle få det land som tillhörde kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, jebuseerna och girgaseerna. Nu har du gjort vad du lovade och vi vet att du är rättfärdig och alltid håller ditt ord.

⁹ Du såg våra förfäders sorg och bedrövelse i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

¹⁰ Du utförde stora under och tecken inför Farao och hans folk, för du visste hur illa egyptierna behandlade ditt folk. Du har skaffat dig ett ärat namn, genom dessa handlingar som aldrig kommer att glömmas.

¹¹ Du delade havet för ditt folk, så att man kunde gå genom det torrskodda. Men fienden lät du sjunka som stenar i djupet.

¹² Du ledde våra förfäder med ett moln på dagen och med ett eldsken på natten, så att de kunde hitta vägen.

¹³ Du uppenbarade dig på berget Sinai, talade med dem från himlen och gav dem lagar, stadgar och bud som är goda och rätta,

¹⁴ däribland lagarna om den heliga sabbaten. Genom din tjänare Mose befallde du sedan ditt folk att lyda dem alla.

¹⁵ Du gav våra förfäder bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att inta det land som du lovat dem med en ed.

¹⁶ Men våra förfäder var för stolta och envisa för att lyssna till dina befallningar.

¹⁷ De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört. I stället gjorde de uppror och utsåg en ledare som skulle kunna föra dem tillbaka till slaveriet i Egypten! Men du är en förlåtande Gud, som alltid visar nåd och barmhärtighet. Du överflödar i kärlek och ditt tålamod är stort. Därför övergav du dem inte,

¹⁸ trots att de gjorde en guldkalv och ropade: 'Detta är vår gud! Han har fört oss ut ur Egypten!' Genom att göra så syndade de på många sätt,

¹⁹ men i din stora nåd övergav du dem inte för att dö i öknen. Molnet ledde dem framåt varje dag, och eldskenet visade dem vägen i nattens mörker.

²⁰ Du sände din gode Ande för att undervisa dem, och du upphörde inte att ge dem bröd från himlen eller vatten för att släcka deras törst.

²¹ Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen. De led inte brist på någonting under hela tiden. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte!

En apostels rättigheter

9 Jag är apostel, en Guds budbärare, och inte ansvarig inför någon människa. Jag tillhör dem som verkligen har sett Jesus, vår Herre, med mina egna ögon. Och era förvandlade liv är resultatet av mitt intensiva arbete för honom.

² Om jag inte är en apostel enligt andras uppfattning, så är jag det ändå verkligen för er, för ni har blivit vunna för Kristus genom mig.

³ Det är mitt svar till dem som ifrågasätter mina rättigheter.

⁴ Eller har jag inga rättigheter alls? Kan jag inte göra anspråk på samma förmåner som de andra apostlarna har, när de är gäster i era hem?

⁵ Om jag hade en hustru, och hon var troende, skulle då inte jag kunna ta henne med på mina resor, precis som de andra lärjungarna och Herrens bröder och Petrus gör?

⁶ Och är det bara Barnabas och jag som fortfarande måste arbeta för vårt uppehälle, medan ni underhåller alla de andra?

⁷ Inte måste väl en soldat i armén betala sina egna utgifter? Och har ni någonsin hört om en lantbrukare som skördar sin säd och inte har rätt att äta något av den? Inte förbjuder man väl den herde som tar hand om fårhjorden och getterna att dricka något av mjölken?

⁸ Och jag säger er inte bara det som människor tycker är rätt och riktigt. Jag säger er vad Guds lag befaller,

⁹ för i den lag som Gud gav till Mose sa han, att man inte får sätta munkorg på oxen, så att han inte kan äta av det vete han tröskar. Tror ni att Gud bara tänkte på oxarna när han sa detta?

¹⁰ Tänkte han inte också på oss? Naturligtvis gjorde han det. Han sa detta för att visa oss att kristna arbetare ska ha betalt av dem som de hjälper. De som plöjer och tröskar har rätt att vänta sig en del av skörden.

¹¹ Vi har planterat en god andlig säd i era själar. Är det alltför mycket begärt att vi i gengäld får mat och kläder?

¹² Ni ger det till andra som undervisar er, och det bör ni göra. Men borde inte vi ha ännu större rätt till detta? Ändå har vi aldrig bett om denna rättighet, utan klarar vårt uppehälle utan er hjälp. Vi har aldrig krävt betalning av något slag, av rädsla för att ni då skulle bli mindre intresserade av vårt budskap, de goda nyheterna om Kristus.

¹³ Vet ni inte att Gud uppmanade dem som arbetade i hans tempel att ta av den mat som fördes dit som gåvor till honom? Och de som arbetar vid Guds altare får en del av den mat som förs dit för att offras till Herren.

¹⁴ På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar de goda nyheterna ska få sitt uppehälle av dem som tar emot dem.

¹⁵ Jag har ännu inte utnyttjat denna rättighet. Och jag skriver inte det här för att antyda att jag tänker börja med det nu. Jag skulle faktiskt hellre dö av hunger, än förlora den tillfredsställelse jag får av att predika utan lön.

¹⁶ Min uppgift att föra ut det glada budskapet är ingen uppoffring. Jag skulle inte kunna sluta ens om jag ville. Då skulle jag bli fullkomligt olycklig. Dessutom är det faktiskt Guds order till mig.

¹⁷ Om jag erbjöd mina tjänster av min egen fria vilja, skulle Herren ge mig en särskild belöning. Men situationen är inte sådan, för Gud har valt ut mig och gett mig detta andliga uppdrag. Därför har jag inget val.

¹⁸ Vad får jag då för lön? Glädjen av att förkunna de goda nyheterna utan kostnad för någon och utan att göra anspråk på mina rättigheter är lön nog.

¹² Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!

^13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.

^16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.

^18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!

²⁰ Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.

²¹ Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!

²² Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!

¹¹ Den vise lär sig av att lyssna. Den oförnuftige kan bara lära sig av att se på hur de hånfulla straffas.

¹² Gud, som är rättfärdig, ser vad som försiggår i de ogudaktigas hus. Därför låter han olyckan drabba dem.