Bible in 90 Days
7 Så har jag blivit för dem som ett lejon,
som en leopard lurar jag längs vägen.
8 Jag anfaller dem som en björnhona
som berövats sina ungar,
ja, som en lejonhona uppslukar jag dem,
som ett vilddjur sliter jag dem i stycken.
9 Du förgörs, Israel,
eftersom du är emot mig, din hjälpare.
10 Var är din kung,
han som skulle rädda dig?
Var är dina domare i alla dina städer,
de om vilka du sa:
’Ge mig en kung och furstar!’?
11 I min vrede gav jag dig en kung,
och i min förbittring tog jag bort honom.
12 Efraims skuld har bevarats,
hans synd är i förvar.
13 Födslovärkarna kommer över honom,
men han är en son utan visdom;
när tiden är inne
kommer han inte fram till öppningen.
14 Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp,
rädda dem från döden.[a]
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Jag kommer inte att visa något medlidande.
15 Även om han blomstrar bland sina bröder,[b]
ska östanvinden komma,
Herrens vind blåsa från öknen.
Hans brunn ska torka upp,
hans källa sina.
Ur hans förrådshus
ska alla skatter plundras.
14 Samarien måste bära sin skuld
för sitt uppror mot sin Gud.
De ska falla för svärd,
deras nyfödda barn ska krossas
och havande kvinnor skäras upp.”
Omvändelse leder till upprättelse
2 Återvänd, Israel, till Herren, din Gud.
Du har kommit på fall för din synd.
3 Ta till orda,
återvänd till Herren
och säg till honom:
”Förlåt oss all vår synd.
Ta emot oss med godhet,
så ska vi offra tackoffer med våra läppar.[c]
4 Assyrien kan inte rädda oss,
och själva ska vi inte stiga till häst.
Aldrig mer ska vi säga: ’Vår Gud’
till ting som vi gjort med våra egna händer,
för det är hos dig
som den faderlöse finner barmhärtighet.”
5 ”Jag ska bota deras avfällighet
och älska dem av fri vilja,
för min vrede har vänt sig från dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
som ska blomstra som en lilja
och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,
7 med nya, växande skott.
Hans prakt ska vara som ett olivträds
och hans doft som Libanons.
8 De ska åter få bo i hans skugga.
De ska grönska som säd
och blomstra som en vinstock.
Man ska minnas honom som vin från Libanon.
9 O Efraim! Vad har jag
med dina avgudar att göra?
Jag är den som svarar honom
och tar hand om honom.
Jag är som en grönskande cypress,
och hos mig finner du din frukt.”
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig inser det.
Herrens vägar är rätta.
De rättfärdiga vandrar på dem,
men de upproriska kommer på fall.
Budskap om invadering och ödeläggelse
(1:2—2:17)
Gräshoppor
1 Herrens ord kom till Joel, Petuels son:
2 Hör här, ni äldste,
lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
eller under era förfäders tid?
3 Ni ska berätta detta för era barn,
och de ska berätta det för sina,
och deras barn vidare för nästa generation:
4 Det som gräshopporna[d] lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.
5 Vakna, ni berusade, och gråt,
klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
har ryckts bort från era läppar.
6 Ett folk har invaderat mitt land,
starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
och kindtänder som en lejoninnas.
7 Det har förstört min vingård
och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
och lämnat grenarna vita.
8 Klaga som en jungfru,
klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
9 Det är slut med mat- och dryckesoffren
i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10 Fältet är förött,
marken klagar.
Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
och oljan sinar.
11 Jordbrukarna står där med skam,
vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
för åkerns skörd är förstörd.
12 Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13 Klä er i sorgdräkt och klaga,
ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14 Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
Samla de äldste
och alla som bor i landet
till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.
15 Ve, vilken dag!
Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Väldige.
16 Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17 Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
för säden har torkat bort.
18 Hur stönar inte boskapen!
Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna lider.
19 Till dig, Herre, ropar jag!
En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20 Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.
2 Stöt i horn på Sion!
Slå larm på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar!
För Herrens dag kommer
och är nära,
2 en dag med mörker och moln,
en dag så dunkel och svart.
Likt gryningen som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk.
Dess like har aldrig tidigare funnits
och kommer aldrig att finnas
bland kommande generationer.
3 Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en brännande låga.
Framför dem ligger landet som Edens trädgård,
men bakom dem är öde öken.
Ingenting undkommer.
4 De ser ut som hästar,
de drar fram som stridshästar.
5 Med ett skrammel som av stridsvagnar
drar de fram över bergstopparna,
som en eld som dånar i strå,
som en mäktig armé på väg till strid.
6 Folk grips av ångest inför dem,
allas ansikten bleknar.
7 Som hjältar drar de fram,
som krigare tar de sig uppför muren.
Var och en marscherar rakt fram
och bryter sig aldrig ur ledet.
8 Ingen tränger en annan.
Var och en går sin väg rakt fram.
De tar sig genom vapnen
utan att någon kan hindra dem.[e]
9 De rusar in i staden,
springer uppför muren,
klättrar in i husen
och tar sig in genom fönstren som tjuvar.
10 Jorden darrar inför dem
och himlen bävar.
Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
11 Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
och stark är den som följer hans order.
Herrens dag är stor
och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?
Vänd om till Herren
12 Nu säger Herren:
”Vänd om till mig helhjärtat,
under fasta, gråt och klagan.”
13 Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
vänd tillbaka till Herren, er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på nåd,
och han ångrar det onda.
14 Vem vet? Kanske vänder han om,
ångrar sig och lämnar efter sig en välsignelse,
till mat- och dryckesoffer åt Herren, er Gud.
15 Stöt i horn på Sion!
Utlys en helig fasta
och kalla samman en högtidssamling!
16 Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de gamla,
samla barnen
och de diande småbarnen.
Låt brudgummen komma ut ur sitt rum
och bruden ut ur sin kammare.
17 Mellan förhuset och altaret
ska prästerna, Herrens tjänare, gråta
och säga:
”Herre, skona ditt folk!
Låt inte din arvedel hånas
och bli till en visa bland folken.
Varför skulle man bland folken få säga:
’Var finns deras Gud?’ ”
Räddning på Herrens dag
(2:18—3:21)
18 Då greps Herren av svartsjuka för sitt land
och förbarmade sig över sitt folk.
19 Herren svarade sitt folk:
”Jag ska ge er säd, vin och olja
så att ni blir mätta.
Jag ska aldrig mer
låta er vanäras av andra folk.
20 Jag ska driva fienden från norr
långt bort från dig,
förjaga honom till ett förtorkat, öde land,
hans förtrupp mot havet i öster
och hans eftertrupp mot havet i väster.
Där ska stanken från honom stiga,
en förruttnelsens lukt från honom gå upp.”
För han har gjort stora ting.[f]
21 Frukta inte, land.
Gläd dig och jubla,
för Herren har gjort stora ting.
22 Frukta inte, ni markens djur,
för de öppna betesmarkerna grönskar på nytt.
Träden bär sin frukt,
fikonträdet och vinstocken
ger rika skördar.
23 Gläd er, ni som bor på Sion,
jubla i Herren, er Gud!
Han ger er höstregn i rättfärdighet.
Han sänder skurar till er,
både höstregn och vårregn som förr.
24 Tröskplatserna ska fyllas av säd,
och pressarna ska flöda över av vin och olja.
25 ”Jag ska gottgöra er de årsskördar som gräshopporna[g], gräsbitarna,
gräsätarna och gräsgnagarna åt upp,
min stora här som jag sände mot er.
26 Ni ska få äta så att ni blir mätta,
och ni ska prisa Herren, er Gud,
som har utfört dessa under för er skull.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
27 Då ska ni inse
att jag är mitt i Israel
och att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva komma på skam.
Herrens dag
28 Därefter ska jag utgjuta min Ande
över alla människor.
Era söner och döttrar ska profetera,
era gamla män ska ha drömmar,
och era unga män se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
ska jag på den tiden utgjuta min Ande.
30 Jag ska låta tecken visa sig
på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31 Solen ska vändas i mörker
och månen i blod,
innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.
32 Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.
För på Sions berg och i Jerusalem
ska finnas en räddad skara,
som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar.
Den kommande domen och räddning för Juda
3 I de dagarna, vid den tiden,
när jag återupprättar Juda och Jerusalem,
2 ska jag samla alla folk
och föra dem till Joshafats[h] dal.
Där ska jag döma dem
för mitt folks, min arvedel Israels skull,
som de har skingrat bland folken.
De har delat mitt land
3 och kastat lott om mitt folk.
Unga pojkar har getts som betalning till prostituerade
och flickor sålts mot vin till deras dryckeslag.
4 Tyros och Sidon, och ni, filistéernas alla regioner, vad har ni emot mig? Är ni ute för att hämnas mig något? Om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt låta det komma tillbaka över era egna huvuden. 5 Ni har tagit mitt silver och guld och alla mina dyrbara skatter och burit bort dem till era tempel. 6 Ni har sålt folket i Juda och Jerusalem till grekerna, för att föra dem långt bort från deras eget land.
7 Men jag ska få dem att bryta upp från de platser som ni sålt dem till, och det ni har gjort ska jag låta komma tillbaka över era egna huvuden. 8 Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabéerna[i], ett folk långt borta.” Herren har talat.
9 Ropa ut detta bland folken:
Gör er beredda på krig!
Kom med krigarna!
Mobilisera soldaterna
och gå till anfall!
10 Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut!
Låt den svage säga: ”Jag är stark.”
11 Skynda er, kom, alla nationer runt omkring,
och samlas där!
Herre, sänd dina hjältar dit ner!
12 ”Låt folken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13 Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa, för vinpressen är full
och presskaren flödar över.
Så stor är deras ondska!”
14 Skaror och åter skaror
i Domens dal!
För Herrens dag är nära
i Domens dal.
15 Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
16 Herren ryter från Sion
och låter sin röst höras från Jerusalem.
Både himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
en fästning för israeliterna.
Välsignelser till Guds folk
17 ”Då ska ni inse att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt
och aldrig mer invaderas av främlingar.
18 Den dagen ska druvjuice droppa från bergen
och mjölk rinna från höjderna.
I alla bäckarna i Juda ska det strömma vatten,
en källa ska springa fram från Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19 Men Egypten ska läggas öde
och Edom bli en öde öken,
därför att de våldfört sig på Judas folk
och spillt oskyldigt blod i deras land.
20 Men Juda ska vara bebott i evighet
och Jerusalem från generation till generation.
21 Då ska jag utplåna deras blodskuld
som jag ännu inte utplånat.”[j]
Herren bor på Sion.
Guds dom över Israels grannfolk
1 Detta är Amos ord, som var en av herdarna från Tekoa, vad han såg angående Israel, när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel, två år före jordbävningen[k].
2 Amos sa:
”Herren ryter från Sion,
från Jerusalem dånar hans röst.
Herdarnas betesmarker vissnar
och Karmels topp torkar bort.”
3 Så säger Herren:
”För Damaskus tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de med trösksläden av järn
har krossat Gilead.
4 Jag ska sända eld mot Hasaels slott,
och den ska förtära Ben-Hadads fästningar.
5 Jag ska bryta sönder bommen i Damaskus
och utplåna den som bor i Bikat-Aven
och den som bär spiran i Bet Eden.
Arams folk ska föras bort till Kir, säger Herren.”
6 Så säger Herren:
”För Gazas tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de fört bort hela samhällen till exil
och sålt dem till Edom.
7 Jag ska sända eld mot Gazas mur,
och den ska förtära dess fästningar.
8 Jag ska utplåna den som bor i Ashdod
och den som bär spiran i Ashkelon.
Jag ska vända mig mot Ekron,
tills filistéerna är döda till sista man, säger Herren, Herren.”
9 Så säger Herren:
”För Tyros tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har sålt hela samhällen åt Edom
och inte tänkt på sitt broderskapsförbund.
10 Jag ska sända eld mot Tyros mur,
och den ska förtära dess fästningar.”
11 Så säger Herren:
”För Edoms tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom han har förföljt sin bror med svärd
och förkvävt sin barmhärtighet,
låtit sin vrede ständigt brinna
och sitt raseri fortsätta okontrollerat.
12 Jag ska sända eld mot Teman,
och den ska förtära Bosras fästningar.”
13 Så säger Herren:
”För Ammons tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de skurit upp gravida kvinnor i Gilead,
då de ville utvidga sina gränser.
14 Därför ska jag sätta eld på Rabbas mur,
och den ska förtära dess fästningar
under krigsrop på stridens dag,
under en våldsam vind på stormens dag.
15 Deras kung måste gå till exil,
han och hans furstar tillsammans, säger Herren.”
2 Så säger Herren:
”För Moabs tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har förbränt
benen av Edoms kung till kalk.
2 Därför ska jag sända eld mot Moab,
och den ska förtära Keriots fästningar.
Moab ska dö i tumultet,
under krigsrop och hornsignaler.
3 Jag ska utplåna domaren från dess mitt
och alla furstarna tillsammans med honom, säger Herren.”
Guds dom över Juda
4 Så säger Herren:
”För Judas tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har förkastat Herrens lag
och inte hållit hans bud.
De har letts vilse av de falska gudar
som deras förfäder följde.
5 Därför ska jag sända eld mot Juda,
och den ska förtära Jerusalems fästningar.”
Guds dom över Israel
6 Så säger Herren:
”För Israels tre, ja, fyra överträdelsers skull
kan jag inte låta bli att agera,
eftersom de har sålt den rättfärdige för pengar
och den fattige för ett par skor.
7 De trampar ner de svaga i jordens stoft[l]
och vägrar de förtryckta deras rätt.
Far och son går till samma flicka
och vanhelgar så mitt heliga namn.
8 På kläder som de tagit som pant
lägger de sig vid varje altare,
och vin som tagits i böter
dricker de i sina gudars hus.
9 Jag förgjorde amoréerna för dem,
som var ståtliga som cedrar
och starka som ekar.
Jag förgjorde dem från deras frukt upptill
ända ner till rötterna där nere.
10 Jag förde ut er ur Egypten
och ledde er i öknen i fyrtio år,
för att ni skulle ta amoréernas land i besittning.
11 Jag gjorde några av era söner till profeter
och några av era unga män till nasirer.
Var det inte så, israeliter? säger Herren.
12 Men ni fick nasirerna att dricka vin,
och förbjöd profeterna att profetera.
13 Jag ska få er att svaja,
så som en vagn fullastad med säd svajar.[m]
14 Den snabbaste har ingenstans att fly,
den starke kan inte utnyttja sin styrka,
och hjälten kan inte rädda sitt liv.
15 Bågskytten kan inte hålla stånd,
den snabbfotade hinner inte fly,
och ryttaren kan inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste av krigarna ska på den dagen
fly undan naken, säger Herren.”
Det utvalda och förkastade folket
3 Hör vad Herren har talat mot er, israeliter, mot hela det släkte som jag förde ut ur Egypten:
2 ”Endast er har jag utvalt[n]
bland alla släkten på jorden.
Därför ska jag straffa er
för alla era synder.”
3 Vandrar två tillsammans
om de inte är överens om det?
4 Ryter ett lejon i snåren
om det inte har något byte?
Morrar ett ungt lejon i sin håla
om det inte har fångat något?
5 Faller en fågel i en snara på marken
om ingen fälla är gillrad för den?
Springer en snara upp från marken
om det inte finns något att fånga?
6 Om man stöter i horn i en stad,
blir inte folket förskräckt?
Om något ont händer i en stad,
har inte Herren orsakat det?
7 Herren, Herren, gör ingenting
utan att avslöja sina planer
för sina tjänare profeterna.
8 När lejonet ryter,
vem blir då inte rädd?
När Herren, Herren har talat,
vem skulle inte profetera?
Samarias dom
9 Låt budet gå till fästningarna i Ashdod
och i Egypten, säg:
”Samla er på Samarias berg,
se vilket tumult som råder där,
och förtrycket mitt ibland dem!”
10 ”De förstår inte att handla rätt,
säger Herren,
dessa som lagrar byten och rövat gods
i sina fästningar.
11 Därför, säger Herren, Herren,
ska en fiende omringa landet.
Han ska bryta ner dina borgar
och plundra dina fästningar.”
12 Så säger Herren:
”Som en herde räddar ur lejonets gap
ett par benpipor eller en bit av ett öra,
så ska israeliterna räddas,
de som nu sitter i Samaria
på sängkanten och i mjuka soffor.[o]
13 Hör och vittna mot Jakobs släkt! säger Herren, Herren, härskarornas Gud.
14 Samma dag som jag straffar Israel för dess synd
ska jag också låta straffet drabba Betels altaren,
och altarets horn ska huggas av
och falla till marken.
15 Jag ska slå ner
både vinter- och sommarbostäderna.
Elfenbenspalatsen ska förstöras
och de många husen utplånas, säger Herren.”
Israel har inte återvänt till Herren
4 Hör detta, ni Bashans kor[p]
som bor på Samarias berg,
ni kvinnor som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
ni som säger till era män:
”Kom med något att dricka!”
2 Herren, Herren har svurit
vid sin helighet:
”Det ska komma en tid
då man ska driva iväg er med oxpikar
och de sista av er med metkrokar.[q]
3 Då ska ni var och en gå ut
genom närmaste hål i muren,
ni ska kastas ut mot Hermon,[r] säger Herren.
Israels förhärdelse
4 Gå till Betel och synda,
till Gilgal, och begå ännu mer synd!
Bär fram era offer på morgonen
och ert tionde på tredje dagen.
5 Bränn syrat bröd som tackoffer
ropa och skryt om era frivilliga offer,
för det är ju vad ni, israeliter, älskar! säger Herren, Herren.
6 Jag gav er tomma magar[s]
i alla era städer,
jag lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
7 Jag höll också tillbaka regnet för er
ända till tre månader före skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
Det regnade på en åker
men inte på en annan,
som då torkade ut.
8 Från den ena staden efter den andra
stapplade man bort till en enda stad
för att hämta dricksvatten,
men det fanns aldrig tillräckligt.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
9 Många gånger lät jag era skördar drabbas av mjöldagg och mögel.
Era många vingårdar[t] och trädgårdar,
era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
10 Jag sände plågor till er
som en gång i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd,
och jag lät era hästar tas som byte.
Jag fyllde era näsor
med likstanken från ert läger.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er
på samma sätt som Guds ödeläggelse
av Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand ryckt ur elden.
Ändå vände ni inte tillbaka till mig, säger Herren.
12 Därför ska jag göra så med dig, Israel.
Och när jag nu ska göra så med dig,
bered dig därför, Israel, att möta din Gud!
13 För se, han som formar bergen,
skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder,
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
Amos sörjer över Israel
5 Hör denna klagosång som jag sjunger om er, ni israeliter:
2 Jungfrun Israel har fallit
och kan inte resa sig igen.
Hon ligger övergiven på sin mark,
ingen vill hjälpa henne upp.
3 Så säger Herren, Herren:
Den stad som tågar ut med tusen man
ska bara ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
ska bara ha tio kvar för israeliterna[u].
4 Så säger Herren till israeliterna:
Sök mig, så ni får leva.
5 Men sök mig inte i Betel,
gå inte till Gilgal,
färdas inte till Beer Sheva!
För Gilgal måste föras bort i fångenskap,
och Betel ska bli till intet.
6 Sök Herren, så ni får leva,
annars ska han gå fram som en eld
över Josefs ätt,
och den ska ingen kunna släcka,
utan den ska förtära Betel.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och kastar rättfärdigheten till marken.
8 Han som gjorde Sjustjärnorna och Orion[v],
han som förvandlar mörkret till morgon
och får dagen att mörkna till natt,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jordytan,
Herren är hans namn.
9 Det är han som låter förödelse blixtra
över fästningen,
förödelse över den befästa staden.
10 De hatar rättvisa domare i porten
och ser med förakt på den som talar sanning.
11 Därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd i skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men får aldrig bo i dem,
ni planterar underbara vingårdar
men får aldrig dricka vinet från dem.
12 Jag vet att era överträdelser är många
och era synder stora.
Ni förtrycker den rättfärdige,
tar mutor och låter inte de fattiga få sin rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
för det är en ond tid.
14 Sök det goda, inte det onda,
så får ni leva!
Då ska Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
som ni har sagt att han är.
15 Hata det onda och älska det goda!
Låt rätten råda när man dömer i porten!
Då kanske Herren, härskarornas Gud,
ska vara nådig mot det som återstår av Josefs ätt.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
Dödsklagan ska höras på alla gator
och verop på alla torg.
Bönderna kallas till att sörja
och de som kan sjunga sorgesång till att klaga.
17 I alla vingårdar ska det bli klagan,
när jag går fram bland er, säger Herren.
Herrens dag
18 Ve er, som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus,
19 som när en man flyr för ett lejon
och möter en björn,
kommer hem till sitt hus,
stöder sin hand mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag blir mörker, inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar, jag avskyr era fester,
jag står inte ut med era högtider.
22 Även om ni bär fram
era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.
23 Bort med larmet från dina sånger!
Jag vill inte höra ditt harpospel.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en alltid rinnande ström.
25 Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig
under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk?
26 Ni bar väl omkring Sackut, er kung,
och Kevan, er stjärngud,
era avgudabilder som ni gjort åt er själva.[w]
27 Därför ska jag föra er bort i fångenskap
bortom Damaskus,
säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.”
Herren avskyr Israels högmod
6 Ve er som känner er säkra i Sion
och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
er som israeliterna tyr sig till!
2 Gå över till Kalne och se efter,
gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
3 Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
4 Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
5 Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
men lider inte under Josefs undergång.
7 Därför får ni bli bland de första
som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
som nu breder ut sig där.
8 Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:
”Jag avskyr Jakobs högmod
och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
och allt som finns i den.”
9 Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[x] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”
11 Herren befaller,
och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.
12 Springer hästar på klippor?
Plöjer man där med oxar?[y]
Ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
intagit Karnajim?”[z]
14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”
Tre syner: gräshoppor, eld och lod
7 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: Han höll på att samla ihop svärmar av gräshoppor när gräset åter började spira efter den andra slåttern. Detta var gräset efter kungens slåtter. 2 När de hade ätit upp all vegetation i landet sa jag: ”Min Herre, Herre, förlåt! Hur ska Jakob kunna bestå, som ju är så litet!” 3 Då ångrade sig Herren angående detta. ”Det ska inte ske,” sa Herren.
4 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: Herren, Herren kallade på en dom med en eld. Den torkade upp det stora djupet och höll på att förtära marken. 5 Då sa jag: ”Herre, sluta, Herre! Hur ska Jakob kunna bestå, som ju är så litet!” 6 Då ångrade sig Herren angående detta. ”Det ska inte ske,” sa Herren.
7 Detta är vad han visade mig: Herren stod bredvid en lodrät mur med ett lod[aa] i sin hand. 8 Och Herren frågade mig: ”Vad är det du ser, Amos?” Jag svarade: ”Ett lod.” Då sa Herren: ”Jag ska pröva mitt folk med ett lod. Nu ska jag inte skona det längre.
9 Isaks offerplatser ska förstöras,
Israels helgedomar läggas i ruiner,
och jag ska resa mig upp
mot Jerobeams ätt med svärd.”
Amos och prästen i Betel
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos håller på med en konspiration mot dig mitt ibland israeliterna. Landet kan inte stå ut med vad han säger. 11 Han säger nämligen:
’Jerobeam ska dö för svärd
och Israel föras bort i fångenskap från sitt land.’ ”
12 Amasja sa till Amos: ”Gå din väg, du siare, försvinn till Juda! Där kan du tjäna ditt levebröd med att profetera! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är kungens helgedom och rikets tempel.”
14 Amos svarade Amasja: ”Jag är inte en profet, en yrkesprofet, utan en herde som plockar mullbärsfikon.[ab] 15 Men Herren förde mig bort från hjorden och sa till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel. 16 Så hör nu vad Herren säger: Du säger:
’Profetera inte mot Israel!
Predika inte mot Isaks ätt!’
17 Herren säger därför:
’Din hustru ska bli prostituerad i staden,
dina söner och döttrar falla för svärd
och din mark mätas och delas upp.
Du själv ska dö på oren mark,
och Israel ska föras bort till exil från sitt land.’ ”
Ytterligare syner och domsutsagor
8 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: en korg med mogen frukt. 2 Han frågade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sa Herren: Tiden är nu mogen för mitt folk Israel. Jag vill inte skona dem längre.
3 Den dagen, säger Herren, Herren, ska sångerna i palatset förvandlas till klagan. Döda kroppar ska ligga utslängda överallt. – Tystnad![ac]
4 Lyssna, ni som trampar på de fattiga
och vill utplåna de förtryckta i landet!
5 Ni säger:
”När är nymånadsfesten över,
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten,
så att vi kan öppna vetesmagasinet?”
Då ska vi minska måtten,
höja priserna
och fuska med vikterna,
6 köpa de fattiga för silver
och de hjälpbehövande för ett par skor
och sälja spillsäden som vete.
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet: ”Aldrig ska jag glömma något av vad de gjort!
8 Skulle inte jorden skälva för det här
och alla som bor där sörja?
Skulle inte hela jorden höja sig som Nilen[ad],
röras upp och sjunka igen, som Egyptens flod?
9 Den dagen, säger Herren, Herren,
ska jag låta solen gå ner vid middagstid
och lägga jorden i mörker mitt på dagen.
10 Jag ska förvandla era fester till sorg
och era sånger till klagan.
Jag ska klä allas höfter i säcktyg
och raka allas huvuden.
Jag ska låta det bli som sorgetiden efter den ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11 Den tid kommer, säger Herren, Herren,
när jag sänder hungersnöd över landet,
inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten,
utan efter att få höra Herrens ord.
12 De ska irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord
utan att finna det.
13 Den dagen ska vackra flickor och unga män
mattas av törst,
14 de som svär vid Samariens skuld
och säger: ’Så sant din gud lever, Dan!’
och: ’Så sant Beer Shevas starkhet[ae] lever!’
De ska falla för att aldrig mer resa sig.”
Israels undergång
9 Jag såg Herren stå bredvid altaret, och han sa:
”Slå till pelarhuvudena
så att trösklarna skakar
och allt rasar samman över dem som finns där.
Dem som blir kvar ska jag döda med svärd.
Ingen av dem ska kunna fly,
ingen komma undan.
2 Även om de så gräver sig ner ända till dödsriket
ska jag få tag i dem och dra upp dem.
Och om de stiger upp till himlen,
ska jag störta ner dem igen.
3 Om de gömmer sig på Karmels topp
ska jag söka upp dem och ta dem till fånga,
och om de gömmer sig för mig på havets botten
ska jag befalla sjöormen att bita dem.
4 Om de förs bort till fångenskap inför sina fiender
ska jag befalla svärdet att döda dem.
Jag ska låta mina ögon vaka över dem,
inte till deras lycka utan till olycka.”
5 När Herren, härskarornas Herre, rör vid jorden,
smälter den,
och alla som bor där sörjer.
Hela jorden reser sig som Nilen
och sänker sig igen, som Egyptens flod.
6 Han bygger sin loftgång[af] i himlen,
och sätter upp sitt valv på jorden.
Han kallar på havets vatten
och häller ut det på jordytan.
Herren är hans namn.
7 ”Är ni inte i mina ögon likvärdiga med nubierna, ni israeliter? säger Herren.
Förde jag inte ut Israel ur Egypten,
filistéerna från Kaftor[ag]
och araméerna från Kir?
8 Herren, Herren har ögonen
på detta syndiga rike.
Jag ska utplåna det från jordens yta.
Men helt och hållet ska jag inte
utplåna Jakobs ätt, säger Herren.
9 Jag har befallt att Israels folk ska skakas
bland alla folk
som man skakar vete i ett såll,
utan att det minsta korn faller till marken.
10 Men alla syndare bland mitt folk ska dö för svärd,
dessa som säger:
’Det onda kommer inte att röra oss,
det drabbar inte oss.’
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.