The Daily Audio Bible

Hosea regerar i Israel

17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.

² Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.

³ Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.

⁴ Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.

⁵ Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.

⁶ I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,

⁸ och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.

⁹ Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.

¹⁰ De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,

¹¹ och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.

¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,

¹⁴ men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.

¹⁵ De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.

¹⁶ De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.

¹⁷ De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,

¹⁸ och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.

¹⁹ Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.

²⁰ Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.

²¹ När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.

²² Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i

²³ förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.

²⁵ Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

²⁶ Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.

^27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.

²⁹ Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.

³⁰ De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.

³¹ Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.

³² De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.

³³ Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.

³⁴ Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.

^35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.

⁴⁰ Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.

⁴¹ Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.

Hiskia regerar i Juda

^1-2 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel började Hiskia, Ahas son, regera i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i Jerusalem i tjugonio år. Hans mor hette Abi och var dotter till Sakarja.

³ Hiskia var en gudfruktig kung och vandrade i sin förfader Davids fotspår.

⁴ Han röjde bort templen på höjderna, rev ner obeliskerna och slog sönder de avskyvärda avgudabilderna av Aseran. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tillbe den och tända rökelse. Den kallades Nehustan.

⁵ Hiskia litade helt på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna, vare sig de före eller de efter honom, levde så nära Gud som han,

⁶ för Hiskia följde Herren i allt och var noga med att följa de lagar Gud hade gett Mose.

⁷ Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde sig fri från den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom.

⁸ Han besegrade också filisteerna och intog varje ort ända bort till Gasa och området däromkring.

⁹ Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas sjunde regeringsår som kung Salmaneser i Assyrien anföll Israel och började sin belägring av Samaria.

¹⁰ Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, föll Samaria,

¹¹ och Israels befolkning deporterades till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Hala och utmed stranden av floden Habor i Gosan och i Mediens städer.

¹² Detta hände därför att de hade vägrat att lyssna till Herren, sin Gud, och nekat att göra vad han önskade. De bröt förbundet med honom och motsatte sig alla de lagar han hade gett dem genom sin tjänare Mose.

I Troas uppväcker Paulus Eutychos från de döda

20 När allt var över skickade Paulus efter lärjungarna. Han höll ett avskedstal och tog farväl av dem och började sin resa till Grekland.

² På vägen dit talade han till de troende i alla städer som han kom till.

³ Han stannade tre månader i Grekland och skulle just segla till Syrien när han upptäckte att judarna sammangaddat sig mot honom och tänkte ta livet av honom. Därför bestämde han sig för att först resa norrut, genom Makedonien.

⁴ Många män gjorde sällskap med honom ända till Turkiet. Det var Sopatros från Beroia, Pyrrhos son, Aristarchos och Secundus från Thessalonike. Vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos, som var på väg hem till Turkiet.

⁵ De hade rest i förväg och väntade på oss i Troas.

⁶ Så snart påskhögtiden var över gick vi ombord på en båt i Filippi i norra Grekland, och fem dagar senare kom vi till Troas i Turkiet där vi stannade en vecka.

⁷ På söndagen samlades vi för att fira Herrens måltid, och Paulus talade Herrens ord. Och eftersom han skulle resa nästa dag, talade han ända till midnatt.

⁸ Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många fladdrande oljelampor.

⁹ En ung man som hette Eutychos somnade när Paulus talade så länge. Han satt på fönsterbrädan och föll ner från tredje våningen och slog ihjäl sig.

^10-12 Paulus sprang då ner och tog honom i sina armar: Oroa er inte, sa han, han kommer att klara sig! Och det gjorde han! En känsla av både respekt och glädje fyllde alla de närvarande. De gick sedan allesammans tillbaka upp och åt Herrens måltid tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, och det hann bli morgon innan han slutligen lämnade dem.

Paulus tar avsked av de kristna i Efesos

¹³ Paulus tog sedan landvägen till Assos, medan vi andra reste dit i förväg med båt.

¹⁴ Han förenade sig sedan med oss i Assos, och vi seglade tillsammans till Mitylene.

¹⁵ Nästa dag passerade vi Chios. Dagen därpå kom vi till Samos, och en dag senare anlände vi till Miletos.

¹⁶ Paulus hade bestämt sig för att inte stanna i Efesos den här gången. Han hade bråttom att hinna till Jerusalem för att om möjligt kunna vara med om pingsthögtiden.

¹⁷ När vi kom fram till Miletos skickade han ett meddelande till de äldste i församlingen i Efesos och bad dem komma ner till båten för att träffa honom.

¹⁸ När de hade anlänt sa han till dem: Ni vet att från den dag då jag satte min fot i Turkiet och till nu,

¹⁹ har jag ödmjukt tjänat Herren under tårar, och jag har varit hotad till livet på grund av judarnas sammansvärjningar.

²⁰ Ändå har jag aldrig tvekat att säga sanningen, vare sig offentligt eller i era hem.

²¹ Jag har haft samma budskap till både judar och icke-judar och allvarligt uppmanat dem att vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus.

²² Och nu ska jag resa till Jerusalem för jag dras oemotståndligt dit av den helige Ande. Jag vet inte vad som väntar mig,

²³ utom det att den helige Ande har sagt till mig i stad efter stad att fängelse och lidande ligger framför mig.

²⁴ Men livet är inte värt något, om jag inte använder det för att utföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig, det vill säga att berätta de goda nyheterna om Guds väldiga godhet och kärlek för andra.

²⁵ Och nu vet jag att ingen av er som jag umgåtts med och predikat de goda nyheterna för, någonsin kommer att få se mig igen.

²⁶ Och jag vill göra det fullständigt klart att jag inte är skyldig till att någon människa går förlorad,

²⁷ för jag har inte tvekat att förkunna hela Guds frälsningsplan för världen.

²⁸ Var nu på er vakt! Se till att ni föder och vårdar Guds hjord, hans församling som är köpt med hans Sons blod, för den helige Ande har lagt ansvaret på er som ledare.

²⁹ Jag vet mycket väl att sedan jag har lämnat er, kommer falska lärare att uppträda som glupska vargar bland er. De kommer inte att skona hjorden.

³⁰ Några av er kommer själva att förvränga sanningen för att få anhängare.

³¹ Var på er vakt! Kom ihåg de tre år som jag tillbringade hos er, och hur jag hela tiden, både dag och natt, med tårar vakade över er.

³² Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans vård och åt hans underbara ord, som ska bygga upp er tro och ge er hela det arv som tillhör dem han har utvalt.

³³ Jag har aldrig krävt ett öre av er.

³⁴ Ni vet att jag har använt mina händer för att kunna betala för mig, och till och med för att kunna fylla behoven hos dem som följt med mig.

³⁵ Och jag har alltid varit ett föredöme för er i fråga om att hjälpa de fattiga, för jag har kommit ihåg Herren Jesu ord: 'Det ger mer välsignelse att ge än att få.'

³⁶ När Paulus hade slutat tala knäböjde han och bad med dem,

³⁷ och de grät högt då de omfamnade honom och sa adjö.

³⁸ Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle träffas. Sedan följde alla honom ner till båten.

Lova Herren i himlen och på jorden

148 Lova Herren i himlen! Prisa honom i höjden!

² Lova honom, alla hans änglar, hela himlens här!

³ Lova honom, sol och måne och alla lysande stjärnor.

⁴ Lova honom, ni himlar som finns där ovan! Lova honom, ni dimmor högt ovan molnen!

⁵ Låt allt som han har skapat lova honom, för han gav order om att de skulle bli till.

⁶ Han gav dem för alltid deras plats. Hans befallningar kan aldrig upphävas.

⁷ Lova honom du jord och ni varelser i havens djup.

⁸ Låt eld och hagel, snö och regn, väder och vind, lyda honom.

⁹ Låt berg och kullar, fruktträd och cedrar,

¹⁰ vilddjur och boskap, ormar och fåglar lova honom.

¹¹ Låt kungar och folk med sina härskare och domare,

¹² unga män och flickor,

¹³ ja, låt alla lova Herren tillsammans. Han, bara han, är värd det. Hans härlighet är mycket större än jorden och himlen.

¹⁴ Han har gjort sitt folk starkt och gett det hopp. Därför lovar Israel honom, det folk som står honom närmast.Halleluja! Ja, lova Herren!

^6-7 En dåre råkar ständigt i gräl. Hans mun är hans fördärv! Hans ord försätter honom alltid i farliga situationer.