Bible in 90 Days
Muren byggs upp
(1:1—7:3)
Nehemja återvänder till Jerusalem
Dåliga nyheter från Jerusalem
1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
I månaden kislev, under det tjugonde året[a], var jag i Susans borg. 2 Då kom Hanani, en av mina bröder, dit tillsammans med några män från Juda. Jag frågade dem om judarna som var kvar efter fångenskapen och hur det stod till i Jerusalem.
3 De svarade mig: ”De som är kvar efter fångenskapen och befinner sig i provinsen är i nöd och vanära. Jerusalems mur är nedriven, och dess portar uppbrända.”
Nehemja ber för Israel
4 När jag fick höra detta, satte jag mig ner och grät. Under flera dagar sörjde och fastade jag och bad till himlens Gud.
5 Jag sa:
”Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du håller förbundet och är nådig mot dem som älskar dig och håller dina bud. 6 Låt ditt öra och dina ögon vara öppna för din tjänares bön, som din tjänare natt och dag ber för dina tjänare israeliterna. Jag bekänner de synder som vi israeliter har begått mot dig. Även jag och min fars familj har syndat mot dig. 7 Vi har gjort mycket ont gentemot dig. Vi har inte lytt dina bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.
8 Kom ihåg vad du sa till din tjänare Mose: ’Om ni är trolösa ska jag skingra er bland folken, 9 men om ni vänder tillbaka till mig och håller mina bud och följer dem, ska jag samla er igen, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. Jag ska samla dem och föra dem tillbaka till den plats jag har utvalt, där mitt namn ska bo.’
10 De är ju dina tjänare och ditt folk som du befriat genom din stora makt och styrka. 11 Herre, hör din tjänares bön och dina tjänares böner, deras som gläder sig i att frukta ditt namn. Ge nu mig, din tjänare, framgång och låt mig få möta välvilja inför denne man.”
Jag var vid den tiden kungens munskänk.
Kungen låter Nehemja resa
2 I månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår, när vin serverades för kungen, tog jag vinet och gav det åt kungen. Jag hade aldrig förr visat mig nedstämd inför honom, 2 men nu frågade han mig: ”Varför ser du så ledsen ut? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade en hjärtesorg.” Jag blev mycket rädd, 3 men sedan svarade jag kungen: ”Må kungen leva för evigt! Skulle jag inte se ledsen ut, när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner?” 4 ”Och vad önskar du?” frågade kungen mig.
Då bad jag till himlens Gud 5 och svarade sedan: ”Om det behagar dig, min kung, och om du vill visa din välvilja mot mig, din tjänare, så låt mig få resa till den stad i Juda där mina fäder ligger begravda, för att bygga upp den igen.”
6 ”Hur länge räknar du med att vara borta?” frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. ”Och när kan du vara tillbaka?” Kungen tillät mig alltså att resa. Jag angav då en viss tid.
7 Sedan sa jag till honom: ”Om det behagar dig, min kung, låt mig få med mig brev till ståthållarna väster om Eufrat, så att de låter mig passera genom deras områden, tills jag kommer till Juda, 8 och även ett brev till Asaf, förvaltaren för de kungliga skogarna, så att han ger mig virke till portarna i tempelborgen, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.”
Kungen gav mig det jag begärde, för min Guds goda hand var över mig.
9 När jag kom fram till ståthållarna i provinsen väster om Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också sänt med mig soldater och en eskort av ryttare. 10 Men när horoniten Sanvallat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om detta, blev de mycket förargade över att någon hade kommit dit för att göra livet bättre för israeliterna.
Nehemja tar över ledningen i Juda och undersöker muren
11 Så kom jag till Jerusalem. När jag varit där i tre dagar 12 steg jag upp på natten och gick ut med några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för någon vad min Gud hade lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte heller något annat djur med mig förutom min åsna som jag red på. 13 Jag gick på natten ut genom Dalporten, mot Drakkällan och till Dyngporten, och jag undersökte Jerusalems nedrivna murar och de nedbrända portarna.
14 Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte mitt riddjur ta sig fram. 15 Då gick jag vidare upp längs dalen och undersökte muren. Sedan återvände jag och kom tillbaka genom Dalporten.
Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren
16 De ledande i staden visste ingenting om var jag hade varit eller vad jag hade gjort. Jag hade inte berättat något för judarna, prästerna, de förnäma männen, styresmännen eller andra som skulle utföra arbetet. 17 Men nu sade jag till dem: ”Ni ser själva vilken nöd vi befinner oss i. Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi kan få ett slut på denna vanära.”
18 Sedan berättade jag för dem hur min Gud hade hållit sin goda hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
”Ja, låt oss börja bygga upp murarna!” svarade de och satte sedan i gång med det goda arbetet.
19 Men när horoniten Sanvallat, ammoniten Tobia, tjänstemannen, och araben Geshem fick höra om våra planer, började de håna och förlöjliga oss. ”Vad är det egentligen ni tänker göra?” frågade de. ”Ska ni sätta er upp mot kungen?”
20 ”Himlens Gud ska ge oss framgång”, svarade jag dem då. ”Vi är hans tjänare, och vi, hans tjänare, tänker börja bygga. Men vad gäller er, så har ni ingen del i eller historisk rätt till Jerusalem.”
Fördelning av arbetet
3 Översteprästen Eljashiv och de andra prästerna började bygga upp Fårporten, helgade den och satte in dörrarna. Därefter fortsatte de ända bort till Hundradetornet och Hananeltornet[b]. 2 Bredvid dem byggde männen från Jeriko, och bredvid dem Imris son Sackur.
3 Fiskporten byggdes av Hassenaas söner. De timrade upp den, gjorde i ordning bjälkarna och satte in dörrar, lås och bommar. 4 Meremot, son till Uria och sonson till Hackos, arbetade bredvid dem, och sedan följde Meshullam, son till Berekja och sonson till Meshesavel, och bredvid dem Sadok, Baanas son. 5 Bredvid dem arbetade män från Tekoa på nästa avsnitt, men de förnämsta bland dem ville inte böja sig för att tjäna sin herre.
6 Jeshanaporten[c] reparerades av Jojada, Paseachs son, och Meshullam, Besodejas son. De timrade upp den och satte in dörrar med lås och bommar. 7 Intill dem arbetade Melatja från Givon och Jadon från Meronot, männen från Givon och Mispa, som lydde under ståthållaren i provinsen väster om Eufrat. 8 Guldsmeden Ussiel, Harhajas son, arbetade bredvid dem, och bredvid honom Hananja, som var parfymtillverkare. De återuppbyggde Jerusalem ända fram till Breda muren[d].
9 Refaja, Hurs son, ledare för ena hälften av Jerusalems område, arbetade närmast dem. 10 Jedaja, Harumafs son, arbetade därnäst, intill sitt eget hus, och bredvid honom Hashavnejas son Hattush. 11 Malkia, Harims son, och Hashuv, Pachat Moabs son, arbetade på nästa mursträcka och på Ugnstornet. 12 Shallum, Hallocheshs son, ledare för den andra hälften av Jerusalemområdet, arbetade bredvid dem tillsammans med sina döttrar.
13 Dalporten reparerade Hanun och invånarna i Sanoach. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De reparerade också en halv kilometer av muren fram till Dyngporten.
14 Dyngporten reparerades av Malkia, Rekavs son, ledare för Bet-Hackeremdistriktet. Han byggde upp den och satte in dess dörrar, lås och bommar.
15 Shallun, Kol-Hoses son, ledare för Mispadistriktet, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den och satte in dess dörrar med lås och bommar. Sedan reparerade han muren vid vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården ända fram till de trappor som leder ner från Davids stad. 16 Närmast honom arbetade Asbuks son Nehemja, ledare för ena hälften av Bet-Surdistriktet. Han byggde upp muren fram till Davids gravar, vattenreservoaren och Hjältehuset.
17 Intill honom arbetade leviter: Banis son Rechum, bredvid honom Hashavja, ledare för den ena hälften av Keiladistriktet, som reparerade sitt distrikts del. 18 Intill dem arbetade deras bröder under Bavvaj[e], Henadads son, ledare för den andra hälften av Keiladistriktet.
19 Bredvid dem arbetade Eser, Jeshuas son, ledare i Mispa, på mursektionen mitt emot uppgången till vapenförrådet, vid murvinkeln[f]. 20 Närmast honom reparerade Baruk, Sabbajs[g] son, ivrigt mursträckan från murvinkeln fram till översteprästen Eljashivs hus. 21 Intill honom reparerade Urias son Meremot en mursträcka från ingången till Eljashivs hus till husets slut.
22 Därnäst arbetade prästerna från stadens omgivningar. 23 Intill dem arbetade Benjamin och Hashuv utanför sina egna hus, och sedan Asarja, Maasejas son och Ananjas sonson, invid sitt hus. 24 Sedan kom Binnuj, Henadads son, som reparerade en mursträcka från Asarjas hus fram till murvinkeln och hörnet. 25 Usajs son Palal fortsatte mitt emot vinkeln och tornet som skjuter ut från det övre kungapalatset, nära fängelsegården. Intill honom arbetade Paroshs son Pedaja 26 och tempeltjänarna som bodde på Ofel, fram till östra Vattenporten och det framskjutande tornet. 27 Tekoaiterna arbetade därnäst med sektionen mitt emot det stora utskjutande tornet och bort till Ofelmuren. 28 Prästerna reparerade muren ovanför Hästporten, var och en framför sitt eget hus.
29 Immers son Sadok arbetade intill dem vid muren framför sitt eget hus, och intill honom Shemaja, Shekanjas son, som var vakt vid Östra porten. 30 Därnäst arbetade Hananja, Shelemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son på nästa sträcka. Meshullam, Berekjas son, reparerade muren mitt emot sin tempelkammare. 31 Intill honom arbetade Malkia, en av guldsmederna, ända bort till tempeltjänarnas och köpmännens hus mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till övre Hörnsalen. 32 Guldsmederna och köpmännen reparerade muren mellan övre Hörnsalen och Fårporten.
Fienden protesterar
4 När Sanvallat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han rasande. Förgrymmad som han var förlöjligade han judarna 2 och drev med oss inför sina bröder och inför armén i Samaria: ”Vad gör de där eländiga judarna? Tror de att de ska kunna bygga upp muren och offra och klara av allt på en dag? Ska de kunna ge liv åt de där förbrända stenarna i grushögarna?”
3 Ammoniten Tobia vid hans sida fortsatte: ”Låt dem bygga. Det behövs bara att en räv springer upp på deras stenmur, för att den ska falla ihop.”
4 ”Vår Gud, hör hur föraktade vi är. Låt deras hån falla tillbaka över dem själva och låt dem bli plundrade och fångar i ett främmande land! 5 Glöm aldrig deras synd. Utplåna den inte, för de har föraktat dem som bygger.”
6 Så fortsatte vi att bygga, och snart hade muren nått hälften av sin höjd, för alla arbetade helhjärtat.
7 Men när Sanvallat och Tobia och araberna, ammoniterna och ashdoditerna fick höra att man fortsatte med att reparera Jerusalems murar och att sprickorna hade tätats, blev de ursinniga. 8 De gaddade sig samman för att anfalla Jerusalem och orsaka förvirring där. 9 Men vi bad till vår Gud och satte dag och natt ut vakter för att skydda oss mot dem.
10 Men Juda klagade: ”Bärarnas krafter sviker, för det finns så mycket grus kvar att vi inte orkar bygga muren färdig.”
11 Våra fiender sa: ”Innan de vet ordet av eller ser något är vi mitt ibland dem och dödar dem och sätter så stopp för arbetet.” 12 De judar som bodde nära kom och varnade oss gång på gång: ”Vart ni än vänder er kommer de att anfalla oss.”[h] 13 Därför placerade jag några vid de lägsta ställena bakom muren och på de öppna platserna, släktvis, beväpnade med svärd, spjut och bågar.[i]
14 När jag sedan hade skaffat mig en överblick stod jag upp och talade till de förnämsta, styresmännen och resten av folket: ”Var inte rädda för dem! Tänk på Herren, den store och mäktige, och strid för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem!”
15 När våra fiender fick reda på att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, återvände vi allesammans till muren, var och en till sitt arbete. 16 Från den dagen var det bara hälften av männen som arbetade, medan den andra hälften stod beväpnad med spjut, sköld, båge och harnesk bakom Judas folk, 17 som byggde på muren. De som bar byggnadsmaterial arbetade med ena handen och hade ett vapen i den andra, 18 och alla som byggde hade sitt svärd bundet vid höften medan de arbetade. En trumpetare stod bredvid mig.
19 Jag talade till de förnäma männen, styresmännen och resten av folket: ”Arbetet är stort och omfattande, och vi är spridda längs muren, på långt avstånd från varandra. 20 Var ni än hör hornsignalen ljuda, ska ni samlas här hos oss. Vår Gud ska strida för oss.”
21 Vi utförde så vårt arbete, med hälften av männen beväpnade med sina spjut, från gryningen till dess att stjärnorna kom fram. 22 Jag sa då också till folket: ”Var och en ska tillbringa natten tillsammans med sina tjänare inne i Jerusalem, så att de kan hålla vakt om natten och arbeta på dagen.” 23 Under hela denna period var varken jag eller mina bröder eller de tjänare eller vakter som var med mig någonsin ur kläderna, och hela tiden var vi beväpnade[j].
Nehemja på de fattigas sida
5 Folket, även kvinnorna, klagade bittert över sina judiska landsmän. 2 Några sa: ”Vi och våra söner och döttrar är många och behöver få brödsäd för att kunna överleva.” 3 Andra sa: ”Vi måste pantsätta våra marker, vingårdar och hus för att få brödsäd och hålla hungern borta.” 4 Ytterligare andra sa: ”Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet för att kunna betala skatten åt kungen.
5 ”Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, och våra barn är lika goda som deras. Ändå måste vi låta våra söner och döttrar bli slavar. Några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa, för det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.”
6 Jag blev mycket upprörd när jag fick höra deras förtvivlan och klagan, 7 och sedan jag tänkt på saken gick jag till rätta med de förnäma männen och styresmännen.
”Vad är det ni fordrar av era bröder?” frågade jag. Sedan sammankallade jag till ett stormöte mot dem.
8 Jag sa till dem: ”Vi har gjort allt vi kan för att friköpa våra judiska bröder som hade sålts till utlänningar. Och nu säljer ni dem på nytt! Ska vi behöva köpa dem fria igen?” Men de teg, för de kunde inte finna något att säga.
9 Då fortsatte jag: ”Det ni gör är inte rätt. Ni borde leva i fruktan för vår Gud och inte ge de främmande folken, våra fiender, anledning att håna oss. 10 Också jag, mina bröder och mina män lånar dem pengar och brödsäd. Men låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna genast tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och avskriv alla fordringar ni har på dem, till varje minsta del av pengar, säd, vin eller olja.”
12 De svarade: ”Vi ska ge tillbaka allt och inte kräva något mer av dem. Vi ska göra som du har sagt. Sedan sammankallade jag prästerna och lät dessa avlägga en ed inför dem att de skulle hålla sina löften. 13 Jag skakade ur mantelvecket och sa: ”Gud kommer att på samma sätt skaka bort från sitt hem och från sina ägor var och en av er som inte håller vad han lovat. En sådan man blir utskakad och utblottad.”
”Amen”, ropade hela församlingen och prisade Herren. Folket höll sitt löfte.
14 Från den dag jag blev ståthållare i Juda, från Artaxerxes tjugonde regeringsår till hans trettioandra år, i tolv år, avstod jag och mina män från det underhåll som en ståthållare normalt skulle ha. 15 Ståthållarna före mig hade lagt tunga bördor på folket och krävt att få ett halvt kilo silver[k] om dagen till mat och dryck. Dessutom hade deras tjänare tyranniserat folket. Men så gjorde inte jag, eftersom jag fruktade Gud.
16 Jag ägnade mig åt arbetet på muren, och mina tjänstemän var där för att arbeta. Vi[l] skaffade oss ingen egen mark.
17 Vid mitt bord åt 150 judar och styresmän, förutom alla besökare från länder runt omkring. 18 Varje dag tillagades det för min räkning en oxe, sex utsökta får och även fåglar samt var tionde dag mängder av vin. Ändå krävde jag inte det underhåll som ståthållaren har rätt till, eftersom detta folk redan var så hårt tyngt.
19 ”Min Gud, kom ihåg allt jag gjort för detta folk, och räkna mig det till godo.”
Fortsatt motstånd
6 När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fick höra att jag hade byggt upp muren, och att det inte någonstans fanns en spricka kvar, även om jag ännu inte satt in dörrar i portarna, 2 sände Sanvallat och Geshem bud till mig: ”Kom, låt oss mötas i Kefirim[m] i Onodalen.” Men de hade onda avsikter mot mig. 3 Jag skickade bud till dem med ett svar: ”Jag har ett stort arbete att utföra och kan inte komma. Varför skulle jag låta arbetet avbrytas för att komma och träffa er?”
4 Fyra gånger sände de samma bud till mig, och varje gång gav jag dem samma svar. 5 Femte gången skickade Sanvallat sin tjänare till mig med samma budskap, nu i ett brev som han hade i handen och som inte var förseglat. 6 I brevet stod det:
”Det berättas bland de andra folken, och Geshem[n] säger det också till mig, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför ni bygger upp muren. Det påstås också att du tänker bli deras kung, 7 och att du har tillsatt profeter som ska ropa ut om dig i Jerusalem: Det finns nu en kung i Juda! Dessa uppgifter kommer att nå kungen, så låt oss komma och rådgöra med varandra.”
8 Jag skickade honom ett svar: ”Ingenting av det du säger har skett. Du har själv hittat på alltihop.”
9 De försökte allesammans att skrämma oss, för de tänkte: ”De kommer att bli för svaga för arbetet, och det kommer aldrig att bli utfört.” ”Men styrk du nu mina händer!”[o]
10 Jag gick sedan till Shemaja, Delajas son och Mehetavels sonson, som inte kunde lämna sitt hus[p], och han sa: ”Låt oss mötas inne i Guds hus och stänga igen templets dörrar, för de kommer för att döda dig, i natt kommer de för att döda dig.”
11 ”Skulle en man som jag fly?” frågade jag. ”Och skulle en man som jag kunna gå in i templet och få behålla livet. Nej, jag går inte dit.”
12 Då förstod jag att han inte var sänd av Gud, utan han uttalade denna profetia mot mig därför att Tobia och Sanvallat hade lejt honom. 13 Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han ville och därmed begå en synd. Det skulle skada mitt rykte så att de kunde sprida förtal om mig.
14 ”Min Gud, tänk på allt ont som Tobia, Sanvallat, profetissan Noadja och alla de andra profeterna gjort i sina försök att skrämma mig!”
Muren uppbyggd
15 Den tjugofemte Elul blev muren färdig, efter femtiotvå dagar.
16 När våra fiender hörde det och de angränsande folken såg det, blev de vanmäktiga, eftersom de förstod att det var Gud som hjälpt oss i arbetet. 17 Under denna tid sände de förnäma männen i Juda många brev till Tobia och Tobia till dem. 18 Det var nämligen många i Juda som var bundna till honom med en ed, därför att han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Jochanan hade gift sig med en dotter till Meshullam, Berekjas son. 19 De berättade för mig om hans goda gärningar, och sedan berättade de för honom vad jag sagt. Tobia skickade också brev för att skrämma mig.
7 När muren var färdig och jag hade satt in dörrarna, utsågs dörrvaktare, sångare och leviter. 2 Jag överlämnade ansvaret för ledningen av Jerusalem till min bror Hanani tillsammans med Hananja, befälhavaren i borgen, en pålitlig man, som var gudfruktigare än de flesta. 3 Jag gav dem denna order: ”Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt och stäng och lås dem innan vakterna går[q]. Utse också vakter bland Jerusalems invånare, och ställ var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus.”
Återuppbyggnad av samhället
(7:4—13:31)
Förteckning över dem som återvände
(Esra 2:1-70)
4 Staden var nämligen stor och vidsträckt, men där fanns lite folk och husen var inte uppbyggda. 5 Min Gud ingav mig att sammankalla de förnäma männen, styresmännen och folket för att föra in dem i släktregistret. Jag fann släktregistret över dem som först kommit tillbaka, och så här stod det skrivet:
6 Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.
7 De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana.
Detta var antalet israelitiska män:
8 Paroshs släkt: 2 172
9 Shefatjas släkt: 372
10 Arachs släkt: 652
11 Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 818
12 Elams släkt: 1 254
13 Sattus släkt: 845
14 Sackajs släkt: 760
15 Binnujs släkt: 648
16 Bevajs släkt: 628
17 Asgads släkt: 2 322
18 Adonikams släkt: 667
19 Bigvajs släkt: 2 067
20 Adins släkt: 655
21 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98
22 Hashums släkt: 328
23 Besajs släkt: 324
24 Harifs släkt: 112
25 Givons släkt: 95
26 Männen från Betlehem och Netofa: 188
27 Männen från Anatot: 128
28 Männen från Bet-Asmavet: 42
29 Männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743
30 Männen från Rama och Geva: 621
31 Männen från Mikmas: 122
32 Männen från Betel och Aj: 123
33 Männen från det andra Nebo: 52
34 den andre Elams släkt: 1 254
35 Harims släkt: 320
36 Jerikos släkt: 345
37 Lods, Hadids och Onos släkt: 721
38 Senaas släkt: 3 930.
39 Präster:
Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973
40 Immers släkt: 1 052
41 Pashchurs släkt: 1 247
42 Harims släkt: 1 017.
43 Leviter:
Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.
44 Sångare:
Asafs släkt: 148.
45 Dörrvaktare:
Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,
Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt 138.
46 Tempeltjänare:
Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,
47 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,
48 Levanas släkt, Hagavas släkt, Shalmajs släkt,
49 Hanans släkt, Giddels släkt, Gachars släkt,
50 Reajas släkt, Resins släkt, Nekodas släkt,
51 Gassams släkt, Ussas släkt, Paseachs släkt,
52 Besajs släkt, Meunims släkt, Nefushesims släkt,
53 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,
54 Baslits släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,
55 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,
56 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
57 Ättlingar till Salomos tjänare:
Sotajs släkt, Soferets släkt, Peridas släkt,
58 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,
59 Shefatjas släkt, Hattils släkt,
Pokeret Hassevajims släkt och Amons släkt.
60 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.
61 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel:
62 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 642.
63 Av prästsläkter:
Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,
han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.
64 De letade i sina släktregister, men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 65 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.
66 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 67 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 245 sångare, både män och kvinnor. 68 De hade 736 hästar, 245 mulor,[r] 69 435 kameler och 6 720 åsnor.
70 Några familjeöverhuvuden gav gåvor till tempelfonden. Guvernören gav 1 000 gulddareiker[s], 50 skålar och 530 prästdräkter. 71 Andra familjeöverhuvuden gav till tempelfonden 20 000 gulddareiker och 2 000 silverminor[t], 72 och det övriga folket bidrog med 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor[u] och 67 prästdräkter.
73 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer. När den sjunde månaden var inne hade alla israeliterna bosatt sig i sina städer.
Förbundet med Gud förnyas
Esra läser ur Guds lag
8 Hela folket samlades på torget mitt framför Vattenporten i Jerusalem och bad att Esra, den skriftlärde, skulle hämta boken med Moses lag som Herren hade gett Israel.
2 Prästen Esra kom med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå. Det var på första dagen i sjunde månaden. 3 Han läste ur lagen på torget mitt emot Vattenporten från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som kunde förstå. Hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord. 4 Esra, den skriftlärde, stod på en plattform av trä, som var tillverkad speciellt för detta tillfälle. Bredvid honom stod på höger sida Mattitja, Shema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och på hans vänstra sida stod Pedaja, Mishael, Malkia, Hashum, Hashbaddana, Sakarja och Meshullam. 5 Esra öppnade boken inför allt folket – han stod ju högre än de – och när han öppnade den reste sig allt folket upp.
6 Esra prisade Herren, den store Guden, och med upplyfta händer svarade allt folket ”Amen, amen!” De böjde sig ner och tillbad Herren med sina ansikten mot marken.
7 Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket som stod kvar på sina platser. 8 De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade texten så att folket kunde förstå vad som lästes.
9 Guvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket sa då till dem alla: ”Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Gråt inte och sörj inte.” Hela folket grät nämligen när de lyssnade till lagens ord. 10 Han fortsatte: ”Gå nu hem och njut av er godaste mat och sött vin. Sänd gåvor till dem som inget har förberett. Denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er fästning!”
11 Leviterna försökte också lugna folket och sa till dem: ”Var stilla, för detta är en helig dag. Var inte bedrövade.”
12 Allt folket gick då iväg för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjehögtid, för de förstod vad de hade fått undervisning om.
13 Andra dagen i månaden samlades överhuvudena för alla folkets familjer tillsammans med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera lagen. 14 De upptäckte att det var skrivet i lagen att Herren hade befallt genom Mose att Israels folk skulle bo i lövhyddor under högtiden i den sjunde månaden, 15 och att de skulle kungöra och tillkännage i alla städer och i Jerusalem: ”Gå upp i bergen och samla grenar från olivträd, vildoliv, myrten, palmträd och andra lövträd till att bygga hyddor av, så som det är skrivet.”
16 Folket gick då ut och hämtade grenar och byggde var sin hydda på sitt tak eller på sin gårdsplan, på gårdarna till Guds hus eller på torgen vid Vattenporten och Efraimporten. 17 Hela församlingen som hade återvänt från fångenskapen byggde lövhyddor och bodde i dem. Israeliterna hade inte gjort så sedan Josuas, Nuns sons, tid. Glädjen var mycket stor. 18 Esra läste ur bokrullen med Guds lag varje dag, från den första till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidssamling som det var föreskrivet.
Esra leder folket i bön och bekännelse
9 Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna för fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. 2 De av israelitisk härkomst avskilde sig från alla utlänningar. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De stod på sin plats och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud. 4 På leviternas plattform stod Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani och ropade högt till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sa: ”Stå upp och lova Herren, er Gud, som är från evighet till evighet.”
”Lovat vare ditt ärade namn! Det är upphöjt över all välsignelse och lovsång. 6 Du ensam är Herre. Du har gjort himlarna, himlarnas himlar med hela deras härskara, jorden och allt som finns på den, och haven och allt som finns i dem. Du ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig.
7 Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur Ur i Kaldéen och gav honom namnet Abraham. 8 Du fann att han i sitt innersta var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: att ge kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevuséernas och girgashéernas land åt hans ättlingar. Du har hållit vad du lovat, för du är rättfärdig.
9 Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Sävhavet. 10 Du utförde tecken och under inför farao, inför hans tjänare och folket i hans land, för du visste hur övermodigt egypterna behandlade dem. Du har gjort dig ett namn, som består än idag. 11 Du delade havet för dem, så att de kunde gå genom det på torr mark. Men deras förföljare lät du sjunka i djupet, som en sten i mäktiga vatten. 12 Du ledde dem med en molnstod på dagen och med en eldstod på natten, som lyste vägen de gick.
13 Du steg ner på berget Sinai, du talade till dem från himlen och gav dem rättfärdiga föreskrifter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. 14 Din heliga sabbat gjorde du känd, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose. 15 Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att gå och inta det land som du lovat dem med en ed.
16 Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. 17 De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare[v] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, 18 trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud[w] som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
19 Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. 20 Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. 21 Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.
22 Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden[x]. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. 23 Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. 24 Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. 25 De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet.
26 Men de blev olydiga och gjorde uppror mot dig. De kastade din lag bakom sin rygg, de dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser. 27 Därför överlämnade du dem åt deras fiender, och de förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet sände du dem befriare, som räddade dem ur deras fienders våld.
28 Men så snart de kom till ro gjorde de igen vad som var ont inför dig, och än en gång överlämnade du dem åt deras fiender, så att de fick härska över dem. Men när de åter ropade till dig, hörde du dem från himlen och räddade dem, gång på gång, i din stora barmhärtighet.
29 Du varnade dem för att få dem att återvända till dina lagar, men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina föreskrifter, som ger liv åt den som följer dem. Men envist och motspänstigt vände de sig mot dig och ville inte lyssna. 30 I många år hade du tålamod med dem. Genom din Ande varnade du dem genom dina profeter, men ändå lyssnade de inte, och därför överlämnade du dem åt främmande folk. 31 Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud.
32 Och nu vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller ditt nådesförbund, ringakta inte den plåga som har drabbat oss, våra kungar, furstar, präster, profeter, fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas tid ända fram till den här dagen. 33 Du har varit rättvis i allt som har hänt oss. Du har varit trogen, även när vi gjort fel. 34 Våra kungar, furstar, präster och fäder följde inte din lag och lyssnade inte till de bud och förordningar som du gav dem. 35 Fast de hade sitt eget rike och allt det goda du gett dem, i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, tjänade de dig inte eller vände sig från sina onda gärningar.
36 Så är vi nu slavar, slavar i detta land som du gav våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, där är vi nu slavar. 37 Dess rika skörd tillfaller nu kungar som du har satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.”
Folket lovar att lyda Herren
38 ”På grund av allt detta ger vi ett bindande och skriftligt löfte, som undertecknas och förseglas av våra furstar, leviter och präster.”
10 De som skrev under var guvernören Nehemja, Hakaljas son, och Sidkia,
2 Seraja, Asarja, Jeremia,
3 Pashchur, Amarja, Malkia,
4 Hattush, Shevanja, Malluk,
5 Harim, Meremot, Obadja,
6 Daniel, Ginneton, Baruk,
7 Meshullam, Avia, Mijamin,
8 Maasja, Bilgaj och Shemaja.
Dessa var prästerna.
9 Leviter:
Jeshua, Asanjas son, Binnuj av Henadads släkt, Kadmiel,
10 och deras bröder Shevanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
11 Mika, Rechov, Hashavja,
12 Sackur, Sherevja, Shevanja,
13 Hodia, Bani och Beninu.
14 Folkets ledare:
Parosh, Pachat Moab, Elam, Sattu, Bani,
15 Bunni, Asgad, Bevaj,
16 Adonia, Bigvaj, Adin,
17 Ater, Hiskia, Assur,
18 Hodia, Hashum, Besaj,
19 Harif, Anatot, Nevaj,
20 Magpiash, Meshullam, Hesir,
21 Meshesavel, Sadok, Jaddua,
22 Pelatja, Hanan, Anaja,
23 Hosea, Hananja, Hashuv,
24 Hallochesh, Pilcha, Shovek,
25 Rechum, Hashavna, Maaseja,
26 Achia, Hanan, Anan,
27 Malluk, Harim och Baana.
28 ”Resten av folket, prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna och tempeltjänarna och alla, som hade avskilt sig från de främmande folken för Guds lags skull, deras hustrur, söner och döttrar, som var tillräckligt gamla för att förstå, 29 alla dessa förenade sig nu med sina främsta bröder och svor dyrt och heligt en ed att hålla Guds lag, som getts genom Guds tjänare Mose, och att noga följa alla Herrens, vår Herres bud, befallningar och stadgar.
30 Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män från främmande folk och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.
31 När folken i landet kommer och vill sälja varor eller spannmål på en sabbatsdag, ska vi inte köpa av dem, vare sig på sabbaten eller på någon annan helig dag. Vart sjunde år lovar vi att låta marken vila och efterskänka alla fordringar.
32 Vi tar på oss ansvaret att årligen betala en tredjedels sikel[y] till tjänsten i vår Guds hus, 33 för skådebröden, de dagliga matoffren och brännoffren, offren på sabbatsdagarna, nymånadsfesterna och högtiderna, de heliga offren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
34 Vi, präster, leviter och allt folket har kastat lott om vedoffret, när varje familj ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider varje år, för att brinna på Herrens, vår Guds altare, som det är föreskrivet i lagen.
35 Vi lovar också att varje år föra det första av skörden från vår mark och av frukten från alla slags träd till Herrens tempel.
36 Så som lagen föreskriver ska vi föra till Guds hus de förstfödda av våra söner och vår boskap, både av vår nötboskap och småboskap, till prästerna som tjänstgör där. 37 Vi ska föra till prästernas förråd i vår Guds hus det första av vårt mjöl, våra offergåvor och det första av frukterna från alla slags träd, av vin och olja. Vi ska också ge leviterna en tiondel av det vår mark ger, dem som samlar in tiondet i alla städer på landsbygden[z]. 38 En präst, en av Arons ättlingar, ska vara med när leviterna tar emot tiondet, och leviterna ska föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till förrådskamrarna. 39 Både israeliterna och leviterna ska nämligen föra sin gåva av säd, vin och olja till dessa förråd, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna, dörrvakterna och sångarna är.
Vi ska aldrig försumma vår Guds hus.”
Jerusalem befolkas
(1 Krön 9:1-17)
11 Folkets ledare bosatte sig i Jerusalem, och det övriga folket kastade lott så att var tionde familj fick bosätta sig i Jerusalem, den heliga staden, medan de övriga nio fick bosätta sig i andra städer. 2 Några flyttade frivilligt till Jerusalem och välsignades av folket.
3 Detta är huvudmännen i provinsen som bodde i Jerusalem (i Judas städer bodde var och en på sin egendom i sin stad, israeliter, präster, leviter, tempeltjänare och ättlingar till Salomos tjänare).
4 En del ättlingar till Juda och Benjamin bodde i Jerusalem.
Judas ättlingar:
Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel av Peres släkt; 5 Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojariv, son till Sakarja av Shelas släkt. 6 Peres släkt som bodde i Jerusalem utgjorde sammanlagt 468 vapenföra män.
7 Dessa var Benjamins ättlingar:
Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8 och efter honom Gabbaj och Sallaj[aa], 928. 9 Deras befälhavare var Joel, Sikris son, och Juda, Hassenuas son, var den näst högste befälhavaren i staden[ab].
10 Präster:
Jedaja, Jojarivs son, Jakin, 11 Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, föreståndaren för Guds hus, 12 och deras släktingar, som utförde arbetet i templet, 822, och Adaja, son till Jerocham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashchur, son till Malkia, 13 och hans släktingar, familjeöverhuvuden, 242, och Amasaj, son till Asarel, son till Achsaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14 och hans släktingar, tappra krigare, 128. Deras befälhavare var Savdiel, Haggedolims son.
15 Leviter:
Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, son till Bunni, 16 Shabbetaj och Josavad, som ledde arbetena utanpå Guds hus och hörde till leviternas huvudmän. 17 Vidare Mattanja, son till Mika, son till Savdi, son till Asaf, som ledde lovsången och bönen, hans släkting Bakbukja, som var närmast honom; Avda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18 Sammanlagt fanns det 284 leviter i den heliga staden.
19 Dörrvakter var:
Ackuv, Talmon och andra ur deras släkt, som höll vakt vid portarna, 172.
20 Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i Juda städer där de hade sina arvslotter.
21 Tempeltjänarna bodde på Ofel, och Sicha och Gishpa var deras föreståndare.
22 Föreståndare för leviterna i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hashavja, son till Mattanja, son till Mika, en ättling till Asaf, han som ansvarade för sången i tjänsten i Guds hus. 23 För dem fanns en kunglig förordning utfärdad för deras dagliga tjänst.
24 Petachja, son till Meshesavel och ättling till Serach, Judas son, var kungens medhjälpare i allt som rörde folket.
25 När det gäller orter med omgivande åkrar, bodde en del av Judas ättlingar i Kirjat-Arba med kringliggande byar, Divon med kringliggande byar, Jekavseel och byarna runtomkring, 26 i Jeshua, Molada, Bet Pelet, 27 Hasar Shual, Beer Sheva med dess byar, 28 Siklag, Mekona med dess byar, 29 i En-Rimmon, Sora, Jarmut, 30 Sanoach, i Adullam och byarna runtomkring, Lakish med närliggande områden och Aseka med dess byar.
De slog sig ner från Beer Sheva till Hinnoms dal.
31 En del av Benjamins ättlingar bodde i Geva, Mikmas, Aja, Betel med kringliggande byar, 32 Anatot, Nov, Ananja, 33 Hasor, Rama, Gittajim, 34 Hadid, Sevoim, Nevallat, 35 Lod, Ono och i Timmermansdalen.
36 Från leviternas avdelningar fördes några över från Juda till Benjamin.
Präster och leviter
12 Dessa var de präster, som återvände med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua:
Seraja, Jeremia, Esra,
2 Amarja, Malluk, Hattush,
3 Shekanja, Rechum, Meremot,
4 Iddo, Ginneton, Avia,
5 Mijamin, Maadja, Bilga,
6 Shemaja, Jojariv, Jedaja,
7 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja.
Dessa var ledare för prästerna och deras medhjälpare under Jeshuas tid.
8 Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja som tillsammans med sina bröder ansvarade för lovsången. 9 Bakbukja och Unni var deras medhjälpare och stod mitt emot dem under gudstjänsten.
10 Jeshua var far till Jojakim, Jojakim var far till Eljashiv, Eljashiv var far till Jojada, 11 Jojada var far till Jonatan och Jonatan var far till Jaddua.
12 På Jojakims tid var överhuvudena för prästernas familjer följande:
Meraja för Seraja, Hananja för Jeremia,
13 Meshullam för Esra, Jochanan för Amarja,
14 Jonatan för Malluk, Josef för Shevanja,
15 Adna för Harim, Helkaj för Merajot,
16 Sakarja för Iddo, Meshullam för Ginneton,
17 Sikri för Avias familj, …för Minjamin[ac], och Piltaj för Moadja,
18 Shammua för Bilga, Jonatan för Shemaja,
19 Mattenaj för Jojariv, Ussi för Jedaja,
20 Kallaj för Sallu, Ever för Amok,
21 Hashavja för Hilkia och Netanel för Jedaja.
22 Ett släktregister över leviternas överhuvuden på Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid, och ett register över prästerna upprättades under den persiske kungen Dareios regering.
23 Överhuvudena för leviternas släkter fanns också registrerade i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid.
24 De ledande bland leviterna var Hashavja, Sherevja och Jeshua, Kadmiels son, och deras medhjälpare, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och prisa, enligt gudsmannen Davids anvisningar.
25 Dörrvakter som tjänstgjorde vid förrådshusen vid portarna var Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackuv. 26 Dessa var samtida med Jojakim, som var son till Jeshua och sonson till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde.
Muren invigs
27 Vid invigningen av Jerusalems mur sökte man upp leviter från alla platser där de bodde för att föra dem till Jerusalem för att fira invignings- och glädjehögtid med lovsång till cymbaler, harpor och lyror. 28 Sångare samlades då från regionen kring Jerusalem och från netofatéernas byar, 29 från Bet Haggilgal och från trakterna kring Geva och Asmavet. De hade byggt sina byar runt Jerusalem. 30 Prästerna och leviterna renade först sig själva och därefter folket, portarna och muren.
31 Jag lät ledarna i Juda stiga upp på muren och ordnade två stora lovsångskörer. Den ena av dem gick till höger på muren, i riktning mot Dyngporten, 32 och följdes av Hoshaja och hälften av ledarna i Juda, 33 Asarja, Esra, Meshullam, 34 Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, 35 och några präster som blåste i trumpet, Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36 och hans släktingar Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani.
De använde gudsmannen Davids musikinstrument, och prästen Esra, den skriftlärde, gick framför dem. 37 Vid Källporten fortsatte de rakt fram och uppför trapporna till Davids stad, på trappan på muren ovanför Davids hus, och sedan fram till Vattenporten mot öster.
38 Den andra kören gick åt motsatta hållet, och jag följde efter dem med den andra hälften av folket. Vi gick på muren, förbi Ugnstornet till Breda muren 39 och sedan förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, Hundradetornet, bort till Fårporten och stannade vid Vaktporten.
40 De två lovsångskörerna ställde sig sedan vid Guds hus, liksom jag, tillsammans med hälften av styresmännen 41 och prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter 42 samt Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under ledning av Jisrachja.
43 De bar fram stora offer på denna dag och gladde sig, för Gud hade gett dem en stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig. Glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Underhåll till leviterna
44 Vid samma tid tillsattes män att ansvara för skattkamrarna, där man förvarade offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Dessa män skulle samla in från städernas åkrar det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. I Juda gladde man sig åt att prästerna och leviterna nu gjorde tjänst igen. 45 De skötte tjänsten för sin Gud och för reningarna, och sångarna och dörrvakterna skötte sin tjänst, så som David och hans son Salomo hade befallt. 46 Redan för länge sedan, under Davids och Asafs tid, fanns det ledare för sångarna, som lovsjöng och prisade Gud. 47 Nu, under Serubbabels och Nehemjas tid, gav israeliterna dagligen till sångarna och dörrvakterna vad de behövde. Man gav också leviterna deras helgade andel, och leviterna i sin tur gav Arons ättlingar deras helgade andel.
Nehemjas reformer
Inga främlingar i församlingen eller i templet
13 När man denna dag läste för folket ur Moses bok, fann man att där stod skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle tillåtas att komma in i Guds församling. 2 De hade nämligen inte bistått israeliterna med mat och dryck utan i stället lejt Bileam att förbanna dem, även om vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3 När de hörde denna lag, uteslöt de omedelbart alla utlänningar från Israel.
4 Innan detta hände hade prästen Eljashiv, en släkting till Tobia, blivit utsedd att förestå förråden i vår Guds hus. 5 Han hade inrett ett stort rum för honom, där man tidigare hade förvarat matoffren, rökelsen och kärlen samt tiondet av säden, det nya vinet och oljan, som var bestämda åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, samt gåvorna till prästerna. 6 Jag var inte i Jerusalem när detta hände, för jag hade återvänt till kung Artaxerxes av Babylon under hans trettioandra regeringsår. Efter en tid bad jag dock kungen om tillstånd 7 att resa tillbaka till Jerusalem. Där fick jag reda på det onda som Eljashiv hade gjort i och med att han hade inrett ett rum åt Tobia på förgårdarna till Guds hus 8 och jag blev mycket upprörd och kastade ut alla hans tillhörigheter därifrån. 9 Sedan befallde jag att man genast skulle rena rummen, och jag hämtade tillbaka tempelkärlen, matoffren och rökelsen.
Leviterna återinkallas
10 Jag fick också reda på att leviterna inte fått vad de var berättigade till, och därför hade de och sångarna som skötte gudstjänsten återvänt till sina åkrar. 11 Då tillrättavisade jag styresmännen och frågade dem: ”Varför har Guds hus blivit försummat?” Sedan kallade jag tillbaka leviterna och återinsatte dem i deras tjänst. 12 Hela Juda bar då fram tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna.
13 Jag tillsatte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, tillsammans med Pedalja, en av leviterna, till att vara förvaltare över förrådshusen, och till sin assistent fick de Hanan, som var son till Sackur och sonson till Mattanja. Dessa män betraktades som pålitliga, och deras uppgift var nu att ombesörja utdelningen till sina bröder.
14 Min Gud, kom ihåg mig för detta, och glöm inte allt det fromma jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.