Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Bible in 90 Days

An intensive Bible reading plan that walks through the entire Bible in 90 days.
Duration: 88 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 109-134

Gud, var inte tyst

109 För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!
Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
    De ljuger och talar illa om mig.
De omger mig med hatfulla ord
    och attackerar mig utan orsak.
De bemöter min kärlek med anklagelser,
    men jag ber.
De betalar tillbaka gott med ont
    och min kärlek med hat.

Utse en gudlös anklagare[a] mot honom
    och ställ honom på hans högra sida.
Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
    Till och med hans bön ska räknas som synd.
Låt hans liv bli kort,
    och låt en annan ta hans tjänst.
Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
    fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
    och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
    och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
    och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
    och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
    och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
    utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
    för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
    och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
    och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
    den gick in i hans inre som vatten
    och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
    och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
    deras, som talar ont mot mig.

21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
    och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
    och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
    jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
    och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
    och när de ser mig skakar de på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
    Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
    att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
    När de anfaller ska de komma på skam,
    men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
    och svepas i skam som i en klädnad.

30 Jag vill storligen prisa Herren,
    jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31 Han står på den fattiges sida
    för att rädda honom från dem som dömer honom.

Evig Kung och Präst, en messiansk psalm.[b]

110 En psalm av David.

Herren sa till min Herre:
    ”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
    som en pall under dina fötter.”
Herren ska sträcka ut din makts spira från Sion.
    Härska bland dina fiender!
Villigt kommer ditt folk,
    när du intar makten.
I helig prakt, ur morgongryningen
    kommer den unga skaran till dig, som dagg.[c]

Herren har svurit och kommer inte att ändra sig:
    ”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.”

Herren står vid din sida.
    Han krossar kungar på sin vredes dag.
Han dömer folken,
    överallt samlas lik,
    och han krossar hövdingar på hela jorden.[d]
Han dricker ur bäcken vid vägen
    och lyfter huvudet högt.

Herrens storhet och nåd

111 Halleluja!

Jag vill prisa Herren av hela mitt hjärta
    i de rättsinnigas råd, i församlingen.

Stora är Herrens verk,
    de begrundas av alla som finner sin glädje i dem.
Majestätiska och underbara är hans gärningar,
    och hans rättfärdighet består för alltid.
Han har gjort sina under så att man minns dem.
    Nådig och barmhärtig är Herren.
Han ger mat till dem som fruktar honom.
    Han kommer för evigt ihåg sitt förbund.

Han har visat sin makt för sitt folk
    genom att ge dem andra folks arvedel.
Allt han gör är trofast och rättvist,
    och alla hans förordningar är pålitliga.
De består alltid och för evigt,
    de verkställs i trofasthet och uppriktighet.
Han befriade sitt folk
    och slöt ett evigt förbund.
Heligt och värt att frukta är hans namn.

10 Att frukta Herren är början till vishet,
    de som följer hans vilja ska vinna insikt.
Lovprisningen till honom varar i evighet.

Herrens storhet och nåd

112 Halleluja!

Lycklig är den som fruktar Herren
    och gläder sig över hans befallningar.

Hans barn blir mäktiga på jorden,
    och de rättsinnigas generation blir välsignad.
Välstånd och rikedom finns i hans hus,
    och hans rättfärdighet består för evigt.
Ett ljus bryter fram i mörkret för den rättsinnige,
    den nådige, barmhärtige och rättfärdige.
Det går väl för den som är generös och ger lån,
    den som handlar rättvist i allt han gör.
Han kommer aldrig på fall,
    och den rättfärdiges minne består för evigt.
Han är inte rädd för dåliga nyheter,
    han har en inre trygghet
    och förtröstar på Herren.
Hans hjärta är lugnt,
    han är inte rädd,
    till sist får han se sina fiender falla.
Han strör ut och ger åt de fattiga.
    Hans rättfärdighet består för evigt,
och hans horn blir upplyft och ärat[e].

10 Den gudlöse ser det,
    han blir rasande och skär tänder.
Han förgås,
    och de ondas längtan blir till intet.

Guds stora omsorg

113 Halleluja!

Prisa Herren, ni hans tjänare,
    prisa Herrens namn!
Välsignat är Herrens namn
    nu och för evigt.
Herrens namn ska prisas
    från öster till väster.[f]

Herren är upphöjd över alla folk.
    Hans ära når högre än himlen.
Vem är lik Herren, vår Gud,
    som sitter på sin tron i höjden,
som böjer sig ner och ser så djupt – 
    vem i himlen, vem på jorden?

Den fattige drar han upp ur stoftet,
    och den nödställde ur askhögen
och sätter honom bland furstar,
    bland sitt folks furstar.
Han låter den barnlösa hustrun få ett hem
    som en lycklig mor till barnen.

Halleluja!

Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten

114 När Israel drog ut från Egypten,
    Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
då blev Juda hans helgedom,
    Israel hans rike.

Havet såg det och flydde,
    och Jordanfloden vände tillbaka.
Bergen hoppade som baggar,
    och höjderna som lamm.

Varför flyr du hav,
    varför vänder du tillbaka, Jordan?
Varför hoppar ni berg som baggar,
    ni höjder som lamm?

Darra, jord, inför Herren,
    inför Jakobs Gud!
Han gör klippan till en vattenrik sjö
    och stenen till en vattenkälla.

Herren tillhör all ära

115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
    utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.

Varför får folk säga:
    ”Var finns deras Gud?”
Vår Gud är i himlen,
    och han gör vad han vill.
Deras gudar är silver och guld,
    människohänders verk.
De har mun men kan inte tala,
    ögon, men kan inte se.
De har öron men kan inte höra,
    näsa, men kan inte lukta.
De har händer, men kan inte gripa,
    och fötter, men kan inte gå.
    De ger inga ljud ifrån sin strupe.
De som gjort dessa blir som de,
    ja, alla som förtröstar på dem.

Israel, förtrösta på Herren!
    Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
    Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
    Han är deras hjälp och sköld.

12 Herren tänker på oss
    och vill välsigna Israels folk,
    han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
    små och stora.

14 Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
    som har gjort både himmel och jord.

16 Himlen tillhör Herren,
    men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
    de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!

Halleluja!

Tacksägelse för räddning från en säker död

116 Jag älskar Herren,
    för han har hört min röst och mina böner.
Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
    Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

Dödens snaror omslöt mig,
    dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
    nöd och förtvivlan kom över mig.
Då ropade jag på Herrens namn:
    Herre, rädda mitt liv!”

Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren beskyddar de okunniga.
    Jag var nere, och han räddade mig.

Nu kan min själ komma till ro på nytt,
    för Herren har varit god mot mig.

Du har räddat mig från döden,
    mina ögon från tårar
    och mina fötter från att snava.
Jag får leva inför Herren
    i de levandes länder.

10 Jag trodde när jag sa:
    ”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
    ”Alla människor är lögnare.”

12 Men vad kan jag nu göra för Herren
    som tack för all hans godhet mot mig?

13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
    och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren.

15 För hans frommas död
    är dyrbar i Herrens ögon.[g]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
    du har befriat mig från mina bojor.

17 Jag vill ge dig ett tackoffer
    och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

Uppmaning till alla folk att prisa Herren

117 Prisa Herren, alla nationer!
    Lova honom, alla folk,
för hans nåd mot oss är stor,
    och Herrens trofasthet varar i evighet.

Halleluja!

Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp

118 Prisa Herren, för han är god!
    Hans nåd varar i evighet.

Säg, Israel:
    ”Hans nåd varar i evighet!”
Säg, Arons släkt:
    ”Hans nåd varar i evighet!”
Säg, ni som fruktar Herren:
    ”Hans nåd varar i evighet!”

I mitt trångmål ropade jag till Herren,
    och han svarade mig
    och förde mig ut till en rymlig plats.
Herren är med mig.
    Jag är inte rädd.
    Vad kan en människa göra mot mig?
Herren är med mig, och han hjälper mig.
    Jag ska triumfera över dem som hatar mig.

Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
    än att lita på människor.
Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
    än lita på personer i maktposition.
10 Jag var omringad av alla folk,
    men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
11 Jag var fullständigt omringad,
    men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
12 De svärmade runt mig som bin,
    men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar.
    I Herrens namn höll jag dem borta från mitt liv.

13 De knuffade mig hårt för att få mig att falla,
    men Herren hjälpte mig.
14 Herren är min styrka och min sång,
    han har blivit min räddning.

15 Glädje och segerrop hörs från de rättfärdigas tält:
    Herren har med makt utfört väldiga gärningar.
16 Herren har lyft sin makts hand.
    Herren har med makt utfört väldiga gärningar.”
17 Jag behöver inte dö,
    utan jag får leva och berätta om Herrens gärningar.
18 Herren har tuktat mig hårt,
    men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna rättfärdighetens portar för mig!
    Jag vill gå in genom dem och prisa Herren.
20 Det här är Herrens port,
    de rättfärdiga får gå in genom den.
21 Jag prisar dig för att du har besvarat min bön
    och räddat mig.

22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
    har blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk
    och förunderligt i våra ögon.
24 Detta är dagen då Herren har agerat,
    låt oss därför vara glada och jubla.

25 Herre, rädda oss[h]!
    Herre, ge framgång!

26 Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
    Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud och ger oss ljus.
    Låt oss gå i en procession tillsammans,
med kvistar i händerna,
    fram till altarets horn![i]

28 Du är min Gud, jag vill prisa dig,
    min Gud, jag vill upphöja dig.

29 Prisa Herren, för han är god!
    Hans nåd varar för evigt.

Lovprisning för Guds lag

119 Lyckliga är de som lever klanderfritt
    och följer Herrens lag[j].
Lyckliga är de som följer hans befallningar
    och helhjärtat söker honom,
de som inte gör något ont
    utan följer hans vägar.
Du har gett dina befallningar
    för att de ska följas noggrant.
Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad
    för dina bud!
Då skulle jag inte behöva skämmas
    när jag betraktar alla dina bud.
Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,
    när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.
Jag tänker hålla dina bud.
    Överge mig aldrig!

Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
    Jo, genom att hålla sig till ditt ord.
10 Jag har sökt dig helhjärtat.
    Låt mig inte irra bort från dina bud!
11 Jag har lagt dina ord på minnet,
    för att hålla mig borta från synd mot dig.
12 Välsignad är du, Herre,
    lär mig dina bud!
13 Jag förkunnar alla de beslut
    som du har uttalat.
14 Jag gläder mig över att följa dina förordningar,
    såsom man gläder sig över rikedom.
15 Jag begrundar dina stadgar
    och beaktar dina vägar.
16 Jag är glad för dina stadgar
    och ska aldrig glömma ditt ord.

17 Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,
    så vill jag lyda ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
    så att jag kan se allt det underbara i din lag.
19 Jag är en främling på jorden.
    Dölj inte dina bud för mig.
20 Mitt inre slits ständigt sönder
    av längtan efter dina beslut.
21 Du tillrättavisar de stolta,
    de förbannade, som irrar bort från dina bud.
22 Ta ifrån mig hån och förakt,
    för jag lyder dina befallningar.
23 Om än furstar sitter och talar illa om mig,
    tänker din tjänare på dina bud.
24 Dina befallningar är min glädje
    och mina rådgivare.

25 Jag är nertryckt i stoftet.
    Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
    Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
    så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
    Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
    och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
    rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
    Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
    för du har ökat min insikt.

33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
    och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
    så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
    för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
    så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
    och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
    så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
    för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
    Bevara mitt liv i din rättfärdighet.

41 Herre, låt din nåd komma till mig,
    den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
    för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
    för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
    från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
    för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
    utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
    som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
    Jag tänker på dina budord.

49 Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,
    du har gett mig hopp.
50 Det du sagt ger mig tröst i lidandet
    och håller mig vid liv.
51 Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,
    men jag viker inte från din lag.
52 Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,
    jag finner tröst i dem.
53 Jag grips av vrede
    när de gudlösa förkastar din lag.
54 Dina bud är min lovsång
    överallt där jag går fram.
55 Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,
    och jag vill hålla din lag.
56 Det har blivit mig förunnat
    att lyda dina stadgar.

57 Du, Herre, är min del!
    Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.
58 Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:
    var mig nådig, som du har sagt.
59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv
    och håller mig till dina befallningar.
60 Jag vill skynda mig och inte dröja
    att hålla dina bud.
61 De gudlösa vill snärja mig,
    men jag glömmer inte din lag.
62 Mitt i natten går jag upp
    för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.
63 Mina vänner är alla de som fruktar dig
    och lyder dina stadgar.
64 Din nåd, Herre, fyller jorden.
    Lär mig dina bud.

65 Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,
    som du har sagt.
66 Ge mig god insikt och kunskap,
    för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
    men nu lyder jag vad du säger.
68 Du är god och gör det som är gott.
    Lär mig dina bud!
69 De oförskämda smutskastar mig med lögner,
    men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.
70 Deras sinnen är okänsliga som fett,
    men jag gläder mig över din lag.
71 För mig var det bra att jag fick lida,
    så att jag lärde mig dina bud.
72 Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig
    än stora mängder av silver och guld.

73 Dina händer har gjort mig och format mig.
    Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.
74 De som fruktar dig ser mig och gläds,
    eftersom jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,
    och det är i trofasthet du låtit mig lida.
76 Trösta mig nu med din nåd,
    precis som du har lovat din tjänare.
77 Förbarma dig över mig,
    så att jag får leva.
    Din lag är ju min glädje.
78 Låt de oförskämda få skämmas,
    för de har smutskastat mig med lögn.
    Jag däremot vill tänka på dina stadgar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar
    vända sig till mig.
80 Låt mig helhjärtat hålla dina bud,
    så att jag aldrig behöver skämmas.

81 Jag förtärs av längtan efter din räddning,
    och jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.
    Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”
83 Jag är som en vinsäck i rök,
    men jag glömmer inte dina bud.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
    När ska du döma dem som förföljer mig?
85 De oförskämda gräver gropar för mig,
    de lyder inte din lag.
86 Alla dina bud är tillförlitliga.
    Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!
87 De har nära nog utplånat mig från jorden,
    och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva,
    så ska jag följa de bud som du gett.

89 Herre, ditt ord står fast
    för evigt i himlen.
90 Din trofasthet består från generation till generation.
    Du har skapat jorden, och den består.
91 Enligt dina beslut består den,
    för allting tjänar dig.
92 Om inte din lag hade varit min glädje,
    skulle jag ha gått under i mitt elände.
93 Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,
    för du ger mig liv genom dem.
94 Jag tillhör dig. Rädda mig,
    för jag begrundar dina stadgar.
95 De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,
    men jag ska tänka på dina befallningar.
96 Allt som jag sett har sin begränsning,
    men för dina bud finns inga gränser.

97 Vad jag älskar din lag!
    Jag tänker på den hela dagen.
98 Dina bud gör mig klokare än mina fiender,
    de är ständigt hos mig.
99 Jag är visare än alla mina lärare,
    för jag begrundar dina förordningar.
100 Jag är visare än de gamla,
    för jag håller dina stadgar.
101 Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,
    för jag vill vara lydig mot ditt ord.
102 Jag vänder mig inte bort från dina beslut,
    för du undervisar mig.
103 Hur söt är inte smaken av dina ord!
    De smakar sötare än honung i min mun.
104 Av dina stadgar får jag förstånd,
    därför avskyr jag all slags falskhet.

105 Ditt ord är en lykta för mina steg,
    de lyser upp stigen där jag går.
106 Jag har svurit och bekräftat en ed
    att följa dina rättfärdiga bud och lagar.
107 Jag har lidit mycket,
    men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.
108 Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,
    och lär mig dina bud.
109 Mitt liv är ständigt i fara,
    men jag glömmer inte din lag.
110 De gudlösa lägger ut snaror för mig,
    men jag villar inte bort mig från dina stadgar.
111 Dina förordningar är min egendom för evigt,
    de är mitt hjärtas glädje.
112 Jag har beslutat att följa dina bud
    för alltid, ända till slutet.

113 Jag hatar obeslutsamhet,
    men jag älskar din lag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
    och till ditt ord sätter jag mitt hopp.
115 Försvinn från mig, ni som är onda!
    Jag vill hålla min Guds bud.
116 Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,
    och svik mig inte i det jag hoppas på.
117 Uppehåll mig, så att jag blir räddad
    och alltid kan ge akt på dina bud.
118 Du förkastar alla som viker av från dina bud,
    deras svek leder bara till tomhet.
119 De ogudaktiga på jorden är som slagg,
    därför älskar jag dina bud.
120 Jag ryser av fruktan inför dig,
    ja, dina domslut skrämmer mig.

121 Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,
    utlämna mig inte till mina förtryckare.
122 Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,
    och låt inte de oförskämda förtrycka mig.
123 Jag längtar så innerligt efter din räddning,
    den som du utlovat till mig.
124 Behandla din tjänare utifrån din kärlek,
    och lär mig dina bud.
125 Jag är din tjänare.
    Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in,
    för din lag har brutits.
127 Därför älskar jag dina bud
    mer än guld, renaste guld.
128 Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,
    all slags falskhet avskyr jag.

129 Dina förordningar är underbara
    och därför håller jag dem.
130 När dina ord öppnar sig ger de ljus,
    de ger förstånd åt de okunniga.
131 Jag öppnar min mun och flämtar
    i min starka längtan efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
    så som du är mot dem som älskar ditt namn.
133 Led mina steg så som du lovat,
    låt inget ont få makt över mig.
134 Befria mig från människors förtryck,
    så att jag kan följa dina bud.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
    och lär mig dina bud.
136 Tårarna strömmar från mina ögon
    för att man inte håller din lag.

137 Herre, du är rättfärdig
    och allt vad du beslutar är rätt.
138 Du har gett dina befallningar i rättfärdighet
    och stor trofasthet.
139 Min lidelse förtär mig,
    när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.
140 Dina ord är fullständigt rena,
    därför älskar din tjänare dem.
141 Själv är jag obetydlig och föraktad,
    men jag glömmer inte dina föreskrifter.
142 Din rättfärdighet är evig
    och din lag sann.
143 Nöd och ångest har kommit över mig,
    men jag gläder mig över dina stadgar.
144 Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.
    Ge mig förstånd, så att jag får leva.

145 Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.
    Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!
146 Rädda mig, ropar jag,
    och jag vill lyda dina befallningar.
147 Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,
    jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken om natten
    för att tänka på vad du sagt.
149 Lyssna till mig i din nåd, Herre,
    och ge mig liv, så som du lovat i din lag.
150 Nu närmar sig de grymma och onda,
    de som är långt borta från din lag.
151 Men du är nära, Herre.
    Alla dina bud är sanna.
152 För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,
    jag vet att du har fastställt dem för evigt.

153 Se hur jag lider och rädda mig,
    för jag har inte glömt din lag.
154 Ta dig an min sak och befria mig,
    ge mig liv, som du har lovat.
155 Räddningen är långt borta från de onda,
    för de bryr sig inte om dina bud.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
    Ge mig liv, så som du lovat i din lag!
157 Mina förföljare och fiender är många,
    men jag viker inte från dina bud.
158 Jag känner avsky när jag ser de trolösa,
    de som inte lyder ditt ord.
159 Se hur mycket jag älskar dina befallningar.
    Ge mig liv, Herre, i din nåd.
160 Alla dina ord är sanna,
    och dina rättfärdiga beslut är eviga.

161 Furstar förföljer mig utan orsak,
    men mitt hjärta bävar inför dina ord.
162 Jag är glad över dina ord,
    precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar och avskyr falskhet,
    men jag älskar din lag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
    för dina rättfärdiga bestämmelser.
165 De som älskar din lag äger en djup frid,
    och inget kan få dem att snubbla och falla.
166 Jag väntar på räddning från dig, Herre,
    och jag följer dina bud.
167 Jag lyder dina befallningar,
    och jag älskar dem högt.
168 Jag lyder dina stadgar och befallningar,
    för du vet om allt vad jag gör.

169 Herre, låt mitt rop nå fram till dig!
    Ge mig förstånd så som du lovat!
170 Lyssna till min vädjan
    och rädda mig, så som du har sagt.
171 Min lovprisning flödar över
    för att jag får lära mig dina bud.
172 Jag ska lovsjunga ditt ord,
    för alla dina bud är rättfärdiga.
173 Grip in och hjälp mig,
    för jag har valt att följa dina stadgar.
174 Herre, jag längtar efter din räddning,
    och din lag är min glädje.
175 Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.
    Låt dina bud och lagar vara min styrka!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.
    Kom du och sök reda på mig, din tjänare,
för jag har inte glömt bort dina bud.

En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser

120 En vallfartssång.[k]

I min nöd ropade jag till Herren,
    och han svarade mig.
Herre, rädda mig från lögnarna
    och från bedrägligt tal.

Vad kan han ge dig,
    vad mer kan han ge dig, du lögnare?[l]
Må han straffa dig
    med krigarens skarpa pilar
    och glödande ginstkol!

Ve mig som bor i Meshek
    och lever bland Kedars tält!
Alltför länge har jag bott bland dem
    som hatar fred.
Jag är för fred,
    men så fort jag säger något vill de strida.

Guds hjälp

121 En vallfartssång.

Jag ser upp mot bergen.
    Varifrån ska min hjälp komma?
Min hjälp kommer från Herren,
    han som har gjort himmel och jord.

Han låter inte din fot snava,
    för han som bevarar dig slumrar inte.
Han som bevarar Israel
    slumrar aldrig, sover aldrig.

Herren bevarar dig.
    Hans skugga finns vid din högra sida.
Solen ska inte skada dig om dagen,
    inte heller månen om natten.

Herren bevarar dig från allt ont,
    han bevarar ditt liv.
Herren bevarar dig var du än rör dig,
    nu och för evigt.

Bön om fred för Jerusalem

122 En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:
    ”Kom, så går vi till Herrens hus.”
Nu står vi i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du väluppförda stad,
    där husen står tätt intill varandra.[m]
Dit går stammarna upp,
    Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel – 
    för att prisa Herren.
För där står domstolar,
    troner för Davids kungahus.

Be om fred för Jerusalem!
    Låt det gå väl för alla som älskar dig.
Låt friden härska innanför dina murar
    och tryggheten i dina palats.
För mina bröders och vänners skull
    ber jag om fred för dig.
För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt bästa.

Gud ger nåd

123 En vallfartssång.

Jag lyfter min blick upp till dig,
    till dig som bor i himlen.
Som en tjänare ser på sin herres hand,
    som en tjänarinna sin husfrus hand,
så ser vi upp till Herren, vår Gud,
    tills han visar oss nåd.

Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd!
    Vi har fått utstå så mycket förakt.
Vi har fått utstå mycket hån från de självsäkra
    och förakt från de högmodiga.

Tacksägelse för befrielse ur nöden

124 En vallfartssång. Av David.

Om Herren inte hade stått på vår sida
    – så ska Israel säga – 
om Herren inte hade stått på vår sida,
    när människor anföll oss,
då skulle de ha svalt oss levande
    och utplånat oss i sin brinnande vrede mot oss.
Vattnen skulle ha övertäckt oss,
    strömmen sköljt över oss,
de forsande vattnen flödat över oss.

Välsignad vare Herren,
    som inte har låtit dem slita oss i stycken.
Vi har kommit undan,
    som en fågel från jägarens snara.
Snaran har gått sönder,
    och vi har kommit undan.
Vår hjälp kommer från Herren,
    han som har gjort himmel och jord.

Guds beskydd

125 En vallfartssång.

De som litar på Herren är som berget Sion,
    det kan inte rubbas utan består för evigt.
Liksom bergen omger Jerusalem,
    så omger Herren sitt folk,
        nu och för evigt.

De gudlösas spira ska inte vila över de rättfärdigas land,
    för att inte locka de rättfärdiga till att göra det som är orätt.

Herre, gör gott mot dem som är goda,
    mot dem som har ett uppriktigt hjärta.
Men de som viker av på avvägar
    ska Herren föra bort tillsammans med dem som gör orätt.

Frid över Israel!

Återställd lycka

126 En vallfartssång.

När Herren förde tillbaka Sions fångar,
    var det som om vi drömde.
Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade.
    Bland folken sades det:
Herren har gjort stora ting för dem!”
Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
    och vi är glada.

Återställ vår lycka, Herre,
    liksom bäckarna i Negev!
De som sår med tårar
    ska få skörda med glädje.
Gråtande går de ut med säden de ska så,
    men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.

Meningslöst utan Guds välsignelse

127 En vallfartssång. Av Salomo.

Om inte Herren bygger huset,
    är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta.
Om inte Herren vakar över staden,
    står vaktposten förgäves på sin plats.
Det är meningslöst att stiga upp tidigt
    och gå sent till sängs
för att kunna äta det bröd ni slitit för.
    Gud ger sina vänner vila.[n]

Barn är en gåva från Herren,
    livsfrukt en lön.
En ung mans söner är som pilar i en krigares händer.
Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med dem.
    De kommer inte på skam inför fienden i rätten.

Den gudfruktiges välsignelser

128 En vallfartssång.

Lycklig är den som fruktar Herren
    och vandrar på hans vägar.
Det du arbetat ihop får du äta av.
    Du ska vara lycklig,
    och det ska gå dig väl.
Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
    och dina barn olivplantor vid ditt bord.
Så välsignas den som fruktar Herren.

Herren ska välsigna dig från Sion.
    Du ska få se Jerusalems välgång
    så länge du lever,
och du ska få leva för att se dina barnbarn.

    Frid över Israel!

Förtröstan trots förföljelse

129 En vallfartssång.

”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
    ska Israel säga,
”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
    Men de har inte besegrat mig.
Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
    de har dragit långa fåror.
Men Herren är rättfärdig.
    Han har skurit av de gudlösas band.”

Alla som hatar Sion
    ska vända tillbaka i skam.
De blir som gräs på taket,
    som vissnar innan det börjar växa.
Den som skördar får inte en handfull av det,
    och ingen binder samman en kärve av det.
Och ingen som går förbi dem ropar:
    Herrens välsignelse är över er!
    Vi välsignar er i Herrens namn.”

Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd

130 En vallfartssång.

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
    Herre, hör mitt rop,
    lyssna till mina böner.

Om du, Herre, håller räkning på synder,
    Herre, vem kan då bestå?
Men hos dig finns förlåtelse,
    och därför fruktar man dig.

Jag väntar på Herren,
    jag väntar och sätter mitt hopp till hans ord.
Jag väntar på Herren mer än väktarna på morgonen,
    ja, mer än väktarna på morgonen.

Israel, hoppas på Herren,
    för hos Herren finns nåd,
    hos honom finns full befrielse.
Han ska befria Israel från alla deras synder.

Den som litar på Herren är förnöjd

131 En vallfartssång. Av David.

Herre, jag är inte stolt och högfärdig.
    Jag går inte in i stora ting,
    sådant som jag inte begriper mig på.
Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla,
    som ett spädbarn,
    som ett litet barn i sin mors famn.

Hoppas på Herren, Israel,
    nu och för evigt.

Davids löfte, Herrens löfte

132 En vallfartssång.

Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.
    Han svor en ed inför Herren,
    gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:
”Jag vill inte gå in i mitt hus,
    och jag vill inte lägga mig i min säng,
inte tillåta mina ögon att slutas i sömn
    eller mina ögonlock att tyngas av slummer,
förrän jag funnit en plats åt Herren,
    en boning åt Jakobs Mäktige.”

Vi hörde om den[o] i Efrata
    och fann den på Jaars fält.
Låt oss gå till hans boning,
    falla ner inför hans fotpall.
Res dig, Herre, gå till din viloplats,
    du och din makts ark!
Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,
    dina fromma ska jubla av glädje!

10 För din tjänare Davids skull,
    förkasta inte din smorde.

11 Herren har svurit David en ed,
    som han aldrig tar tillbaka:
”Dina egna ättlingar
    ska jag låta sitta på din tron.
12 Om dina söner håller mitt förbund
    och mina befallningar som jag ger dem,
    ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13 För Herren har utvalt Sion,
    där har han velat ha sin boning.
14 ”Detta är min viloplats för evigt.
    Här vill jag bo, det är min önskan.
15 Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning
    och mätta dess fattiga med mat.
16 Jag ska klä dess präster i frälsning,
    och dess fromma ska jubla av glädje.

17 Här vill jag låta ett horn[p] växa upp åt David;
    jag har satt upp en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam,
    men kronan på hans huvud ska stråla.”

Vänskapens glädje

133 En vallfartssång. Av David.

Vad underbart och skönt det är
    när bröder kan bo tillsammans i harmoni.

Det är som den dyrbara oljan på huvudet,
    som rinner ner i skägget,
på Arons skägg,
    ända ner till kraglinningen.
Det är som Hermons dagg
    som faller ner på Sions berg.
För där ger Herren befallning om välsignelse
    och liv för evigt.

Uppmaning till lovprisning

134 En vallfartssång.

Kom och lova Herren,
    alla ni Herrens tjänare,
    ni som tjänstgör i Herrens hus varje natt.
Lyft upp era händer mot helgedomen
och prisa Herren.

Herren, han som har gjort himmel och jord,
    välsigna dig från Sion.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.