The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Elisa förutsäger segern över Moab
3 Ahabs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Josafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år.
2 Han var en mycket ond man, men inte så ogudaktig som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den Baalspelare som hans far hade rest.
3 Men trots det höll han fast vid den stora synd som Nebats son Jerobeam hade begått och som hade förlett Israels folk till avgudadyrkan.
4 Kung Mesa i Moab och hans folk var fårfarmare. De hade försett Israel med 100.000 lamm och ull från 100.000 bockar,
5 men efter Ahabs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel.
6-8 Joram mönstrade då sin armé och skickade följande meddelande till Josafat, kungen i Juda:Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot honom? Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Mitt folk och mina hästar står till ditt förfogande. Hur har du planerat anfallet? Vi ska gå till anfall från Edoms öken, svarade Joram.
9 De båda arméerna, som så småningom förstärktes med trupper från Edom, gick en omväg genom öknen, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10 Vad ska vi ta oss till? utbrast Israels kung. Har Herren fört oss hit för att låta kungen i Moab besegra oss?
11 Men kung Josafat av Juda frågade: Finns det inte någon Herrens profet här ibland oss som vi kan rådfråga? Elisa är här, svarade en av officerarna i Israels armé. Han var ju Elias lärjunge.
12 Bra! Han är just den man vi behöver, sa Josafat.Kungarna i Israel, Juda och Edom gick alltså för att fråga Elisa till råds.
13 Jag vill inte ha med dig att göra! sa Elisa missnöjt till kung Joram. Du kan gå till dina föräldrars falska profeter!Nej, svarade kung Joram. Herren har fört oss ut hit för att bli besegrade av kungen i Moab!
14 Jag säger inför Gud att jag inte skulle bry mig om dig, om det inte vore för kung Josafats skull, svarade Elisa.
15 Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!Och medan harpan spelade kom Herrens budskap till Elisa:
16 Herren befaller att det ska grävas diken här i dalen för att ta emot vattnet som han ska sända.
17 Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren!
18 Det här är bara början, för Herren ska låta er segra över Moabs armé!
19 Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.
20 Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, inträffade undret! Vatten! Det kom strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt.
21 Under tiden fick folket i Moab höra talas om de tre arméerna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen.
22 Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det rött ut, som om det varit blod!
23 Det är blod! utropade de. De tre arméerna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi ut och tar bytet!
24 Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och började döda dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i Moabs land och plundrade vilt.
25 De förstörde städerna och fyllde åkrarna med sten. De fyllde också igen brunnarna och fällde fruktträden. Till slut var det bara fästningen Kir-Hareset kvar att erövra, men också den föll när de gick till anfall.
26 När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett sista desperat försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men han misslyckades.
27 Då hämtade han sin äldste son, som skulle ärva hans tron och ämbete, men till den israeliska arméns förskräckelse dödade kungen sin son och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna avbröt då striden och vände med avsky tillbaka till sitt eget land.
Elisa förser en änka med olja
4 En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och berättade för Elisa att hennes man hade dött. Han älskade Gud, men han var skyldig en del pengar, berättade hon, och när han nu hade dött, ville fordringsägaren ha igen pengarna. Om hon inte betalade, skulle han ta hennes båda söner som slavar.
2 Vad kan jag göra för dig? frågade Elisa. Hur mycket mat har du i huset? Jag har ingenting alls. Bara lite olivolja, svarade hon.
3 Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och nöj dig inte med några få! sa han till henne.
4 Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Fyll sedan alla krukor och kannor från den kruka där du har din olja och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.
5 Hon lydde honom, och hennes söner bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra,
6 tills allesammans var fulla till brädden!Ge mig en kanna till, sa hon till sönerna.Det finns inga fler! svarade de, och genast tog oljan slut!
7 När hon gick till profeten och talade om vad som hade hänt, sa han till henne att gå och sälja oljan. Sedan kan du betala din skuld, och det kommer att bli pengar över för dig och dina söner att leva av! tillade han.
En barnlös kvinna blir lovad en son
8 En dag gick Elisa till Sunem, där det fanns en förmögen kvinna som bjöd honom på mat. Detta upprepades varje gång han besökte staden.
9 Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig profet, sa kvinnan till sin man.
10 Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.
11-12 En gång när Elisa vilade i det iordningställda rummet, sa han till sin tjänare Gehasi: Säg till kvinnan att jag skulle vilja tala med henne.När hon kom,
13 sa han till Gehasi: Tala om för henne hur mycket vi uppskattar hennes vänlighet mot oss. Fråga om det är någonting vi kan göra för henne. Kanske vill hon att jag ska lägga ett gott ord för henne hos kungen eller överbefälhavaren? Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina, svarade hon.
14 Men finns det då inget vi kan göra för henne? frågade Elisa Gehasi efteråt.Hon har ingen son, svarade han. Och hennes man är gammal.
15-16 Be henne komma tillbaka, sa Elisa.När hon kom tillbaka talade han med henne, där hon stod i dörren, och sa: Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son!Nej, du gudsman, skämta inte med mig på det sättet, utbrast hon.
17 Men det var sant. Kvinnan blev snart gravid, och året därpå fick hon en liten pojke, precis som Elisa hade förutsagt.
Paulus botar en handikappad man i Lystra
8 Medan de var i Lystra träffade de en man, som hade varit handikappad sedan födelsen och aldrig hade kunnat gå.
9 Han lyssnade när Paulus talade, och Paulus lade märke till honom och såg att han hade tro nog att bli botad.
10 Därför ropade Paulus till honom: Res dig upp! Och mannen hoppade upp och började gå.
11 När folket som lyssnade såg vad Paulus hade gjort, ropade de på sitt eget språk: De här männen är gudar i mänsklig gestalt!
12 De trodde nämligen att Barnabas var den grekiske guden Zeus, och att Paulus var Hermes, eftersom det var han som var den främste talaren.
13 Prästen i Zeustemplet, som låg i utkanten av staden, kom med blomsterkransar och oxar, som han tillsammans med allt folket tänkte offra framför stadsporten.
14 Men när det gick upp för Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina kläder och rusade rakt in i folkhopen och ropade:
15 Människor! Vad tar ni er till? Vi är bara vanliga mänskliga varelser som ni! Vi har kommit hit för att ge er de goda nyheterna. Ni måste sluta upp med att tillbe dessa hjälplösa gudar och i stället be till den levande Guden, som har skapat himlen och jorden och havet och allt som finns i det.
16 Hittills har han tillåtit att folken gått sina egna vägar,
17 men ändå lämnade han dem aldrig utan bevis på att han lever. Ni har alltid blivit påminda om honom, som till exempel genom allt det goda han har gjort mot er. Ni har fått regn och goda skördar, vilket har gett er mat och gjort er glada.
18 Men trots detta kunde Paulus och Barnabas med nöd och näppe hindra folket från att offra åt dem!
19 Några dagar senare kom ett par judar från Antiochia och Ikonion och retade upp folkmassorna och lyckades med att få dem på sin sida. De stenade Paulus och släpade honom ut ur staden, av allt att döma död.
20 Men när de troende samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden och nästa dag gav han sig av till Derbe tillsammans med Barnabas.
Paulus och Barnabas återvänder hem till Antiochia
21 När de hade predikat de goda nyheterna där och vunnit många lärjungar, återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia.
22 Där hjälpte de de troende att växa i kärlek till Gud och till varandra. De uppmuntrade dem att hålla ut i tro trots alla förföljelser, och påminde dem om att vägen till Guds rike går genom många svårigheter.
23 Paulus och Barnabas tillsatte också äldstebröder i varje församling och fastade och bad för dem och överlämnade dem åt den Herre som de trodde på.
24 Sedan reste de tillbaka genom Pisidien och Pamfylien
25 och predikade på nytt de goda nyheterna i Perge. Därefter fortsatte de till Attaleia.
26 Slutligen återvände de med båt till Antiochia, där deras resa hade börjat och varifrån Gud hade sänt ut dem för den uppgift som de nu avslutat.
27 När de kom fram kallade de samman alla de troende och berättade om resan och om hur Gud hade öppnat trons dörr också bland icke-judar.
28 Och de stannade en ganska lång tid hos de troende i Antiochia.
Lömska fienders angrepp
1-2 Herre, rädda mig från onda människor. Skydda mig från dessa våldsamma män,
3 som dagligen kommer tillsammans för att strida mot mig.
4 Deras elaka ord känns som giftiga ormbett.
5 Tillåt inte att jag hamnar i deras våld. Skydda mig, Herre, för med alla medel försöker de att få mig på fall.
6 I hemlighet har dessa människor, som förhäver sig, lagt ut fällor för att fånga mig. Överallt måste jag räkna med att de gömmer sig med ett nät, som de tänker kasta över mig för att jag ska trassla in mig i dess maskor.
7-9 Herre, min Herre och Frälsare, du är min Gud och min beskyddare! Lyssna till mig när jag ropar på hjälp! Låt inte dessa ogudaktiga människor lyckas! Sätt stopp för deras planer, så att de inte blir högfärdiga!
10 Låt olyckan i stället drabba dem! Låt det onda som de har planerat för mig utplåna dem själva!
11 Låt brinnande kol falla på deras huvuden och kasta ner dem i djupa hålor, från vilka de inte kan ta sig upp och fly sin väg!
12 Låt dem som talar illa om andra inte ha framgång här i landet! Straffa dem snabbt!
13 Herre, jag vet att du ska hjälpa dem som är förtryckta, och att du kommer att försvara de fattigas rättigheter.
14 De rättfärdiga kommer då att tacka dig, och de ska leva i din närhet.
22 En glad människa har hälsan i behåll, men den som är nerslagen blir sjuk och förlorar all kraft.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®