The Daily Audio Bible

Josafat lierar sig med Ahab

22 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.

² Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,

³ sa Ahab till sina ämbetsmän: Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!

⁴ Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot.Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.

⁵ Men, tillade han, kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra.

⁶ Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra, svarade de alla.

⁷ Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga? undrade Josafat.

⁸ Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka, svarade Ahab. Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.Tala inte på det sättet, svarade Josafat.

⁹ Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika.Skynda dig, för det är bråttom! ropade han efter honom.

¹⁰ Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.

¹¹ En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade.

¹² Och alla de andra stämde in i vad han sa. Gå och anfall Ramot i Gilead, sa de. Herren ska låta dig segra!

¹³ Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.

¹⁴ Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig, svarade Mika.

¹⁵ När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte.Naturligtvis ska du göra det! svarade Mika. Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!

¹⁶ Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger? frågade kungen.

¹⁷ Då berättade Mika: Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.'

¹⁸ Var det inte det jag sa, att det här skulle hända? sa Ahab och vände sig till Josafat. Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor.

¹⁹ Hör här, vad Herren säger mer, fortsatte Mika. Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.

²⁰ Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,

²¹ men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.

²² 'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter

²³ Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig.

²⁴ Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet.När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig? frågade han.

²⁵ Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet, svarade Mika.

²⁶ Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras.För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.

²⁷ Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.

²⁸ Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig, svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: Kom ihåg vad jag nu har sagt!

Ahab dör på slagfältet

²⁹ Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.

³⁰ Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår, sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.

³¹ Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.

^32-33 När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.

³⁴ Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning.Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad, stönade han till sin kusk.

³⁵ Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.

^36-37 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.

³⁸ När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.

³⁹ Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.

⁴⁰ Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.

Josafat regerar i Juda

⁴¹ Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår.

⁴² Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi.

^43-44 Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där.

⁴⁵ Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel.

⁴⁶ Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika.

⁴⁷ Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.

⁴⁸ Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent.

⁴⁹ Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.

⁵⁰ Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet.

⁵¹ När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja regerar i Israel

⁵² Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.

^53-54 Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.

¹⁶ Då reste Paulus sig och gav tecken med handen till dem. Israelitiska män, började han, och alla andra här som fruktar Gud.

¹⁷ Israels Gud utvalde våra förfäder och visade dem sin välvilja i Egypten, då han på ett underbart sätt ledde dem ut ur deras slaveri.

¹⁸ Och han såg till dem i fyrtio år, när de vandrade runt i öknen.

^19-20 Sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav detta land i arv till Israel. I ungefär fyrahundrafemtio år lät han sedan en rad av domare härska över dem. Därefter kom profeten Samuel.

²¹ Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.

²² Men Gud avsatte honom och ersatte honom med David. Om honom sa Gud: 'David, Ishais son, är en man efter mitt eget hjärta. Han kommer att lyda mig.'

²³ Och det är en av kung Davids ättlingar, Jesus, som är den Israels frälsare som Gud har lovat oss!

²⁴ Men innan han kom predikade Johannes döparen att alla i Israel måste vända sig bort från sina synder och till Gud.

²⁵ När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: 'Jag är inte Messias. Men han kommer snart - och i jämförelse med honom är jag ingenting värd.'

²⁶ Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!

²⁷ Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.

²⁸ De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.

²⁹ När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

³⁰ Men Gud förde honom tillbaka till livet!

³¹ Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.

^32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'

³⁴ För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'

³⁵ I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'

³⁶ Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.

³⁷ Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.

³⁸ Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.

³⁹ Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.

⁴⁰ Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:

⁴¹ 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

¹⁷ En trofast vän är alltid lojal, och en broder kommer som efterskickad för att hjälpa i svårigheter.

¹⁸ Det visar på dåligt omdöme att gå i borgen för någon och på så sätt bli ansvarig för dennes skulder.