Bible in 90 Days
Herrens lidande tjänare[a]
13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14 Många ska förundras över dig.
Han var så vanställd
att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15 Men nu får han många folk att häpna,
och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
och förstå något som de inte hört talas om.”
53 Men vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin arm[b]?
2 Som en späd planta växte han upp inför honom,
som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4 Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7 Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8 Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9 Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10 Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[c]
ska han få se ättlingar[d] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11 När hans elände är över, ska han se ljuset[e]
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Sions upprättelse
54 ”Sjung av glädje, du ofruktsamma,
du som aldrig fött barn!
Stäm upp en glädjesång, ropa av glädje,
du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man, säger Herren.
2 Gör din tältplats större,
spänn ut dina tältdukar, snåla inte!
Förläng tältlinorna, förstärk pluggarna.
3 För du ska breda ut dig åt både norr och söder,
dina ättlingar ska fördriva de främmande folken
och ta ödelagda städer i besittning.
4 Var inte rädd! Du ska inte längre behöva skämmas.
Blygs inte, för du ska inte förödmjukas.
Du ska glömma din ungdoms skam
och inte mer komma ihåg förnedringen av att vara änka.
5 Din skapare är din man.
Härskarornas Herre är hans namn.
Han är din befriare, Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Herren ska kalla på dig igen,
du övergivna och bedrövade kvinna,
som gifte dig ung men blev förskjuten,
säger din Gud.
7 Jag övergav dig under en kort tid,
men nu ska jag i min stora barmhärtighet än en gång församla dig.
8 I ett ögonblicks vrede dolde jag mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din befriare.
9 På Noas tid svor jag att aldrig mer låta
Noas flod komma över jorden igen.
Nu svär jag att min vrede
eller bestraffning aldrig mer ska drabba dig.
10 Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.
11 Du plågade, du tröstlösa,
du som drabbats så av stormar,
jag ska bygga upp dina stenar med spetsglans,
och din grund med safirer.
12 Jag gör dina tinnar av rubiner,
portar av glänsande juveler
och murar av ädelstenar.
13 Alla dina barn ska undervisas av Herren,
och dina barn ska få leva i stor fred.
14 I rättfärdighet ska du befästas.
Du ska vara långt från förtryck
och inte ha något att frukta,
Terror ska inte nå dig
utan vara långt från dig.
15 Om någon går till anfall mot dig,
så kommer det inte från mig.
Den som angriper dig
ska falla för dig.
16 Jag har skapat smeden,
som blåser på kolelden
och smider ett vapen för dess bruk.
Jag skapar förgöraren som förstör.
17 Men inget vapen som smids mot dig
ska ha någon framgång,
och var och en som talar mot dig ska du döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares lott.
Deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Herrens förbund består
55 Alla ni som är törstiga,
kom och drick vatten,
även om ni är utan pengar!
Kom och ät!
Kom och ta emot både mjölk och vin
utan pengar, utan att betala!
2 Varför lägger ni ut pengar på det som inte är bröd
och er lön på det som inte mättar?
Lyssna nu på mig, så får ni äta av det goda
och njuta av de rikaste rätter.
3 Kom till mig och lyssna!
Hör på mig, så ska ni få liv!
Jag upprättar ett evigt förbund med er
och ger er den trofasta nåd som jag gav David.
4 Jag gjorde honom till vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5 Du ska kalla på folkslag som du inte känner,
folk som inte känner dig ska skynda till dig
för Herren, din Guds skull,
Israels Helige, som förhärligar dig.”
6 Sök Herren, medan han låter sig finnas,
be till honom, när han är nära.
7 Må den gudlöse överge sin väg
och den som gör orätt ändra sina planer.
Må han vända om till Herren,
så förbarmar han sig över honom
Må han vända sig till vår Gud, för han vill förlåta allt.
8 ”Mina tankar är inte era tankar
och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
9 Liksom himlen är högre än jorden,
är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regn och snö faller ner från himlen
och inte återvänder utan vattnar jorden,
gör den bördig och grönskande
och ger säd att så och bröd att äta,
11 så är det också med ordet jag uttalar:
Det vänder inte tillbaka tomt
utan uträttar allt jag vill,
och det har framgång vart jag än sänder det.
12 Ni ska tåga ut med glädje
och ledas framåt i frid.
Bergen och höjderna ska brista ut i glädje inför er,
träden ute på fälten klappa i händerna.
13 I stället för törnsnår ska det växa cypresser,
och myrten i stället för nässlor.
Detta ska ske till Herrens ära
och vara ett evigt, oförgängligt tecken.”
Välsignelse till alla folk
56 Så säger Herren:
”Bevara det som är rätt
och gör det som är rättfärdigt,
för min räddning kommer snart,
och min rättfärdighet ska uppenbaras.
2 Lycklig är den som gör detta,
den som håller fast vid det,
den som håller sabbaten
och inte vanhelgar den,
den som håller sig ifrån att handla orätt.”
3 Främlingen som slutit sig till Herren
ska inte säga:
”Herren håller mig utanför sitt folk.”
Inte heller ska den kastrerade säga:
”Jag är bara ett förtorkat träd.”
4 För så säger Herren:
”De kastrerade som håller sabbaten,
de som gör vad som behagar mig
och håller fast vid mitt förbund,
5 dem ska jag i mitt hus och inom mina väggar
ge ett minnesmärke och ett namn
som är förmer än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt, oförgängligt namn.
6 Främlingar som sluter sig till Herren
och tjänar honom och älskar Herrens namn
och vill vara hans tjänare,
de som håller sabbaten och inte vanhelgar den
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem ska jag föra till mitt heliga berg
och låta dem glädjas i mitt bönehus.
Jag ska ta emot deras brännoffer och slaktoffer på mitt altare,
för mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk.”
8 Herren, Herren, som samlar dem
som förskingrats från Israel, säger:
”Jag ska samla ännu fler
tillsammans med de redan samlade.”
De trolösa ledarna
9 Kom och ät, alla vilda djur,
kom, alla djur i skogen!
10 Israels vakter är blinda
och begriper ingenting.
De är hundar som inte kan skälla,
de ligger och drömmer och älskar att sova.
11 De är glupska hundar
och blir aldrig mätta.
De är herdar som inget fattar,
de går alla sin egen väg
och var och en tänker bara på sig och sitt
och är bara ute efter egen vinning.
12 ”Kom, jag ska hämta vin,
vi ställer till en dryckesfest!
I morgon blir det som idag,
eller till och med ännu bättre!”
57 Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
för att skonas undan ondskan
2 och få frid.
De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.
3 ”Men kom hit, ni som är barn till häxor
och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
4 Vem är det ni gör er lustiga över?
Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
5 Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
6 Bland ravinens stenar[f] hör du hemma,
där har du din plats.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Skulle jag acceptera detta?
7 Högt uppe på ett berg
har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
8 Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
Du har övergett mig,
klätt av dig,
gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
och sett deras nakenhet.
9 Du har gått till Melek[g] med olja
och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
ända ner till dödsriket.
10 Du har blivit trött av allt slit
men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.
11 Vem är du rädd för, vem fruktar du,
eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
som du inte fruktar mig?
12 Nu ska jag visa
att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
13 När du ropar,
låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
ska få ärva landet
och ta mitt heliga berg i besittning.”
14 En order ska utgå:
”Bygg, bygg en väg!
Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
15 Så säger den höge och upphöjde,
han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
och ger ny kraft åt de modlösa.
16 Jag ska inte för evigt anklaga
och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
17 Jag blev vred över deras syndiga girighet,
jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
och fortsatte att gå sina egna vägar.
18 Jag har sett vad de hållit på med,
men jag ska bota dem,
leda dem och ge dem tröst.
19 Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
Jag ska bota dem.
20 Men de gudlösa är som ett upprört hav,
de blir aldrig stilla,
och dess vågor rör upp dy och slam.
21 För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.
Rätt fasta och sabbat
58 ”Ropa ut det så högt du kan,
låt din röst ljuda som en trumpetstöt!
Förklara för mitt folk deras brott,
för Jakobs släkt deras synder.
2 Varje dag söker de mig
och vill få kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt
och inte överger sin Guds beslut.
De ber mig om rättfärdiga domslut
och verkar angelägna om att leva nära Gud.
3 ’Varför har vi fastat,
när du inte ser det?
Varför förödmjukar vi oss,
när du inte lägger märke till det?’
På fastedagen gör ni det som behagar er,
och ni utnyttjar dem som arbetar för er.
4 Ni fastar under bråk och gräl,
ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar.
Så som ni fastar idag
blir inte er bön hörd i höjden.
5 Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag när man späker sig,
böjer huvudet som ett strå
och ligger i säck och aska?
Är det vad du kallar för fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, den fasta jag vill ha är
att du lossar orättvisa bojor,
löser okets band,
befriar de förtryckta,
bryter sönder alla ok.
7 Dela din mat med den hungrige,
erbjud den fattige och hemlöse husrum,
ser du någon som saknar kläder, så klä honom,
vänd inte ryggen åt dina egna!
8 Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen,
och dina sår ska läkas.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet som skydd bakom dig.
9 Då ska Herren svara när du ropar,
och när du ber om hjälp,
säger han:
’Ja, här är jag.’
Om du slutar upp med allt slags förtryck,
upphör med hån och förtal,
10 om du ger den hungrige mat
och mättar den nödlidande,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret,
och din natt ska bli som den ljusaste dag.
11 Herren ska alltid leda dig,
mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12 Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt,
du ska återupprätta de gångna generationernas grunder,
och du ska kallas
den som murar igen sprickorna,
’den som gör det nedrivna beboeligt’.
13 Om du på sabbaten avstår från
att göra vad du har lust med på min heliga dag,
om du ser sabbaten som en glädje,
Herrens heliga dag, värd att ära,
om du ärar den och inte följer dina egna önskningar,
inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,
14 då ska Herren själv bli din glädje.
Då ska jag föra dig fram över landets höjder,
så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” Herren har talat.
Folkets synder, bekännelse och frälsning
59 Herrens arm är inte för kort för att rädda,
hans öra är inte heller dövt så att han inte hör.
2 Det är era synder som skiljer er från er Gud.
För era synders skull har han vänt sitt ansikte bort ifrån er
och lyssnar inte längre.
3 Era händer är fläckade av blod
och era fingrar av synd.
Ni ljuger med era läppar,
och på era tungor finns ondska.
4 Ingen frågar efter rättfärdighet
och ingen dömer sanningsenligt.
De förtröstar på tomhet och talar lögn.
De går havande med ofärd och föder olycka.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelväv.
Den som äter deras ägg dör,
om de krossas kommer det ut en orm.[h]
6 Deras väv duger inte till kläder,
det de åstadkommer räcker inte för att skyla dem själva.
Det de gör är orätt,
våld är vad de utför.
7 Deras fötter skyndar till allt som är ont
och är snara till att utgjuta oskyldigt blod.
De tänker ut onda planer,
och deras väg kantas av våld och förödelse.
8 Fridens väg känner de inte till,
och där de går fram finns ingen rätt.
De har slagit in på krokiga vägar,
ingen som går där kan få någon frid.
9 Därför är rätten långt ifrån oss,
och rättfärdigheten når oss inte.
Vi hoppas på ljus, men det är mörkt,
solsken, men vi vandrar i dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs vägen,
vi famlar som om vi saknade ögon,
snavar mitt på dagen, som om det vore skymning.
Bland de livskraftiga är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
och kuttrar som sorgsna duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men det finns ingen,
på räddning,
men den är långt ifrån oss.
12 Våra överträdelser hopar sig inför dig,
våra synder vittnar mot oss.
Vi bär våra synder med oss,
vi vet om våra missgärningar.
13 Vi har varit upproriska och förnekat Herren,
vi har vänt oss bort från vår Gud.
Vi har talat våld och falskhet
och viskat lögner som vi själva tänkt ut.
14 Rättvisan blir undanträngd,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
sanningen vacklar på torget,
och ingen ärlighet får komma fram.
15 Sanningen finns inte,
och den som skyr det onda blir plundrad.
Herren såg detta
och blev bedrövad över att ingen rätt fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
och han förundrades över att ingen grep in.
Då blev hans egen arm till räddning,
hans rättfärdighet var hans stöd.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som ett pansar
och satte räddningen som hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
och svepte in sig i harmens mantel.
18 Med vrede ska han betala sina fiender
för vad de gjort,
han bestraffar sina motståndare
och vedergäller fjärran länder.
19 Då ska man frukta Herrens namn
och hans härlighet
från öster till väster,
när han väller fram som en flodvåg
som Herrens Ande[i] driver fram.
20 ”Som befriare ska han komma till Sion,
till dem i Jakob som vänder om från sin synd, säger Herren.
21 Och detta är det förbund jag ingår med dem, säger Herren: Min Ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska bli kvar hos dig och dina barn och barnbarn och ska aldrig någonsin lämna er,” säger Herren.
Sions framtida härlighet
60 Res dig upp, låt ditt ljus lysa!
Ditt ljus har kommit,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2 Mörker täcker jorden,
töcken omger folken,
men över dig ska Herren stråla,
över dig ska hans härlighet visa sig.
3 Folken ska vandra i ditt ljus
och kungar mot glansen av din soluppgång.
4 ”Lyft blicken och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs i famnen.
5 Du ska se detta och stråla av lycka,
ditt hjärta ska bäva och bulta.
Havets rikedomar ska föras till dig
och folkens skatter bli dina.
6 Väldiga kamelkaravaner ska färdas till dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
De kommer alla från Saba,
lastade med guld och rökelse,
och de förkunnar Herrens lov.
7 Alla Kedars hjordar ska samlas till dig,
Nevajots baggar ska stå till din tjänst.
Jag ska ta emot dem som offer på mitt altare
och mitt tempels härlighet ska bli ännu större.
8 Vilka är det som kommer flygande som ett moln,
som duvor till sina bon?
9 Det är kustländernas fartyg som närmar sig,
med skeppen från Tarshish i täten,
för att hämta dina söner långt bortifrån.
De har med sig sitt silver och guld
till ära för Herren, din Gud,
Israels Helige, han som förhärligar dig.
10 Främlingar ska bygga upp dina murar,
och deras kungar ska betjäna dig.
För jag slog dig i min vrede,
men i min nåd ska jag vara barmhärtig mot dig.
11 Dina portar ska alltid vara öppna,
varken dag eller natt ska de stängas,
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar ledas dit in.
12 Det folk och det rike
som inte tjänar dig
kommer att gå under och förintas.
13 Libanons härlighet ska komma till dig,
cypress, alm och pinje,
för att pryda platsen för min helgedom,
och jag ska göra platsen för mina fötter härlig.
14 Dina förtryckare ska komma och buga sig för dig,
de som föraktat dig ska falla ner för dina fötter.
De ska kalla dig Herrens stad
och Israels Heliges Sion.
15 Efter att ha varit övergiven och hatad
så att ingen ville ta vägen genom dig,
ska jag låta dig bli till evig stolthet,
till glädje för alla generationer.
16 Du ska dia folkens mjölk
och ammas vid kungabröst,
och du ska förstå att jag, Herren, är din räddare
och Jakobs mäktige är din befriare.
17 Jag ska byta ut ditt koppar mot guld,
ditt järn mot silver,
ditt trä mot koppar
och dina stenar mot järn.
Jag ska göra friden till din överhet
och rättfärdigheten till din härskare.
18 Man ska inte mer höra om våld i ditt land
eller förödelse och ödeläggelse inom dina gränser.
Dina murar ska du kalla ’räddning’
och dina portar ’lovsång’.
19 Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen
och månen inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 Din sol ska aldrig gå ner,
din måne aldrig avta,
för Herren är ditt eviga ljus.
Din sorgetid är över.
21 Alla i ditt folk ska vara rättfärdiga,
och de ska för evigt äga landet.
De är ett skott som jag har planterat,
jag har gjort dem
för att visa min härlighet.
22 Av den minste ska det bli en skara på tusen,
av den ringaste blir det ett mäktigt folk.
Jag, Herren, ska låta detta ske snabbt,
när tiden är inne.
Nådens år
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
för Herren har smort mig
till att förkunna goda nyheter till de förtryckta.
Han har sänt mig till att ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 att ropa ut ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
3 och ge de sörjande i Sion
en huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De ska kallas ’rättfärdighetens ekar’,
som Herren har planterat till sin ära.
4 De ska bygga upp de gamla ruinerna
och resa upp det som länge legat öde.
De ska återuppbygga förstörda städer
som legat öde i generationer.
5 Främlingar ska valla era hjordar,
utlänningar bruka era åkrar och vingårdar.
6 Ni ska kallas Herrens präster,
benämnas som vår Guds tjänare.
Ni ska få njuta av folkens välfärd
och berömma er av deras rikedomar.
7 De har fått dubbelt upp av skam,
hån och förakt har de fått sig till dels.
Så ska de också få dubbel del i sitt land
och evig glädje.
8 För jag är Herren som älskar rättvisa.
Jag hatar plundring och brott.
Jag ska troget belöna dem
och ingå ett evigt förbund med dem.
9 Deras ättlingar ska bli kända bland folken,
deras efterkommande bland folkslagen.
Alla som ser dem ska inse
att de är ett släkte som Herren har välsignat.”
10 Jag gläder mig i Herren
och jublar över min Gud,
för han har klätt mig i frälsningens dräkt
och svept mig i rättfärdighetens klädnad,
som när en brudgum sätter på sig sin högtidsturban
och brud pryder sig med sina smycken.
11 Liksom jorden får sin gröda att spira
och trädgården sin sådd att växa fram,
så låter Herren, Herren rättfärdigheten
och lovsången växa fram inför alla folk.
Sions nya namn
62 För Sions skull tiger jag inte,
för Jerusalems skull ska jag inte vara tyst
förrän dess rättfärdighet stiger upp som solen
och hennes räddning lyser som ett bloss.
2 Folken ska se din upprättelse,
alla kungar din härlighet,
och du ska få ett nytt namn
som Herren själv ska bestämma.
3 Du ska vara en härlig krona i Herrens hand,
ett kungligt diadem i din Guds hand.
4 Du ska inte mer kallas ”den övergivna”
eller ditt land ”det ödelagda”.
Du ska heta ”min älskade”
och ditt land ”den äkta hustrun”,
för Herren har dig kär
och vill äkta ditt land.
5 Som en ung man gifter sig med en flicka,
så ska dina söner gifta sig med dig.
Som en brudgum gläder sig över sin brud,
så ska din Gud glädjas över dig.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag satt väktare.
De ska aldrig tystna, varken dag eller natt.
Unna er ingen vila,
ni alla som ropar till Herren!
7 Ge honom ingen ro
förrän han har upprättat Jerusalem
och hela jorden sjunger dess lov.
8 Herren har svurit vid sin högra hand,
vid sin starka arm:
”Aldrig mer ska jag överlämna din säd
som föda åt dina fiender.
Aldrig mer ska främlingar dricka ditt vin,
det som du har arbetat för.
9 De som har skördat säden ska äta den
och lova Herren,
de som bärgat in vinet
ska dricka det
på förgårdarna till min helgedom.”
10 Dra ut! Dra ut genom portarna!
Bered väg för folket!
Bygg väg, bygg väg,
röj undan alla stenar
och hissa ett banér för folken!
11 Herren har förkunnat till jordens ände:
”Säg till dotter Sion:
’Se, din frälsning kommer.
Se, han har sin segerlön med sig,
de som han vunnit går framför honom.’ ”
12 De ska kallas ”det heliga folket”
och ”Herrens befriade”,
och du ska kallas ”den efterlängtade”
och ”staden som inte blir övergiven”.
Herrens dom och Herrens nåd
63 Vem är det som kommer från Edom,
från Bosra i mörkröda kläder,
som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
den som har makt att rädda.”
2 Varför är dina kläder så röda,
som om du hade trampat en vinpress?
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
stampade ner dem i min förbittring.
Deras blod stänkte på mina kläder
och fläckade ner hela min dräkt.
4 Jag hade tänkt ut en hämndens dag,
mitt befrielseår hade kommit.
5 Jag såg mig om,
men det fanns ingen som ville hjälpa.
Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.
Då blev min egen styrka min räddning
och min vrede mitt stöd.
6 Jag trampade folken i min vrede,
lät dem bli druckna av min förbittring
och lät deras blod rinna ner till marken.”
7 Jag vill berätta om Herrens nåd,
prisa Herren för allt han har gjort för oss,
all hans godhet mot Israels folk,
som han visat i sin barmhärtighet och nåd.
8 Han sa:
”De är mitt folk,
barn som aldrig sviker.”
Så blev han deras räddare.
9 Han delade all deras nöd,
och hans ansiktes ängel räddade dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,
lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.
10 Men de gjorde ändå uppror
och bedrövade hans heliga Ande.
Därför blev han deras fiende
och stred mot dem.
11 Då kom hans folk ihåg forna tider
och tänkte på Mose:
Var finns han som ledde dem genom havet,
herden för hans hjord?
Var finns han
som sände sin heliga Ande bland dem,
12 han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,
han som klöv vattnen framför dem
och för evigt gjorde sig ett namn,
13 han som ledde dem fram genom djupen?
Som hästen på ett öppet fält
gick de framåt utan att snava.
14 Likt boskap som leds ner i dalen,
så förde Herrens Ande dem till vila.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Se ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var finns din lidelse och din makt?
Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.
16 Du är ju vår far.
Även om Abraham inte vet om oss
och Israel inte känns vid oss,
så är du, Herre, ändå vår far,
sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.
17 Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,
varför har du förhärdat våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.
18 För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,[j]
våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,
som de som inte har uppkallats efter ditt namn.
Bön och syndabekännelse
64 Tänk om du bara ville öppna himlen
och komma ner till oss!
Bergen skulle darra i din närvaro,
2 som när elden antänder riset
och får vattnet att koka.
Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender
och folken bäva inför dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar
som vi inte väntade oss,
kom du ner,
och bergen darrade.
4 Sedan urtiden har ingen hört,
inget öra uppfattat
och inget öga sett någon annan Gud än dig
gripa in för dem som hoppas på honom.
5 Du tar dig an dem
som med glädje gör det som är rättfärdigt,
de som vandrar på dina vägar
och tänker på dig.
Men du blev vred, för vi syndade.
Hur ska vi kunna bli räddade?[k]
6 Vi har alla blivit orena, ja likt något orent.
Alla våra rättfärdiga gärningar är
som nedsmutsade kläder.
Vi vissnar som löv.
Våra synder sopar undan oss,
som vinden gör med torra löv.
7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn
eller vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
och överlämnat oss åt våra synder.
8 Och ändå, Herre, är du vår far!
Vi är leran, och du är krukmakaren.
Vi är alla ett verk av din hand.
9 Var inte så vred på oss, Herre,
och tänk inte för alltid på våra synder.
Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit öken,
Sion har blivit öken,
och Jerusalem är ödelagt.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra förfäder prisade dig,
är nerbränt,
och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.
12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, Herre?
Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
Dom och frälsning
65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3 ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4 De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5 De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6 Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7 för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8 Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 Jag ska låta en ättling[l] gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10 Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[m]
12 er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13 Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14 mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15 Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16 Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.[n]
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18 Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19 Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20 Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24 Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25 Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse
66 Så säger Herren:
”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en viloplats?
2 Allt detta har ju min hand gjort,
ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
den som bryr sig om mitt ord.
3 Man slaktar tjurar och dödar en människa,
offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
offrar rökelse och hyllar en avgud.[o]
De har valt att gå sin egen väg
och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
4 Så ska jag också gå hårt fram
och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
5 Hör Herrens ord,
ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädjas!’
Men de ska få stå där med skam.
6 Det är en uppståndelse i staden,
en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
på sina fiender för vad de gjort.
7 Innan värkarna börjat föder hon,
innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
8 Vem har hört något sådant
eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
när födslovåndorna börjar.
9 Skulle jag vara med fram till förlossningen
och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
säger din Gud.
10 ”Gläd er med Jerusalem!
Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
alla som har sörjt över det!
11 Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
suga och njuta i dess stora famn.”
12 Så säger Herren:
”Jag leder dit frid som en flod,
folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
och gunga på dess knän.
13 Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”
14 När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
och hans vrede för hans fiender.
15 För se, Herren ska komma med eld
och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
och tillrättavisa med lågor av eld.
16 Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
och många ska slås av Herren.
17 ”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.
18 För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.