Bible in 90 Days

Paulus tal till judarna i Rom

¹⁷ Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna och när de var samlade, sa han till dem:

”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till romarna, trots att jag inte hade gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner. ¹⁸ Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig eftersom det inte fanns något skäl att döma mig till döden. ¹⁹ Men judarna protesterade och jag blev därför tvungen att vädja till kejsaren. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk. ²⁰ Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan träffas och talas vid. Jag är bunden med dessa kedjor för Israels hopp.”

²¹ De svarade: ”Vi har inte fått några brev från Judeen eller några som helst dåliga rapporter om dig av de bröder som kommit hit. ²² Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det vi vet om denna sekt är att den stöter på motstånd överallt.”

²³ De kom därför överens om att träffas en annan dag och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att vittna och undervisa om Guds rike och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna övertyga dem om Jesus.

²⁴ Några av dem blev övertygade av vad han sa men andra trodde inte. ²⁵ Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt och Paulus skickade med dem ett sista ord:

”Den heliga Anden hade rätt när han talade genom profeten Jesaja till era förfäder:

²⁸ Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att lyssna.”^[b]

³⁰ Paulus bodde sedan i hela två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök ³¹ och förkunnade Guds rike och undervisade frimodigt om Herren Jesus Kristus och ingen försökte hindra honom.

Hälsning

1 Från Paulus, tjänare åt Kristus Jesus, kallad att vara en apostel^[c] och utsedd att sprida Guds evangelium ² som han utlovade genom sina profeter i de heliga Skrifterna, ³ budskapet om hans Son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids släkt ⁴ och som genom helighetens Ande var Guds Son, i kraft av sin uppståndelse från de döda, Jesus Kristus, vår Herre. ⁵ Genom honom har vi fått nåden och apostlaämbetet för att kalla alla folk till trons lydnad, och genom detta ge honom ära. ⁶ Och bland dessa som har kallats att tillhöra Jesus Kristus är också ni.

⁷ Till alla i Rom som är älskade av Gud och kallade att vara heliga:

Nåd och frid åt er från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus längtar efter församlingen

⁸ Först av allt tackar jag min Gud för er alla genom Jesus Kristus, eftersom man överallt i världen talar om er tro. ⁹ Gud själv vet att jag ständigt ber för er, för det är honom jag tjänar av hela hjärtat när jag sprider evangeliet om hans Son. ¹⁰ En sak jag alltid ber om, är att jag äntligen ska få möjlighet att resa till er – om Gud vill det. ¹¹ Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor, så att ni blir styrkta. ¹² Eller rättare sagt: så att vi kan uppmuntra varandra genom den tro vi har gemensamt.

¹³ Jag vill att ni ska veta, syskon, att jag flera gånger har tänkt komma till er, för att tron ska få samma goda resultat hos er som den har fått hos andra folk, men att det alltid har varit något som har hindrat mig. ¹⁴ Det ingår i mitt uppdrag att nå ut till både greker och barbarer^[d], både till de visa och till de enkla. ¹⁵ Därför vill jag så gärna komma till er i Rom, så att jag kan sprida evangeliet även där.

Kraften i evangeliet

¹⁶ Jag skäms inte för evangeliet, för det är Guds kraft som räddar var och en som tror, först juden, sedan greken. ¹⁷ I evangeliet visas nämligen rättfärdigheten från Gud, som handlar om tro från början till slut. Det står ju skrivet: ”Den som är rättfärdig genom tro ska leva.”^[e]

Gud hatar synden

¹⁸ Men Gud visar sin vrede från himlen mot all ondska och orättfärdighet hos dem som undertrycker sanningen i orättfärdighet. ¹⁹ Det man kan veta om Gud kan de ju själva se, för Gud har visat det för dem. ²⁰ Ända sedan världens skapelse har man kunnat se hans osynliga egenskaper, hans oändliga makt och hans gudomlighet i hans verk. Därför finns det ingen ursäkt för dem.

²¹ Trots att de kände Gud ville de inte ära honom som Gud och tacka honom. Istället ägnade de sig åt egna, meningslösa resonemang, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. ²² De påstod sig vara visa, men blev istället dårar. ²³ De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.

²⁴ Gud lät dem därför följa sitt hjärtas begär och orena lidelser, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. ²⁵ De bytte ut Guds sanning mot lögn. De tillbad och tjänade det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evighet, amen.

²⁶ Därför lät Gud dem ägna sig åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor övergav sin naturliga sexualitet för den onaturliga. ²⁷ Och männen slutade att ha naturliga sexuella förhållanden med kvinnor och började upptändas av begär till varandra, så att de utförde skamliga handlingar med andra män. På så sätt blev de själva orsaken till det rättvisa straff de fick för sin villfarelse.

²⁸ Eftersom de struntade i kunskapen om Gud, lät Gud dem följa sina egna onda tankar, så att de gjorde sådant som man inte får göra. ²⁹ De fylldes av all slags orättfärdighet, elakhet, girighet, ondska, de var fulla av avundsjuka, mordlust, aggressioner, svek, illvilja och sladder. ³⁰ De skvallrar, hatar Gud, är kaxiga, stolta och skrytsamma, hittar ständigt nya sätt att göra det som är ont, de är olydiga mot sina föräldrar, ³¹ tanklösa, trolösa, kärlekslösa och utan medlidande. ³² De vet att Gud har bestämt att en dag straffa dem med döden för det de gör, men ändå fortsätter de. Och inte nog med det: de uppmuntrar andra som lever likadant.

Guds dom över synden

2 Därför har du ingen ursäkt för att döma andra, vem du än är. Om du dömer en annan för det han gör, dömer du ju samtidigt dig själv, eftersom du handlar på samma sätt som han. ² Vi vet att Gud är rättvis när han dömer de människor som lever på det här viset. ³ Men du som dömer dina medmänniskor, du tror väl inte att Gud bara ska ha överseende med dig, trots att du handlar precis likadant? ⁴ Föraktar du Guds stora godhet, tolerans och tålamod? Inser du inte att han genom sin godhet vill få dig att vända om?

⁵ Med din envishet och ditt obotfärdiga hjärta drar du över dig vrede till vredens dag, då det ska visa sig att Gud dömer rättvist. ⁶ Då ska var och en få lön efter sina gärningar. ⁷ Gud ska ge evigt liv åt dem som utan att tröttna fortsätter att göra det goda och söker härlighet, ära och odödlighet. ⁸ Men han ska i sin vrede straffa dem som bara tänker på sig själva, vänder sig bort från sanningen och gör det som är orätt. ⁹ Nöd och ångest ska drabba varje människa som gör det onda, först juden, sedan greken. ¹⁰ Men härlighet, ära och frid ges till var och en som gör det goda, först juden, sedan greken. ¹¹ Gud behandlar alla lika.

¹² Alla som syndar utan lag ska också förgås utan lag, och alla som syndar under lagen ska dömas genom lagen. ¹³ Det är nämligen inte de som hör lagen som blir rättfärdiga inför Gud, utan de som följer den. ¹⁴ När andra folk, som inte har lagen, ändå av naturen lyder det som står i den, är de en lag för sig själva, trots att de inte har lagen. ¹⁵ De visar genom sina handlingar att lagen är skriven i deras hjärtan. Deras samveten talar ju genast om för dem om de handlar rätt eller fel. ¹⁶ Att det är så kommer att visa sig den dag då Gud ska döma det dolda hos människorna, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus.

Judarna och Moses lag

¹⁷ Du som kallar dig jude litar på lagen och är stolt över din Gud, ¹⁸ känner hans vilja och kan bedöma det väsentliga, eftersom lagen ger dig vägledning. ¹⁹ Du anser dig kunna leda de blinda och vara ett ljus för dem som lever i mörker, ²⁰ vägleda de oförståndiga och undervisa de omogna, för du har både kunskap och sanning i lagens gestalt. ²¹ Du undervisar andra men inte dig själv. Du säger till andra att de inte ska stjäla, men är själv en tjuv. ²² Du säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är själv otrogen. Du avskyr avgudar, men plundrar avgudatempel.

²³ Du är stolt över lagen men drar skam över Gud genom att bryta den. ²⁴ Det står ju skrivet: ”Andra folk hånar Guds namn på grund av er.”^[f]

²⁵ Omskärelsen^[g] gör bara nytta om du lyder lagen. Men om du inte gör det, då är du som en oomskuren. ²⁶ Om någon oomskuren lyder lagens bud, ska han inte betraktas som omskuren? ²⁷ Han som fysiskt inte är omskuren men ändå följer lagen kommer att döma dig, som har både skriften och omskärelsen men bryter mot lagen.

²⁸ Jude är man nämligen inte bara till det yttre, och inte heller är omskärelsen bara det yttre och fysiska. ²⁹ Nej, jude är man i sitt inre, och den verkliga omskärelsen är det som sker i det inre, i hjärtat, genom Anden, inte bokstavligt. Den människan blir ärad av Gud, inte av människor.

Gud håller sitt löfte

3 Vilken fördel är det då att vara jude? Finns det något värde i omskärelsen? ² Ja, en enorm fördel, främst att det var åt dem som Guds ord anförtroddes. ³ Att sedan några var trolösa ändrar väl ingenting när det gäller Guds trofasthet? ⁴ Självklart inte! Även om varenda människa ljuger, så talar Gud alltid sanning. Det står ju skrivet:

⁵ Men om vår orättfärdighet framhäver Guds rättfärdighet, vad ska vi tänka om det? Är Gud orättvis när han låter sin vrede drabba oss? Jag resonerar nu som en del människor. ⁶ Nej! Hur skulle Gud då kunna döma världen? ⁷ Någon kanske säger: ”Om min falskhet framhäver Guds trofasthet och ärar honom, varför ska jag dömas som en syndare?” ⁸ Men resonerar man på det sättet, kunde man lika gärna säga: ”Ju mer ont vi gör, desto bättre, för att det goda ska komma fram!” En del påstår att det är vad vi säger, men de som talar så ska få det straff de förtjänar.

Alla människor har syndat

⁹ Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker.

¹⁹ Det som lagen säger är riktat till dem som är under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ställas till svars inför Gud.

²⁰ Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.

Jesus Kristus tog vårt straff

²¹ Men nu har Gud visat en rättfärdighet som inte är beroende av lagen. Lagen och profeterna vittnar dock om den. ²² Det är en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus och gäller alla som tror, utan åtskillnad. ²³ Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud. ²⁴ Nu har de gjorts rättfärdiga, fritt, av nåd, genom att han låtit Kristus Jesus köpa dem fria. ²⁵ Gud lät honom, hans blod, offras till försoning för dem som tror. Han ville genom detta visa sin rättfärdighet, eftersom han tidigare hade låtit straffet vänta för de begångna synderna.^{[n] 26} Och nu i vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet, att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

²⁷ Har vi då något att skryta med? Nej, absolut ingenting. Vad är det för lag som säger det? Gärningarnas? Nej, trons. ²⁸ Vi menar nämligen att människan blir rättfärdig på grund av sin tro, oberoende av laggärningar. ²⁹ Annars skulle väl Gud bara vara judarnas Gud? Nog är han väl en Gud för andra folk också? Ja, självklart är han en Gud för alla, ³⁰ eftersom det bara finns en Gud. Och han gör de omskurna rättfärdiga genom tron, likaväl som de oomskurna genom samma tro. ³¹ Men gör vi då lagen om intet genom tron? Nej, tvärtom! Vi befäster lagen.

Abrahams tro

4 Vad kan vi då säga att Abraham, vår stamfar, kom fram till i fråga om detta? ² Om det nämligen var på grund av gärningar som Abraham blev rättfärdig, hade han kunnat vara stolt över det, men inte inför Gud. ³ Vad står det i Skriften? Jo, att ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”.^[o]

⁴ Den som arbetar får inte sin lön som en gåva, utan som en ersättning för något han har uträttat. ⁵ Men den som inte har gärningar att komma med utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, får sin tro räknad som rättfärdighet. ⁶ Därför säger också David att den människa är lycklig, som utan att förtjäna det räknas som rättfärdig av Gud:

⁹ Gäller denna lycka då bara omskurna, eller gäller den också de oomskurna? Vi har redan sagt att det var för sin tros skull som Abraham räknades som rättfärdig. ¹⁰ Men när skedde det: efter att han hade blivit omskuren, eller var det innan? Inte efter, nej, innan.

¹¹ Omskärelsens tecken fick han som sigill på den rättfärdighet han hade genom sin tro redan innan han blev omskuren. Och genom detta blev han en far till alla oomskurna som tror, för att de ska kunna räknas som rättfärdiga. ¹² Han blev också far till de omskurna, de som inte bara är omskurna utan också följer den tro som han hade innan han blev omskuren.

Löftet till Abraham gäller alla som tror

¹³ Det var alltså inte genom lagen som Abraham och hans ättlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴ Om nämligen de som lever efter lagen är arvingar, då skulle tron vara meningslös, och löftet skulle inte gälla. ¹⁵ Lagen för med sig vrede. Där ingen lag finns, där finns ingen överträdelse. ¹⁶ Därför är tron grunden för att det ska vara av nåd och löftet gälla för alla hans efterkommande, både för dem som har lagen och dem som har tro som Abraham. Han är allas vår far, ¹⁷ som det står skrivet: ”Jag ska låta dig bli far till många folk.”^[q] I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande och kallar på sådant som inte finns till som om det redan fanns till.

¹⁸ Trots att det inte fanns något hopp, hoppades Abraham ändå och trodde, och så blev han far till många folk, så som det var sagt: ”Så talrika ska dina efterkommande bli.”^{[r] 19} Därför vacklade Abraham inte i sin tro, trots att han var omkring hundra år gammal och tänkte att hans kropp var utan livskraft, och trots att hans hustru Sara aldrig hade kunnat få barn och nu var alldeles för gammal.

²⁰ Han tvivlade aldrig i otro på Guds löfte, för hans tro gav honom styrka, och han ärade Gud. ²¹ Han var helt övertygad om att Gud kan göra vad som helst som han lovat, ²² och därför räknades han som rättfärdig.

²³ Men utsagan att han ”räknades som rättfärdig” skrevs inte ner bara med tanke på honom. ²⁴ Den gäller även oss. Vi ska också räknas som rättfärdiga, eftersom vi tror på Gud, han som uppväckte vår Herre Jesus från de döda. ²⁵ Han utlämnades ju till att dö för våra synder och uppväcktes igen för att vi skulle bli rättfärdiga.

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare. ⁹ När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från vreden. ¹⁰ Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, när vi nu är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.

¹¹ Men inte nog med det, vi är stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.

Adam och Kristus

¹² Genom en enda människa, Adam, kom synden in i världen, och genom synden döden, och så dör alla människor, eftersom alla har syndat. ¹³ Synden fanns i världen före lagen men räknas inte när det inte finns någon lag. ¹⁴ Döden härskade dock över alla människor som levde i tidsperioden mellan Adam och Mose, även över dem som inte hade syndat genom en överträdelse som Adam, han som var en förebild för honom som skulle komma. ¹⁵ Men det är inte på samma sätt med nåden som med överträdelsen. För om många måste dö för en enda människas överträdelse, så är Guds nåd och nådegåvan genom en enda människa, Jesus Kristus, oändligt mycket större för många.

¹⁶ Det är också stor skillnad mellan följderna av denne ende mans synd och Guds gåva. En enda mans synd ledde till en fällande dom, medan gåvan som följde efter mångas överträdelser ledde till frikännande. ¹⁷ Om nämligen en enda människas överträdelse gjorde så att döden fick makten genom denne ende, så ska nu de som får den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva i ännu högre grad få liv och makt genom en enda, Jesus Kristus.

¹⁸ Om alltså en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor, har också en endas rättfärdiga handling lett till rättfärdighet och liv för alla. ¹⁹ Genom att en enda människa var olydig blev alla syndare, men på samma sätt ska alla genom en enda människas lydnad bli rättfärdiga.

²⁰ Lagen kom in för att överträdelsen skulle bli större. Men där synden blev större, där ökade nåden desto mer, ²¹ för att, så som synden härskade och förde till döden, så skulle nu nåden härska genom rättfärdigheten och genom Jesus Kristus, vår Herre, leda till evigt liv.

Syndens makt är bruten

6 Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? ² Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? ³ Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? ⁴ Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.

⁵ Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. ⁶ Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. ⁷ Den som är död är ju befriad från synden. ⁸ Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.

⁹ Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. ¹⁰ Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. ¹¹ På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.

¹² Låt alltså inte synden få makt över era dödliga kroppar, så att ni ger efter för kroppens begär. ¹³ Låt inte era kroppsdelar användas som redskap för något orättfärdigt, utan låt Gud använda er. Ni har ju gått från död till liv, så låt Gud använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. ¹⁴ Synden ska inte längre styra er, för ni står ju inte under lagen utan under nåden.

Fria att lyda Gud

¹⁵ Vad innebär då detta? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, naturligtvis inte!

¹⁶ Inser ni inte att om ni väljer att bli slavar under någon och lyda honom, så är ni slavar under den som ni lyder, antingen under synden som leder till död, eller under en lydnad som leder till rättfärdighet? ¹⁷ Men Gud vare tack! Ni som en gång var slavar under synden valde att av hela hjärtat lyda den undervisning som ni har fått. ¹⁸ Nu är ni fria från synden och har blivit slavar för rättfärdigheten – ¹⁹ jag använder en mänsklig bild för er mänskliga svaghets skull. Förut lät ni era kroppar vara slavar under orenheten och den tilltagande laglösheten, men låt dem nu istället bli rättfärdighetens slavar; det leder till helighet.

²⁰ När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. ²¹ Och vad blev resultatet? Jo, att ni gjorde sådant som ni nu skäms för, sådant som leder till döden. ²² Men nu har ni blivit fria från synden och är Guds slavar, och resultatet blir att ni skördar helighet och till slut får evigt liv. ²³ Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Fria från lagen

7 Ni vet säkert, syskon – jag talar till dem som känner lagen – att lagen bara styr över en människa så länge hon lever.

² En gift kvinna är genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap. ³ Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan gifta sig med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.

⁴ På samma sätt har ni, syskon, dött bort från lagen med Kristus kropp. Nu tillhör ni en annan, honom som uppväcktes från de döda, och så bär vi frukt åt Gud. ⁵ Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, väckte lagen i oss syndiga begär som verkade i våra kroppar, så att vi bar frukt åt döden. ⁶ Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss bundna och kan tjäna på Andens nya sätt, inte på det gamla, bokstavsbundna.

Lagen avslöjar synden

⁷ Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”^{[s] 8} Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.

⁹ Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan lag, men när budordet kom, vaknade synden genast till liv, ¹⁰ och jag dog. Jag fann att det budord som skulle leda till liv ledde mig till döden. ¹¹ Synden passade på och utnyttjade budordet, lurade mig och dödade mig. ¹² Lagen är alltså helig, och budordet är heligt, rätt och gott.

¹³ Var det då det goda som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö, för att den skulle avslöjas som synd och att synden genom budordet skulle visa sin fruktansvärda syndfullhet.

Kampen mot synden

¹⁴ Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Jag förstår inte mitt eget sätt att handla: Jag gör inte vad jag vill göra, utan det jag avskyr, det gör jag. ¹⁶ Om jag gör vad jag inte vill göra, erkänner jag att lagen är god. ¹⁷ Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

¹⁸ Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte. ¹⁹ Det goda jag vill göra förblir ogjort, och det onda jag inte vill göra, det gör jag i alla fall. ²⁰ Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

²¹ Jag har alltså funnit denna lag vara verksam: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. ²² I mitt inre instämmer jag i Guds lag, ²³ men en annan lag som jag ser inom mig styr min kropp och krigar mot lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge för syndens lag i mina lemmar. ²⁴ Jag stackars människa! Vem kan rädda mig från denna dödens kropp? ²⁵ Jag tackar Gud: genom Jesus Kristus, vår Herre. Med mitt förnuft tjänar jag alltså Guds lag, medan jag i min mänskliga natur är slav under syndens lag.

Guds Ande ger frihet

8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus. ² För Andens lag, som ger liv genom Kristus Jesus, har ju gjort oss^[t] fria ifrån syndens och dödens lag. ³ Lagen, försvagad som den var på grund av den syndiga naturen, kunde inte göra det som Gud gjorde genom att sända sin egen Son i en syndig människas gestalt, som ett syndoffer. Så dömde han synden i hans kropp. ⁴ Därför kunde lagens rättfärdighetskrav uppfyllas hos oss som inte leds av vår mänskliga natur utan av Anden.

⁵ De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Anden tänker på sådant som är i överensstämmelse med Anden. ⁶ Det mänskliga sinnelaget medför död, men det andliga leder till liv och frid. ⁷ Det mänskliga sinnelaget är fientligt mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. ⁸ De som styrs av sitt mänskliga sinnelag kan aldrig tillfredsställa Gud.

⁹ Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Kristus Ande tillhör överhuvudtaget inte Kristus. ¹⁰ Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten. ¹¹ Om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande igen genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså, syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill. ¹³ Nej, om ni lever på det viset kommer ni att dö. Men om ni med Anden kväver kroppens impulser får ni leva, ¹⁴ för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. ¹⁵ Ni har ju inte fått en ande som förslavar er i rädsla. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Abba, min far.”^{[u] 16} Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men om vi är Guds barn, är vi också arvingar till Gud, tillsammans med Kristus, om vi lider tillsammans med honom för att en dag få dela härligheten med honom.

Den härlighet som väntar Guds barn

¹⁸ Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den härlighet som en dag ska uppenbaras för oss. ¹⁹ Hela skapelsen väntar med spänning på att få se Guds barn uppenbaras. ²⁰ Allt skapat har ju hamnat i ett tillstånd av tomhet, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till tomheten, dock i hopp ²¹ om att skapelsen en dag ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.

²² Vi vet att hela skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. ²³ Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp. ²⁴ Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? ²⁵ Men om vi hoppas på något vi ännu inte ser, väntar vi uthålligt.

²⁶ Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men Anden vädjar för oss med outtalade ord. ²⁷ Och han, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

²⁸ Vi vet att Gud i allting verkar för något gott för dem som älskar honom och som han har kallat enligt sin plan. ²⁹ Dem som Gud har utvalt har han också bestämt till att bli lika hans Son, så att han skulle bli den förstfödde bland många bröder. ³⁰ Dem som han i förväg har bestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga har han också gett del av härligheten.

Gud visade sin kärlek genom Jesus Kristus

³¹ Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, vem kan då vara emot oss? ³² Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att rädda oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom? ³³ Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud själv har ju gjort oss rättfärdiga. ³⁴ Vem kan döma oss? Kristus, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida, vädjar för oss.

³⁵ Vem kan skilja oss från Kristus kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse, svält, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶ Det står ju skrivet:

³⁷ Men mitt i allt detta vinner vi en fullkomlig seger genom honom som har visat oss sin kärlek. ³⁸ Jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som finns nu eller som kommer att finnas i framtiden, varken krafter ³⁹ i höjden eller i djupet eller något annat i skapelsen kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Guds löfte till Israels folk

9 Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: ² Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. ³ Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. ⁴ De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. ⁵ De är ättlingar till våra förfäder^[w], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.

⁶ Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel^[x] är nämligen inte alla som härstammar från Israel. ⁷ På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”^{[y] 8} Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. ⁹ Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”^[z]

¹⁰ Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. ¹¹ Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast ¹² och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”^{[aa] 13} Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”^[ab]

¹⁴ Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! ¹⁵ Han säger ju till Mose:

¹⁶ Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.

¹⁷ I Skriften sägs det nämligen till farao:

¹⁸ Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.^[ae]

Gud är fri att välja sitt folk

¹⁹ Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”

²⁰ Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” ²¹ Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? ²² Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? ²³ Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? ²⁴ Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.

²⁵ Det sägs så här genom Hosea:

²⁶ Och:

²⁷ Jesaja utropar om Israel:

²⁹ Jesaja säger också på ett annat ställe:

Israels folk vägrar att tro

³⁰ Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. ³¹ Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. ³² Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, ³³ som Skriften talar om:

10 Syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat. ² Jag kan vittna om hur ivrigt de tjänar Gud, men de saknar insikt. ³ De förstår inte den rättfärdighet som kommer från Gud, utan fortsätter att vidhålla sin egen. De har inte underordnat sig Guds rättfärdighet. ⁴ Kristus är slutet på lagen, för att var och en som tror ska kunna bli rättfärdig.

Räddningen gäller alla

⁵ När det gäller den rättfärdighet som lagen ger, skriver Mose: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^{[al] 6} Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus). ⁷ Eller: ”Vem ska fara ner i avgrunden?” (det vill säga, för att hämta tillbaka Kristus från de döda).

⁸ Men vad säger den då? ”Ordet är nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar” (det vill säga, det budskap om tron som vi förkunnar).^{[am] 9} Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad. ¹⁰ Det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, och den öppna bekännelsen som räddar. ¹¹ Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom ska stå där med skam.”^{[an] 12} Detta gäller för både judar och greker, för alla har samma Herre. Han ger generöst av sitt goda till alla som åkallar honom, ¹³ för ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad”^[ao].

Alla trodde inte på budskapet om Kristus

¹⁴ Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på någon som de inte har hört om? Hur ska de höra om ingen förkunnar? ¹⁵ Hur kan någon förkunna om han inte är utsänd? Det står skrivet: ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som bär bud om goda ting!”^{[ap] 16} Men alla israeliter trodde inte på evangeliet, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?”^{[aq] 17} Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.

¹⁸ Men då blir min fråga: Har de inte hört? Jo, visst har de hört det!

¹⁹ Men då säger jag: Israel kanske aldrig förstod? Först säger Mose:

²⁰ Jesaja går så långt att han säger:

²¹ Men om Israels folk säger han:

Har Gud övergett Israels folk?

11 Så nu frågar jag: har då Gud stött bort sitt folk helt och hållet? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och av Benjamins stam.

² Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Vet ni inte vad det står i Skriften om Elia? Han anklagade Israel inför Gud: ³ ”Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de döda mig också.”^{[av] 4} Men vad svarade Gud honom? ”Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen personer som aldrig har fallit ner och tillbett Baal.”^{[aw] 5} På samma sätt finns det nu i vår tid en rest som Gud i sin nåd har utvalt. ⁶ Men om det var av nåd, då har det inget med gärningar att göra. Då skulle ju nåden inte vara nåd.

⁷ Alltså, det som Israel sökte så ivrigt efter uppnådde de aldrig. Bara de utvalda gjorde det. De andra blev förstockade. ⁸ Det står ju skrivet:

⁹ David säger:

Inympade grenar

¹¹ Så nu frågar jag igen: snubblade de för att falla? Nej, inte alls! Men på grund av deras fall har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dem. ¹² Och om deras fall gav världen rikedom och om deras misslyckande resulterade i rikedom för andra folk, hur mycket större rikedom ska då inte deras fullhet^[az] ge!

¹³ Nu talar jag till er hedningar: som hedningarnas apostel värdesätter jag min tjänst högt. ¹⁴ Kanske kan jag få mitt eget folk att känna avund och rädda några av dem. ¹⁵ Om det att de stöttes bort innebar att världen försonades, vad ska det då betyda att de blev mottagna igen, om inte liv för de döda! ¹⁶ Om det första brödet är heligt, så är hela degen helig.^[ba] Och om roten är helig är också grenarna heliga.

¹⁷ Om några av grenarna har brutits av, och du, som är en gren från ett vilt olivträd, har blivit inympad bland de andra grenarna och får nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot, ¹⁸ ska du inte börja skryta bland grenarna. Gör du det ska du veta att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.

¹⁹ Nu kanske du tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.” ²⁰ Det är sant. Men de bröts av därför att de inte trodde, och du är där därför att du tror. Var inte högfärdig, utan frukta! ²¹ Om Gud inte skonade de äkta grenarna, så kommer han inte heller att skona dig.

²² Här ser du alltså Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig så länge du håller dig till hans godhet. I annat fall kommer du också att skäras bort. ²³ Och om de andra inte håller fast vid sin otro kommer de att inympas tillbaka, för Gud har makt att göra det. ²⁴ Om du skars av från ett, av naturen vilt olivträd, och mot naturens ordning ympades in på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte att ympa in de äkta grenarna igen.

Israel ska räddas

²⁵ Syskon, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet, så att ni inte tänker för höga tankar om er själva: En del av israeliterna är förstockade, och så kommer det att vara tills fullheten från de andra folken har kommit in. ²⁶ Sedan ska hela Israel bli räddat. Det står ju skrivet:

²⁸ När det gäller evangeliet är de Guds fiender för er skull, men samtidigt är de utvalda och älskade för förfädernas skull. ²⁹ Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. ³⁰ Förut var ni olydiga mot Gud, men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. ³¹ Nu har de blivit olydiga, för att även de ska få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni får. ³² Gud lät alla människor bli fångade i sin egen olydnad, för att han skulle kunna visa förbarmande mot alla.

Lovprisning

Att leva för att tjäna Gud

12 Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst. ² Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka, så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.

Ödmjuk tjänst i Kristus kropp

³ Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. ⁴ Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. ⁵ På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra.

⁶ Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro. ⁷ Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa. ⁸ Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.

Aktiv kärlek

⁹ Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. ¹⁰ Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. ¹¹ Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.

¹² Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt. ¹³ Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.

¹⁴ Välsigna dem som förföljer er, välsigna, förbanna dem inte. ¹⁵ Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter. ¹⁶ Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt.

¹⁷ Hämnas inte på den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor. ¹⁸ Gör allt ni kan för att leva i frid med alla. ¹⁹ Det är inte ni som ska utdöma straff, mina kära. Lämna plats åt Guds vrede, för det står skrivet: ”Hämnden är min, och jag ska straffa, säger Herren.”^{[bd] 20} Nej,

²¹ Låt inte det onda segra över dig, utan besegra det onda med det goda.

Goda medborgare

13 Var och en ska underordna sig de styrande myndigheterna, för de är tillsatta av Gud. Det finns ingen myndighet som inte är av Gud, och alla har de fått sin makt av Gud.^{[bf] 2} Den som sätter sig upp mot en myndighet sätter sig därför upp mot Guds ordning och kommer att bli straffad. ³ De styrande är ju inte ett hot mot den som gör det som är gott, utan mot den som gör det som är ont. Om du vill slippa att vara rädd för myndigheterna, så gör det som är gott. Då kan du få beröm av dem. ⁴ Myndigheten är ditsatt av Gud för att hjälpa dig till det goda. Men om du gör det som är ont, måste du naturligtvis vara rädd, för myndigheten bär inte sitt vapen förgäves utan är Guds tjänare för vreden, för att straffa den som gör det onda. ⁵ Därför ska man alltså underordna sig myndigheterna, dels för vredens skull, dels för samvetets skull.

⁶ Det är ju också därför ni betalar skatt, för myndigheterna är Guds tjänare som utför det arbete de är satta att göra. ⁷ Betala till alla det ni är skyldiga att ge dem, både skatter och andra avgifter, och visa respekt och vördnad.

Det viktigaste budet

⁸ Var inte skyldiga någon någonting annat än att älska varandra. Den som älskar sin medmänniska uppfyller lagen. ⁹ Buden: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär,” och alla andra bud, kan ju sammanfattas i ett enda: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”^{[bg] 10} Kärleken gör inte medmänniskan något ont. Det är därför kärleken är lagens uppfyllelse.

¹¹ Ni vet ju att den tid vi har kvar är begränsad. Vakna upp, för vår räddning är närmare nu än när vi först började tro. ¹² Natten är snart slut, och dagen närmar sig. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och i stället ta på oss ljusets rustning. ¹³ Låt oss leva i värdighet, på ett sätt som tål dagsljuset, och inte i vilda fester och drickande, inte i sexuell omoral och omoral, inte i strider och avund. ¹⁴ Klä er i Herren Jesus Kristus. Bli inte så upptagna med att sköta om er kropp att begären väcks.

Omtanke och hänsyn

14 Acceptera den som har en svag tro, utan att sätta er till doms över det diskutabla. ² Någons tro kanske tillåter honom att äta vad som helst, medan en annans tro är så svag att han bara äter grönsaker.^{[bh] 3} Då ska den som vågar äta inte förakta den som inte vågar. Och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju accepterat honom. ⁴ Vad har du för rätt att döma någon annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren förmår att hålla honom upprätt.

⁵ Någon skiljer mellan dagar, medan alla dagar är lika för en annan. Här måste var och en följa sitt eget förstånd. ⁶ Den som beaktar en viss dag gör det för Herren. Och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som avstår från viss mat gör det också för Herren. Även han tackar ju Gud. ⁷ Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. ⁸ Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vi tillhör alltså Herren vare sig vi lever eller dör. ⁹ Kristus dog ju och blev levande igen just för att han skulle vara Herre över både döda och levande.

¹⁰ Varför dömer du då någon av dina syskon och ser ner på någon av dem? Var och en av oss ska en dag stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står ju skrivet:

¹² Alltså ska var och en stå till svars för sina egna handlingar inför Gud.

¹³ Sluta därför med att döma varandra. Bestäm i stället för er själva att aldrig mer göra något som kan få någon av trossyskonen att snubbla eller falla.

¹⁴ Själv är jag i Herren Jesus helt övertygad om att ingenting är orent i sig självt. Men för den som anser att det är orent, för honom är det orent. ¹⁵ Om du alltså sårar någon av dina trossyskon genom vad du äter, då lever du inte längre efter kärleken. Låt inte det du äter orsaka att någon, som Kristus har dött för, går förlorad. ¹⁶ Låt ingen tala illa om det goda ni har hos er. ¹⁷ Guds rike handlar ju inte om mat eller dryck, utan om rättfärdighet, frid och glädje i helig Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus med den inställningen behagar Gud och blir uppskattad av människor.

¹⁹ Låt oss alltså sträva efter att göra sådant som skapar frid och ömsesidig uppbyggelse. ²⁰ Riv inte ner Guds verk för matens skull! Allt är rent, men det är fel att äta något som får en annan på fall. ²¹ Avstå därför hellre från att äta kött och dricka vin eller göra andra saker som kan få någon av dina trossyskon på fall.

²² Vad du själv tror om allt detta får vara en sak mellan Gud och dig. Lycklig är den som kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. ²³ Men den som tvivlar och ändå äter, blir dömd, eftersom han inte handlar i tro. Allt som inte är av tro är synd.