Bible in 90 Days
16 Hela tjänsten åt Herren genomfördes på denna dag, man firade påsk och offrade brännoffer på Herrens altare, som kung Josia hade föreskrivit.
17 De israeliter som var samlade firade då påsk och det osyrade brödets högtid under sju dagar.
18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande i Israel. Ingen av Israels kungar hade firat en sådan påsk som firades av Josia, prästerna och leviterna och allt folk från Juda och Israel som var samlade och Jerusalems invånare. 19 Det var under Josias artonde regeringsår som denna påsk firades.
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20 Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
21 Men Neko skickade sändebud till honom och lät säga: ”Vad vill du mig, kung av Juda? Jag har inte kommit mot dig idag utan mot dem jag är i krig mot. Gud har sagt åt mig att skynda på. Sluta nu med att sätta dig upp mot Gud, som är med mig, annars kommer han att förgöra dig!”
22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förklädde han sig för att strida mot honom. Han lyssnade inte till vad Neko sa på Guds befallning utan drog ut i strid på Megiddoslätten. 23 Men bågskyttarna sköt kung Josia, och han bad sina män: ”Bär bort mig från striden. Jag är svårt sårad.” 24 Hans män lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn och förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.
Han begravdes på sina fäders gravplats, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. 25 Jeremia diktade en klagosång över Josia. Ända fram till denna dag sjunger sångare och sångerskor om hans död, för dessa klagosånger blev en tradition i Israel och har nedtecknats i ”Klagosångerna”.
26 Josias historia i övrigt, hans goda gärningar som han gjorde i enlighet med Herrens lag, 27 finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.
Joahas regerar i Juda
(2 Kung 23:31-35)
36 Folket i landet gjorde Josias son Joachas till kung efter honom i Jerusalem. 2 Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. 3 Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo[a] guld i skatt.
Jojakim regerar i Juda
(2 Kung 23:36—24:6)
4 Egyptens kung insatte Joachas bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Neko förde hans bror Joachas till Egypten.
5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. 6 Nebukadnessar, kungen i Babylon, anföll honom och förde honom i bojor till Babylon. 7 Nebukadnessar tog också med sig föremål från Herrens hus till Babylon och ställde upp dem i sitt tempel där.
8 Jojakims historia i övrigt och allt det avskyvärda han gjorde och befanns skyldig till finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Jojakin regerar i Juda
(2 Kung 24:8-17)
9 Jojakin var arton[b] år när han blev kung, och han regerade i tre månader och tio dagar. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 10 Vid årsskiftet lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babylon, samtidigt som de dyrbara föremålen från Herrens hus. Han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Sidkia regerar i Juda
(2 Kung 24:18-20; Jer 52:1-3)
11 Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem. 12 Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon för han ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på Herrens uppdrag. 13 Han gjorde också uppror mot kung Nebukadnessar, som hade låtit honom svära en ed vid Gud. Han var envis och motspänstig och ville inte omvända sig till Herren, Israels Gud. 14 Alla de ledande bland prästerna och folket blev mer och mer otrogna och följde andra folks avskyvärda seder och bruk. De orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem.
Templet förstörs och exil
(2 Kung 25:1-21; Jer 39:1-10; 52:4-27)
15 Herren, deras fäders Gud, sände gång på gång varningar till dem genom sina sändebud, för han hade medlidande med dem och sitt tempel. 16 Men de förolämpade Guds sändebud, föraktade hans ord och hånade hans profeter, tills Herrens vrede mot sitt folk blev så stor att det inte längre fanns någon räddning.
17 Han lät den kaldeiske kungen anfalla dem och döda deras unga män med svärd i helgedomen. Han skonade varken unga män eller kvinnor, gamla eller åldersstigna. Alla gav han i Nebukadnessars våld. 18 Alla föremålen från Guds hus, både stora och små, och skatter från både Herrens hus och kungens och furstarnas skatter, allt förde han till Babylon. 19 De satte eld på Guds hus, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde. 20 Resten, som överlevt svärdet, förde han bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten, 21 för att Herrens ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.
Kung Kyros låter folket återvända
(Esra 1:1-3)
22 Under den persiske kungen Kyros första regeringsår, ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike, både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:
23 ”Så säger Kyros, kung av Persien:
’Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må Herren, hans Gud, vara med honom!’ ”[c]
Serubbabels grupp och byggandet av templet
(1:1—6:22)
Den första gruppen av återvändande
(1:1—2:70)
Kung Kyros låter folket återvända
(2 Krön 36:22-23)
1 Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:
2 ”Så säger Kyros, kung av Persien:
’Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. 3 Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må hans Gud vara med honom – ska han nu bege sig till Jerusalem i Juda och bygga Herrens, Israels Guds, hus, som är i Jerusalem. 4 Alla som finns kvar ska få hjälp av invånarna på de platser där de bor. De ska få silver och guld, gods och boskap och frivilliga gåvor till Guds hus i Jerusalem.’ ”
Återvändandet ur exilen med Sheshbassar
5 Överhuvudena för Juda och Benjamin och prästerna och leviterna, alla, vilkas sinnen Gud hade påverkat, förberedde sig nu för att ge sig iväg och bygga Herrens hus i Jerusalem. 6 Alla deras grannar bistod dem med föremål av silver, med guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, utöver frivilliga gåvor.
7 Kung Kyros lät också hämta de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och ställt i sina egna gudars tempel. 8 Kung Kyros av Persien överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som redovisade dem för Sheshbassar, fursten av Juda.
9 Antalet var:
30 kärl av guld,
1 000 av silver,
29 offerkärl[d],
10 30 guldskålar,
410 andra skålar av silver
och 1 000 andra kärl.
11 Totalt var det 5 400 guld- och silverföremål. Sheshbassar tog allt detta med sig när de deporterade kom från Babylonien till Jerusalem.
De som återvände med Serubbabel
(Neh 7:6-73)
2 Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.
2 De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana.
Detta var antalet israelitiska män:
3 Paroshs släkt: 2 172
4 Shefatjas släkt: 372
5 Arachs släkt: 775
6 Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 812
7 Elams släkt: 1 254
8 Sattus släkt: 945
9 Sackajs släkt: 760
10 Banis släkt: 642
11 Bevajs släkt: 623
12 Asgads släkt: 1 222
13 Adonikams släkt: 666
14 Bigvajs släkt: 2 056
15 Adins släkt: 454
16 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98
17 Besajs släkt: 323
18 Joras släkt: 112
19 Hashums släkt: 223
20 Gibbars släkt: 95
21 Männen från Betlehem: 123
22 Männen från Netofa: 56
23 Männen från Anatot: 128
24 Männen från Asmavet: 42
25 Männen från Kirjat-Jearim[e], Kefira och Beerot: 743
26 Männen från Rama och Geva: 621
27 Männen från Mikmas: 122
28 Männen från Betel och Aj: 223
29 Männen från Nebo: 52
30 Magbishs släkt: 156
31 den andre Elams släkt: 1 254
32 Harims släkt: 320
33 Lods, Hadids och Onos släkt: 725
34 Jerikos släkt: 345
35 Senaas släkt: 3 630.
36 Präster:
Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973
37 Immers släkt: 1 052
38 Pashchurs släkt: 1 247
39 Harims släkt: 1 017.
40 Leviter:
Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.
41 Sångare:
Asafs släkt: 128.
42 Dörrvaktare:
Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,
Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt: 139.
43 Tempeltjänare:
Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,
44 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,
45 Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt,
46 Hagavs släkt, Shalmajs släkt, Hanans släkt,
47 Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt,
48 Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt,
49 Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt,
50 Asnas släkt, Meunims släkt, Nefusims släkt,
51 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,
52 Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,
53 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,
54 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
55 Ättlingar till Salomos tjänare:
Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt,
56 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,
57 Shefatjas släkt, Hattils släkt,
Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt.
58 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.
59 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel.
60 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 652.
61 Av prästsläkter:
Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,
han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.
62 De letade i sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 63 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.
64 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 65 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 200 sångare, både män och kvinnor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.
68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle återuppbyggas på sin plats. 69 De gav var och en efter sin förmåga till tempelfonden: 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor[f] och 100 prästdräkter.
70 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer.
Templet återuppbyggs
(3:1—6:22)
Folkets ledare bygger upp altaret
3 När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. 2 Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. 3 De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet[g], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.
4 De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. 5 Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. 6 Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.
Tempelbygget påbörjas
7 De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.
8 Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. 9 Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.
10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. 11 De lovsjöng och prisade Herren:
”Han är god,
och hans nåd mot Israel varar för evigt.”
Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet[h], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. 13 Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.
Fienden protesterar
4 När Judas och Benjamins fiender hörde att de som hade återvänt från fångenskapen höll på att bygga upp Herrens, Israels Guds, tempel igen, 2 kom de till Serubbabel och familjeöverhuvudena och talade till dem: ”Låt oss arbeta tillsammans med er, för vi tror på samma Gud som ni, och vi har offrat till honom ända sedan kung Assarhaddon av Assyrien förde oss hit.”
3 Men Serubbabel, Jeshua och alla Israels familjeöverhuvuden svarade: ”Nej, ni kan inte delta med oss i byggandet av vår Guds hus. Vi ska själva bygga det åt Herren, Israels Gud, så som kung Kyros av Persien har befallt.”
4 Då försökte folket i landet få judarna att tappa modet och avskräcka dem från att bygga. 5 De mutade rådgivare för att motarbeta dem och omintetgöra deras planer så länge Kyros, kung av Persien, levde, och ända tills Dareios blev kung över Persien.
Tempelbygget stoppas
6 När Xerxes[i] senare blev kung, skrev man i början av hans regeringstid en anklagelseskrift mot folket i Juda och Jerusalem. 7 På Artaxerxes tid skrev Bishlam, Mitredat, Taveel och deras medbröder ett brev till kung Artaxerxes av Persien. Brevet skrevs på arameiska[j] och översattes. 8 Guvernören Rechum och sekreteraren Shimsaj skrev ett brev om Jerusalem till kung Artaxerxes med nedanstående innehåll.
9 Avsändare var guvernören Rechum och sekreteraren Shimshaj, och de övriga av deras kolleger, domarna och ämbetsmännen, förvaltarna och tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, 10 och andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och övriga delar av provinsen väster om Eufrat.
11 Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
Till kung Artaxerxes
Från dina tjänare, männen från provinsen väster om Eufrat.
12 Det bör komma till kungens kännedom att de judar som kommit från dig till oss i Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De sätter murar och grunder i stånd[k].
13 Vidare bör det komma till kungens kännedom att om denna stad blir uppbyggd igen och dess murar sätts i stånd, kommer varken tull eller skatt eller avgifter att betalas mer, vilket kommer att skada kungarnas egendom. 14 Eftersom vi är i kungens tjänst[l] kan vi inte bara se på hur kungen vanäras, och därför sänder vi detta meddelande för att informera kungen, 15 för att man ska kunna forska i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit upprorisk och vållat riket och provinserna skada. Sedan gammalt har det varit oroligheter där, och därför har denna stad också blivit förstörd. 16 Vi vill nu informera kungen om att om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar sätts i stånd kommer du inte att ha någonting kvar av provinsen väster om Eufrat.
17 Kungen sände följande svar:
Till guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger som bor i Samaria och i andra delar av provinsen väster om Eufrat:
Frid!
18 Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig. 19 Jag har gett order om efterforskningar, och man har funnit att denna stad sedan gammalt har rest sig mot kungar och varit ett fäste för uppror och oroligheter. 20 Det har funnits mäktiga kungar i Jerusalem, som har regerat över hela provinsen väster om Eufrat, och skatt, avgifter och tull har betalats till dem. 21 Utfärda nu en befallning att dessa män ska hindras från att bygga staden, tills jag befaller det. 22 Se till att ingenting försummas i detta ärende. Varför låta det bli ännu värre, till skada för kungariket?
23 När en avskrift av brevet från kung Artaxerxes lästes upp för guvernören Rechum, sekreteraren Shimsaj och deras kolleger, skyndade de till judarna i Jerusalem och stoppade dem med vapenmakt. 24 Då avstannade arbetet på Guds hus i Jerusalem och låg nere fram till den persiske kungen Dareios andra regeringsår.
Man börjar bygga igen
5 Profeterna Haggaj och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, som var över dem. 2 Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga upp Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
3 Men guvernören över provinsen väster om Eufrat, Tattenaj, och Shetar Bosnaj och deras kolleger kom vid den tiden till dem och frågade: ”Vem gav er i uppdrag att bygga upp templet igen och sätta detta i stånd[m]?”
4 Vi berättade då för dem vad de män hette som uppförde byggnaden[n]. 5 Men deras Gud vakade över judarnas äldste, och de hindrades inte från att bygga medan man sände en rapport till kung Dareios och väntade på skriftligt svar om detta.
Fienden underrättar kung Dareios
6 Detta är en avskrift av det brev som Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, och Shetar Bosnaj och deras kolleger, tjänstemännen i provinsen väster om Eufrat sände till kung Dareios.
7 I rapporten de skickade till honom stod det:
”Till kung Dareios.
Fridshälsning!
8 Det bör komma till kungens kännedom att vi kom till provinsen Juda, till den store Gudens tempel. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång. 9 Vi frågade de äldste vem som hade gett dem befallning om att bygga templet och inreda det. 10 Vi frågade dem också om deras namn, för att kunna meddela dig och skriva upp namnen på deras ledare. 11 De gav oss detta svar:
’Vi tjänar himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många år sedan av en stor kung i Israel som byggde och färdigställde det. 12 Men eftersom våra förfäder drog ner Guds vrede över sig, överlämnade han dem åt kaldén Nebukadnessar, den babyloniske kungen, som förstörde det här templet och förde bort folket i fångenskap till Babylonien.’
13 Men under sitt första regeringsår gav kung Kyros av Babylonien befallning om att detta Guds hus skulle återuppbyggas. 14 De kärl av guld och silver från Guds hus, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till templet i Babylon, hämtade kung Kyros därifrån och överlämnade åt en man som hette Sheshbassar, som var tillsatt som guvernör i Juda. 15 Han sa: ’Ta de här kärlen och för dem till templet i Jerusalem, och låt Guds hus bli uppbyggt på sin plats.’
16 Därför kom Sheshbassar och lade grunden till Guds hus i Jerusalem, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.
17 Om det nu behagar kungen, låt det göras efterforskningar i det kungliga arkivet i Babylon, om kung Kyros verkligen har utfärdat en befallning att bygga detta tempel i Jerusalem, och meddela oss sedan kungens beslut i detta ärende.”
Kung Dareios godkänner tempelbygget
6 Kung Dareios befallde då att man skulle gå igenom de babyloniska arkiven i skattkammaren.
2 Man fann en skriftrulle på borgen i Ekbatana i provinsen Medien där det stod en minnesanteckning:
3 ”Under första året av kung Kyros regering gav kungen en befallning angående Guds hus i Jerusalem:
’Det ska återuppbyggas så att man kan offra där igen. Grunden ska läggas fast.[o] Höjden ska vara 30 meter och bredden 30 meter 4 med tre varv av stora stenar och ett varv av stockar. Alla utgifter ska betalas av kungen. 5 Guld- och silverkärlen, som Nebukadnessar tog från Guds hus och förde till Babylon, ska föras tillbaka till sina platser i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus.’
6 Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, Shetar Bosnaj och era kolleger, tjänstemännen i provinsen väster om Eufrat, håll er borta därifrån. 7 Låt arbetet på detta Guds hus vara i fred. Låt judarnas guvernör och de judiska äldste bygga upp detta Guds hus på dess plats.
8 Dessutom ger jag befallning om hur ni ska gå till väga med judarnas äldste vid byggandet av detta Guds hus: hela kostnaden ska betalas till dessa män ur den skatt som insamlas i provinsen väster om Eufrat, så att arbetet inte avstannar. 9 Ge prästerna i Jerusalem vad de än behöver, unga tjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud. Ge dem också vete, salt, vin och olja utan försummelse varje dag, 10 så att de kan ge behagliga offer åt himlens Gud och be för kungens och hans söners liv. 11 Jag befaller också att om någon överträder denna order ska en stock brytas loss ur hans hus och han hängas upp och spetsas på den, och hans hus ska för detta göras till en grushög. 12 Må Gud, som har låtit sitt namn bo där slå ner varje kung eller folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Dareios, har utfärdat denna befallning, och den ska följas noggrant.”
Templet invigs
13 Tattenaj, guvernören i provinsen väster om Eufrat, Shetar Bosnaj och deras kolleger följde noggrant den befallning kung Dareios hade utfärdat.
14 De judiska äldste fortsatte framgångsrikt med byggandet, under profetisk förkunnelse av profeten Haggaj och Sakarja, Iddos son.
De byggde färdigt, precis som Israels Gud hade befallt och som Persiens kungar Kyros, Dareios och Artaxerxes hade påbjudit. 15 Den tredje dagen i månaden adar i kung Dareios sjätte regeringsår var templet färdigbyggt.
16 Israeliterna, prästerna och leviterna och de övriga som hade återvänt från fångenskapen, invigde detta Guds hus med glädje. 17 Vid invigningen offrade de 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm. Som syndoffer för hela Israel offrades 12 bockar, en för var och en av Israels stammar. 18 De installerade prästerna i deras ordningar och leviterna i sina avdelningar, för att göra tjänst i Guds hus i Jerusalem i enlighet med det som var föreskrivet i Moses bok.
Påskhögtiden firas
19 De som hade återvänt firade påsken den fjortonde dagen i första månaden. 20 Prästerna och leviterna hade renat sig, så att de var rena. Leviterna slaktade påsklammen för alla dem som hade återvänt och för sina bröder prästerna och sig själva. 21 Sedan åt alla israeliter det, de som hade återvänt från fångenskapen och de som tagit avstånd från folken i landet och deras orenhet för att söka Herren, Israels Gud. 22 Under sju dagar firade de med glädje det osyrade brödets högtid, för Herren hade gjort dem glada i och med att han gjort Assyriens kung välvilligt stämd gentemot dem, så att han hjälpte dem med arbetet med Guds, Israels Guds, tempel.
Esras grupp
(7:1—10:44)
Den andra gruppen av återvändande
(7:1—8:36)
Esras förfäder
7 Efter en tid, under den persiske kungen Artaxerxes regering, återvände Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia, 2 son till Shallum, son till Sadok, son till Achituv, 3 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 4 son till Serachja, son till Ussi, son till Bucki, 5 son till Avishua, son till Pinechas, son till Elasar, son till översteprästen Aron.
6 Denne Esra kom från Babylon. Han var skriftlärd och hade mycket goda kunskaper om Moses lag, den som Herren, Israels Gud hade gett. Kungen gav honom allt han begärde, därför att Herren, hans Gud, höll sin hand över honom. 7 Också en del israeliter, däribland präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempeltjänare kom till Jerusalem under Artaxerxes sjunde regeringsår. 8 Esra kom till Jerusalem i den femte månaden i kungens sjunde regeringsår. 9 Han hade påbörjat sin resa från Babylon den första dagen i första månaden, och den första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, för hans Gud höll sin goda hand över honom. 10 Esra hade vigt sitt liv åt att studera och lyda Herrens lag och att undervisa Israel om lag och rätt.
Brevet från kung Artaxerxes
11 Detta är en avskrift av det brev som kung Artaxerxes överlämnade till prästen och den skriftlärde Esra, som var kunnig i Herrens bud och stadgar som han hade gett Israel:
12 ”Från Artaxerxes, kungars kung, till prästen Esra, som undervisar i lagen från himlens Gud, och så vidare.
13 Jag ger härmed en befallning om att varje israelit i mitt rike, även präster och leviter som vill resa till Jerusalem tillsammans med dig, får resa. 14 Kungen och hans sju rådgivare sänder dig för att undersöka om förhållandena i Juda och Jerusalem är i överensstämmelse med din Guds lag, som du förvaltar[p]. 15 Du ska också ta med dig det silver och guld som kungen och hans rådgivare har skänkt åt Israels Gud, som har sin boning i Jerusalem. 16 Dessutom ska du samla in det silver och guld du kan få från provinsen Babylonien liksom de frivilliga gåvor folket och prästerna skänker till sin Guds hus i Jerusalem. 17 För dessa pengar ska du köpa in tjurar, baggar och lamm, med tillhörande matoffer och drickoffer, och offra dem på altaret i er Guds hus i Jerusalem.
18 Det silver och guld som blir över kan du och dina bröder använda på det sätt som ni anser lämpligt enligt Guds vilja. 19 De kärl du fått för tjänsten i din Guds hus ska du lämna inför din Gud i Jerusalem. 20 Det du ytterligare behöver för din Guds hus och ska skaffa ska du få ut från de kungliga skattkamrarna.
21 Jag, kung Artaxerxes, sänder nu denna befallning till alla skattmästare i provinsen väster om Eufrat: Ni ska noggrant ge prästen Esra, som är lärare i himlens Guds lag, vad han än begär av er, 22 upp till tre och ett halvt ton silver, 35 kubik vete, tre och en halv kubik vin och tre och en halv kubik olja[q], och obegränsade mängder av salt. 23 Allt som himlens Gud kräver för sitt tempel ska noggrant göras, för varför skulle vi riskera Guds vrede mot kungen och hans söner? 24 Vi kungör också för er att ingen ska lägga vare sig skatt, avgifter eller tull på någon präst, levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan arbetare i detta Guds hus.
25 Och du, Esra, ska efter den visdom som Gud har gett dig, utse domare och lagmän att skipa rätt bland allt folket i provinsen väster om Eufrat, alla dem som känner till Guds lagar. Om någon inte känner till dem, ska ni undervisa dem. 26 Var och en som inte följer din Guds lag och kungens lag, ska omedelbart dömas, antingen till döden, förvisning[r], böter eller fängelse.”
Esra tackar Herren
27 Välsignad vare Herren, våra fäders Gud, som har ingett kungen att göra Herrens hus i Jerusalem så härligt 28 och som har låtit mig möta välvilja inför kungen, hans rådgivare och alla hans mäktiga ämbetsmän! Jag fattade mod, därför att Herren, min Gud, höll sin hand över mig, och jag samlade en del av Israels ledare för att de skulle återvända med mig.
De som återvände med Esra
8 Detta är släktregistret för de överhuvuden för familjerna, som följde med mig från Babylonien under kung Artaxerxes regering:
2 Av Pinechas släkt Gershom,
av Itamars släkt Daniel,
av Davids släkt Hattush,
3 Shekanjas ättlingar.
Av Paroshs släkt Sakarja med 150 män, upptagna med honom i släktregistret.
4 Av Pachat Moabs släkt Eljoenai, Serachjas son, med 200 män.
5 Av Sattus släkt Shekanja[s], Jachasiels son, med 300 män.
6 Av Adins släkt Eved, Jonatans son, med 50 män.
7 Av Elams släkt Jesaja, Ataljas son, med 70 män.
8 Av Sefatjas släkt Sevadja, Mikaels son, med 80 män.
9 Av Joavs släkt Obadja, Jechiels son, med 218 män.
10 Av Banis[t] släkt Shelomit, Josifjas son, med 160 män.
11 Av Bevajs släkt Sakarja, Bevajs son, med 28 män.
12 Av Asgads släkt Jochanan, Hackatans son, med 110 män.
13 Av Adonikams släkt de sista[u], som hette Elifelet, Jeiel och Shemaja, och 60 män med dem.
14 Av Bigvajs släkt Utaj, Sackur och med dem 70 män.
Esra anländer till Jerusalem
15 Jag samlade dem vid floden som flyter mot Ahava, och där slog vi läger under tre dagar. När jag granskade folket och prästerna fann jag ingen levit där. 16 Då skickade jag efter ledarna Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, och lärarna Jojariv och Elnatan. 17 Sedan sände jag dem till Iddo, ledaren för en plats vid namn Kasifja, och redogjorde för dem ordagrant vad de skulle säga till Iddo och hans bröder och tempeltjänarna i Kasifja, för att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 18 Eftersom vår Gud höll sin goda hand över oss sände de oss en duglig man, en ättling till Machli, som var son till Levi, som var son till Israel: Sherevja, och hans söner och bröder, sammanlagt 18 män. 19 Vidare kom Hasavja och med honom Jesaja, av Meraris släkt, med 20 av deras släktingar, 20 och till detta 220 tempeltjänare, alla registrerade vid namn, som David och hans furstar hade utsett att assistera leviterna i deras tjänst.
21 Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom om en lyckosam resa för oss och våra barn och alla våra tillhörigheter. 22 Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud håller sin skyddande hand över alla som söker honom, men hans vrede riktar sig mot dem som överger honom. 23 Därför fastade vi och bad vår Gud om detta, och han hörde vår bön.
24 Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Sherevja, Hashavja och tio av deras bröder. 25 Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen som hade skänkts till vår Guds hus av kungen, hans rådgivare och överstar och av alla israeliterna som var där. 26 Jag vägde upp och gav dem 22 ton silver, 100 silverkärl till ett värde av 70 kilo silver och tre och ett halvt ton guld,[v] 27 20 guldskålar till ett värde av 1 000 dareiker[w] samt två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld. 28 Jag sa till dem: ”Ni, liksom dessa kärl, är helgade åt Herren. Silvret och guldet är en frivillig gåva till Herren, era fäders Gud. 29 Ta väl hand om dem, tills ni kan väga upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och Israels äldste, i kamrarna i Herrens hus i Jerusalem.”
30 Prästerna och leviterna tog emot det uppvägda silvret och guldet och kärlen för att föra dem till vår Guds hus i Jerusalem.
31 Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Vår Gud höll sin skyddande hand över oss och räddade oss undan fiender och bakhåll längs vägen, 32 och så kom vi till Jerusalem och vilade där i tre dagar.
33 Den fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och överlämnades till prästen Meremot, Urias son. Med honom var Elasar, Pinechas son, och leviterna Josavad, Jeshuas son, och Noadja Binnujs son. 34 Alltsammans räknades och vägdes och samtidigt antecknades summorna. 35 De deporterade som hade återvänt från fångenskapen offrade brännoffer till Israels Gud: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 bockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. 36 De överlämnade kungens förordningar till de kungliga satraperna och ståthållarna i provinsen väster om Eufrat, och dessa understödde sedan folket och Guds hus.
Esras reformer
(9:1—10:44)
Esras bön inför allt folket
9 Efter att detta var avslutat kom ledarna till mig och sa: ”Israeliterna, prästerna och leviterna har inte avskilt sig från landets folk och deras avskyvärda seder, från kanaanéer, hettiter, perisséer, jevuséer, ammoniter, moabiter, egypter och amoréer. 2 De har tagit kvinnor från dessa folk till hustrur åt sig och sina söner. Det heliga släktet har blandats med landets folk, och ledare och styresmän har varit de första i denna otrohet.”
3 När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel, slet mitt hår och mitt skägg och blev sittande bedrövad. 4 Alla som fruktade Israels Gud samlades hos mig på grund av trolösheten hos dem som hade återvänt. Jag satt kvar, bedrövad, ända till kvällsoffret. 5 Vid kvällsoffret reste jag mig ur min bedrövelse, och i mina trasiga kläder och sönderrivna mantel föll jag ner på knä med lyfta händer mot Herren, min Gud, 6 och bad:
O min Gud, jag skäms och blygs för att lyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra synder har växt oss över huvudet och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. 7 Från våra förfäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt fångenskap och plundring och skam, precis som nu. 8 Men nu har Herren, vår Gud, gett oss ett litet ögonblick av nåd och låtit en rest av oss bli kvar och gett oss en trygg plats i hans helgedom. Vår Gud har gett våra ögon en ljusning, och vi får se en befrielse från vårt slaveri. 9 För vi är slavar, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens kungar. Han har gett oss nytt liv, och vi kan på nytt bygga upp vår Guds hus och Jerusalem ur dess ruiner, och få en trygg plats i Juda och Jerusalem.
10 Vår Gud, vad kan vi nu säga efter allt detta? Vi har övergett dina bud, 11 som du gav oss genom dina tjänare profeterna och sa: ”Det land ni ska ta i besittning är ett orent land genom invånarnas orenhet och deras avskyvärda handlingar som de fyllt landet med, från den ena ändan till den andra. 12 Därför ska ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni ska aldrig främja deras lycka och välfärd. Då ska ni bli starka och få äta av det goda som landet ger och lämna det i arv åt era barn för all framtid.”
13 Efter allt som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom vår stora skuld har du, vår Gud, ändå skonat oss och inte straffat oss som våra gärningar har förtjänat utan lämnat kvar en sådan här rest åt oss. 14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och gifta in oss bland dessa folk som har sådana avskyvärda seder? Skulle du då inte bli så vred på oss att du utplånade oss, så att ingen blev kvar och överlevde? 15 Du Herre, Israels Gud, du är rättfärdig. Ändå är vi nu kvar som en rest. Här är vi inför dig med vår skuld, även om ingen på grund av den kan bestå inför dig.
Folket bekänner sin synd
10 Medan Esra bad och bekände detta och låg framför Guds hus och grät samlades en stor mängd män, kvinnor och barn, och de grät alla bittert.
2 Då sa Shekanja, Jechiels son av Elams släkt, till Esra: ”Vi har varit trolösa mot vår Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel. 3 Låt oss nu sluta ett förbund inför vår Gud att skicka iväg de här kvinnorna och de barn som de fött, i enlighet med vad min herre och de som fruktar vår Guds bud har rått oss till. Låt oss följa lagen. 4 Stå upp, för det är din uppgift. Vi är med dig. Fatta mod och gå till handling.”
5 Då reste Esra sig upp och lät ledarna för prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. De svor eden. 6 Sedan lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i Jochanans, Eljashivs sons, rum. Han varken åt mat eller drack vatten där i sin sorg över de återvändande fångarnas trolöshet.
7 Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem att alla som återvänt skulle samlas i Jerusalem. 8 Den som inte kom inom tre dagar, i enlighet med ledarnas och de äldstes beslut, skulle få alla sina ägodelar förstörda. Själv skulle han uteslutas ur de hemkomnas gemenskap. 9 Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin samlats i Jerusalem. Hela folket slog sig ner på platsen framför Guds hus och darrade både för hela ärendets skull, och av regnet. 10 Då reste prästen Esra sig upp och talade till dem:
”Ni har varit trolösa genom att gifta er med främmande kvinnor och på det sättet gjort Israels skuld ännu större. 11 Bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Ta avstånd från de andra folken i landet och från de främmande kvinnorna.”
12 Då svarade hela församlingen med hög röst: ”Vi ska göra som du har sagt. 13 Men det är mycket folk här och det är regntid, så vi kan inte stanna här ute. Det här är inte heller något som kan klaras av på en eller två dagar, för vi har syndat mycket. 14 Låt därför våra ledare företräda hela församlingen. Låt alla dem i våra städer som har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider tillsammans med de äldste och domarna i varje stad, till dess att vår Guds glödande vrede i detta ärende har vänts bort från oss.”
15 De enda som motsatte sig det här var Jonatan, Asaels son, och Jachseja, Tikvas son, och Meshullam och leviten Shabbetaj understödde dem.
Många måste skilja sig
16 De som återvänt från fångenskapen gjorde som det föreslagits. Prästen Esra valde ut män som var familjeöverhuvuden, alla namngivna. Den första dagen i nionde månaden satte de sig ner för att undersöka saken. 17 Den första dagen i första månaden hade de avslutat genomgången av alla som gift sig med främmande kvinnor.
18 Det visade sig att bland prästernas ättlingar hade följande män gift sig med främmande kvinnor:
Av Jeshuas, Josadaks sons, släkt och bröder
Maaseja, Elieser, Jariv och Gedalja.
19 De förband sig att skicka iväg sina hustrur och offrade för sin skuld en bagge som skuldoffer.
20 Av Immers släkt
Hanani och Sevadja.
21 Av Harims släkt
Maaseja, Elia, Shemaja, Jechiel och Ussia.
22 Av Pashchurs släkt
Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josavad och Elasa.
23 Av leviterna
Josavad, Shimi, Kelaja, som också kallas Kelita, Petachja, Juda och Elieser.
24 Av sångarna endast Eljashiv.
Av dörrvaktarna
Shallum, Telem och Uri.
25 Av israeliterna i övrigt:
Av Paroshs släkt
Ramja, Jissia, Malkia, Mijamin, Elasar, Malkia, Benaja.
26 Av Elams släkt
Mattanja, Sakarja, Jechiel, Avdi, Jeremot och Elia.
27 Av Sattus släkt
Eljoenaj, Eljashiv, Mattanja, Jeremot, Savad och Asisa.
28 Av Bevajs släkt
Jochanan, Hananja, Sabbaj och Atlaj.
29 Av Banis släkt:
Meshullam, Malluk, Adaja, Jashuv, Sheal och Jeremot.
30 Av Pachat Moabs släkt
Adna, Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse.
31 Av Harims släkt
Elieser, Jishia, Malkia, Shemaja, Simon, 32 Benjamin, Malluk och Shemarja.
33 Av Hashums släkt
Mattenaj, Mattatta, Savad, Elifelet, Jeremaj, Manasse och Shimi.
34 Av Banis släkt
Maadaj, Amram, Uel, 35 Benaja, Bedja, Keluhu, 36 Vanja, Meremot, Eljashiv, 37 Mattanja, Mattenaj, Jaasaj.
38 Av Binnujs släkt
Shimi, 39 Shelemja, Natan, Adaja, 40 Maknadvaj, Shashaj, Sharaj, 41 Asarel, Shelemja, Shemarja, 42 Shallum, Amarja och Josef.
43 Av Nebos ätt
Jeiel, Mattitja, Savad, Sevina, Jaddaj, Joel och Benaja.
44 Alla dessa hade gift sig med främmande kvinnor, och en del av dem hade även fött barn.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.