Bible in 90 Days

Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar

(Matt 11:21-24)

10 Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar^[a], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.

² Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. ³ Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. ⁴ Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.

⁵ När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. ⁶ Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. ⁷ Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

⁸ När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, ⁹ bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ ¹⁰ Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: ¹¹ Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. ¹² Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom^[b] på den dagen än en sådan stad.

¹³ Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon^[c], hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. ¹⁴ Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. ¹⁵ Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.

¹⁶ Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”

De sjuttiotvå kommer tillbaka

(Matt 11:25-27; 13:16-17)

¹⁷ De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”

¹⁸ Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. ¹⁹ Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. ²⁰ Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.^[d]”

²¹ I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.

²² Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”

²³ Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. ²⁴ Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”

Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

²⁵ En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

²⁶ Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

²⁷ Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[e]

²⁸ ”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

²⁹ Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

³⁰ Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

³¹ Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. ³² Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

³³ Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. ³⁴ Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. ³⁵ Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer^[f] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

³⁶ Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

³⁷ ”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

³⁸ När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. ³⁹ Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.

⁴⁰ Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”

⁴¹ Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! ⁴² Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”

Jesus undervisar sina lärjungar om bön

(Matt 6:9-13; 7:7-11)

11 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat sa en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som Johannes lärde sina lärjungar att be.”

² Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga:

⁵ Sedan sa han till dem: ”Vem av er skulle kunna ha en vän som någon gick till mitt i natten och sa: ’Min vän, låna mig tre brödkakor! ⁶ En av mina vänner har kommit resande, och jag har inget att bjuda honom på.’ ⁷ Och vännen därinne skulle då svara och säga: ’Dörren är redan låst och mina barn ligger hos mig i sängen, så jag kan inte stiga upp och ge dem till dig.’ ⁸ Men jag säger er att även om han inte stiger upp och ger honom något därför att han är en vän, så gör han det för att slippa skämma ut sig^[h]. ⁹ Därför säger jag er: be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka på, och dörren ska öppnas. ¹⁰ För den som ber, han får, och den som söker, han finner. Och för var och en som knackar på ska dörren öppnas.

¹¹ Kan någon far, om hans barn ber om en fisk, ge det en orm, ¹² eller en skorpion, när barnet ber om ett ägg? ¹³ Om nu ni, som är onda, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Fader i himlen ge den heliga Anden till dem som ber honom?”

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

(Matt 12:22-30; Mark 3:22-27)

¹⁴ En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, ¹⁵ men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul^[i], de onda andarnas härskare.” ¹⁶ Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen.

¹⁷ Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. ¹⁸ Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. ¹⁹ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. ²⁰ Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. ²¹ Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. ²² Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. ²³ Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Den orena andens återkomst

(Matt 12:43-45)

²⁴ När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ ²⁵ Och när den gör det och finner huset rent och iordningställt, ²⁶ letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut.”

²⁷ Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.”

²⁸ Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds ord och tar vara på det.”

Jesus varnar för otro

(Matt 12:39-42)

²⁹ Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är Jona-tecknet.^{[j] 30} Så som Jona blev ett tecken för Nineves invånare, så ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte.

³¹ Söderns drottning^[k] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo. ³² Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona.

Släpp in ljuset

(Matt 6:22-23)

³³ När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den med ett sädesmått, utan man ställer den i lampstället så att alla som kommer in kan se ljuset. ³⁴ Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om det är dåligt blir det mörkt i din kropp. ³⁵ Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. ³⁶ Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”

Jesus anklagar de religiösa ledarna

(Matt 23:1-36)

³⁷ Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. ³⁸ Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad.

³⁹ Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. ⁴⁰ Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? ⁴¹ Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er.

⁴² Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel^[l] av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.

⁴³ Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! ⁴⁴ Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.^[m]”

⁴⁵ ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.”

⁴⁶ ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. ⁴⁷ Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! ⁴⁸ Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.

⁴⁹ Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ ⁵⁰ Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, ⁵¹ ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.^[n] Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta.

⁵² Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.”

⁵³ När han gick därifrån började fariseerna och de skriftlärda ansätta honom hårt och överösa honom med besvärliga frågor ⁵⁴ för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.

Jesus varnar för hyckleri

(Matt 10:26-27)

12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Men Jesus vände sig först till sina lärjungar och varnade dem: ”Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. ² Det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. ³ Det ni har sagt i mörkret ska höras i dagsljuset, och det ni har viskat i någons öra i enrum kommer att ropas ut från hustaken.

Var inte rädda

(Matt 10:28-33)

⁴ Till er som är mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som kan döda kroppen, men sedan inte kan göra något mer. ⁵ Jag ska visa er vem ni ska frukta. Frukta honom som har makt att både döda och sedan kasta i Gehenna^[o].

⁶ Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Och ändå är ingen av dem glömd av Gud. ⁷ Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.

Bekännelse och förnekelse

(Matt 12:31-32; Mark 3:28-29)

⁸ Jag säger er, att om någon bekänner mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. ⁹ Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. ¹⁰ Vem som än säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar den heliga Anden kommer aldrig att bli förlåten.

¹¹ När man drar er till synagogorna^[p], makthavarna och myndigheterna, så oroa er inte för hur ni ska försvara er eller för vad ni ska säga. ¹² Den heliga Anden kommer i samma stund att låta er veta vad ni behöver säga.”

Liknelsen om den rika lantbrukaren

¹³ Då sa någon i folkmassan: ”Mästare, säg till min bror att han ska dela arvet med mig.”

¹⁴ Men Jesus svarade: ”Min vän, vem har satt mig till domare, så att jag kan avgöra tvister mellan er?”

¹⁵ Vidare sa han till dem: ”Akta er för allt habegär! En människas liv är inte beroende av hur mycket hon äger.”

¹⁶ Sedan berättade han en liknelse för dem. Han sa:

”En rik lantbrukare hade fått en stor skörd. ¹⁷ Han gick och funderade på vad han skulle göra eftersom det inte gick att få in all skörd. ¹⁸ Han sa: ’Nu vet jag, jag river ner mina gamla lador och bygger större. Då får jag plats både med skörden och med allt annat jag äger. ¹⁹ Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat så mycket att det räcker i många år. Koppla av nu! Ät, drick och roa dig!’

²⁰ Men Gud sa till mannen: ’Din dåre, redan i natt ska ditt liv tas ifrån dig! Vem ska då få allt som du har sparat ihop?’

²¹ Så går det för den som samlar rikedomar åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

Om att oroa sig

(Matt 6:25-33)

²² Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat att äta och kläder att ta på er. ²³ Livet är ju mer än maten och kroppen mer än kläderna. ²⁴ Tänk på korparna! De varken sår eller skördar, eller skaffar förråd eller lador, men Gud ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? ²⁵ Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma? ²⁶ Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat?

²⁷ Tänk på liljorna hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. ²⁸ Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har! ²⁹ Grubbla inte över vad ni ska äta och dricka. Oroa er inte för sådant. ³⁰ För sådant jagar all världens folk efter, men er Fader vet redan att ni behöver det. ³¹ Sök först hans rike, så får ni det övriga också.

³² Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket. ³³ Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som aldrig slits ut och en skatt i himlen som är i säkert förvar, där ingen kan stjäla den och där ingen mal förstör. ³⁴ För där er skatt finns, där kommer också ert hjärta att vara.

Var beredda

(Matt 24:43-51; 25:1-13; Mark 13:33-37)

³⁵ Fäst upp era kläder^[q] och håll lamporna brinnande. ³⁶ Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från en bröllopsfest, så att de snabbt kan öppna dörren för honom när han knackar. ³⁷ Lyckliga är de som deras herre finner vakna när han kommer. Sannerligen säger jag er: han ska själv göra sig redo att tjäna, och han ska låta dem få slå sig ner vid bordet för att äta medan han passar upp dem. ³⁸ Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med inte förrän strax före gryningen. Men lyckliga är de som är beredda.

³⁹ Ni ska veta att om husägaren bara visste när tjuven tänkte komma, skulle han hindra honom från att bryta sig in. ⁴⁰ Var beredda ni också, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”

⁴¹ Petrus frågade: ”Herre, talar du denna liknelse bara till oss, eller gäller detta alla?”

⁴² Herren svarade: ”Vem är som en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? ⁴³ Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. ⁴⁴ Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. ⁴⁵ Men om tjänaren säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka sig full, ⁴⁶ då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med dem som inte tror.

⁴⁷ Den tjänare som känner till sin herres vilja, men ändå inte förbereder sig eller gör vad hans herre vill, han ska straffas med många piskslag. ⁴⁸ Men den som inte är medveten om att han handlar fel och gör något straffbart, ska bara straffas med några få piskslag. Av den som har fått mycket kommer det att krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket, har också desto större ansvar.

Splittring väntar, inte fred

(Matt 10:34-35)

⁴⁹ Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att den redan brann! ⁵⁰ Men jag måste döpas med ett dop som väntar mig, och jag plågas svårt innan det är över. ⁵¹ Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, utan splittring! ⁵² Om fem personer bor i ett hus, kommer de i fortsättningen att leva splittrade, tre mot två och två mot tre, ⁵³ far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot svärdotter och svärdotter mot svärmor.”

Att tolka den tid man lever i

(Matt 16:2-3; 5:25-26)

⁵⁴ Sedan sa han till folket: ”När ni ser molnen torna upp sig i väster, så säger ni: ’Nu blir det regn.’ Och det blir det också. ⁵⁵ När det blåser sydliga vindar säger ni: ’Idag blir det hett!’ Och det blir det. ⁵⁶ Ni hycklare! Ni har lätt för att tyda tecken på jorden och himlen, men varför kan ni inte tyda den här tiden?

Gör upp med Gud innan det är för sent

⁵⁷ Varför avgör ni inte själva vad som är rätt? ⁵⁸ När du är på väg med din motpart till domstolen, försök då komma överens med honom innan ni är framme. Annars kanske han drar dig inför domaren, som sedan låter sin medhjälpare ta hand om dig och sätta dig i fängelse. ⁵⁹ Jag säger dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt till sista kopparslanten.”

Vänd om till Gud

13 Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer som Pilatus hade dödat medan de offrade i templet.

² Jesus frågade då: ”Tror ni att dessa galileer var större syndare än de andra i Galileen? Var det därför de fick lida? ³ Nej! Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet^[r].

⁴ Och hur var det med de arton människor som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de större syndare än alla andra i Jerusalem? ⁵ Nej! Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet.”

⁶ Sedan berättade han en liknelse: ”En man planterade ett fikonträd i sin vingård. Sedan kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han hittade ingen. ⁷ Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner trädet. ’Jag har i tre år kommit och letat efter frukt på det, utan att finna någonting’, sa han. ’Varför låta det ta upp näring ur jorden?’ ⁸ Men trädgårdsmästaren bad: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och ge det gödning. ⁹ Kanske blir det fikon på det nästa år. Om inte, så kan du hugga ner det då.’ ”

Jesus botar en kvinna på sabbaten

¹⁰ En sabbat när Jesus undervisade i synagogan, ¹¹ fanns där en kvinna som var handikappad på grund av en ande. Hon hade gått framåtböjd i arton år, och kunde inte räta på ryggen.

¹² När Jesus fick se henne, kallade han på henne och sa: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom!” ¹³ Sedan lade han händerna på henne, och genast rätade hon på ryggen och började hylla Gud.

¹⁴ Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på sabbaten. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på sabbaten!”

¹⁵ Då svarade Jesus: ”Ni hycklare! Finns det någon av er här som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut den och ger den vatten? ¹⁶ Men här har vi en Abrahams dotter som Satan hållit bunden i arton år, och så skulle hon inte få bli löst från sin boja bara för att det är sabbat!”

¹⁷ Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.

Liknelsen om senapsfröet och om surdegen

(Matt 13:31-33; Mark 4:30-32)

¹⁸ Sedan sa han: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska jag använda? ¹⁹ Det är som ett senapsfrö som en man sådde i sin trädgård. Det växte och blev till ett träd, där fåglarna kunde bygga bo bland grenarna.” ²⁰ Åter frågade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? ²¹ Det är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”

Den trånga porten

(Matt 7:13-14; 7:2-23; 8:11-12)

²² På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade. ²³ Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?”

Jesus sa då till dem: ²⁴ ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er, att många ska försöka komma in men inte lyckas. ²⁵ Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten och ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’, så ska han svara: ’Jag vet inte vilka eller varifrån ni är!’

²⁶ Då säger ni: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du undervisade på våra gator!’

²⁷ Men han ska svara: ’Jag känner er inte och vet inte varifrån ni är! Försvinn härifrån, alla ni orättens hantlangare!’

²⁸ Där ska ni gråta och skära tänder när ni blir utestängda från Guds rike och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna. ²⁹ Och människor ska komma från öster och väster, norr och söder och ta plats vid måltiden i Guds rike. ³⁰ Då ska de som är sist bli först, och de som är först bli sist.”

Jesus sörjer över Jerusalem

(Matt 23:37-39)

³¹ Just då kom några fariseer till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!”

³² Jesus svarade: ”Hälsa den räven^[s] att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål. ³³ Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem.

³⁴ Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ³⁵ Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Jag säger er: ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^[t]’ ”

Jesus botar en man på sabbaten

14 En sabbat var Jesus hembjuden på mat till en farisé som var medlem i rådet^[u]. Man observerade honom noga, ² eftersom det där fanns framför honom en man som led av vatten i kroppen. ³ Jesus frågade då fariseerna och de laglärda: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten eller inte?”

⁴ Men de teg. Då rörde Jesus vid mannen och botade honom och lät honom gå.

⁵ Sedan sa han till dem: ”Om någon av er har ett barn eller kanske en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp dem, även om det skulle råka vara sabbat?”

⁶ Men det kunde de inte svara på.

Sträva inte efter främsta platsen

⁷ När Jesus såg att gästerna försökte få de främsta platserna vid bordet, gav han dem denna liknelse: ⁸ ”Om du blir bjuden på bröllop, så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer respekterad än du, ⁹ och då kommer värden och säger: ’Kan du vara snäll och lämna din plats åt den här personen.’ Då måste du generad söka upp en plats längst ner vid bordet.

¹⁰ När du är bjuden, välj istället en plats längst ner. När värden då kommer och ser dig kanske han säger: ’Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!’ Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna. ¹¹ Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”

¹² Sedan sa Jesus till honom som hade bjudit in honom: ”När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, för då blir din belöning att de bjuder tillbaka. ¹³ Nej, bjud istället till festen dem som är fattiga och handikappade, förlamade och blinda. ¹⁴ Då är du lycklig, eftersom de inte kan ge någon belöning tillbaka, utan du ska få din belöning vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Liknelsen om den stora festen

(Matt 22:2-14)

¹⁵ En man som var med vid bordet och hörde detta, sa till honom: ”Lycklig är den som får komma till festmåltiden i Guds rike.”

¹⁶ Då svarade Jesus: ”En man ordnade en stor fest och bjöd in många gäster. ¹⁷ När det sedan var dags för festen, sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga: ’Allt är klart, välkomna till festen.’ ¹⁸ Men alla kom med ursäkter. En sa: ’Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!’ ¹⁹ En annan sa: ’Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till. Förlåt att jag inte kan komma!’ ²⁰ En tredje sa: ’Jag har just gift mig och kan inte komma.’

²¹ När tjänaren kom tillbaka och berättade vad de hade sagt, blev hans herre arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta fattiga och handikappade, blinda och förlamade. ²² Men tjänaren sa: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men det finns fortfarande platser kvar.’

²³ Då sa mannen till sin tjänare: ’Gå ut överallt på vägar och stigar och uppmana alla att komma, så att mitt hus blir fullt. ²⁴ Men jag säger er att ingen av dem som jag bjöd första gången ska få vara med på festen.’ ”

Priset för att vara en lärjunge till Jesus

(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)

²⁵ Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: ²⁶ ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.^{[v] 27} Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

²⁸ Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? ²⁹ Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. ³⁰ ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’

³¹ Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? ³² Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.

³³ Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. ³⁴ Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen? ³⁵ Det duger inte ens till jorden eller till gödselhögen. Det måste kastas bort. Lyssna, du som har öron att höra med!”

Liknelsen om det förlorade fåret

(Matt 18:12-14)

15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. ² Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.

³ Då berättade Jesus en liknelse för dem: ⁴ ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? ⁵ När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. ⁶ Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

⁷ Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? ⁹ Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? ¹⁰ På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”

Liknelsen om sonen som lämnade sin far

¹¹ Jesus sa: ”En man hade två söner. ¹² Den yngre sa till sin far: ’Far, ge mig min del av arvet nu.’ Och han gick med på att dela sin egendom mellan sönerna.

¹³ Några dagar senare hade den yngre sonen sålt allt han ägde och gav sig iväg till ett främmande land. Där levde han ett vilt liv och gjorde snart slut på alla sina pengar. ¹⁴ Men när han hade gjort av med allt, drabbade en svår hungersnöd landet, och han var snart i nöd. ¹⁵ Han bad då en lantbrukare att anställa honom och mannen skickade ut honom att vakta svin. ¹⁶ Han längtade efter att få äta sig mätt på svinens fröskidor, men ingen gav honom något.

¹⁷ Då insåg han sin situation och sa till sig själv: ’Hemma hos min far har de anställda mat i överflöd, och här håller jag på att svälta ihjäl! ¹⁸ Jag går hem till min far och säger: Far, jag har syndat mot både himlen och dig. ¹⁹ Jag är inte värd att kallas din son längre, men låt mig åtminstone få arbeta som en av dina tjänare.’ ²⁰ Och så gick han tillbaka hem till sin far.

Men medan sonen fortfarande var långt borta, såg hans far honom och fylldes av medlidande. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.

²¹ Sonen sa: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte värd att kallas din son längre.’

²² Men hans far sa till tjänarna: ’Skynda er! Ta fram mina finaste dräkter och sätt på honom dem. Sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter! ²³ Hämta sedan gödkalven och slakta den, så att vi kan äta och ha fest. ²⁴ För min son var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ Och så började festen.

²⁵ Under tiden hade den äldre sonen varit ute på fälten. När han nu närmade sig huset, hörde han ljudet av musik och dans. ²⁶ Han kallade på en av tjänarna och frågade vad det var man firade. ²⁷ Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit tillbaka, och din far har slaktat gödkalven för att fira att han har kommit hem välbehållen.’

²⁸ Då blev den äldre sonen rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick därför ut och försökte övertala honom, ²⁹ men han svarade: ’Under alla dessa år har jag arbetat hårt och aldrig någonsin vägrat att göra vad du har bett mig om. Ändå har du inte gett mig ens en killing, så att jag kunde ha fest med mina vänner. ³⁰ Men nu när denne din son kommer hem, slösaren, som har gjort slut på dina pengar tillsammans med prostituerade, då firar du det med att slakta gödkalven!’

³¹ ’Mitt barn’, sa fadern till honom, ’du är alltid hos mig, och allt jag äger är ditt. ³² Men nu måste vi vara glada och fira detta, för din bror var död men är levande igen. Han var förlorad men är återfunnen.’ ”

Liknelsen om den oärliga förvaltaren

16 Till sina lärjungar sa Jesus också: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.

² Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig? Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’

³ Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare hos min herre? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. ⁴ Men nu har jag en idé, så att folk tar emot mig i sina hus när jag måste lämna mitt arbete.’

⁵ Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’

⁶ ’Hundra krus olja’, svarade mannen.

Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet. Ta det, sätt dig och skriv snabbt femtio krus istället.’

⁷ Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’

’Hundra tunnor vete’, svarade han.

’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv åttio tunnor istället!’

⁸ Herren berömde den oärliga förvaltaren för hans slughet.^[w] Den här tidsålderns människor är nämligen slugare mot sina egna, än vad ljusets människor är. ⁹ Ja, jag säger er: använd den ohederlige mammon till att skaffa er vänner som välkomnar er i de eviga boningarna den dag då mammon sviker.

¹⁰ Den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.

¹¹ Men om ni inte är trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt? ¹² Och om ni inte är trogna när det gäller andra människors egendom, vem vill då ge er något att äga? ¹³ Ingen tjänare kan tjäna två herrar, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna Gud och mammon samtidigt.”

¹⁴ När fariseerna hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada för pengar. ¹⁵ Men Jesus sa till dem: ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människor värderar högt, avskyr Gud.

En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande

(Matt 11:12-13; 5:18; 5:31-32)

¹⁶ Lagens och profeternas tid rådde fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla tränger på för att komma in där. ¹⁷ Men det är lättare för himlen och jorden att förgås än att en enda prick i lagen försvinner. ¹⁸ Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.^[x] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

¹⁹ Det var en gång en rik man, som var klädd i purpur och fint linne och varje dag levde i lyx och överflöd. ²⁰ Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår. ²¹ Lasaros längtade efter att få några rester från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. ²² Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rika mannen dog också och blev begravd. ²³ När han slog upp sina ögon i dödsriket^[y], där han plågades, såg han Abraham långt borta, och Lasaros vid hans sida. ²⁴ ’Fader Abraham’, ropade han, ’förbarma dig över mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’

²⁵ Men Abraham sa till honom: ’Mitt barn, kom ihåg att du under din livstid fick allt det goda, medan Lasaros fick det onda. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas. ²⁶ Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till er, och ingen från er kan heller komma över hit.’

²⁷ Då sa den rika mannen: ’Fader, jag ber dig, skicka honom då åtminstone hem till min far, ²⁸ till mina fem bröder, för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit.’

²⁹ Men Abraham sa: ’De har Mose och profeterna som de kan lyssna till.’

³⁰ Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om!’

³¹ Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”

Om synd, tro och förlåtelse

(Matt 18:6-7; 18:15; 18:21-22; Mark 9:42)

17 Jesus sa till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer! ² Det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska kunna förföra någon av dessa små. ³ Var på er vakt!

Om din medmänniska syndar, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig. ⁴ Även om hon syndar mot dig sju^[z] gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och ångrar sig, så ska du förlåta henne.”

⁵ Apostlarna sa till Herren: ”Ge oss mer tro!”

⁶ Herren svarade: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.

Tjänaren som gör sin plikt

⁷ Om någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren, inte säger ni då till honom: ’Sätt dig genast ned vid bordet och ät!’ ⁸ Nej, ni säger: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’ ⁹ Man tackar väl inte tjänaren för att han gjorde det han fick order om? ¹⁰ Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”

Jesus botar tio spetälska

¹¹ På sin fortsatta vandring mot Jerusalem gick Jesus längs gränsen mellan Galileen och Samarien. ¹² Där gick han in i en by, och då kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort ¹³ och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!”

¹⁴ Då såg han på dem och sa: ”Gå och visa upp er för prästerna!”^[aa] Och medan de var på väg dit blev de rena.

¹⁵ En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud. ¹⁶ Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Den mannen var från Samarien^[ab].

¹⁷ Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev rena? Var är de andra nio? ¹⁸ Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att ära Gud?”

¹⁹ Till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk^[ac].”

Guds rike

(Matt 24:28; 24:37-39)

²⁰ En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. ²¹ Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.^[ad]”

²² Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.^{[ae] 23} Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! ²⁴ För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. ²⁵ Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.

²⁶ Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. ²⁷ Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.

²⁸ Likadant var det på Lots tid.^[af] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, ²⁹ ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. ³⁰ Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.

³¹ Den dagen får den som är uppe på taket^[ag] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. ³² Kom ihåg Lots hustru! ³³ Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.

³⁴ Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. ³⁵ Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.^[ah]”

³⁷ Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”

Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”

Liknelsen om den envisa änkan

18 En gång, när Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här liknelsen för dem:

² ”I en stad fanns det en domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. ³ I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ ⁴ Under en tid struntade han i henne, men till slut sa han till sig själv: ’Visserligen fruktar jag inte Gud eller bryr mig om människor, ⁵ men den här änkan har blivit för besvärlig. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Annars sliter hon ut mig med sitt ständiga tjat.’ ”

⁶ Sedan sa Herren: ”Hör vad denna orättfärdiga domare säger! ⁷ Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? ⁸ Jag säger er att han snart ska ge dem deras rätt. Men kommer Människosonen att hitta någon tro på jorden när han kommer?”

Liknelsen om farisén och tullindrivaren

⁹ Till några som litade på sin egen rättfärdighet och som såg ner på andra människor berättade Jesus denna liknelse:

¹⁰ ”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé, den andre var tullindrivare. ¹¹ Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är som andra, de som stjäl, gör orätt och är otrogna i sitt äktenskap, eller som tullindrivaren där borta! ¹² Jag fastar två gånger i veckan och jag ger en tiondel^[ai] av allt jag tjänar.’ ¹³ Men tullindrivaren stod en bit bort och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna mot bröstet och ropade: ’Gud, var nådig mot mig syndare!’ ¹⁴ Jag säger er att han var det, inte den andre, som gick hem rättfärdig. För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig ska upphöjas.”

Jesus ber för barnen

(Matt 19:13-15; Mark 10:13-16)

¹⁵ Folk kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem. Men hans lärjungar fick se det och körde bort dem.

¹⁶ Då kallade Jesus till sig barnen och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. ¹⁷ Sannerligen säger jag er: den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer överhuvudtaget inte in dit.”

Jesus talar med en rik man

(Matt 19:16-29; Mark 10:17-30)

¹⁸ En av de ledande männen frågade Jesus: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

¹⁹ ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud^[aj]. ²⁰ Buden kan du: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, Visa respekt för din far och mor.^[ak]’ ”

²¹ Mannen svarade: ”Alla dessa har jag hållit ända sedan jag var ung.”

²² Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”

²³ Men när mannen hörde det, blev han bedrövad, för han var mycket rik.

²⁴ Jesus såg det och sa: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike! ²⁵ Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

²⁶ De som hörde detta sa: ”Vem kan då bli räddad?”

²⁷ Jesus svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”

²⁸ Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.”

²⁹ ”Sannerligen säger jag er”, svarade Jesus: ”var och en som lämnar hus eller hustru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, ³⁰ han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande tidsåldern.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Matt 20:17-19; Mark 10:32-34)

³¹ Jesus samlade sedan de tolv omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg upp till Jerusalem, och där ska allt det som profeterna skrivit om Människosonen gå i uppfyllelse. ³² Han ska överlämnas till hedningarna^[al], och han ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på honom ³³ och piska honom och till slut döda honom, och på den tredje dagen ska han uppstå.”

³⁴ Men hans lärjungar fattade inget av detta. Betydelsen var dold för dem och därför begrep de ingenting av det han sa.

Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko

(Matt 20:29-34; Mark 10:46-52)

³⁵ På sin väg närmade sig Jesus Jeriko, och där satt då en blind man vid vägkanten och tiggde. ³⁶ Mannen hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. ³⁷ När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, ³⁸ började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”

³⁹ Folket som gick främst försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”

⁴⁰ Jesus stannade och sa till dem att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom när han kom: ⁴¹ ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

”Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”

⁴² Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har gjort dig frisk^[am].” ⁴³ Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det lovprisade Gud.

Tullindrivaren Sackaios

19 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. ² Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man. ³ Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. ⁴ Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.

⁵ När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”

⁶ Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus. ⁷ Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”

⁸ Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”

⁹ Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham^[an]. ¹⁰ För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”

Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna

(Matt 25:14-30)

¹¹ För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.

¹² Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.^{[ao] 13} Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund^[ap] att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka. ¹⁴ Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.

¹⁵ När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.

¹⁶ Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’

¹⁷ ’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’

¹⁸ Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.

¹⁹ Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’

²⁰ Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. ²¹ Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ ²² Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. ²³ Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’

²⁴ Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’

²⁵ ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’

²⁶ ’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har. ²⁷ Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:1-9; Mark 11:1-10; Joh 12:12-15)

²⁸ Då Jesus hade sagt detta, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina lärjungar. ²⁹ När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna ³⁰ och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. ³¹ Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”

³² De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. ³³ När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?”

³⁴ De svarade: ”Herren behöver den.” ³⁵ Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp.

³⁶ När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen.^{[aq] 37} Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett.

jublade de.

³⁹ Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!”

⁴⁰ Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.”

⁴¹ När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. ⁴² ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. ⁴³ Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. ⁴⁴ De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”

Jesus rensar templet

(Matt 21:12-16; Mark 11:15-18; Joh 2:13-16)

⁴⁵ Sedan gick Jesus till templet och körde väg köpmännen som höll till där.^{[as] 46} Han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni har gjort det till ’ett rövarnäste’.”^[at]

⁴⁷ Efter det undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, ⁴⁸ men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Mark 11:27-33)

20 En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram ² och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”

³ Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig: ⁴ Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”

⁵ De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. ⁶ Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.” ⁷ Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

⁸ Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)

⁹ Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. ¹⁰ När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. ¹¹ Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. ¹² Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³ ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’

¹⁴ Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ ¹⁵ Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”

”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. ¹⁶ ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”

När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”

¹⁷ Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:

¹⁸ Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.^[av] ”

¹⁹ De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.